Archive for augusti, 2024

Kanske den mest Tunisiska kända rätten är brik, ett triangelformat friterat paket fyllt med kött eller fisk, plus ägg. Den finns även i en vegetarisk variant. Om du älskar stark mat så välj merguez, en kryddstark korv, eller någon rätt med harissa, gjord på stark chili-peppar som utmanar smaklökarna på bästa sätt.

Ärligt, kan egentligen ingenting om Tunisien. När det kommer till tunisisk musik är det likadant…nada. Därför blev jag så förvånad när jag hörde Shehili från 2019, Myraths femte platta under namnet Myrath. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Ungefär samma känsla som när jag upptäckte Nils Patrik Johanssons – The great conspiracy (2020)

Gillar man Symphony X och Kamelot i kombination med en dos orientalisk folkmusik samt AOR/pop så lär man dyrka Karma som gavs ut tidigare i år. Om epitetet ”Game of thrones hårdrock” existerat så hade Myrath ståtat med flaggan i topp.

Jag var och är lite fördomsfull mot hårdrock från kontinenter som Afrika, Sydamerika och Asien. Döm till min förvåning när detta album klev upp som a contender of the year – 100 procent hårdrocks-underhållning.

Vissa vill kategorisera bandet som prog metal. Den genren är inte riktigt my cup of tea. Jag vill ha refränger av oproportionella mått, och utifrån hur jag ser på saken är det fel genre, eftersom dessa tycks vara typ bannlysta i dessa kretsar; ju färre refränger desto bättre.

Det finns bara ett band som lyckats med konststycket att kombinerar prog metal med AOR och pop, och det är de groteskt underskattade brittiska Threshold. Numera har vi även Myrath som är ostiga… på rätt sätt.

Arabiska fullblodsriff, gigantiska refränger, åskmullrande basgångar och majestätisk produktion; plattan går definitivt under epitetet: ”All killers, no fillers”

Albumet inleds med köttigt tunga ”To the stars”. Den tar sina lyssnare to hardrock heaven. Alla ingredienser finns liksom inbakade i denna fett-tung-söta kreation.

Den följs upp utav ett av plattans allra starkaste kort: ”Into the light”. De toksnygga orientaliska keyboardslingorna sitter som smäck runt en refräng att döda till.

Myrath navigerar till albumets tredje spår som titulerats: ”Candles cry”, tillika tredje ”singeln” från Karma. Den fortsätter utforskandet av nya smittsamma refränger och melodier.

Efterkommande ”Let it go” går mot en mer schlagerbetonad grusväg. Det klär bandet som handen i den neonsvartrosa handsken.

Ännu ostigare blir det i efterföljande ”Words are failing”. Trots epitetet, en kraftfull sak som närmast kan beskrivas som ubersuperb. Satan så klockren! Refrängen är rena cyaniden.

Sjätte låten, ”Wheel of time” är en nästintill lika stark konstruktion. Att den kröns med en bombastisk AOR-refräng gör inte saken sämre. Balansen mellan tungt och mjukt har hittills varit ett vinnande koncept.

I ”Temple walls” fortsätter denna balans. Det ekar lite Evergrey, något som faller undertecknad i smaken. Efterkommande ”Child of prophecy” är en ubertung låt som växer för varje lyssning som avverkas.

”The empire” trissar upp tyngden ännu mera, självklart med lugnare partier i bakfickan. Stadium-rock-refrängen är lika bedårande stark som de tidigare.

På tionde plats återfinns en av albumets allra starkaste låtar: ”Heroes”. Den är schizofrent refrängvänlig, även utifrån utomjordiska mått mätt.

Myraths senaste alster avrundas med ”Carry on”. Så djäkla berusande vackert! Infekterande ett annat – klockrent!

Jag är också förtjust att gitarren håller sig lite mer i bakgrunden under plattans gång, för att istället positivt överröstas av keyboarden; den med de episkt orientaliska inslagen.

Det är också skönt att ingen låt är typ 17½ minuter lång…ingen kronjuvel överstiger 5 minuter, precis som jag tycker att det ska vara.

Zaher Zorgati’s ljuva mäktiga stämma omfamnar all musikaliskt syre till pure perfektionism. Tunisiens svar på Steve Perry månne?

Släng er i väggen Nestor och Firewind; Myrath har kreerat årets hetaste album.

Den som säger att hårdrocken är död är i starkt behov utav en återuppväckning – världsklass rakt igenom, med stark betoning på ”världsklass rakt igenom”.

Helt klart ett av de 25 till 50 bästa hårdrockalbumen på 2000-talet. På nästa platta önskar jag att de anammar sig av någon form av coolt och maffigt böneutrop.

Band: Myrath
Titel: Karma
Genre: melodiös prog metal
Skivbolag: earMUSIC
Releasedatum: March 8th, 2024
Bästa spår: Into the light, Words are failing, Heroes
Betyg: 5/5