Pride of lions – Unbridled

Jim Peterik är ”The man” med de grönaste AOR-fingrarna i branschen, och har så varit under decennier. Personen i fråga är rent utomjordisk i skapandet av sina bombastiska AOR-pomp-arrangemang. Framavlandet av kvalitetsstinna rockhymner tycks aldrig riktigt sina.

Det vore ett helgerån, ett understatement att inte titulera honom som musikgeni. Att trava hit efter hit på varandra, med väldigt få fillers, men med ett spektrum av variation i låtarna, är få förunnat. Den människan måste ha ett melodisinne som går på ett konstant högvarv och lurpassar på att skriva det bästa han skrivit.

Jim Peterik är som låtskrivare måhända inte lika varierad som gudarna Björn & Benny och Lennon & McCartney, men gubben har ett genuint och osedvanlig sinne för arrangera och snickra ihop minnesvärda melodier.

Jim Peterik säger så här om Pride of lions musik: ”My vision of the best elements of the great melodic rock era of the 80′s, updated of course with more modern production sounds” – jag kunde inte sagt det bättre själv! Är man ett fan av Survivor så är det ett smärre helgerån att inte också dyrka Pride of lions.

Istället för exceptionell begåvning finns det dem som anser att Jims album är karbonkopior av varandra. Det är självklart upp till var och en att tycka olika saker. Deras upplevelse är onekligen karbonkopior…medans min är låtskrivargenialitet i den högre skolan.

Att han inte skulle återupprepa saker och ting vore snarare helt onaturligt. Jag upplever varken förutsägbarhet eller att han snott för mycket av sig själv. Hans största problem ligger nog i att han gör för få dåliga låtar, fansen blir liksom kvalitetscurlade.

…sedan kom Pride of lions sjunde studioalbum ut, Dream Higher (2023), den positiva förbannelsen var bruten liksom, ungefär som när Europe slutade producera melodiösa hårdrockhits. Från det allra bästa genren kan erbjuda… till något betydligt sämre; från heaven to hell, med stark betoning på helvete.

Det var misstänksamma öron som jag beredde mig inför vad komma skulle på Pride of Lions 8:e studioalbum Unbridled.

Plattan inleds med en av de bättre låtarna på alstret nämligen titellåten ”Unbridled”. Den är lite halvrockig och inleds med fornstora Giant solon. Därutöver är det en slagdänga som etsar sig fast i pannloben.

Efterkommande andra singeln ”Edge of forever” tar Jim återigen kommandot vilken i min bok inte är alltför positivt. Låten i sig är bra, men Jim (74 år likt Bob Catley (78 år) har av naturliga skäl inte den vokala punchen kvar längre. I ärlighetens namn så har han aldrig haft den punchen.

“I am so excited about the release of the upcoming PRIDE OF LIONS album ‚Unbridled.‘ It is always a pleasure to team up with Toby Hitchcock, as we have since POL started recording for Frontiers way back in 2003. His powerful voice and positive attitude are a blessing to me.”. 

Kan bara instämma i Jims euforiska statment, det existentiella grundproblemet problemet är att Toby får för lite utrymme och Jim för mycket. Det skulle vara precis tvärtom, ungefär som det var på de första 6 albumen.

Även en yngre Jim har aldrig haft den där AOR-vokalist-rustningen som krävs för att kunna åter upprätthålla korrelationen mellan kraftfull sång och mindre sådan, när genren i sig kräver detta. Det fanns ett syfte varför inte Jim sjöng i Survivor, istället för Dave Bickler eller Jimi Jamison.

Varför Toby får spela birollen och Jim huvudrollen är för mig totalt irrationellt, i paritet med Yngwie Malmsteens uberhybris, där han upplever att han återfötts till någon ny Jeff Scott Soto, Mark Boals eller Joe Lynn Turner.

Hur gärna jag vill så är detta den trojanska hästen, vilket medför en utmaning att ge albumet ett någorlunda högt betyg. rösten är svag, tonartshöjningar är typ bannlysta, röstenergin är totalt avpolletterad.

På sjätte låten ”I´ll be the rock” får äntligen Toby glänsa. Då tar det återigen fart, en adekvat röst till en adekvat genre.

Visst finns det bra låtar på Unbridle som exempelvis ”Lose like winner” och ”What the whole world needs to know”, men vad spelar det för roll när Jim indirekt ruinerar låtarna, de devalveras till typ demostadiet.

Nu är jag djävulsk negativ, men vi pratar om ett av mina favoritband i genren, produktionen suger dessutom späck. Burkigt och ofokuserat, inte vad genren kräver, snarare dess raka motsats.

Så har vi det här med låtkvaliteten, nedan listar jag för tydligheten upp utomjordiska Pride of lions låtar i AOR-genren, på denna sida av 2000-talet.

Visst finns det helt klart embryon på albumet, men de är långt ifrån så många eller så bra som när det begav sig (2003-2020). Musiken låter tröttkörd ungefär som de sista 3 kilometrarna på ett maraton.

Satan vad det bär mig emot att såga albumet, för mig är Jim Peterik beyond Gud när det kommer till att kränga ur sig AOR-hits. Mr AOR skulle helt enkelt helt outsourcat vokalistrollen till Toby Hitchcock istället för att drabbas av Yngwie Malmsteen syndromet:((((((

Högoktaniga låtar som Pride of Lions skapat under året från debuten till 6:e albumet, det vill säga Pride of lions AOR-skattkista

1:st Pride of lions:

”It´s criminal”, ”Gone”, ”Interrupted melody”, ”Sound of home”, ”Prideland”, Unbreaklable”, ”First time around the sun”, ”Turn to me”, ”Madness of love”, ”love is on the rocks”, ”Last safe place”, ”Music and me”, alla 12 låtar

The Destiny Stone:

”Courage to love somebody”, ”Parallell lines”, ”Born to believe in you”, ”What kind of fool”, ”Man behind the mask”, ”Destiny stone”, ”Gift of song”, 7 låtar

The Roaring of dreams:

”Heaven on earth”, ”Book of life”, ”Love´s eternal flame”, ”Language of the heart”, ”Let me let you go”, ”Faithful heart”, ”Defying gravity”, ”The roaring of dreams”, ”Secret of the way”, ”Astonish you”, ”Tall ships”, ”Turnaround”, alla 12 låtarna

Immortal:

”Immortal”, ”Delusional” ”Tie down the wind”, ”Shine on”, ”Everthing that money can´t buy”, ”Sending my love”, ”Vital signs”, ”If it doesn`t kill me”, ”Are you the same girl”,  ”Ask me yesterday”,  alla 11 låtar 

Fearless:

”All I see is you” ”The Tell”, ”In caracature”, ”Silent music”, Fearless”, ”Everlasting love”, ”Freedom of the night”, ”The light in your eyes”, ”Rising up”, ”The silence says it all”.  10 låtar

Lionheart:

”Lionheart”, ”We play for free”, ”Heart of the warrior”, ”Carry me back”, ”Sleeping with a memory”, ”Good thing going”, ”Unfinished heart”, ”Flagship”, ”Give it away”, ”Rock & roll boom town”, ”Now”,  11 låtar.

Band: Pride of Lions
Titel: Unbridled
Genre: trött AOR
Skivbolag: Frontiers
Releasedatum: 2026-06-10
Bästa spår:  Unbridled, Edge of forever, Lose like winner, What the whole world needs to know
Betyg: 1½ av 5

Tags: Pride of lions

This entry was posted on 12 juli, 2026 at 12:22 and is filed under Film, Musik, Kultur. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.