Allmänt

Sommaren svepte över Norrköping den 2 juni och höll i sig i nästan 1 vecka innan det blev avlöst av ett klassiskt svenskt lågtryck med oändliga regn . I värsta sommarvärmen besökte vi Maries föräldrar och på vedertagen maner bjöds vi på gudomlig mat. Väl i Vångas förorter passade vi också på att  tvätta, vaxa och städa ur bilen. Jag inventerade parallellt  mina vinylskivor med omsorg; det var ett kärt återseende. Vädret var dessutom omänskligt bra.

Familj och vänner

Måndagen 15 juni var det ”grabbfest” i ordets bemärkelse hos Jocke Andersson. 8 män i sina bästa år satt bänkade framför en storbilds-tv för att uppleva 3 VM-matcher i harmoni med öl, whisky, vodka, gin och grillad korv. Svordomarna avlöste varandra då fotbollsunderhållningen minst sagt var medioker. Kubb och ett fotbollsspel från typ 1918 var det som istället fick agera som stämningshöjare. Oändliga vadslagningar och tips-tävlingar var en annan trivsel- och spänningsfaktor. Veckan efter så for jag Hanna och Frida till Lino och Cissis somriga hus i Ö.Ny. Katter, hundar och Lino himself fulländade denna fikavistelse.

Pappa Stefan & Mamma Linda

I min värld går inte måndagen den 14 till historien för att Japan och Kamerun spelade en av historiens sämsta VM-fotbollsmatcher, utan för att en av mina bästa kompisar blev pappa.  Det magiska klockslaget16.53 föddes Felicia Hammarström, 4170 gram tung och 52 cm lång. Det ska bli mycket intressant att se om Stefan ratar eller anammar de uppfostringsnormer som jag använt mig av och som fått utstått oändliga orgier av sarkasmer under åren lopp. Jag är helt säker på att Stefan kommer att bli en gudomligt bra pappa precis och att Linda kommer att bli en lika bra mamma. Jag, Marie och barnen besökte i måndags de stolta föräldrarna. Stefan och jag dräpte en Tobemory whisky som samlat damm sedan vår gemensamma euforiska Skottland tour resa för 15 år. Den smakade förbaskat bra, inte ens Portugals 7-0 seger mot Nordkorea kunde spoliera detta högtidliga tillfälle.

Studier

Befriande, ingen återvändo, overkligt är tankar som  instinktivt projekterades då jag tryckte på skicka tangenten, i syfte att skicka in sista tentan för terminen. Min belöning för detta blev en fet kebabrulle på Rosa pantern. Nu var det endast opponeringen kvar  och 10 dagar senare betygsintyget., därefter var det sommarlov, sommarvikariat och fotbolls-VM-tittande – fucking great. Till sist dök betygsbeskedet upp på studentmailen. Mitt samlade betyg blev ett G; de fyra delmomentsbetygen blev: – VG – G – G – G. Efter omständigheterna så var jag otroligt nöjd. Har redan fått hem kurslitteraturen för höstkursen Sociologi 3. Det är definitivt ingen billig hobby om man som student inte vill använda sig av biblioteken eller begagnad kurslitteratur – 2500 kronor gick dessa kunskapsbanker på.

Fotbolls-VM-tips

Jag älskar att spela fotboll, men tycker inte alls att det är lika roligt att följa matcher på tv eller live. Undantagen är om jag känner någon i endera lagen eller om det är Sverige som spelar. Från måttligt intresserad till maniskt intresserad blir resultat, då jag återigen är med på Jocke Stenmans otroligt genomtänkta VM-tips. Plötsligt är varje match überintressant, i stort sett varje spelare är ens fiende  ens bundsförvant eftersom det är möjligt att följa varandras valda spelare, målvakter, kaptener, byten och slutspelslag. Min största fiende är min överanalytiska sida där buntar av VM-bilagors expertråd sällan slår in, men som jag varje gång lika slaviskt tar till mig.

Davids utspring

Davids 3-åriga tid på Kungsgårdskolan Samhäll/media avslutades på bästa sätt. Ett utspring utan regn, lastbilflaksgemenskap, efterätt hos pappa och grillat hos mamma var några  inslag som uppskattades av den stora parveln. En laptop och första hyran betald från vår familjs sida, 5000 kronor från Rosemaries familjs sida var belöningarna för att David lyckats uthärda 14 långa skolår. Efter sommaren står flytt till egen studentlägenhet och studier på Linköpings universitet på agendan.

Träning, tävling och sport

Mitt mål som nykomling i i squashgrupp 4 av 11 var att inte försöka åka ut. Jag överraskade mig själv för omväxlings skull och tog 10 av 12 möjliga poäng och hamnade 3:a i gruppen som bestod av 5 personer. Reglerna är enkla: vinnaren går upp till division 3;  den som kommer sist åker ner till division 5. Jag blev kvar i 4:an vilket var mitt egentliga målsättning. Jag vann sedermera min första match av 4:a mot Hjortberger med 3-2 i set. Träningsstatistiken utföll på följande vis: V.22  3pass/205min,  V.23  2pass/92min,  V.24  3pass/160min.

Film och tv

Såg  några ”seriösa” filmer när jag hoppade in som vikarie på mitt kommande sommararbete; det var en ”vakennatt” ifrån 21.45 – 08.45, vilket innebar ett frossande i tv-tittande och DVD:er. Brothers var en film som jag gillade och kretsade runt två bröder och dilemmat att gilla samma kvinna, utmärkt skådespeleri av såväl Tobey Maguire som Jake Gyllenhall? Five minutes of heaven med bland annat Liam Neeson var ett annat starkt drama som berörde mig. Temat var ett mord som en hängiven IRA-soldat utförde och dess konsekvenser för han själv och hans offers familj – trovärdigt. The Blind side med bland annat Sandra Bullock visade sig vara en trivsam film, där en vit rik familj i stort sett adopterar en färgad hemlös grabb. Sandra Bullock visade att hon kan agera trovärdigt utan att vara så där äckligt klämkäck som bara hon kan vara, bästa filmen med henne sedan……Speed. En ovanligt djup horror/torture/thriller rulle med titeln The Final var något jag verkligen gillade. ”Don´t get mad get even” är ett uttryck som speglar denna film. Mobbade universitets ungdomar bildar ett nätverk i syfte att samla ihop sina plågoandar på ett ställe för att helt enkelt ge igen. Jag tyckte att The Final inte alls var så överklyschig  som många andra filmer i denna genre dessutom så har jag inte sett detta tema förut, vilket manusförfattarna ska ha en eloge för. Ett avsevärt mindre djup innehar skräckisen som  är en uppföljare till den välgjorda och klaustrofobiska grottrysaren Descent. I denna sequel hittar jag dessvärre inget som kan få mig att bekänna att uppföljaren är bättre än 1:an a´la Terminator eller Indiana Jones. Denna uppföljare följer ett strategiskt inarbetat sequelkoncept som inte lär överraska någon som sett 1:an.

Musik

Det var återigen dags för en megabeställning ifrån Ginza. Den innefattade en helvetiskt massa cd-guldkorn som exempelvis: Pretty Maids, Treat, Masterplan, Jon Olivas pain, Avantasia, Crashdiet, H.E.A.T, Angels of babylon, Brian Howe, Chris Laney, Grand illusion, Edge of forever, Halestorm, ReVamp och Amanda Jensen.

Mat och kost

Marie och jag avverkade två stycken ”28 middagar”: Mimmis Wisthus, Stegeborgs Hamnkrog.  Mimmis Wisthus präglas av ekologiska- och närproducerade råvaror, vilket förhöjer matupplevelsen. Stegeborgs hamnkrog var ett ställe som en hungrig person inte bör besöka. Inramningen med färjan, vattnet, slottsruinen, båtarna och den personliga utemiljön var onekligen restaurangens största tillgång, maten var av standardfformat, ölen var oförglömlig.

Ett av våra recept fick betyget 5/7 vilket är exceptionellt högt då en 3:a. är lika med gott; färskpotatispizza var namnet på receptet. Färskpotatis på en frasig smördegsbotten med parmesan, örtfärskost, parmesan och rucola – gudomligt somrigt.

Rabarber var onekligen råvaran för denna 3 veckors period; 5 spännande recept avverkades i rask takt: Rabarber- och jordgubbsrutor, Rabarbertortilla, rabarber- och ingefärspaj samt en traditionell rabarberpaj. Det enda som skulle kunna vara somrigare än rabarber är i så fall om de kombinerades med färska jordgubbar, något som vi tog fasta på och i ordningsställde en paj med just sådana sommaringredienser -  förrädiskt gott.

Shopping

Vi införskaffade oss en svindyr luftrengörare: ”Ion Flow 50F” (förhoppningsvis ett kvalitetsköp). Syftet var att neutralisera miljarder katthår, kvalster, pollen, sporer, damm, bakterier, virus och odören av mina ökända ”brakare”. Funkade denna tingest då? Ännu har vi ingen aning eftersom den i sort sett är ljudlös och att denna svenska uppfinning inte har några filter som behöver bytas. Tiden får utvisa om vi blivit uppfuckade eller inte.

Wolverhampton FC

Är det möjligt att heja på ett lag därför att deras dress är snygg? Eller för att deras smeknamn Wolves är lite ”häftigt”? Är det roligare att hålla på en underdog än de ständiga  ”BIG 5″? Ja, jag tycker det, och därför är Wolverhampton mitt favoritlag och numera min sanna Premier League identitet. Vargarna lyckade hålla sig kvar i högsta divisionen 2010, från att varit nykomlingar. Det ger dem ett välbehövligt andrum och en tidsfrist att bygga upp ett lag som kan ta upp kampen att kapa åt sig en kvalplats till Champions-League, men som sagt det är minst sagt en djävulsk lång väg att vandra och groteskt mycket kapital att hosta upp för ägarna. Såhär i backspegeln några år senare skedde det oundvikliga säsongen 2011. Vargarna tappade bettet helt och förvisades till ”The Championship” där de för närvarande huserar på en anti-glamorös 18:e plats där 24 lag ingår. Men stolta traditioner finns alltid i bakgrunden så jag tror att detta indirekt är positivt i syfta att komma upp till Premier League med betydligt starkare kollektivt psyke i bagaget. År 2015 tror jag Vargarna är tillbaka i Premier League.

Hemmaställ: Guld-orange tröjor, svarta shorts, svarta strumpor
Bortaställ:Vit tröja med orange/röda detaljer,vita shorts, vita strumpor
Tredjeställ: Diverse fula kombinationer! Tröjsponsor: Sportingbet

Kortfattad historik och meriter

Wolverhampton Wanderers Football Club startade som ett pojklag när Harry Barcroft, rektor för St. Luke’s skola i Blakenhall, gav en fotboll i present till en grupp studenter som hade utmärkt sig under terminen. John Baynton och Jack Brodie var två av dom drivande krafterna som ledde till bildandet av St Luke’s FC år 1877. Två år senare bildades Wolverhampton Wanderers F.C. genom sammanslagningen av St Luke’s FC och ett lokalt cricketlag kallat The Wanderers. Klubben använde två planer i början, Windmill Field och John Harper’s Field som båda låg vid Lower Villiers Street i Blakenhall. 1881 flyttade man till en plan som låg rakt över gatan från Fighting Cocks Inn på Dudley Road. Som åskådare hade man det inte lätt då det enda skydd som fanns för åskådarna var ett redskapsskjul. Åtta år senare – 1889 – flyttade klubben till den plats där klubben än i dag spelar – Molineux. 1888 var Wolves en av dom ursprungliga klubbarna som var med och bildade The Football League. Året efter spelade man sin första FA Cup final. en final som man förlorade mot Preston North End med 3-0.

Ligamästerskap:

Division 1 (nuvarande PL): 1953/54, 1957/58, 1958/59
Division 1 Runners-up: 1937/38, 1938/39, 1949/50, 1954/55, 1959/60
Division 1 Play-off vinnare: 2002/03
Division 2 (nuvarande Championship): 1976/77, 2008/09
Division 2 Runners-up: 1966/67, 1982/83
Division 3 (Norra): 1923/24
Division 3: 1988/89
Division 4: 1987/88

Cuper:

FA Cupvinnare: 1893, 1908, 1949, 1960
FA Cup Runners-up: 1889, 1896, 1921, 1939
Ligacupvinnare: 1974, 1980
Sherpa Van Trophy: 1987/88
Texaco Cup: 1970/71

Europeiska cupmeriter:

Finalister i UEFA Cupen: 1971/72.
Semifinal i Cupvinnarcupen: 1960/61.
Kvartsfinal i Europacupen: 1959/60.

Klubbrekord

Högsta publiksiffra: 61.815 mot Liverpool, FA Cupen, 4:e omgången 11 februari 1939
Högsta publiksiffra – ligan: 58.661 mot West Bromwich Albion, Div.1, 15 oktober 1949
Största vinsterna: 14 – 0 mot Crosswells Brewery, FA Cup 2:a omgången, 13:e november 1886;
Största förlusten: 1 – 10 mot Newton Heath, Division 1, 15:e oktober 1892
Högsta summa mottagen vid spelarförsäljning: 6 miljoner pund från Coventry, för Robbie Keane, augusti 1999.
Högsta summa betald vid spelarköp: 3.5 miljoner pund till Bristol City, för Ade Akinbiyi, september 1999

Fyra Wolvesspelare i Englands landslag samtidigt!

Målvakten Bert Williams, halvbackarna Ron Flowers and Billy Wright, och vänster-inner mittfältaren Dennis Wilshaw spelade tillsammans för England mot Frankrike i Paris maj 1955. Detta upprepades när Billy Wright, Ron Flowers, Norman Deeley, och Peter Broadbent spelade med tröjnummerna 5, 6, 7 och 8 mot Brasilien i Rio de Janiero maj 1959.

Nutida legender

Derek Parkin –   Kenny Hibbitt  -  Steve Bull

Ovanstående 3 spelare är de som som tjänat sitt Wolwerhampton längst historiskt sett. Derek Parkin spelade 606 matcher för Wolves mellan 1968-1982. Kenny Hibbitt 574 matcher mellan 1969-1984. Steven Bull är den som gjort mest mål någon sin för vargarna: 306 stycken samt lyckats med konststycket att producera hela 18 hattrick. Detta gjorde han mellan 1986-1999 på 561 matcher – en sann målskytt.

Bästa målskyttarna genom Wolves historia

Steve Bull – 306
John Richards – 194
Bill Hartill – 170
Johnny Hancocks – 168
Jimmy Murray – 166
Peter Broadbent – 145
Harry Wood – 126
Dennis Westscott – 124
Derek Dougan – 123
Ken Hibbitt – 114
Roy Swinbourne – 114
Jimmy Mullen – 112
Dennis Wilshaw – 112
Tom Phillipson – 111
Jesse Pye – 95

Dagens Wolverhampton

2009/2010

Arenan: Molineux stadium

Denna vackra arena har varit hemvist för the Wolves sedan 1889. Arenan uppdaterades till ett modernare snitt mellan 1991-1993. Arena rymmer 29 303 tusen euforiska Wolverhampton fans. 2014 planeras det ytterligare en utbyggnad stå färdig; arenakapaciteten ska då inhysa 36 000 tusen åskådare. Arenans franskklingande namn uttala för övrigt (ˈmɒlɨnjuː/, MOL-i-new)

Staden Wolwerhampton

Wolverhampton är beläget i countyt West Midlands ungefär 2 mil nordväst om Birmingham. Området är också känt som Black County – ”det svarta landet” - på grund av de föroreningar som förknippas med de i Storbritannien förut så blomstrande industriområdena. Staden har över tusenåriga anor och namnet Wolverhampton betyder ungefär ”den höga staden” eller ”staden på höjden”.

Under Storbritanniens saxiska era befäste platsen sin status som ett fast samhälle. År 985 erhöll Lady Wulfruna ett privilegiebrev innehållande någon form av stadsrättigheter av kungahuset. Lady Wulfruna var en adelsdam som uppenbarligen åtnjöt någon sorts position vid den tidens kungliga hov. Wolverhampton blev snabbt en plats för handel och kommers, och dess relativt centrala belägna läge betydde mycket för den utvecklingen. I modern tid blev staden en del av, det tidigare nämnda , Black County när industrialiseringen satte fart. Dagens Wolverhampton är en, med svenska mått mätt, relativt stor stad med omkring 242 000 invånare. Området är fortfarande känt för sina industrier, men idag minst lika välkänt för sina shopping- och affärsdistrikt, nöjeslivet och sportutbud.

I idrottsammanhang är staden, förutom Wolves förstås, tillhåll för en av Storbritanniens bästa speedwayklubbar. Staden har under årens lopp genererat en och annan känd personlighet. Artikelförfattarens ungdomsidoler glamrockbandet Slade tillhör de mer framträdande. Höjdarlåtar som ”Skweeze Me Pleeze Me”, ”Mama We’re All Crazee Now” och ”Do We Still Do It” är således sprungna ur Wolverhamptonmyllan. Visste du förresten att Stan Collymore, musikern Goldie, Babylon Zoo, Rob Collins från indiepop bandet The Charlatans , europamästarinnan i tiokamp Denise Lewis och professionelle golfaren Peter Baker alla kommer från Wolverhampton? Monty Python’s Eric Idle växte upp i Wolverhampton och bodde där under 12 års tid, tills han fyllde 21 år.

Världsberömde kompositören Edward Elgar (Pomp and Circumstances) var ett fanatiskt Wolves-fan och sägs ha komponerat den första musikaliska fotbollshyllningen någonsin när han skrev ”banged the leather for goal” till sin favoritspelare Billy Malpass 1898. En inte helt ointressant poäng i sammanhanget är att Led Zeppelins gamle vokalist Robert Plant är en av Wolves mer kända supporters, som ofta dyker upp på Molineux. En annan känd Wolves supporter är Bev Bevan i ELO och i Sverige har Wolves bland annat som anhängare fd statsministern Ingvar Carlsson (som fått en tröja personligen överlämnad av Steve Bull), sportkommentatorn Tommy Engstrand, fd Italienproffset, göteborgaren Johnny Ekström rockstjärnan Ralf Gyllenhammar från Mustasch. Avslutningsvis kan nämnas att Wolverhampton sägs vara den stad där de första trafikljusen uppfördes!

Inledning

Vi lever i samhälle som assimilerats av individualismen och en dogmatisk valfrihetspluralism, något som för många individer innebär ett ökat ansvar som i sin resulterar i mera mödor i såväl vardagslivet som i arbetslivet.  Politiker kallar det bland annat demokratisering och hyllar medborgarnas oändliga möjligheter i ett alltmer sekulariserat samhälle. Balansen mellan teknologinytta och teknologimissbruk är groteskt skör: är vi individer kapabla att hantera denna riskbalansgång? Är denna idealbild den enda sanningen eller är det parallellt en förrädisk tankefigur som subliminalt undanhåller en dold agenda som myndigheter konstruerat för att passivera, tämja och dressera oss människor? Jag skulle vilja mynta en term som passar bra in i resonemanget: ”bekvämalitiserad”. Med det menar jag att vi inte blivit lata, utan snarare anpassat oss till ett liv som befriar oss från ”jobbigheter” och omfamnar all ny teknologi utan att tolka ett helhetsperspektiv. Frågan är fortfarande: är det myndighetskonstruerat eller är det en naturlig utveckling av samhällsprocesserna?  Tanken är inte att överlämna ett konkret svar på denna komplexa, existentiella och konspiratoriska fråga, utan snarare så ett frö till reflektion hos gemene man/kvinna.

24-timmarssamhällets subliminala krav på individer reducerar livskvaliteten

Kortsiktighetssamhället, otålighetssamhället, individualistsamhället, konsumtionssamhället, kravsamhället, informationssamhället, tillgänglighetssamhället; kärt barn har många namn. Utbrändhet, inre stress, ökade samhällskrav, 24 timmars tillgänglighet, eget ansvar, individualism, gesellschaft är några begrepp som genomsyrar ett senmodernt samhälle. Samhällsstrukturerna har accelererat och vi medborgare har inte riktigt hunnit ikapp att acklimatisera oss till alla de dagliga val och möjligheter vi står inför. Individualiseringen är enligt Beck boven i dramat i ett allt mer bortrationaliserat samhälle. Detta skapar ett smörgåsbord av normer och oändliga bruksanvisningar hur vi ska leva vårt liv. Beck hävdar att det är ”bieffekternas bieffekt” att individerna frigjort sig från institutionernas tvångströjor, något sin innebär att alla individers val innebär ett risktagande.

Tid är pengar, men var kommer livskvaliteten in – har samhället glömt bort eller förträngt den? Är livskvalitet att putsa fönster eller tvätta kläder på helgen, istället för att umgås med familjen, koppla av och ladda batterierna. ”Livskvalitet innebär att ha alla tre: något att leva av, någon att leva med och något att leva för (Hanson, 2006, s. 125)”, ett osedvanligt tänkvärt citat. Giddens är inne på samma tankegångar när han hamrar in budskapet om upplysningstidens idéer om individens frihet och dess efterföljande risker. Makt och vetenskap i kombination med teknologi kompletterar varandra och är kittet i en vedertagen maktstruktur – frihet och tvång går hand i hand (Focault, 1987). Är det så konspiratoriskt att maktstrukturer dikterar tempot i samhället, i syfte att förhindra individers reflexioner på ett angenämare samhälle, genom att neutralisera dem via ökade krav, mera ansvar och subliminal passivitet?

En småbarnsfamiljs dag kan inledas med att gå upp tidigt för att sedan lämna barnen på förskolan/förskoleklassen. Efter detta så ska individen ta sig till och ifrån arbetet. Småbarnen hämtas därefter olika tider om de inte råkar vara tvillingar. Ungarna ska ha mat, aktiveras, se på Bollibompa innan ”läggdagsprocessen” inleds. Efteråt ska en eventuell disk tas hand om, och försöka hinna med att se på nyheterna eller annat favoritprogram, dessutom är det bra om Facebookskontakterna underhålls och dagens reflektioner bloggas ner. Träning är ett vedertaget redskap att förebygga fysisk som psykisk hälsa. Det innebär vi måste aktivera oss för att uppnå dess effekter. Olyckligtvis prioriteras träningen bort på grund av tidsbrist, orkeslöshet eller otillräcklig motivation; fast vi blir matade med oändliga hälsoråd. I det vardagliga livet ingår också olika former av möten: arbetsmöten, föräldramöten, dagismöten, förskoleklassmöten samt underhållandet av relationsmöten.

Vi skulle behöva ha fler armar, surrogater eller det minst komplexa; ett stort antal sociala relationer som samverkar i syfta att tämja tidsperspektivet, den inre stressen och upphäva individbestyren. Att hjälpas åt och ta hand om varandra är i sig enligt Habermas ett självbestämmande och självförverkligande val av ett visst sätt att utforma sitt liv på. Kommunikation genom exempelvis nätverk, föreningar eller organisationer kan samordnas och utformas av gemensamma värderingar – en kollektiv viljebildning. En kollektiv viljebildning är nödvändig om samhället ska kunna motverka individualism och byråkratisering. Synergieffekter återinföra Gemeinschaft och kollektivism är bland annat gemenskap, empati, ansvar och demokrati. Kollektivet ska motverka individualistiska destruktiva begrepp som utbrändhet, inre stress och kraven att inte räcka till i ett kortsiktighetssamhälle. Det fordrar att politiker, medborgare och marknaden verkar i symbios i en fri offentlig sfär i syfte att bryta upp en tillrättalagd bestämt livsvärld med Habermas kommunikativa förnuft istället för det rådande instrumentella förnuftet.

Bekvämalitiserat leverne

Jag skulle vilja mynta ett uttryck som symboliserar hur många människor lever idag: de är ”bekvämalitiserade”. Med det menar jag att en ny era är över oss genom att vi inte alls är tvungna att vara sociala; det är möjligt att sköta det mesta via modern teknologin i hemmet. Giddens är lite inne på sådana tankegångar ” De sociala koder som tidigare styrde människors val och aktiviteter har blivit betydligt svagare.Det är helt enkelt bekvämare efter jobbet att hemifrån via modern teknologin beställa mat, träna hemma, sköta bankärenden, läsa tidningar, studera och hyra en film, spela tv-spel, blogga, än att umgås med sina vänner eller sin familj. För inte så långt tillbaka i tiden var det betydligt svårare att kunna bostadsisolera sig från omvärlden, men med dagens teknologi utveckling så möjliggörs gemenskap utan att behöva utnyttja vårt sociala samspel till fullo.

Ett socialt liv kan uppnås med människor på andra sidan jordklotet utan att behöva skicka och invänta resultatet via exempelvis ett brevskrivande. Socialisering har istället blivit ett hinder, något jobbigt, något som helst ska undvikas i syfte att få vara bekväm. Globaliseringen har indirekt förstärkt individualismen och lagt ribban högt då vi som individer mer eklektiskt kan forma våra egna liv utan oändliga pekpinnar.  Ett ”bekvämalitiserat” vardagsliv och bostad kan antingen ses som ”fängelse” eller ”tidsminimerare”, beroende vilket perspektiv man utgår ifrån, men det finns onekligen en överhängande risk att individer införlivas och indoktrineras in i maniska kommunikationsteknologiska rutiner. Att ha det postbekvämt är inte det samma som att ha en hög livskvalitet. Det kan faktiskt vara så att vi inom en snar framtid helt enkelt inte orkar försöka att uppnå en högre livskvalitet – utan vi bara finns. Alla har rätt att utforma sitt liv som de vill om de inte skadar tredje part, men min åsikt är att det är fundamentalt att socialisera sig med andra människor ansikte-mot-ansikte, även om vi infogats i nya samhällsformer som möjliggör en reducering av mänsklig interaktion och som förstärker passiviteten.

Ponera att vi utesluter elitmakttankar och istället utgår ifrån ett hälsoperspektiv, så är teknologin i sig självt en passivitetsdränerare. Politiska värderingar kan ha teoretiskt goda intentioner, men i praktiken kan dessa skapa ett eget liv med en helt motsatt effekt enligt Beck. Måhända är passiviteten ännu i sin linda och visar sitt äkta ansikte om 40-50 år. Benskörhet, depressioner, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes är bara några exempel på ökad ohälsa vid stegrad passivitet. Enligt Giddens är politisk styrning ett universalmedel i att synkronisera oönskade bieffekter av såväl individualiseringen, globaliseringen och teknikutvecklingen i syfte att förhindra passivitet hos individer.

Kollektivismrenässans

Det förefaller som västvärlden på senare år förskjutits ifrån ett samhälle som byggde på samarbete och socialt umgänge till ett alltmer egoistiskt samhälle. Vi präglas i allt högre grad av individualism och mentalitet som: ”sköt ditt så sköter jag mitt”, ”jag ska fram först”. Det svenska folkhemmet är enligt mig behov av en förfriskande renovering, då känslan består av att vi befinner oss i ett betydligt kyligare och hårdare samhälle. Brist på respekt såväl till människor som till miljö är något som genast behöver åtgärdas, nya normembryon måste brytas i tid innan de blir fullvuxna och i stort sett blir informellt indoktrinerade hos befolkningen. Den annalkande postmodernismen är kanske närmare än många tror.  Ett nationellt eskalerande socker- och snabbmatsmissbruk samt en narcissistisk hälsostress är några avigsidor i ett senmodernt välfärdssamhälle.

En universalmetod torde vara en återgång till ett mera kollektivt tänkande. En gemeinschaftrenässans främjas när rådande individuella normer successivt modifieras, och likt ringar på vatten frambringar en hybrid mellan kollektivism och individualism. I syfte att reducera en tom och meningslös målrationalitet i 24-timmarssamhället genom strukturella handlingsrationella val, så torde det i ett framtida perspektiv istället ses irrationellt att ens försöka motverka gemensamhet, samverkan, ansikte mot ansikte bekräftelse och meningsfullhet . Det senmoderna samhällets konsumtionskrav är en exceptionellt besvärlig motståndare att handskas med. Att stå utanför detta samhälle kräver antingen goda ekonomiska förutsättningar, en asketisk självdisciplin eller helt enkelt att bli religiös. Detta är ett materialistiskt samhälle, där individers oändliga myriader av valfrihet går i symbios med ökat ansvar som leder vidare till ännu mera arbete, vilket i sin tur skruvar åt samhällskraven ytterligare. När kompassen saknas är det enkelt att gå vilse i vad som egentligen är meningen med livet.

Om ett kollektiv ska fungera i ett modernt samhälle så måste hushållen gemensamt dra in pengar eftersom hyra, mat, kläder, el inte är gratis. Resurserna måste i högre grad fördelas i detta kollektiv; gruppen går före individen vilket är en tillbakagång till ett normativt värderationellt tänkande . Planering, rutiner och strukturering är också essentiella moment om vardagspusslet ska fungera effektivt. Synergieffekter genom förmedling av gemeinschaft och kollektivism är bland annat gemenskap, empati, ansvar och närdemokrati. Kollektivets återinträde i det individualistiska samhället är det som ska neutralisera en narcisstiska livsstil och det framväxande passivitetssamhället.