Allmänt

Vädret har varit på ett osannolikt bra humör, en tropisk värme har letat sig fram till Sverige och Norrköping. Småutflyker, squash, löpning, gårdslekar, sommarjobb, och bara göra sådant som jag oftast inte har tid med är några ingredienser i denna sommarledighet. Fotbolls-VM var slut, men det långa, varma  sommarvädret lyckades fortsätta legitimeringen av öldrickandet. Det medförde kortsiktiga euforiperioder, men innebar dessvärre också en plufsigare Mats Widholm, vi pratar inte amerikanfet, men ändå en fyra kilos besvärande viktuppgång. Nu har jag med en ruskigt dålig vädertiming infört ölförbud till tisdagen den 20 juli då vi åker över sundet till Köpenhamn för en 4 dagars vistelse.

4 dagar i Köpenhamn

Jag, Marie, Frida och Hanna gick upp runt klockan 06.00 på tisdagsmorgonen och vår destination var Köpenhamn. Resan visade sig bli en orgie av karusellåkande och promenader i symbios med 3 utomjordiska frukostbufféer. Det är dyrt att resa – djävulskt dyrt. Vår familj brände 12 000 kronor på 4 dagar, ändå shoppade vi absolut inte loss. Det känns onekligen som att resandet har blivit ett statusfenomen. Budgeten ska till varje pris saneras och dräneras på livskvalitetspusselbitar i syfte att få ”njuta” 2-3 veckor som alla andra gör.

Denna begivenhet är helig, familjemedlemmarna måste försöka respektera att allt annat som varit mindre bra under året; de måste sopas tillfälligt under mattan. I de icke-harmoniska familjerna utan en stabil grund så är det en överhängande risk att semestern med ”nu ska alla vara glada mentaliteten” får en helt motsatt effekt. Små konflikter som skyls av arbete, skola, dagis och fritidsaktiviteter kommer nu upp till ytan och till råga på allt nu när familjen äntligen ska umgås och ha roligt.

Vi hade i alla fall väldigt trevligt förutom då omkostnaderna för Tivolivistelsen skenade iväg, en upplevelse som inte stod proportion till utgifterna. Vädret var på vår sida alla de 4 dagarna; det sämsta vädret kom då vi skulle åka hem. Glass och öl var de två mest frekventa inköpsvarorna, ölkonsumtionen stod jag helt själv för. Det finns en subliminal balansgång mellan mig och Marie som jag inte vill överskrida för då blir hon tjurig, med all rätt; den brukar ligga mellan 3-6 öl utspridda under en dag. Jag vill inte förhärliga alkoholen, men att ta några kalla öl när det är riktigt varmt är faktiskt en del av min livskvalitet – blir det för många är det precis tvärtom.

Barnen var extremt duktiga att gå 6-7 timmar per dag som mina rutter krävde, självklart ingick  lek, pauser, picknickar och glassätning och flexibilitet. Jag ville däremot se mera av denna stad, så det blev 3 dagars joggingrundor innan varje frukostförtäring. Jag inhalerade Köpenhamns uppvaknande och njöt av fina omgivningar som passerades när jag lyssnade på gamla som nya klassiker i min MP3, utan att riskera min frus och barns fysiska som psykiska hälsa.

Jag måste efter denna Köpenhamnsvistelse omvärdera mina före detta intryck av den danska huvudstaden. Med mer kött på benen så är detta en fantastiskt trevlig stad att vistas 3-4 dagar i och dessutom väldigt barnvänligt. Mina personliga favoritmål var Save our souls kyrkan och Christiania. Kyrkan för dess exceptionella utsikt över hela staden från en spiraltrappa som gick runt tornet – utomhus – inget för de höjdrädda. Christiania låg bara 150 meter därifrån och den bild jag hade innan besöket raserades ganska snabbt. Här flödade konst och en ekologisk livsstil, en skön distans till dagens inrutade samhälle där myndigheter vill att vissa saker ska vara på ett visst sätt. Tyvärr ingår droger som ett sätt att vara just där fria individen som står lite utanför samhället, vilket förtar lite av helheten, men det var ju ingen nyhet precis. Jag fick dessutom smygfota och smygfilma, då merparten av invånarna med horribla kamphundar och gigantiska tatueringar höll på att få utbrott -  jag var inte sen att lyda – temporärt.

Fredag klockan 15.00 var vi hemma. ”Borta bra, men hemma bäst” är ett ordspråk som jag verkligen tycker passar bra in i  reseprocessen. Planering och förväntningar inför resan är viktiga ingredienser precis som att sätta värde på att komma hem, att sätta värde på att lägga sig i soffan med NT och en rykande kopp kaffe, att sätta värde på att återigen jaga barnen på gården, att återigen ta disken och så vidare.

Träning, tävling och sport

En elakartad lårkaka fick jag i samband med en squashmatch mot Per Belin. hur omöjligt det än låter så var jag några dagar efteråt stelare än vanligt, vilket i stort sett är omöjligt. Mötte sedermera samma person en vecka senare -  utan att ha sovit och det blev en überjämn tillställning i 1.45 timmar. Jag var därefter helt dränerad på energi, att cykla hem efteråt var som att se 3 Bergmanfilmer på raken. V.27 bestod av 1pass/100min, V.28 av 5 pass/302min. Lårkakan ömmar fortfarande och dessutom halkade jag med cykeln på spårvagnsspåret vid Marielund som olägligt nog träffade min redan skadade hälsena. ehabträning är förödmjukande tråkigt, men likväl nödvändigt. Nu har jag nyligen ökat tempot ifrån pensionärssteg till jogging, vilket känns skrämmande befriande. Vecka 29 bestod av 6pass/294minuter, vecka 30 av 3 pass 245 minuter. Jag spelade min 2:a & 3:e match mot en halvskadad Lino och….förlorade (men jämt var det).

Gränna, Visingsö, Jönköping och Omberg

I en nästintill omänskligt vacker miljö låg var hyrda stuga. 3 dagar med bra timing av väderleken. 2 nätter för 1300 kronor med egen fruktträdgård, hängmatta och en hänförande utsikt är småpengar i sammanhanget.  Att vandra i polkastaden Gränna är mysigt för såväl vuxna som barn; det mest komplexa är att välja vilka polkagrissmaker som ska införskaffas. Det enklaste är att köpa alla sorter; vi köpte nog 15 stycken sockertingestar. Frida blev sjuk och hade hög feber i en dag, morgon därpå var hon  i stort sett återställd. Det var ruskigt mysigt att kolla på fotbolls-VM på denna mini-tv i kombination med några kalla  Mariestad i handen. Det är en speciell känsla att bo i en stuga och sköta sig själva istället för oftast ett opersonligt hotellrum.

Visingsö är onekligen pärla; ön kan ståta med en mångfald av attraktioner och aktiviteter. Vi tog oss an 1 timmes remmalag; där Kummelby kyrka var höjdpunkten på färden. Att stega uppför denna rangliga och klaustrofobiska trapporna kräver sin man/kvinna. Vår dotter Hanna drabbades av denna fobi och fick panik. Jag lyckades med konststycket att trampa på Visingsö största och färskaste hästbajs, något som roade barnen enormt under hela resan gång (och en vecka efteråt).  Vi köpte polkagris-te och fläderblomsgodis.

Jag drog ensam till Jönköping och Zaragon records. Skivaffären och rockklubben drivs av en äkta a.o.r/melodic hardrock snubbe. Pratade musik över 1 timme. Jag köpte Madison – Diamond mistress samt Survivor – Vital sign. Kul att det finns människor som drivs av engagemang och inte bara av pengar, denna skivbutik lär inte generera i någon förmögenhet då utbudet främst består av melodiös hårdrock. Densamme driver parallellt Zaragon club dit många bra band spelat, den 4:e december dyker för övrigt Pretty Maids upp, då åker jag och Steffe dit.

På hemvägen så drog vi till Röttle by; en kulturslinga på 1.6 km som visar upp det gamla Gränna. Många hus var helt sagolika, en stor dela av dessa var dessutom bebodda, vilket kändes positivt istället för att vandra runt i något slags tomt husmuseum. Marie blev stucken av en geting, något om påverkade barnens maniska rädsla i en negativ riktning.  Om Röttle by var en megaöverraskning så var Ombergs högsta punkt Hjässan inte alls vad jag väntat mig. Hade trott att Östergötlands högsta berg skulle kittla min höjdrädsla, istället visade sig det att denna kulle med bedårande utsikt inte alls var skrämmande. Ombergs Naturum var däremot ett trevligt inslag. Jag gillade verkligen idén med att ha en kamera i en fågelholk så att man kunde få en inblick hur fåglarna beter sig i en miljö som annars är forbidden area.

Farsan, brorsan och moí veckan

Asian gardens delikata lunchbuffé blev första anhalten i serie av familjeaktiviteter. Brorsan åt som vanligt  för två och ägarna slog sig för pannan och insåg ganska snart att dagens vinst vänt till förlust. I mitt tycke är de currymarinerade kycklingspetten och den friterade kycklingen allra bäst.Klockan 07.10 avgick Swebussen till huvudstaden. Hötorgets saluhall och Drottninggatan avverkades i den tryckande hettan här intogs varsin bratwurst. Vid Gamla stan så blev det äntligen dags att ta 2 stora stark för att hålla vätskebalansen i schack och dessutom varsin Ben & Jerrys osannolikt goda kulglass. Färden fortsatte via Mossebacke där vi insöp nostalgi och drack varsin espresso, till den bedårande utsikten över Stockholm ifrån Fjällgatan där kulglass åter stod på menyn.

En av pappas önskningar inför resan var att se Lennart ”Nacka” Skoglunds uppväxtgata. Vårt mål blev naturligt nog Katarina bangata och dess omgivningar. Jag fick intrycket att pappa höll på att dö efter 5 timmar gående/sittande i lugnt tempo i 32 graders värme. Måhända hade jag ett temporärt brytfel eller så hade pappsen tagit intryck av zombifilmkulturen. Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och på plats togs det rikligt med bilder på statyn, porten där han hade bott och fotbollsmåls-konstverket.

Jag fick modifiera om rutten eftersom pappa dels var hungrig, dels behövde sitta ner i syfte att inte skjutsas till närmaste sjukhus. Ödet styrde oss till en av Stockholms äldsta Indiska restauranger: Samrat of India. Restaurangen låg på Katarina bangata, maten var gudomlig och servicen var fulländad – kan det bli bättre? Ja, ölen kunde onekligen varit snäppen kallare denna exceptionellt varma tisdag. Proppmätta och lite lulliga tog vi tunnelbana ifrån Medborgartorget till Hötorget för att 1 timme senare sitta på bussen hem till Norrköping. Klockan 20.40 steg vi av bussen för att slutligen använda oss av cykeln som verktyg i syfte att pusta ut i hemmets ljuva vrå.

Dysfunktionell bowlingomgång

Bowling featuring David i Vilbergen. Jag och brorsan kämpade om att undvika den bannlysta sistaplatsen. Tyvärr drabbades jag av en mental kollaps i 4:e omgången vid en relativ komfortabel ledning. Brorsan slog mig för andra gången i rad och David slog pappa med ett ynka poäng, han avslutade urstarkt med 3 raka strike.

Långgolf med Lino och ”Kula” i Skamby.

Avsaknad av koordination och otålighet är faktorer som borde fungera som stoppskylt då det kommer till att spela riktig långgolf. Efter en skaplig övertalning ifrån Lino så hängde jag ändå på att spela 9 hål på Skamby golfbana. Vädret var idealiskt och banan var i god kondition efter gårdagens regn. Kula och  jag fick låna Linos Rusta-klubbor. Jag vill avliva myten att det ser så enkelt ut att spela golf -  det är det inte. 2½ timme senare så hade vi en segrare: Lino med 53 slag, på andra plats hittade vi Kula med 59 slag och jag själv på en hedrande tredje plats med 88 slag. Det kan låta underligt att en tävlingsmänniska som jag kan vara nöjd med ett sådant uselt resultat, men som sagt det kunde ha blivit betydligt värre.

Mat och sånt

Marie och jag åt vår 28:e middag på Idrottsparken. En tvårättersbuffé i symbios med fotbollsbataljen IFK Norrköping vs assyriska var en helt ny upplevelse för oss båda. Seg ryggbiff i ljummen vinsås, torr svärdfisk med halvkall potatis, en mindre fräsch sallad. Kalaset gick på 500 kronor exklusive dryck var egentligen inte alltför dyrt, men i mitt tycke inte värt pengarna. Matinramningen var i klass med något betongutrymme i de fattigare delarna av Vitryssland. Jag har svårt att se någon form av matengagemang hos Stjärnkrogen förutom det latenta motivet att kränga öl. Tyvärr har inte ägarna fattat vidden att mat och dryck är en enhet. Nöjda gäster sprider inte blogginlägg som jag nu gör, utan de delar med sig av en positiv helhetsupplevelse till sina vänner som likt ringar på vatten ökar i styrka. Ett efterrättsrecepts som var djävulskt gott var en chokladglassbomb med marshmallows. Förutom det rent visuella så var själva smakkombinationen av choklad, hallon och marshmallows inte från denna värld – gudomligt gott och inte jättesvårt att göra.

Sommarjobbsrapport

Mandomsprovet på mitt arbete är ”3 vakennätter i rad processen”, vilket inträffar 2 gånger under mitt schema. 1 natt och till och med 2 nätter går att sömnmanipulera, men 3 nätter är helt uteslutet. Att ta fram täcket, kudden och lägga sig på soffan och  spikmattan för att sedan njuta av 3 förhoppningsvis bra filmer kan låta väldigt okomplicerat och trevligt. Ansvaret att ha en person som jag måste vaka över är stimulerande och samtidigt lite otäckt – då det kan hända oförutsägbara saker. Det är när tröttheten sätter in runt 01.00-02.00 som det psykologiskt jobbiga börjar. Inte den bästa film i världen hjälper vid dessa tillfällen, utan då är det rengöring av köksskåp och omorganisering av kylskåpsinnehållet och dylikt som gäller.

Ett annat trick är att stiga ut på balkongen med utsikt över hela Kungsgatan och tillgång till halvalkoholisternas värld efter att pubarna stäng – det är verkligen ett skådespel för alla sinnen Att vara uppe just så sent känns dessutom lite spännande och förbjudet ungefär som när man var barn och fick tillåtelse att cykla till platser som man förut inte fått. Mellan städning, läsning, balkongfilosoferande så är det vanligt att jag passerar trötthetströskeln för att sedermera komma in i en andra andning. Denna andra andning känner nog de som sportat till, helt plötsligt orkar kroppen hur mycket som helst från i stort sett varit helt utmattad.

Nästa steg i processen är att komma hem runt 09.oo i tron att försöka sova 5-7 timmar. Det absolut bästa vädret är när det ösregnar, får då dövas mitt vädersamvete istället för att veta att det är 27 grader varmt och klarblå himmel ute när jag ska försöka sova. Om det skulle vara ett sådant väder så tillkommer faktorer som ett grotesk sängvridande och tankar på att familjen är ute och har det trevligt -  utan mig, och att värmen inom en snar framtid ersätts av ett 3-veckors lågtryck.

Grillning hos Johnny & Carina

Johnny stod som grillmästare, Carina som salladsansvarig, Marie och jag som efterrättsskapare och Emil & Sara som provsmakare. Tiden mellan 17.30 till 22.30 flög fullkomligt iväg då nostalgi varvades med kommande resmålkonversationer. Barnen uppehöll sig i stort sett hela kvällen på deras studsmatta featuring Emil och Sara. Jag lovar att de somnade väldigt fort då vi kom hem. Maten, stämningen, vädret och sällskapet formade en ruggigt trevlig kväll. Jag själv var nöjd att alkoholkonsumtionen stannade vid två öl och två glas vin samt en grogg, vilket var anledningen till att jag var jättepigg dagen efteråt  när vi hade en hel dag för oss själva hos Maries föräldrars hus i Vånga.

Squash: Var, När och Hur

Squash härstammar från mitten av 1800-talet och spelades först i England. Det moderna squashens bredd och spridning kom under 20- och 30-talen. Inofficiellt har det spelats om svenska mästerskap sedan 1937. Svenska Squashförbundet bildades 1965, och valdes 1969 in i Riksidrottsförbundet. 1930 ägde de första öppna engelska mästerskapen rum.

Squash är en fysiskt såväl som mentalt utmanande racketsport som generellt spelas av två spelare (dubbel finns men är inte utbrett), utrustade med varsitt rack, en boll i ett rum med fyra väggar. Bollen får spelas mot alla väggar fast måste i varje slag nå fram till den främre väggen, frontväggen, för att man inte ska förlora poängen. Gummitingesten får studsa en gång i marken innan man returnerar, men det är även tillåtet och ofta att föredra att klippa till bollen på volley. Grundtanken är att slå bollen så långt ifrån motspelaren så möjligt och pressa honom/henne att springa som ett  jagat djur medan man själv är strategiskt placerad i mitten, njutande av att se sin rival löpa sig förnedrande trött, vilket dessvärre är lättare sagt än gjort. Faktum är att squash är en av världens snabbaste, svettigaste och intensivaste sporter. Squash är dessutom en groteskt konditionskrävande sport, med mycket hög fettförbränning. Squash kan kort och koncist sammanfattas som tennis på speed, med fängelseregler, i ett cirkus 60 kvadratmeter stort rum. Av rent praktiska skäl kan jag rekommendera er att inte utöva sporten hemma i lägenheten, utan istället boka tid på närmaste squashhall. Vill du utöva något lugnare -  prova en annan sport.

Squash är en taktiskt sport; jag skulle vilja kalla detta racketsporternas schack.

Här är några enkla taktiska knep att tänka på som garanterat kommer förbättra din squash om du följer dem:

• Gå till “T” efter att du slagit bollen. “T” är mitten av planen där linjerna på golvet bildar ett T. Kontrollerar du T kontrollerar du matchen, därifrån har du bäst möjlighet att hinna nästa boll

• Slå dina egna slag så tajt inpå sidoväggarna som du kan. Detta kommer göra det svårare för motståndaren och begränsa hans/hennes slagmöjligheter.

• Få bollen ner i hörnen! Det är de absolut svåraste positionerna att returnera bollen ifrån så försök tvinga din motspelare dit.

• Minska kraften. Det finns ingen poäng i att ta i för kung och fosterland i varje slag för att se sin boll studsa långt ut i banan och bli enkel för motspelaren att ta. Minska hellre lite på kraften i slaget och upplev hur du får bättre precision och får möjlighet att ha kontroll över var bollen faktiskt hamnar.

Världens bästa och Sveriges bästa

Världens nuvarande bästa squashspelare heter Nick Matthew och är ifrån stålstaden Sheffield i England. Rick är 30 år och vann nyligen sin andra British open titel. Sveriges bästa squashspelare är Stockholmskillen Christian Drakenberg. Han är 35 år och rankad 206 i världen som bäst har han varit rankad på  70 plats (2003). Norrköpings bästa spelare  och tillika ägare till Squashcenter är vid 35:års ålder fortfarande bäst i stan. Peter är för närvarande rankad 31:a i Sverige.

Nick Matthews      Christian Drakenberg

Mats squash-historia

Mitt intresse för denna nobla sport väcktes då min högstadiegympalärare Thomas Lenberg tog oss med till Squashcenter. Det tog några år innan jag återupptog squashspelandet. En av mina kompisar Anders ”Ante” Svensson nyintroducerade mig för cirka 20 år sedan. Jag blev helt enkelt fast och det ledde till spel mot en annan kompis vid namn Jarmo Kolehmainen. Han vann varje match till en början, men sedan vände vinden – träning ger färdighet. Squashutövandet tog ordentlig fart då mina jobbarkompisar på Kontorab började spela. Rolf ”Roffe” Okon var den som jag svor mest åt, han hade en naturlig bollbegåvning och dessutom ett väldigt enerverande sätt att  framföra sina vinster på. Vi spelade några gånger i veckan på luncherna. Nästa man att träda in i squashhandlingen var Roffes kompis och sedermera fotbollsklubben Vikbo Ik:s backklippa Lino Ferrari. Jag, Lino och Roffe hade många spännande duster där Mats oftast fick dra det kortaste strået.

Sommaren 1999 så började jag föra statistik mot Lino. För närvarande så visar den på osannolika 823-47 i vunna matcher till Linos fördel, av dessa 870 matcher har 360 av dem gått till ett avgörande set. Tyvärr har jag inte vunnit en match på två år, något som grämer mig. Lino slet av sin hälsena för något halvår sedan och är åter på gång. Min närmaste strategi är att slå på den som halvligger för att äntligen känna hur det känns att vinna mot Lino – trägen vinner. Den 1 augusti 2012nådde Lino 1000 matcher, fyllda med vinster mot mina 47.

Lino Ferrari med familj

Förut hade jag i stort sett bara Lino som vapendragare och mottävlare, numera vimlar det av squashpolare som  Jocke Andersson, Per Belin, Magnus Hjortberger, Börje Bjurström, Henrik Lindberg, Henrik Andersson med flera. Jag för även statistik mot dessa squashspelande gentlemän, något som inte talar till min fördel – ännu

Squashstegen är en trevlig serietillställning som består av hierarkiska grupper där grupp 1 är elit och grupp 11 är nybörjarna. En grupp består av 5 tävlande; vinnaren går upp till serien ovanför, förloraren åker ner till nästa grupp.Det är 4 matcher på 6 veckor som ska avverkas och varje match är bäst av 5 set. Varje set är viktigt då det är seten som räknas inte vinsterna. För närvarande ligger jag i grupp 4:a av 11 stycken verksamma.

Företagsserien är också en serie, men  för lag. Jag och Lino deltog som team i runt 10 år. Vår målsättning var att ta oss upp i första divisionen, vilket vi efter många om och men gjorde. Vi spelade där i 2 säsonger, tills de ändrade spelsystemet,  speldagarna modifierades istället till varje måndagskväll, något jag upplevde som lite väl mastigt då jag också spelade i squashstegen.

Att vara självlärd i squashsammanhang är definitivt inget positivt, inte för mig i alla fall. Allt som jag utfört på squashplanen har i grund och botten varit felaktigt, något som är ytterst svårt att korrigera då ”tekniken” sitter i ryggmärgen. Jag behöver först och främst försvåra mina halvtaskiga servar och min miserabla servemottagning samt  böja zombieknäna och då  träffa bolluslingen lågt. Att alltid följa motståndarens slag och att kontrollera T:et är andra  fundamentala saker som måste utvecklas.  Om jag förbättrar ovanstående faktorer så lär jag vinna avsevärt många fler matcher än jag gör för tillfället.

Näe tack, hellre kannibal än squashätare

Aktivitet – Antal  förbrännda kalorier på 30 minuters träning

• Aerobics: 168
• Badminton: 151
• Bergsvandring (packning 9-19 kg): 254
• Bodybalance: 118
• Body combat: 234
• Body pump: 250
• Boxpass: 234
• Crosstrainer (medel): 218
• Cykling: 234
• Dans (träning): 135
• Fotboll: 234
• Golf: 118
• Gå lätt: 95
• Gå tufft: 135
• Hopprep (medel): 236
• Jogging lätt: 201
• Jogging medel: 300
• Gympa: 234
• Kampsport: 300
• Kajak, paddla: 135
• Längdskidor (medel 6-8 km/h): 254
• Pilates: 118
• Roddmaskin: 250
• Simma: 283
• Skateboard: 147
• Skridskor (medel): 218
• Slalom (medel): 218
• Stavgång: 177
• Styrketräning: 168
• Squash (medel): 396
• Tennis: 168
• Vattengympa: 118
• Yoga: 118

Omsorgsgruppen – sommarjobb

Detta är mitt 7:e år som sommarvikarie hos Mr x på företaget Omsorgsgruppen. Min arbetsuppgift är att ombesörja klienten med allt som gör att han trivs med tillvaron på ett tillfredsställande sätt. Jag jobbar mest nätter, vilket passar mig som handsken. Dagen efter är man som ett vandrande lik som behöver sömn. Liket kan endast återupplivas med en exceptionell stor och überstark kopp kaffe. Det är annars alltför enkelt att vända på dygnet, vilket inte alltid är så smart. Egentligen är det inte speciellt intelligent överhuvudtaget att hoppa över sömnen,  men av någon underlig anledning blir jag kusligt kreativ dessa perioder. Då det rör sig om flera nätter så väger denna strategi över till destruktivitet, inget jag rekommenderar, men när termometern visar på 25 grader och en klarblå himmel så är det svårt att lägga sig i en svettig säng klockan 09.00.

Midsommar

En Midsommar utan sprit, fest, nubbevisor, jordgubbar och baksmälla kan det vara livskvalitet – absolut. Jag jobbade både fredag som lördag natt vilket innebar alkoholförbud och indirekt motverkande av baksmälla, något som kändes ytterst befriande. Jag åkte istället med Hanna och Frida till före detta fiendeland – Kvarsebo.  Hanna och Frida ville inte dansa runt rest midsommarstång och inte rida på världens minsta ponny, vilket jag inte blev alltför ledsen för, då återstod det bara, mat, glass, lotter och leka jaga, glass, glass och mera mat.  Vi var  där i 2 timmar och hann precis tillbaka till fotbolls-VM – det kallar jag en lyckad midsommar i sann planeringsanda.

Sommarlektyr

Graham Mastertons nya horrornovell  – Blind Panic, Charlie Hustons vampyrepos – Already dead, Dennis Lehanes Bostondeckare- A drink before the war och Svensk Maffia är de böcker som jag parallelläser vid fint väder och på kvällskvisten. Svenska Sweden Rock Magazine och Brittiska Powerplay Magazine är två av världens bästa hårdrockstidningar, de tillför livskvalitet för den inbitne hårdrockaren som vill ha full insyn i metalvärlden.

Sport, träning & tävling

Vecka 25: 4pass/290min   V.26 6pass/390min.  Spelade bland annat mot min son David som är ett optimalt redskap att öva in teknikförbättringar på. För att ha spelat så lite som han gjort är han osedvanligt duktig. Jag dras fortfarande med mina vadproblem, men har äntligen börjat med motformeln – tåhävningar, bättre sent en aldrig.

Stefan, jag och Jarmo har gemensamt enats att satsa på ett halvmaraton i………Bratislava. Loppet går av stapeln den 27 mars 2011 och skapar synergieffekten att man faktiskt tränar inför eventet, vilket inte skett om det istället hade gällt exempelvis Grabbhalvan. Jag inledde mitt tävlingsmål med att springa 8 km i rehabtempo, vilket innebar ett groteskt låg tempo. Ett av delmålen innan Bratislava är det klassiska Höstmilen som kommer att hållas  den 24 oktober.

Fotbolls-VM har blivit en slags rutindrog. Mellan gruppspelet och åttondelarna så blev vardagen svårare att fylla, vilket egentligen är helt patetiskt, men jag hade vant mig vid matchtiderna 16.00 och 20.30 och det underbara försnacket. Jag grep sista halmstråt i Jocke Stenmans massiva VM-tips genom att Holland vann sin kvartsfinal och att Uruguay gjorde samma bedrift, men det var minst sagt mirakulösa sådana. Detta VM har genomsyrats av att domaren haft en för stor roll i olika matcher samt att de stora dinosaurierna åkt ut tidigt i turneringen: England, Frankrike, Italien, Brasilien och Argentina.

Musik

Shy – Excess all areas, Treat – Coup the grace,  Pretty Maids – Pandemonium – gamla som nya melodiösa hårdrocksutgivningar. Jag borde flå alla  förståsigpåare som hänvisar denna tidlösa musik till periferin. Det roliga är att dessa individer oftast älskar Survivor (Eye of the tiger)  och Journey (Separate ways), men ignorerar och ratar annan ny högkvalitativ musik i samma genre. Det beror troligtvis på okunskap eller förmågan att inse att musik är en del av ens livskvalitet. Treats första platta på 18 år Coup de grace är inte bara en uppvisning i nostalgi, utan också en bruksanvisning hur en bra låtskrivare kan kombinera kraft med melodier som är nästintill omöjliga att få ur skallen. Treat har lyckats med konststycket att skapa en melodiös hårdrockhybrid som smälter ihop 80-talet med 2010-talet på ett sätt som inte uppfattas som förlegat utan snarare tidlöst. Värt att nämna är Amanda Jensens – Happyland fortfarande går varm i cd-spelaren/Spotify – den är snuskigt bra

Cinasthörnan

Jag såg ett starkt drama om en minst sagt korpulent ung kvinna som var mor till sin fars barn och slav till sin socialmorsa. Denna 16-åriga flicka vill plugga, något som mamman motsätter sig. Precious är filmen, Harlem är platsen där allt utspelar sig. Filmen är självklart otrolig tragisk, men visar på att om det så finns liv så finns det hopp. Mel Gibson har på senare år regisserat ett antal kontroversiella filmer som The Passion of the Christ och Apocalypto. Tyvärr har hans skådespelarkarriär i mitt tycke stagnerat påtagligt. Detta är i alla fall en av hans bättre filmer på senare år. I Edge of darkness så omformas han ifrån en good cop till en avenger då hans enda dotter blir mördad. I jakten på mördarna så nystar han dessutom upp sin dotters hemligheter. På tal avenger så såg jag den riktigt oförutsägbara Not Forgotten. Denna vigilante jagar sin dotters kidnappare. Filmen har fler beten ute än alla Beck-filmerna tillsammans, vilket i detta fall är helt ok. Mysticism, mexikanska miljöer och devisen att man aldrig kan fly från sitt förflutna, i detta fall mörkt sådan

Sin sombre är en rulle som på ett mycket trovärdigt sätt skildrar immigration från syd-och centralamerika till USA. Realistiskt och oförutsägbart är två ledord som kan beskriva detta toppendrama. En annan toppenfilm är Up in the air med bland annat  George Clooney och Vera Farmiga (Joshua &  The Departed). Flygresor, arbete, status och rutiner är ingredienser som finns med i denna avkopplande och tänkvärda film. George Clooneys karaktär präglas av att ha så få relationer som möjligt medan hans nya tillfälliga bekantskap på ytan är hans jämlike, men skenet bedrar. Detta lättsamma drama med djup visar att livet är komplicerat och att det finns olika strategier att tackla denna komplexitet. En petitess i sammanhanget är att kultskådisen Sam Eliott dyker upp som flygkapten i någon minut.

Studier

Sommaruppehåll, men pluggar ändå i syfte att vara lite mera insatt i HT kurslitteratur utan behöva forcera hjärncellerna alltför mycket vid själva terminstarten. En av världens mest kända sociologer: den polske besserwissern Zygmunt Bauman har skrivit en klassiker: ”Det individualiserade samhället”. Jag läser och läser, men går två steg framåt och 4 bakåt. Varför ska fullblodsakademiker krångla till det så väldans mycket?

Mat och sånt.

Vi åt en monstruös god lunch på f.d Choys garden numera Asian market. Bra service, en äkta  importerad kinesisk kock, bra råvaror, humana priser, stor variation och minst sagt en udda interiör. Jag tillagade en annorlunda midsommarmiddag som kallades färskpotatispizza. Grunden var smördeg på plåt övertäckt med färskpotatis färskost, parmesan och rucola – magiskt. Ett mycket bra och somrigt alternativ till den uttjatade potatissalladen och dessutom bra mycket godare. En annan riktig godbit var en punsch- och jordgubbsparfait med färska jordgubbar ovanpå – sagolikt god.

Lyx shopping

Efter 4 års strukturerat sparande så kunde vi äntligen skörda frukterna av vår ”undanläggningsprocess”. På Wahlbecks inhandlades en utomjordiskt snygg neonmintgrön ryamatta 300 x200 för 6600kronor. Essells blev möbelfirman som vår divansoffa införskaffades till priset av 11.200 kronor inklusive hemkörning. Ett matchande svart vardagsrumsbord på RUM med lådor och hylla för 3500 kronor bokades, hämtades och installerades i vardagsrummet. Ah`s har alltid tillhört favoriterna då gardiner och dylikt ska köpas. Det blev till sist en råsnygg svart/grön gardin som lämnade butiken. Den sista designpusselbiten i vår vardagsrum-makeover blev en neonorange mindre matta. Tyvärr blev den nog alltför perfekt eftersom vår katt Chili pissade på den efter en vecka. Poängteras ska att katt skrället numera varken har tillgång till hörsel eller bakben.

Allmänt

Sommaren svepte över Norrköping den 2 juni och höll i sig i nästan 1 vecka innan det blev avlöst av ett klassiskt svenskt lågtryck med oändliga regn . I värsta sommarvärmen besökte vi Maries föräldrar och på vedertagen maner bjöds vi på gudomlig mat. Väl i Vångas förorter passade vi också på att  tvätta, vaxa och städa ur bilen. Jag inventerade parallellt  mina vinylskivor med omsorg; det var ett kärt återseende. Vädret var dessutom omänskligt bra.

Familj och vänner

Måndagen 15 juni var det ”grabbfest” i ordets bemärkelse hos Jocke Andersson. 8 män i sina bästa år satt bänkade framför en storbilds-tv för att uppleva 3 VM-matcher i harmoni med öl, whisky, vodka, gin och grillad korv. Svordomarna avlöste varandra då fotbollsunderhållningen minst sagt var medioker. Kubb och ett fotbollsspel från typ 1918 var det som istället fick agera som stämningshöjare. Oändliga vadslagningar och tips-tävlingar var en annan trivsel- och spänningsfaktor. Veckan efter så for jag Hanna och Frida till Lino och Cissis somriga hus i Ö.Ny. Katter, hundar och Lino himself fulländade denna fikavistelse.

Pappa Stefan & Mamma Linda

I min värld går inte måndagen den 14 till historien för att Japan och Kamerun spelade en av historiens sämsta VM-fotbollsmatcher, utan för att en av mina bästa kompisar blev pappa.  Det magiska klockslaget16.53 föddes Felicia Hammarström, 4170 gram tung och 52 cm lång. Det ska bli mycket intressant att se om Stefan ratar eller anammar de uppfostringsnormer som jag använt mig av och som fått utstått oändliga orgier av sarkasmer under åren lopp. Jag är helt säker på att Stefan kommer att bli en gudomligt bra pappa precis och att Linda kommer att bli en lika bra mamma. Jag, Marie och barnen besökte i måndags de stolta föräldrarna. Stefan och jag dräpte en Tobemory whisky som samlat damm sedan vår gemensamma euforiska Skottland tour resa för 15 år. Den smakade förbaskat bra, inte ens Portugals 7-0 seger mot Nordkorea kunde spoliera detta högtidliga tillfälle.

Studier

Befriande, ingen återvändo, overkligt är tankar som  instinktivt projekterades då jag tryckte på skicka tangenten, i syfte att skicka in sista tentan för terminen. Min belöning för detta blev en fet kebabrulle på Rosa pantern. Nu var det endast opponeringen kvar  och 10 dagar senare betygsintyget., därefter var det sommarlov, sommarvikariat och fotbolls-VM-tittande – fucking great. Till sist dök betygsbeskedet upp på studentmailen. Mitt samlade betyg blev ett G; de fyra delmomentsbetygen blev: – VG – G – G – G. Efter omständigheterna så var jag otroligt nöjd. Har redan fått hem kurslitteraturen för höstkursen Sociologi 3. Det är definitivt ingen billig hobby om man som student inte vill använda sig av biblioteken eller begagnad kurslitteratur – 2500 kronor gick dessa kunskapsbanker på.

Fotbolls-VM-tips

Jag älskar att spela fotboll, men tycker inte alls att det är lika roligt att följa matcher på tv eller live. Undantagen är om jag känner någon i endera lagen eller om det är Sverige som spelar. Från måttligt intresserad till maniskt intresserad blir resultat, då jag återigen är med på Jocke Stenmans otroligt genomtänkta VM-tips. Plötsligt är varje match überintressant, i stort sett varje spelare är ens fiende  ens bundsförvant eftersom det är möjligt att följa varandras valda spelare, målvakter, kaptener, byten och slutspelslag. Min största fiende är min överanalytiska sida där buntar av VM-bilagors expertråd sällan slår in, men som jag varje gång lika slaviskt tar till mig.

Davids utspring

Davids 3-åriga tid på Kungsgårdskolan Samhäll/media avslutades på bästa sätt. Ett utspring utan regn, lastbilflaksgemenskap, efterätt hos pappa och grillat hos mamma var några  inslag som uppskattades av den stora parveln. En laptop och första hyran betald från vår familjs sida, 5000 kronor från Rosemaries familjs sida var belöningarna för att David lyckats uthärda 14 långa skolår. Efter sommaren står flytt till egen studentlägenhet och studier på Linköpings universitet på agendan.

Träning, tävling och sport

Mitt mål som nykomling i i squashgrupp 4 av 11 var att inte försöka åka ut. Jag överraskade mig själv för omväxlings skull och tog 10 av 12 möjliga poäng och hamnade 3:a i gruppen som bestod av 5 personer. Reglerna är enkla: vinnaren går upp till division 3;  den som kommer sist åker ner till division 5. Jag blev kvar i 4:an vilket var mitt egentliga målsättning. Jag vann sedermera min första match av 4:a mot Hjortberger med 3-2 i set. Träningsstatistiken utföll på följande vis: V.22  3pass/205min,  V.23  2pass/92min,  V.24  3pass/160min.

Film och tv

Såg  några ”seriösa” filmer när jag hoppade in som vikarie på mitt kommande sommararbete; det var en ”vakennatt” ifrån 21.45 – 08.45, vilket innebar ett frossande i tv-tittande och DVD:er. Brothers var en film som jag gillade och kretsade runt två bröder och dilemmat att gilla samma kvinna, utmärkt skådespeleri av såväl Tobey Maguire som Jake Gyllenhall? Five minutes of heaven med bland annat Liam Neeson var ett annat starkt drama som berörde mig. Temat var ett mord som en hängiven IRA-soldat utförde och dess konsekvenser för han själv och hans offers familj – trovärdigt. The Blind side med bland annat Sandra Bullock visade sig vara en trivsam film, där en vit rik familj i stort sett adopterar en färgad hemlös grabb. Sandra Bullock visade att hon kan agera trovärdigt utan att vara så där äckligt klämkäck som bara hon kan vara, bästa filmen med henne sedan……Speed. En ovanligt djup horror/torture/thriller rulle med titeln The Final var något jag verkligen gillade. ”Don´t get mad get even” är ett uttryck som speglar denna film. Mobbade universitets ungdomar bildar ett nätverk i syfte att samla ihop sina plågoandar på ett ställe för att helt enkelt ge igen. Jag tyckte att The Final inte alls var så överklyschig  som många andra filmer i denna genre dessutom så har jag inte sett detta tema förut, vilket manusförfattarna ska ha en eloge för. Ett avsevärt mindre djup innehar skräckisen som  är en uppföljare till den välgjorda och klaustrofobiska grottrysaren Descent. I denna sequel hittar jag dessvärre inget som kan få mig att bekänna att uppföljaren är bättre än 1:an a´la Terminator eller Indiana Jones. Denna uppföljare följer ett strategiskt inarbetat sequelkoncept som inte lär överraska någon som sett 1:an.

Musik

Det var återigen dags för en megabeställning ifrån Ginza. Den innefattade en helvetiskt massa cd-guldkorn som exempelvis: Pretty Maids, Treat, Masterplan, Jon Olivas pain, Avantasia, Crashdiet, H.E.A.T, Angels of babylon, Brian Howe, Chris Laney, Grand illusion, Edge of forever, Halestorm, ReVamp och Amanda Jensen.

Mat och kost

Marie och jag avverkade två stycken ”28 middagar”: Mimmis Wisthus, Stegeborgs Hamnkrog.  Mimmis Wisthus präglas av ekologiska- och närproducerade råvaror, vilket förhöjer matupplevelsen. Stegeborgs hamnkrog var ett ställe som en hungrig person inte bör besöka. Inramningen med färjan, vattnet, slottsruinen, båtarna och den personliga utemiljön var onekligen restaurangens största tillgång, maten var av standardfformat, ölen var oförglömlig.

Ett av våra recept fick betyget 5/7 vilket är exceptionellt högt då en 3:a. är lika med gott; färskpotatispizza var namnet på receptet. Färskpotatis på en frasig smördegsbotten med parmesan, örtfärskost, parmesan och rucola – gudomligt somrigt.

Rabarber var onekligen råvaran för denna 3 veckors period; 5 spännande recept avverkades i rask takt: Rabarber- och jordgubbsrutor, Rabarbertortilla, rabarber- och ingefärspaj samt en traditionell rabarberpaj. Det enda som skulle kunna vara somrigare än rabarber är i så fall om de kombinerades med färska jordgubbar, något som vi tog fasta på och i ordningsställde en paj med just sådana sommaringredienser -  förrädiskt gott.

Shopping

Vi införskaffade oss en svindyr luftrengörare: ”Ion Flow 50F” (förhoppningsvis ett kvalitetsköp). Syftet var att neutralisera miljarder katthår, kvalster, pollen, sporer, damm, bakterier, virus och odören av mina ökända ”brakare”. Funkade denna tingest då? Ännu har vi ingen aning eftersom den i sort sett är ljudlös och att denna svenska uppfinning inte har några filter som behöver bytas. Tiden får utvisa om vi blivit uppfuckade eller inte.

Wolverhampton FC

Är det möjligt att heja på ett lag därför att deras dress är snygg? Eller för att deras smeknamn Wolves är lite ”häftigt”? Är det roligare att hålla på en underdog än de ständiga  ”BIG 5″? Ja, jag tycker det, och därför är Wolverhampton mitt favoritlag och numera min sanna Premier League identitet. Vargarna lyckade hålla sig kvar i högsta divisionen 2010, från att varit nykomlingar. Det ger dem ett välbehövligt andrum och en tidsfrist att bygga upp ett lag som kan ta upp kampen att kapa åt sig en kvalplats till Champions-League, men som sagt det är minst sagt en djävulsk lång väg att vandra och groteskt mycket kapital att hosta upp för ägarna. Såhär i backspegeln några år senare skedde det oundvikliga säsongen 2011. Vargarna tappade bettet helt och förvisades till ”The Championship” där de för närvarande huserar på en anti-glamorös 18:e plats där 24 lag ingår. Men stolta traditioner finns alltid i bakgrunden så jag tror att detta indirekt är positivt i syfta att komma upp till Premier League med betydligt starkare kollektivt psyke i bagaget. År 2015 tror jag Vargarna är tillbaka i Premier League.

Hemmaställ: Guld-orange tröjor, svarta shorts, svarta strumpor
Bortaställ:Vit tröja med orange/röda detaljer,vita shorts, vita strumpor
Tredjeställ: Diverse fula kombinationer! Tröjsponsor: Sportingbet

Kortfattad historik och meriter

Wolverhampton Wanderers Football Club startade som ett pojklag när Harry Barcroft, rektor för St. Luke’s skola i Blakenhall, gav en fotboll i present till en grupp studenter som hade utmärkt sig under terminen. John Baynton och Jack Brodie var två av dom drivande krafterna som ledde till bildandet av St Luke’s FC år 1877. Två år senare bildades Wolverhampton Wanderers F.C. genom sammanslagningen av St Luke’s FC och ett lokalt cricketlag kallat The Wanderers. Klubben använde två planer i början, Windmill Field och John Harper’s Field som båda låg vid Lower Villiers Street i Blakenhall. 1881 flyttade man till en plan som låg rakt över gatan från Fighting Cocks Inn på Dudley Road. Som åskådare hade man det inte lätt då det enda skydd som fanns för åskådarna var ett redskapsskjul. Åtta år senare – 1889 – flyttade klubben till den plats där klubben än i dag spelar – Molineux. 1888 var Wolves en av dom ursprungliga klubbarna som var med och bildade The Football League. Året efter spelade man sin första FA Cup final. en final som man förlorade mot Preston North End med 3-0.

Ligamästerskap:

Division 1 (nuvarande PL): 1953/54, 1957/58, 1958/59
Division 1 Runners-up: 1937/38, 1938/39, 1949/50, 1954/55, 1959/60
Division 1 Play-off vinnare: 2002/03
Division 2 (nuvarande Championship): 1976/77, 2008/09
Division 2 Runners-up: 1966/67, 1982/83
Division 3 (Norra): 1923/24
Division 3: 1988/89
Division 4: 1987/88

Cuper:

FA Cupvinnare: 1893, 1908, 1949, 1960
FA Cup Runners-up: 1889, 1896, 1921, 1939
Ligacupvinnare: 1974, 1980
Sherpa Van Trophy: 1987/88
Texaco Cup: 1970/71

Europeiska cupmeriter:

Finalister i UEFA Cupen: 1971/72.
Semifinal i Cupvinnarcupen: 1960/61.
Kvartsfinal i Europacupen: 1959/60.

Klubbrekord

Högsta publiksiffra: 61.815 mot Liverpool, FA Cupen, 4:e omgången 11 februari 1939
Högsta publiksiffra – ligan: 58.661 mot West Bromwich Albion, Div.1, 15 oktober 1949
Största vinsterna: 14 – 0 mot Crosswells Brewery, FA Cup 2:a omgången, 13:e november 1886;
Största förlusten: 1 – 10 mot Newton Heath, Division 1, 15:e oktober 1892
Högsta summa mottagen vid spelarförsäljning: 6 miljoner pund från Coventry, för Robbie Keane, augusti 1999.
Högsta summa betald vid spelarköp: 3.5 miljoner pund till Bristol City, för Ade Akinbiyi, september 1999

Fyra Wolvesspelare i Englands landslag samtidigt!

Målvakten Bert Williams, halvbackarna Ron Flowers and Billy Wright, och vänster-inner mittfältaren Dennis Wilshaw spelade tillsammans för England mot Frankrike i Paris maj 1955. Detta upprepades när Billy Wright, Ron Flowers, Norman Deeley, och Peter Broadbent spelade med tröjnummerna 5, 6, 7 och 8 mot Brasilien i Rio de Janiero maj 1959.

Nutida legender

Derek Parkin –   Kenny Hibbitt  -  Steve Bull

Ovanstående 3 spelare är de som som tjänat sitt Wolwerhampton längst historiskt sett. Derek Parkin spelade 606 matcher för Wolves mellan 1968-1982. Kenny Hibbitt 574 matcher mellan 1969-1984. Steven Bull är den som gjort mest mål någon sin för vargarna: 306 stycken samt lyckats med konststycket att producera hela 18 hattrick. Detta gjorde han mellan 1986-1999 på 561 matcher – en sann målskytt.

Bästa målskyttarna genom Wolves historia

Steve Bull – 306
John Richards – 194
Bill Hartill – 170
Johnny Hancocks – 168
Jimmy Murray – 166
Peter Broadbent – 145
Harry Wood – 126
Dennis Westscott – 124
Derek Dougan – 123
Ken Hibbitt – 114
Roy Swinbourne – 114
Jimmy Mullen – 112
Dennis Wilshaw – 112
Tom Phillipson – 111
Jesse Pye – 95

Dagens Wolverhampton

2009/2010

Arenan: Molineux stadium

Denna vackra arena har varit hemvist för the Wolves sedan 1889. Arenan uppdaterades till ett modernare snitt mellan 1991-1993. Arena rymmer 29 303 tusen euforiska Wolverhampton fans. 2014 planeras det ytterligare en utbyggnad stå färdig; arenakapaciteten ska då inhysa 36 000 tusen åskådare. Arenans franskklingande namn uttala för övrigt (ˈmɒlɨnjuː/, MOL-i-new)

Staden Wolwerhampton

Wolverhampton är beläget i countyt West Midlands ungefär 2 mil nordväst om Birmingham. Området är också känt som Black County – ”det svarta landet” - på grund av de föroreningar som förknippas med de i Storbritannien förut så blomstrande industriområdena. Staden har över tusenåriga anor och namnet Wolverhampton betyder ungefär ”den höga staden” eller ”staden på höjden”.

Under Storbritanniens saxiska era befäste platsen sin status som ett fast samhälle. År 985 erhöll Lady Wulfruna ett privilegiebrev innehållande någon form av stadsrättigheter av kungahuset. Lady Wulfruna var en adelsdam som uppenbarligen åtnjöt någon sorts position vid den tidens kungliga hov. Wolverhampton blev snabbt en plats för handel och kommers, och dess relativt centrala belägna läge betydde mycket för den utvecklingen. I modern tid blev staden en del av, det tidigare nämnda , Black County när industrialiseringen satte fart. Dagens Wolverhampton är en, med svenska mått mätt, relativt stor stad med omkring 242 000 invånare. Området är fortfarande känt för sina industrier, men idag minst lika välkänt för sina shopping- och affärsdistrikt, nöjeslivet och sportutbud.

I idrottsammanhang är staden, förutom Wolves förstås, tillhåll för en av Storbritanniens bästa speedwayklubbar. Staden har under årens lopp genererat en och annan känd personlighet. Artikelförfattarens ungdomsidoler glamrockbandet Slade tillhör de mer framträdande. Höjdarlåtar som ”Skweeze Me Pleeze Me”, ”Mama We’re All Crazee Now” och ”Do We Still Do It” är således sprungna ur Wolverhamptonmyllan. Visste du förresten att Stan Collymore, musikern Goldie, Babylon Zoo, Rob Collins från indiepop bandet The Charlatans , europamästarinnan i tiokamp Denise Lewis och professionelle golfaren Peter Baker alla kommer från Wolverhampton? Monty Python’s Eric Idle växte upp i Wolverhampton och bodde där under 12 års tid, tills han fyllde 21 år.

Världsberömde kompositören Edward Elgar (Pomp and Circumstances) var ett fanatiskt Wolves-fan och sägs ha komponerat den första musikaliska fotbollshyllningen någonsin när han skrev ”banged the leather for goal” till sin favoritspelare Billy Malpass 1898. En inte helt ointressant poäng i sammanhanget är att Led Zeppelins gamle vokalist Robert Plant är en av Wolves mer kända supporters, som ofta dyker upp på Molineux. En annan känd Wolves supporter är Bev Bevan i ELO och i Sverige har Wolves bland annat som anhängare fd statsministern Ingvar Carlsson (som fått en tröja personligen överlämnad av Steve Bull), sportkommentatorn Tommy Engstrand, fd Italienproffset, göteborgaren Johnny Ekström rockstjärnan Ralf Gyllenhammar från Mustasch. Avslutningsvis kan nämnas att Wolverhampton sägs vara den stad där de första trafikljusen uppfördes!

Inledning

Vi lever i samhälle som assimilerats av individualismen och en dogmatisk valfrihetspluralism, något som för många individer innebär ett ökat ansvar som i sin resulterar i mera mödor i såväl vardagslivet som i arbetslivet.  Politiker kallar det bland annat demokratisering och hyllar medborgarnas oändliga möjligheter i ett alltmer sekulariserat samhälle. Balansen mellan teknologinytta och teknologimissbruk är groteskt skör: är vi individer kapabla att hantera denna riskbalansgång? Är denna idealbild den enda sanningen eller är det parallellt en förrädisk tankefigur som subliminalt undanhåller en dold agenda som myndigheter konstruerat för att passivera, tämja och dressera oss människor? Jag skulle vilja mynta en term som passar bra in i resonemanget: ”bekvämalitiserad”. Med det menar jag att vi inte blivit lata, utan snarare anpassat oss till ett liv som befriar oss från ”jobbigheter” och omfamnar all ny teknologi utan att tolka ett helhetsperspektiv. Frågan är fortfarande: är det myndighetskonstruerat eller är det en naturlig utveckling av samhällsprocesserna?  Tanken är inte att överlämna ett konkret svar på denna komplexa, existentiella och konspiratoriska fråga, utan snarare så ett frö till reflektion hos gemene man/kvinna.

24-timmarssamhällets subliminala krav på individer reducerar livskvaliteten

Kortsiktighetssamhället, otålighetssamhället, individualistsamhället, konsumtionssamhället, kravsamhället, informationssamhället, tillgänglighetssamhället; kärt barn har många namn. Utbrändhet, inre stress, ökade samhällskrav, 24 timmars tillgänglighet, eget ansvar, individualism, gesellschaft är några begrepp som genomsyrar ett senmodernt samhälle. Samhällsstrukturerna har accelererat och vi medborgare har inte riktigt hunnit ikapp att acklimatisera oss till alla de dagliga val och möjligheter vi står inför. Individualiseringen är enligt Beck boven i dramat i ett allt mer bortrationaliserat samhälle. Detta skapar ett smörgåsbord av normer och oändliga bruksanvisningar hur vi ska leva vårt liv. Beck hävdar att det är ”bieffekternas bieffekt” att individerna frigjort sig från institutionernas tvångströjor, något sin innebär att alla individers val innebär ett risktagande.

Tid är pengar, men var kommer livskvaliteten in – har samhället glömt bort eller förträngt den? Är livskvalitet att putsa fönster eller tvätta kläder på helgen, istället för att umgås med familjen, koppla av och ladda batterierna. ”Livskvalitet innebär att ha alla tre: något att leva av, någon att leva med och något att leva för (Hanson, 2006, s. 125)”, ett osedvanligt tänkvärt citat. Giddens är inne på samma tankegångar när han hamrar in budskapet om upplysningstidens idéer om individens frihet och dess efterföljande risker. Makt och vetenskap i kombination med teknologi kompletterar varandra och är kittet i en vedertagen maktstruktur – frihet och tvång går hand i hand (Focault, 1987). Är det så konspiratoriskt att maktstrukturer dikterar tempot i samhället, i syfte att förhindra individers reflexioner på ett angenämare samhälle, genom att neutralisera dem via ökade krav, mera ansvar och subliminal passivitet?

En småbarnsfamiljs dag kan inledas med att gå upp tidigt för att sedan lämna barnen på förskolan/förskoleklassen. Efter detta så ska individen ta sig till och ifrån arbetet. Småbarnen hämtas därefter olika tider om de inte råkar vara tvillingar. Ungarna ska ha mat, aktiveras, se på Bollibompa innan ”läggdagsprocessen” inleds. Efteråt ska en eventuell disk tas hand om, och försöka hinna med att se på nyheterna eller annat favoritprogram, dessutom är det bra om Facebookskontakterna underhålls och dagens reflektioner bloggas ner. Träning är ett vedertaget redskap att förebygga fysisk som psykisk hälsa. Det innebär vi måste aktivera oss för att uppnå dess effekter. Olyckligtvis prioriteras träningen bort på grund av tidsbrist, orkeslöshet eller otillräcklig motivation; fast vi blir matade med oändliga hälsoråd. I det vardagliga livet ingår också olika former av möten: arbetsmöten, föräldramöten, dagismöten, förskoleklassmöten samt underhållandet av relationsmöten.

Vi skulle behöva ha fler armar, surrogater eller det minst komplexa; ett stort antal sociala relationer som samverkar i syfta att tämja tidsperspektivet, den inre stressen och upphäva individbestyren. Att hjälpas åt och ta hand om varandra är i sig enligt Habermas ett självbestämmande och självförverkligande val av ett visst sätt att utforma sitt liv på. Kommunikation genom exempelvis nätverk, föreningar eller organisationer kan samordnas och utformas av gemensamma värderingar – en kollektiv viljebildning. En kollektiv viljebildning är nödvändig om samhället ska kunna motverka individualism och byråkratisering. Synergieffekter återinföra Gemeinschaft och kollektivism är bland annat gemenskap, empati, ansvar och demokrati. Kollektivet ska motverka individualistiska destruktiva begrepp som utbrändhet, inre stress och kraven att inte räcka till i ett kortsiktighetssamhälle. Det fordrar att politiker, medborgare och marknaden verkar i symbios i en fri offentlig sfär i syfte att bryta upp en tillrättalagd bestämt livsvärld med Habermas kommunikativa förnuft istället för det rådande instrumentella förnuftet.

Bekvämalitiserat leverne

Jag skulle vilja mynta ett uttryck som symboliserar hur många människor lever idag: de är ”bekvämalitiserade”. Med det menar jag att en ny era är över oss genom att vi inte alls är tvungna att vara sociala; det är möjligt att sköta det mesta via modern teknologin i hemmet. Giddens är lite inne på sådana tankegångar ” De sociala koder som tidigare styrde människors val och aktiviteter har blivit betydligt svagare.Det är helt enkelt bekvämare efter jobbet att hemifrån via modern teknologin beställa mat, träna hemma, sköta bankärenden, läsa tidningar, studera och hyra en film, spela tv-spel, blogga, än att umgås med sina vänner eller sin familj. För inte så långt tillbaka i tiden var det betydligt svårare att kunna bostadsisolera sig från omvärlden, men med dagens teknologi utveckling så möjliggörs gemenskap utan att behöva utnyttja vårt sociala samspel till fullo.

Ett socialt liv kan uppnås med människor på andra sidan jordklotet utan att behöva skicka och invänta resultatet via exempelvis ett brevskrivande. Socialisering har istället blivit ett hinder, något jobbigt, något som helst ska undvikas i syfte att få vara bekväm. Globaliseringen har indirekt förstärkt individualismen och lagt ribban högt då vi som individer mer eklektiskt kan forma våra egna liv utan oändliga pekpinnar.  Ett ”bekvämalitiserat” vardagsliv och bostad kan antingen ses som ”fängelse” eller ”tidsminimerare”, beroende vilket perspektiv man utgår ifrån, men det finns onekligen en överhängande risk att individer införlivas och indoktrineras in i maniska kommunikationsteknologiska rutiner. Att ha det postbekvämt är inte det samma som att ha en hög livskvalitet. Det kan faktiskt vara så att vi inom en snar framtid helt enkelt inte orkar försöka att uppnå en högre livskvalitet – utan vi bara finns. Alla har rätt att utforma sitt liv som de vill om de inte skadar tredje part, men min åsikt är att det är fundamentalt att socialisera sig med andra människor ansikte-mot-ansikte, även om vi infogats i nya samhällsformer som möjliggör en reducering av mänsklig interaktion och som förstärker passiviteten.

Ponera att vi utesluter elitmakttankar och istället utgår ifrån ett hälsoperspektiv, så är teknologin i sig självt en passivitetsdränerare. Politiska värderingar kan ha teoretiskt goda intentioner, men i praktiken kan dessa skapa ett eget liv med en helt motsatt effekt enligt Beck. Måhända är passiviteten ännu i sin linda och visar sitt äkta ansikte om 40-50 år. Benskörhet, depressioner, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes är bara några exempel på ökad ohälsa vid stegrad passivitet. Enligt Giddens är politisk styrning ett universalmedel i att synkronisera oönskade bieffekter av såväl individualiseringen, globaliseringen och teknikutvecklingen i syfte att förhindra passivitet hos individer.

Kollektivismrenässans

Det förefaller som västvärlden på senare år förskjutits ifrån ett samhälle som byggde på samarbete och socialt umgänge till ett alltmer egoistiskt samhälle. Vi präglas i allt högre grad av individualism och mentalitet som: ”sköt ditt så sköter jag mitt”, ”jag ska fram först”. Det svenska folkhemmet är enligt mig behov av en förfriskande renovering, då känslan består av att vi befinner oss i ett betydligt kyligare och hårdare samhälle. Brist på respekt såväl till människor som till miljö är något som genast behöver åtgärdas, nya normembryon måste brytas i tid innan de blir fullvuxna och i stort sett blir informellt indoktrinerade hos befolkningen. Den annalkande postmodernismen är kanske närmare än många tror.  Ett nationellt eskalerande socker- och snabbmatsmissbruk samt en narcissistisk hälsostress är några avigsidor i ett senmodernt välfärdssamhälle.

En universalmetod torde vara en återgång till ett mera kollektivt tänkande. En gemeinschaftrenässans främjas när rådande individuella normer successivt modifieras, och likt ringar på vatten frambringar en hybrid mellan kollektivism och individualism. I syfte att reducera en tom och meningslös målrationalitet i 24-timmarssamhället genom strukturella handlingsrationella val, så torde det i ett framtida perspektiv istället ses irrationellt att ens försöka motverka gemensamhet, samverkan, ansikte mot ansikte bekräftelse och meningsfullhet . Det senmoderna samhällets konsumtionskrav är en exceptionellt besvärlig motståndare att handskas med. Att stå utanför detta samhälle kräver antingen goda ekonomiska förutsättningar, en asketisk självdisciplin eller helt enkelt att bli religiös. Detta är ett materialistiskt samhälle, där individers oändliga myriader av valfrihet går i symbios med ökat ansvar som leder vidare till ännu mera arbete, vilket i sin tur skruvar åt samhällskraven ytterligare. När kompassen saknas är det enkelt att gå vilse i vad som egentligen är meningen med livet.

Om ett kollektiv ska fungera i ett modernt samhälle så måste hushållen gemensamt dra in pengar eftersom hyra, mat, kläder, el inte är gratis. Resurserna måste i högre grad fördelas i detta kollektiv; gruppen går före individen vilket är en tillbakagång till ett normativt värderationellt tänkande . Planering, rutiner och strukturering är också essentiella moment om vardagspusslet ska fungera effektivt. Synergieffekter genom förmedling av gemeinschaft och kollektivism är bland annat gemenskap, empati, ansvar och närdemokrati. Kollektivets återinträde i det individualistiska samhället är det som ska neutralisera en narcisstiska livsstil och det framväxande passivitetssamhället.

Eurovision song contest 2010

Jag tyckte att de 3½ timmarna från Oslo flöt på bra även fast Sverige inte var med i finalen. De vanligtvis hyperventilerade programledarna såg vi inte skymten av utan istället vägledde Nadia Hasnaoui, Haddy Jatou N’jie och Erik Solbakken publiken till en underhållande tv-kväll. Glimten i ögat humor i harmoni med en nedtonad programledarstil är ingredienser som de norska programledarna ska ha en stor eloge för. De visar att det är möjligt att presentera detta jippo utan att ge sken av att detta ögonblick är lika med Jesus återkomst eller ufolandningar på Sergels torg.

Mina topp-5

1. Turkiet, Manga: We could

2. Island, Hera Björk: Je ne sais quoi

3. Albanien, Juliana Pasha: It´s all about you

4. Ukraina, Alyosha: Sweet people

5. Tyskland, Lena: Satellite

Förra  årets kvalitetshöjande upplaga kändes som en engångsföreteelse eftersom vi i år var tillbaka på ruta 1. Lågvattenmärkena avlöste varandra.

Vänskapsröstning

En stor anledning till att hela underhållningsvärdet devalverades var länders förmåga att rösta på varandra istället för själva låten och uppträdandet. Det blev tillsist så pinsamt uppenbart att jag funderade att sluta se på skiten. Vi har lyckats landa på månen, men kan inte hindra länder ifrån att kompisrösta (fuska). I alla fall har tävlingsledningen sent om sider infört semifinaler i syfte att sära på exempelvis de baltiska, skandinaviska och balkanländerna. De har också delat upp röstningsförfarandet så att jurygrupper får lika stor makt som själva publiken, vilket jag tycker verkar ytterst rationellt. I år  liksom förra året var det inte alls så uppenbara kompisröstningar; att Grekland och Cypern är i symbios med varandra verkar inga regler i världen kunna rucka på.

Vad är syftet om inte…….

Något som uppsnappats av media i brist på ett svenskt deltagande, är att vi är så duktiga att skriva låtar som representerar andra länder än Sverige exempelvis Danmark och Norge. Jag tycker däremot inte att detta är något nämnvärt att vara stolt över eftersom grundvalarna och andemeningen med själva tävlingen just att land ställer upp med en inhemsk artist, låtskrivare och textskrivare. Det känns exceptionellt idiotiskt om ett land kan köpa till sig en artist, låtskrivare, koreograf och dylikt i syfte att vinna.  Eurovisions song contests själ är om detta får fortlöpa på väg att förtvina. Varje land kan indirekt lägga ut processen till de som anser sig vara bäst, vilket innebär att de också är beredda hosta upp dyrt för det. Det har egentligen ingenting med själva landets kultur att göra. Näe, ärligt talat så måste en ändring ske då vi kommer till detta idiotiska tilltag. Det är en sak om den inhemska artisten väljer att sjunga på sitt hemlands språk eller engelska, men där går faktiskt gränsen. Det här blir lika intressant som när rika oljeländer vill hävda sig i friidrott och importerar stjärnor ifrån exempelvis Kenya, hur kul är det egentligen? Få se nu; jag återuppväcker Miachel Jacksson, hyr in R. Kelly som låtskrivare och…….

Modersmål vs engelska

Jag är verkligen för att ett land kan välja att framföra sitt bidrag på sitt egna språk, engelska eller både och. Det som utkristalliserats sig de senaste åren är tyvärr en avigsida av denna regel. I syfte att publiken ska förstå vad de sjunger om så väljer en stor del av länderna att sjunga på engelska. Det innebär i praktiken två saker; först och främst behärskar många av artisterna inte engelska och får problem med accenten, för det andra så påverkas deras röstresurser då de tvingas omskola sitt sjungande till ett annat språk. Det är genant många av bidragen som lider av just detta syndrom. Det blir svårt för mig som lyssnare att ta dessa bidrag på allvar då deras framförande i så hög grad genomsyras av en groteskt dålig engelska.

Mediadiskriminering: hjälte vs syndabock

Jag börjar bli allvarligt trött på medias helomvändningar när det gäller Sveriges vinnarbidrag. Martin Stenmarck, The Ark, Charlotte Perrelli, Malena Ernman har alla blivit drabbade av vreden från media. Från att vara helgonförklarad till att nästintill bli idiotförklarad vid en sämre placering än förväntat är det som väntar en svensk artist. Ingen av ovanstående artister gjorde bort sig eller bidrog till någon form av fiasko. Det var svenska folket som valde dem och de är de skyldiga i så fall, inte låten – inte artisten. Anna Bergendahl var snuskigt hyllad innan framträdandet sedan blev hon istället föremål för medias fiktiva stigmatiseringar. Sanningen var att Anna gjorde ett utomordentligt bra framträdande, något som jag aldrig skulle kunna tänka mig definiera i termen fiasko.

Ett delikat problem?

I stort sett alla i mediasfären spekulerar i varför Sverige inte placerar sig bättre än de gör längre. Min teori går ut på att vår groteskt höga kvalitet istället blir kontraproduktiv. Artister som: Salem Al Fakir, Erik Saade, Ola, Darin, Timoteij, Sibel, Neo, Elin Lanto, Cruciefied Barbra  ar bidrag som jag anser hade borde ha gått vidare till final och troligtvis hamnat högt även där. Problemet är alltså att vi har alldeles för bra kvalitet på låtarna och framförandena. Det borde vara ett angenämt problem, men eftersom variationen har en så otrolig spännvidd så blir det till en nackdel istället. Annas låt och framträdande var mycket bra, men denna gång så borde ett annat bidrag ur det svenska kvalitetssmörgåsbordet fått respresentera svedala. Ledningen med Christer Björkman i spetsen är de som borde involveras i epitetet fiasko. Det är de som måste försöka nysta ut hur de ska lösa det delikata problemet med den höga kvaliteten. Ett gratisråd från min sida är att ta bort de ”publikvänliga” duellerna i andra chansen. De påminner mig mer om Lottodragningarna än syftet att få ihop det starkaste finalstartfältet. Jag lider med artisterna att behöva utsättas  för detta primitiva knep att uppnå spänning.

Allmänt

En bra period som har präglats av att inte behöva ta mig tur och retur till Campus. vilket var befriande och dessutom  tidssparande. Avsaknaden av en försommarvärme har resulterat i ett ”fixa-i-ordning-sådant-som-vanligtvis-inte hinns-med”: avloppsrensning, skura golv, tvätta fönster, kategorisera cd-samlingen, borsta kattskrället. Lördagen den 15 maj visade sig solen och värmen i symbios och det var otroligt euforiskt att sätta sig på gården med några tidningar, en stor kopp kaffe och bara  lapa in d-vitamin, utan några som helst krav på annan aktivitet.

Visualiseringscenter

De 3 premiärlejonen Hanna, Frida och Mats kollade in Norrköpings senaste ”turistattraktion”: Visualiseringscentret. Vi såg  Fly me to the moon 3D. Upplevelsegraden av denna attraktion blev mycket hög. Det var bland de bästa 3D-effekter som jag någonsin sett. Själva utställningen och Domteatern andades lyx och självförtroende. Vi lär definitivt återkomma till nästa 3D-filmpremiär.

Familj och vänner

Jocke Spurs, Wolverhampton-Matsa och Aston Villa-Ola medverkade i Saliga Munkens Music Quiz 17, säsongsavslutningen. Jag var där 18.30 och fick ändå inte tag i något bord. De andra två dök upp 20.15. Ola lyckades med konststycket att fixa 3 välbehövliga sittplatser innan starten. Det blev 4 öl under kvällen varav den 10.2% Rigor Mortis stod för det mest udda inslaget såväl smakmässigt som promillemässigt. Vi skramlade ihop 20p medan 3:an fick 28.5p, vilket var medelbra, men inte mer.

Stefans 40 års fest  den 22 maj 19.00-03.00. Det var en inre krets av kompisar ifrån 3 falanger: Skarphagens Fotbollsklubbs kompisar, nära kompisar och några släktingar. Mr Hammarströms presenter bestod i stort sett av Alkoholrelaterade tingestar samt Liverpool-attributer. Mitt presentbidrag var ett smörgåsbord av sådant som Stefan tycker om som: Liverpoolprylar, dvd, cd, kokböcker, barnbok, sexinstruktionsbok och… asiatiska kryddor. Det blev fisksoppa och nybakade brödkaststjärnor som tilltugg. Stefans alkoholarsenal var imponerande; öl, vin och sprit. Kvällen bestod av  mingel och whiskyorgier. Efter omständigheterna med en oändlig tillförsel av alkohol så klarade jag av frestelserna riktigt bra. Dagen efter är i mitt fall en ständig källa till håglöshet, även om mitt minne var intakt.

Studier & Arbete

De efterkommande 14 dagarna efter salstentan blev en mental tortyr; skulle jag bli underkänd vs godkänd? Fredagen den 20 maj fick jag svaret – godkänd. Att kunna bli så glad över ett G, trodde jag inte var möjligt. Sista momentet i Sociologi 2 är en B-uppsats (15-25 sidor). Vi är 3 personer på detta arbete där vi ska skapa, skicka ut, ta in och analysera en enkät, vårt ämne  handlar om hur människor upplever sin arbetslöshetssituation. Nackdelen med att inte behöva ta sig till Linköping tur och retur varje dag är att det är lätt att drabbas av en tidshybris dvs man underskattar den tid som serveras i vardagen. Det blir alltför lätt att skjuta upp studieprocessen för att sedan inse att tiden börjar bli lite väl knapp. Vi är nu i slutfasen av denna skrivprocess där deadlinen är 2 juni.

Film, tv och musik

Sam Raimi: mannen bakom Evil Dead, Spiderman och Xena har producerat 1:a säsongen av en ny favoritserie: Spartacus. Slowmotienvåld i symbios med mjukporr och hämnd passade mig utmärkt. Bröllopsfotografen var en helt ok  film av Ulf Malmros, en bagatell men med tanke bakom. Såg tätt inpå en annan svensk komedidrama: Äntligen Midsommar med Olle Sarri, även den var godkänd. The Twilight saga – New moon visade sig vara en osannolikt seg transportsträcka till egentligen ingenting. Raka motsatsen till antiromantiken var Brooklyn finest där handlingen kretsade runt 3 poliser i en hård och grym värld. Rickard Gere, Don Cheadle och Ethan Hawk gestaltar dessa karaktärer på ett utomordentligt sätt. Brooklyn finest är långt ifrån en komedi, men ändå en mycket realistisk och tänkvärd film, som visar upp en mindre glättig sida av NYPD:s arbete i en segregerad värld. Såg  ”indianskräckisen: Maneater. Förutom indiantemat var denna relativt nya horror-rulle gjord utifrån en generell skräckfilmsbruksanvisning.

Träning, tävling och sport

V.19 präglades av min genomförkylning och ambivalensen om att träna eller ej. V.19  1pass/80min, V.20  6pass/265min,  V.21  5pass/245min. Fredagen den 14 maj skedde mitt återinträde i squashens hetluft. 5 spelsugna på 2 banor blev lite väl intensivt för mig – mådde illa och var ytterst nära att spy. Efter squashen var jag helt dränerad på energi och satt därefter likt en zombie framför tv: och slötittade på…något. Den intensiva squashen var dessutom orsaken till att  mina  hälsene/vadproblem återkom, vilket innebär oändligt med tråkiga tåhävningar och pensionärs-tempolöpning.

Wolverhamtpon lyckades med det primära – att hålla sig kvar i Premier League. Hockey-VM känns som vanligt lika malplacerat och upphetsande likt föregående upplagor. När slutspelet väl  började satt jag ändå framför tv:n och spydde galla över allt och ingenting. Det vart tillfälligheter att inte Sverige lyckades hålla tätt de sista skälvande 7 sekunderna. Istället gick hockeyfrillorna Tjeckien till VM-final där de mycket oväntat slog storfavoriterna Ryssland med alla sina NHL-stjärnor.

Shoppingdjävulen

Jag skulle bara……. köpa en ny gardinstång till köket på Hemtex, då  shoppingdjävulen uppmanade mig att spendera sparade pengar på mitt Visakort. Maniskt dränerade jag successivt mitt kontokort på kapital. Första anhalten blev Brothers där en snygg kortärmad skjorta blev föremålet för min uppmärksamhet, i snabb följd avverkades ett linne, 3 t-shirt och ett skärp. Den andra butiken blev Jack and Jones där 2 klassiska jeans köptes in: ett par svarta och ett par ljusblå samt ytterligare ett skärp till. Dagen innan hade jag köpt ett par Ecco skor på Stadium och en kort vårskinnjacka på Södra päls. Till köket köpte jag två gardiner på Indiska samt tillhörande lyktor.

Nuvarande tillstånd

Mats Widholm & Stefan Hammarström Alias Team Humor

Stefan Hammarström & Mats Widholm alias Team Humor är back on the track again. Vi har helsynkroniserat våra livsfaser med varandra och är nu redo att ta världen med storm; vi går ut lite lugnt med regionen  Östergötland. Team Humors återinträde i filmprocessen innebär för oss att vi:

• Påbörjar kortfilmen Jesus
• Böjar marknadsföra oss på Facebook
• Skapat en Myspacesida: http://www.myspace.com/teamhumor
• Lagt ut våra 3 filmalster på Youtube
• Bombarderat våra producenter med information att vi är på gång igen

Hur det började – ”the story behind”

1987 blev Mats Widholm värvad från stadslaget Ektorps FF till landsortslaget Vikbo IK (Vibolandet – 3 mil från Norrköping). Denna värvning innebar inte bara en spelmässig uppryckning för själva fotbollsklubben utan också tillkomsten av humorkonstellationen: Team Humor. Vår infantila och likartade humor, musiksmak, reseintresse och visionen att Vikbo IK skulle bli nordeuropas coolaste fotboll klubb förenade oss likt talibaner med Ak4:or.

Embryot till vårt första gemensamma filmkomedimanus inleddes en stekhet midsommarafton1987. I brist på alkohol, orgier och smådjur spånade vi fram fragment av manuset via småsketcher. De blev bättre för varje promille vi fick i oss, något som vi såhär i efterhand förstått summerar alla sanna konstnärers mest kreativa perioder. Till skillnad ifrån Absinth så nöjde vi oss med hembränt och pappas hemmagjorda rosévin. En kombination som var som klippt och skurna för en total makeover av närminnet. Det vi råkade få ner på någon form av papper visade sig vara startskottet för en långlivad filmskaparprocess.

Kontakter & Utbildning

• Magma film – Våra allierade kameramän vid Räckemyrs sista chans. (De sysslor inte med film idag).
• Röde Orm film alias Thomas Allercrantz & Adel Kjellström (www.rodeormfilm.se)
• Studiefrämjandet i Linköping och Norrköping
• Adastra media  – produktion och undervisning (www.adastramedia.se)

Vi har i stort sett tagit alla tillfällen i akt att framavla nya fyndigheter till  manusprojekten och kortfilmerna. Vår devis är: absolut ingenting är heligt, och att alla  tänkbara situationer är humorkällor som kan infogas i någon form komedikreativitet. Det har uppkommit oändligt med uppslag på våra resor till Thailand, Malaysia, Singapor, Australien, Irland, Skottland,  Spanien samt oändliga konserter, festivaler och herrklubbsträffar.

2003 blev vi inbjudna till Röde Orm film i Stockholm på Svenska filmhuset. Vi blev bjudna på……sallad eftersom restaurangen var tillfälligt stängd. Våra förväntningar var fyllda till bristningsgränsen och jag själv hade fixat fram ett ramavtal ifrån Sveriges Dramatikerförbund, så att vi dels inte skulle bli lurade, dels ha underlag för att kunna ställa krav. Adel och Thomas med massor av kända produktioner i bagaget hälsade oss välkomna. Det var  ett osannolikt nervöst tillfälle, och vi var väl medvetna att de inte bjudit hit oss i syfte att vara snälla, utan för att de tyckte vårt manus var såväl annorlunda som välskrivet. Vi lyckades med konststycket att drabbas av hybris då vi helt sonika tackade nej till att istället göra en tv-serie av manuset istället för långfilm.  Felix Herngren var ett förslag på skådespelare som skulle kunna tänkas medverka i denna tv-serien. Näe, vårt filmmanus skulle definitivt inte bli någon otidlös tv-serie, utan helt enkelt en långfilm – punkt slut. Såhär i efterhand är det relativt enkelt att vara efterklok, men salladen var i alla fall ruskigt god.

I maj 2005 deltog vi i en två dagars manuskurs i Stockholm på Skeppsholmen i syfte att utveckla oss ifrån amatörer till rena fullblodsproffs. De två dagarna på Adastra media var  inspirerande, lärorika och trivsamma. Vår mentor/lärare Fredrik Lindqvist rekommenderade oss att inte fortsätta på vårt seriemördarmanus eftersom han ansåg att det uppstår komplikationer att behöva känna sympati för någon så ond som vår huvudkaraktär. Det sporrade oss så klart, och vi blev ännu mer angelägna att slutföra och vidareutveckla filmmanuset.Norrköping eller Östergötland är en metropol då det kommer till filmspetskompetens är att luras. Tyvärr har våra kontakter via Flimmer/Film i öst och Johan Karlsson inte resulterat i någon konkret hjälp. Hade vi inte varit för snygga, för gamla, för provocerande och gillat Woody Allen så hade vi definitivt få gjort en film i Norrköping. Det är självklart jättebra att det satsat på ungdomar sådana som har framtiden för sig, men det borde  onekligen också finnas plats för kreativitetseldsjälar likt Team Humor som inte tillhör ålderskategorin under 25.

Att påstå att in under 25 år.

Go all the way production – Roa, oroa och provocera

Röde Orm film rådde oss att göra kortfilmer i syfte att ha något att visa upp producenter. Vi tog dem på orden och producerade 3 stycken ”no-budget-kortfilmer”. Bitska, ironiska, provocerande och klämkäcka kortfilmer var och är vår nisch. Vad är en film utan provokation? Räckemyrs sista chans lyckade vi få med på SVF-festivalen 2003 (Sveriges Film- och Videoförbund) i Stockholm.  De i salongen skrattade oroväckande mycket och högljutt, vilket kanske inte var så konstigt eftersom många av de andra bidragen var i stil med The Cures mest deppiga låtar – filmer att begå lyckade självmord till. Titlar som Koma, Dimman och Den lycklige finnen kanske kan ge er en hint om innehållsnivån i dessa konstnärliga embryon. Skrattsalvorna stärkte ändå vårt självförtroende i syfte att fortsätta skapa sarkastiska kortfilmspärlor.

Vi vill passa på att hedra vår bortgångne kameraman Per Kjellberg. Han var vår kameraman/redigerare och sidekick vid Räckmyrs sista chans och Bland tall och kantarell. Per brann för filmskapandet och hade onekligen en  konstnärlig ådra som han ofta försökte kasta på oss i Team Humor, men Per fick inte gehör för modifieringarna ,något som vi alla skrattade mycket åt – även Per. Om vi i Team Humor i viss mån är perfektionister så var Per 1 miljard gånger värre; att redigera med honom var som att skapa Sagan om Ringen triologin. Pers favorit uttryck var hmmm, något han anammade varje gång han var ambivalent, eftertänksam och filosoferande -  alltså nästintill hela tiden. Hela paketen var onekligen charmen med Mr Kjellberg dessutom var han trevlig,  flexibel, noggrann och en mycket duktig filmare, men framförallt blev han en god vän till oss båda – R.I.P 2 maj 2005 – we miss you Per.

I och med kritiken från alltför många amatörfilmkritiker att vår östgötska dialekt förstörde helheten i Räckmyrs sista chans, så blev vi indirekt tvungna att ändra vår castingstrategi inför den andra kortfilmen: Bland tall och kantarell. För att ragga billiga skådespelare använde sig Team Humor av Sveriges största filmforum: Filmcafé. Det är helt enkelt ett fantastiskt ställe om man söker någon form av filmkompetens såväl framför som bakom kameran  i vårt avlånga land. Vi sökte två skådespelare utan Norrköpings dialekt och hittade också två underbara karaktärer. Priset blev en hotell natt på vandrarhemmet Hörnan och en brakmiddag på Cromwell House.

Fria tyglar var vår tredje kortfilm. Den  filmades inte av Per Kjellberg eftersom han inte längre var med oss; Linköpingssonen Jens Friman stod istället för filmandet och klippandet. Huvudrollen spelades av Stefans chef och tillika Vita hästen legenden: Krister Kårebrand. Den mannen var en naturbegåvning och  endast född till att gestalta en östgötsk bonde som undervisar i ämnet: ”tidelag med respekt”.

• Räckmyrs sista chans – http://www.youtube.com/watch?v=Y-K0T8CGk58
• Bland tall och kantarell  – http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.channel&ContributorID=43943620
• Fria Tyglar
• Jag och polaren Jesus (pre-production)

Långfilmkomedimanus

Kortfilmer i all ära, men vårt primära mål är att förverkliga våra två långfilmskomedimanus. Såväl Stefan som jag dyrkar all form av humor och vi vill skapa ett mästerverk som dels kan mäta sig med våra förebilder, dels förbli tidlösa. Vi vill också försöka applicera en mer amerikansk humor i våra alster eftersom våra förebilder härstammar just därifrån. Bröderna Farrelly med mästerverk som: Dum & dummare, Kingpin, Den där Mary och Me, myself and Irene. Z.A.Z (Zucker – Abrahams -  Zucker) ligger bakom komedipärlor som: Titta vi flyger, Top secret, The Naked gun och Hot shots. Dessa filmer är en bra indikation på vår låga humor som vi vill implementera i den svenska filmsjälen.

• Sommaren med Rogge
• Seriemördaren, praktikanten och den homosexuelle

Teknik och sånt

Nä, det är inte vårt bord helt enkelt. Visst vore det  optimalt om vi behärskade hela filmprocessen ifrån själva filmandet till redigerande, men de bitarna upplever vi mer som ett nödvändigt ont. Det är säkert bra att kunna meka med bilar, plantera blommor, och ha sex med insekter, men som sagt det är det kreativa skapandet som är vår lott. Gemenskapen, gamla som nya minnen, film & musikintresset samt subliminala deadlinekrav är faktorer som gör att trivs och  dessutom arbetar effektivast.

Projekt: insamlandet av 20 miljoner

Syftet med denna insamling är att själva producera filmen om inte några producenter nappar på våra filmmanus. Vi vill inte gå ut med denna nyskapande idé eftersom andra filmskapare troligtvis skulle plagiera (stjäla) denna geniala marknadsföringsstrategi. Team Humor har dessutom några andra unika idéer hur man på ett mer optimalt sätt kan arbeta med produktplacering. Den som väntar på något gott kan gärna vänta lite längre.

Spartacus season 1 (13 episodes)

Att sitta ensam utan några helst krav på diskussioner och följa en riktigt bra serie är för mig ett fragment av livskvalitet. Det finns några serier som verkligen lagt ribban högt då vi kommer till kvalitet. Det är självklart beroende vilken genre man gillar eller inte gillar. Min akilleshäl är är just att jag har ett  brett spektrum då vi kommer till seriegenrer. Dexter, Rome, Six feet under, True Blood, Father Ted, Black Books, The Sopranos är alla väldigt genrevarierade, men deras gemensamma nämnare är just kvaliteten; att berätta en historia med flerdimensionella  icke stereotypa karaktärer är sällsynt. Att som producent/regissör implementera  en ”glimten i ögat mentalitet” i många produktioner i harmoni med en svart humor är för mig ett annat viktigt inslag i en bra serie.

Dyrkar man filmer och serier som Gladiator, 300 och Rome lär man inte bli besviken på denna grymt underhållande seriejuvel. Finner man nöje i ingredienser som ultravåld, tonvis med blodutgjutelser, svek, orgier, mjukporr,  hämnd och svart humor så får man sina behov tillfredsställda via Spartacus. Ocensurerat underhållningsvåld med bra manus är dessvärre sällsynta, men här har vi ett sådant fall.

Jag går inte in på själva handlingen eftersom en del av underhållningen åderlåts. Kan väl sträcka mig så lång att berätta att handlingen kretsar runt en Gladiatorskola där Spartacus ofrivilligt hamnar efter att ha tagits tillfånga av romarna. Spartacus levererar briljanta karaktärsgestaltningar för att vara i denna genre där tråden mellan realism och parodi är minst sagt skör. Handlingen, intrigerna och miljöerna är disponerade på allra bästa sätt. Det är bara att sätta sig i favoritfåtöljen (utan barn under19 år) för att insupa 13 avsnitt av ren kvalitetseufori.

Sam Raimi & Robert G Tapart

Robert ville inte vara med på bild.

Denna produktiva duo är som skapta att reproducera och vidmakthålla  såväl fantasy- som horrorgenrerna. De har samarbetat i serier som Xena- Warrior princess, Hercules, Young Hercules Legend of the seeker, M.A.N.T.I.S. Även i långfilmssammanhang har de hållit ihop i vått och torrt genom bland annat: Evil Dead, Darkman, The Grudge, The gift, Drag me to hell, 30 days of night, Spiderman

Lucy Lawless

Lucy Lawless är född 1968  på Nya Zeeland.Denna tvättäkta gudinna är en producentfavorit hos duo teamet och dessutom Rob Taper fru, vilket troligtvis inte försämrat oddsen att få medverka i deras filmer. Hon spelade Xena – Warrior princess i 134 episoder (1995-2001). Hon medverkade även i serien Hercules,  Battlestar Gallactica och The X-files. Lucy har också varit med i filmer som: Eurotrip, Boogeyman, Bedtime stories Bitch slap. Det är onekligen inga Oscarsnomineringsroller som denna amazonaälva gestaltar, men är det  verkligen i dessa vi vill se henne – absolut inte. Sam Raimi lyckades ge henne en mikroskopisk roll som punk tjej i Spiderman, men i dessa få sekunder var hon helt enkelt magisk.