En tvättäkta klassiker – Firewind!

Grekisk hårdrock är väl inte det man mest förknippar med mångfald. Firewind är däremot och slåss med de allra största i genren. Tzatsikigrabbarna bildades av hövdingen Gus G 1998, deras debut kom ut 2002, nästa år kommer för övrigt deras 10 studioalbum ut.

Jag fick upp ögonen för bandet 2008 via albumet The Premonition (deras femte). Därefter har de alltid varit ett av mina allra största favoband. Jag rankar plattan som bland det bästa som släppts på denna sida av 2000-talet.

Detsamma gäller i lika hög grad albumet Firewind från 2020 (deras 9:e), trots mer aggressivitet och mindre AOR.

På Premonition samsades drakoniska gitarrer med uppviglande keyboards och melodier att döda till. ”Svenske” Apostolos ”Apollo” Papathanasiou  (Gathering of kings, Majestic, Time Requiem, Spiritual Beggars, Evil Masquerade, Meduza) skötte för övrigt mickstativet på denna magnifika platta.

Jag var som sagt väldigt förtjust i att melodierna sattes i främsta rummet i kombination med de uberhookiga refränger, där även lite AOR kunde skönjas.

De fyra första låtarna lade ribban bestickande högt: ”Into the fire”, ”Head up high”, ”Mercenary man” och ”Angels forgive me”.  Den sistnämnda måste tituleras som en av de 50 bästa låtarna som kreerats på 2000-talet.

Det räckte inte med det. utan covern på ”Maniac” måste stringent utkristalliseras till en av de bästa covers som någonsin gjorts. Originalet sjöngs av Michael Sambello och soundtracket till Flashdance släpptes så tidigt som 1983.

Plattans enda ballad ”My loneliness” var dessutom en näsduksskrynklare av rang.

I mina öron är Gus G lite av en värdig arvtagare till Yngwie Malmsteen, lite som han kunde ha låtit om han inte valt att sjunga såväl som att producera sina egna alster, typ en Yngwie 2.0.

Satan vilken best till album The Premonition var och är, en tvättäkta sådan dessutom!

This entry was posted on 28 november, 2023 at 16:15 and is filed under Film, Musik, Kultur. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.