AOR är en genre som i vilket fall jag aldrig riktigt tycks tröttna på, den är liksom inristad i ens själ, en livskraft som sjuder genom alla kroppens vener.

Journey, Foreigner, Survivor och Toto är band som den stora massan lättast kan identifiera sig med, utifrån att beskriva vad AOR står för. Det är en förkortning av adult oriented rock, vilket bäst kan försvenskas till vuxenorienterad rock, begreppet är aningen omtvistat.

Jag och många med mig hävdar att det står för adult-oriented- rock, en term som lanserades i amerikansk radio på 70-talet, andra hävdar att det står för album-oriented- rock. AOR som musikaliskt fenomen var en uteslutande amerikansk företeelse, numera är det skandinaverna som håller fanan högst.

Genren blev i slutet av 80-talet för stort och svulstigt för sitt eget bästa, och likt ett brev på posten kom en musikalisk motreaktion. Grungen och hiphopen dödade inte AOR-musiken, men skadesköt genren allvarligt.

Skivbolagen som förut sluggades om banden gjorde sig istället av med de fluffiga AOR-akterna, med agendan att hitta ett nytt Nirvana. Därefter var musikstilen lika populär som en Muhammedbild i Dubai.

Hittills i mina oändliga listorgier där jag botaniserat i AOR och melodiös hårdrock har jag medvetet aktat mig för att kronologisera mig, det vill säga rangordna låtar, grupper eller album. Jag har bland annat i tidigare krönikor radat upp de 100 bästa AOR låtarna före år 2000, och de 100 bästa efter samma årtal.

Utifrån dessa listor tänkte jag slå ihop de två kategorierna genom att kora de 50 bästa låtarna genom tiderna – rangordnat.

Självklart är jag ytterst medveten om att det är en helt omöjlig uppgift, eftersom smaken varierar efter dagsform samt att det finns så djävulskts mycket starka låtar att välja mellan.

I syfte att grotta ner mig lite i min samling är det dock en kul idé. Att ha några kriterier att förhålla sig till är ett måste, annars kan det bli sju låtar av en grupp, eller väldigt stor diskrepans mellan exempelvis renodlade ballader och rockiga tongångar.

Att välja låtar kan ibland vara lättare att välja, än själva albumen. På vissa plattor finns det ibland bara 1-4 bra låtar, standard och utfyllnad. Det är dessa guldkorn som jag tycker är så kul att hitta; den där låten som jag anser vara en pure AOR-classic.

Detta möjliggör ju dessvärre att potentiella killers blir oöverstigligt många, indirekt tar udden av rangordningen, på grund att det helt enkelt inte går, men att försöka duger ju.

Rösten och refrängen är huvudbeståndsdelarna som måste sammanfalla för att överhuvudtaget ta sig in på denna eminenta lista. När det gäller produktionen så är det ju liksom så att det är en skillnad på exempelvis de produktioner som gjordes i slutet av 70-talet kontra de som släppts på 2000-talet.

 

Två riktigt simpla kriterier

• Inga ballader
• Bara 1 låt från samma artist eller grupp

 

The ultimate list – rangordnad.

1. Journey -  Separate ways  (USA/1983)

2. Fortune – Thrill of it all  (USA/1985)

3. Le Roux – Turning point  (USA/1982)

3. Michael Bolton – Can´t turn it off  (USA/1985)

4. Bon Jovi – Shoot through the heart  (USA/1984)

5. Urgent – Running back  (USA/1985)

6. Axe – Fantasy of love  (USA/1981)

7. Tyketto – Forever young  (USA/1990)

8. Robert Tepper – No easy way out  (USA/1991)

9. Rick Springfield – Souls (Australien/1983)

10. Magnum – Vigilante (England/1986)

 

11. Survivor – Broken promises  (USA/1984)

12. Dakota – Angry men (USA/1984)

13. Balance – In for the count  (USA/1984)

14. Danger Danger  – Under the gun (1989/USA)

15. Asia – Eye to eye  (England/1983)

16. Strangeways – Where are they now  (England/Scottland/1988)

17. Harlequin – Superstitious feeling  (USA/1982)

18. Far Corperation – Johnny´don´t go the distance  (England/1985)

19. Streets – I can´t wait  (USA/1985)

20. Nightranger – Don´t tell me you love me (USA/1982)

 

21. Joe Lynn Turner – Losing you  (USA/1985)

22. John O´Banion –  Love is blind  (USA/1981)

23. White Sister – Promises  (USA/1984)

24. Stone Fury – Break down the walls (USA/1984)

25. I-Ten – Taking a cold look (USA/2015) Alessandro Del Vecciho

26. FM – That girl  (England/1986)

27. Aviator – Frontline  (USA/1986)

28. Van Stephenson – Fistfull of heat (USA/1986)

29. Shadowman – Fire and ice (Engl/2011)

30. Signal – Arms of a stranger  (USA/1989)

 

31. Survivor – Broken promises  (USA/1984)

32. Red Dawn – Promises (USA/1994)

33. Hartman – The same again  (Germany/2005)

34. Icon – Missing  (USA/1985)

35. Blackfoot – Send me an angel  (USA/1983)

36. Cannata – Images of forever  (USA/1988)

37. City Boy – The day the earth caught fire  (USA/1979)

38. Frankie and the knockouts – Never had it better  (USA/1982)

39. Prism – Wired  (USA/1982)

40. Van Zandt – Heart to the flame  (USA/1985)

 

41. 707 – Live without her  (USA/1981)

42. Harem Scarem – Empty promises  (Canada/1993)

43. Toto –  Endless  (USA/1984)

44. Robin George – Heartline  (England/1985)

45. Jefferson Starship –  Sorry me, sorry you (USA/1984)

46. John Waite – These times are hard for lovers (USA/1987)

47. Tommy Shaw – Dangerous game  (USA/1987)

48. I-Ten – Taking a cold look  (USA/1983)

49. The Sherbs – No turning back (USA/1980)

50. Aldo Nova – Under the gun  (Canada/1982)

 

AOR-vaskning

Oh my good! Detta projekt var minst sagt helvetisk komplicerat att sammanställa, med stark betoning på helvetisk. Omöjligt, men med en pistol riktad vid tinningen, skulle listan kunna se ut på följande vis.

Det är sjukt att se vilka grupper som inte kom med. Här följer några: Stan Bush & Barrage, Loverboy, Shy, The Storm, Corey Hart, Harlan Cage, Pride of Lions, Brian Spence, Giant, REO Speedwagon, Boston, Bad English, Unruly Child; ja jag kan ju hålla på att rada upp grupp efter grupp hur länge som helst, men det känns ju ganska meningslöst

Det utkristalliserar sig ganska snabbt var jag befinner mig på AOR-skalan utifrån sub-genrer. Dels är det lite tyngre låtar a´la Stone fury – ”Break down the walls”, Nightranger – ”Don´t tell me you love me” och Tyketto – ”Forever young (om man nu kan epitera dem som typ ”hårda”), dels AOR-pomp-insmorda som exempelvis Asia, Urgent, LeRoux, Harlequin, Fortune och The Sherbs .

Ett exempel som visar på det är nog Journey. Jag skulle alla gånger välja ”Separate ways” före ”Don’t Stop Believin’”. Dock är jag övertygad av att merparten skulle välja den sistnämnda. Som sagt det där är med en personlig smak får man helt enkelt respektera, det är bara sådär det är, alla är vi olika.

Jag talar mig ofta varm om svensk AOR och melodiös hårdrock. Den är sjusärdeles jäkla bra, men när det väl kommer till kritan räcker den inte till i dessa episka sammanhang. Dock skulle varken Work of art, Perfect Plan, Nestor, Alien, W.E.T, Treat, Frederiksen/Denander, H.E.A.T., Eclipse eller The night flight orchestra göra bort sig.

Det är verkligen inte lätt att infoga låtar från år 2000-talet och framåt eftersom jag vuxit upp med så osannolikt mycket bra låtar. Det blev…tre stycken: Hartman – ”Same again”, Revolution Saints – ”Here forever” och Shadowman – ”Fire and ice”.

Det var verkligen ingen större överraskning att USA totalitärt dominerade listan. Storbritannien kapade till sig sju hedersamma placeringar, medan Kanada greppade två, och slutligen Tyskland och Australien plockade åt sig en vardera pinne.

The allmighty Fergie Frederiksen (R.I.P 2014) som frontat bland annat Toto, LeRoux, soloalbum, Trillion och Angel var den som sjöng på två listlåtar, vilket han var ensam om.

Detsamma gällde Mike Slamer (Mr AOR II) som via City Boy och Streets lyckades med konststycket att få med två låtar. Mr AOR tillika Jim Peterik fick nöja sig med en låt och det var genom Survivor, ett smärre under i sig då jag dyrkar Pride of Lions.

Avrundningsvis, efter att sammanställt dessa 50 kronjuveler så blev jag ännu mer betuttad i dem, hur det nu är möjligt – AOR rules the mind!

PS, Detta måste nog vara världens bästa sammanställda lista med kriterierna endast en låt och inga ballader:)) För att motbevisa det – gör en egen!:))

Tags: Journeys – ”Separate ways"

This entry was posted on 14 januari, 2025 at 17:59 and is filed under Film, Musik, Kultur. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.