Sverige utan Zlatan – tack gud för det.

Efter den otroligt mediokra och lama tillställningen i Helsingforsovädret så har Hamréns pojkar ödet i sina egna händer att ta sig direkt till fotbolls-EM 2012.  Det bär mig mycket emot att skriva att finnarna helt enkelt var bättre än svenskarna, och väl värda att vinna matchen; de var kreativa och underhållande, men hade inte marginalerna på sin sida. I vilket fall som helst gjorde Sverige det de kom dit för: bärga en 3-poängare. Jag har till skillnad från många andra hela tiden hävdat att Sverige kommer att besegra Holland på hemmaplan. Mina tips är 2-1 eller 3-1 till de blågula.

En stor del till utspelningen i Amsterdam berodde i mina ögon bland annat på övermod, naivitet och en ny förbundskapten som var upp i det blå, efter sin korta och behagliga mediasmekmånad. Nu är Hamrén som tur är återigen nere på jorden, och kan strategiskt agera utifrån detta. Sverige är oerhört nederlagstippade, vilket paradoxalt nog  är Sveriges absoluta största styrka, vårt cementerade kollektiv är som bäst när vi inte har några krav på oss.

Det leder mig automatiskt in på skänken från ovan att Zlatan blev avstängd i Finlandsmatchen, det vill säga inte spelar mot Holland. Med dagens form är han likt Juholt ett riktigt sänke för Svenska landslaget såväl mentalt som fysiskt. Här går det inte agera lagkapten med att framföra hela sitt breda gnällregister, och spela omotiverat uppgiven när passningarna inte kommer på foten. Det krävs istället en äkta härförareattityd. Det finns en annan aspekt av att inte Zlatan är med i laget. Jag tror att  den enahanda överfokuseringen på Zlatan som person skapar både avundsjuka och trötthet hos de andra i laget.

Nu när inte han är med så tror jag att det är ett stort antal spelare  som vill bevisa att landslaget klarar sig  minst lika bra utan honom – ett mentalt  teamkitt så att säga. Generellt ser dagens uppställning riktigt bra ut, det finns mycket ungdom, kompetens och fighting spirit i det svenska laget. En stor del av svenska laget spelar eller har spelat i Holländska ligan, vilket gör att de är indoktrinerade med den nederländska spelessensen.  Holland är ju som sagt redan klara för EM-slutspelet, vilket å ena sidan gör att de  inte precis är övertända i det svenska kylslagna klimatet, å andra sidan kan de spela ut hela sitt register, utan några egentliga krav.

Kollektivets synergieffekter

Jaha, med matchresultaten i bakfickan så blev det nästan som jag föreställt mig; min manliga intuition är superb när det inte gäller pengar eller vad. Sverige gjorde en heroisk insats mot ett världslag, där Hamréns taktiska triumf genomsyrades av überdiciplinerade spelare – en för alla, alla för en, en kopiös kollektiv arbetsinsats. Lagkapten Anders Svensson låg snuskigt  rätt i positionerna, och förde implicit laget genom taktik, svett och teknik till en historisk seger som innebar direktkvalificering till fotbolls-EM nästa år. Mellberg och Elmander visade var motivationsskåpet skulle stå, och gick  i bräschen för en extraordinär kampvilja, de levde som de lärde på planen, något som smittade av sig till resten av kollektivet.

Sveriges taktik var baserat på försvar, och då är det inte så konstigt att Holland på ytan fick tillgodogöra sig ett gigantiskt bollinnehav, vilket innebar att de i alla fall vann hörntatistiken stort. Matchen i sig var en underhållande uppvisning i ett halvböljande spel, dramatik, kämpaglöd och stundtals vacker fotboll.  Sverige vann  välförtjänt utifrån den uppsatta taktik de använde sig av dessutom hade de fler kvalificerade chanser än Holland. Elms Super-Mac inkast hänförde mig totalt, vilket osannolikt anfallsvapen Sverige förfogar över. Helt plötsligt är det av största vikt att bara kunna få ett inkast på motståndarnas planhalva – vilket mardröm för ett motståndarlag. Dessutom har denna kille en helt underbar touch i sin känsliga fötter.

Zlatanhybris

Sverige har konkret visat att man i 10 matcher utan Zlatan helt sonika vunnit dem. Det borde vara ett solklart bevis för mediadrevet att ta det lite varligare i sina unisona verbalhångel-hyllningar. Dessvärre tror jag media kommer att fortsätta att journalistonanera vidare via denna fantastiske individualist, men fakta är fakta så enkelt är det. Zlatan får gärna vara med i EM för mig, men han ska definitivt inte vara självskriven, utan får gärna börja på bänken, där han naturligt kan taggas vidare till äkta spelglädje. Jag är vare sig elak eller diskriminerande, men Hamrén gör honom helt enkelt en björntjänst genom att inte acceptera Zlatan som given i anfallet, utan likt alla andra få göra sig förtjänt av anfallspositionen. Jag hoppas att Hamrén inte viker sig när det kommer till det dysfunktionella  Zlatandaltande som fotbollssverige irrationellt ägnar sig åt. Som sagt dagsformen och matchtaktiken ska gälla; om en spelare för stunden är i bättre form så ska denne helt enkelt starta, vill man sedan byta in den före detta bolltrollkarlen i andra halvlek – varsågoda.

Jag ser verkligen fram emot fotbolls-EM, och önskar faktiskt att sommaren redan nu knackade på dörren. Slutspelet är i sig underhållning och spänning, men utan Sverige är det ändå inte riktigt samma sak. Till skillnad från VM så saknas de riktiga ”blåbärsnationerna”, här är konkurrensen minst sagt mördande, vilket stegrar spänningen ytterligare. Jag kommer att sitt bänkad från 8 juni till turneringens slut med ett antal tips i handen. Som laget för närvarande ser ut, i symbios med lite marginaler och flyt kan Sverige definitivt nå semifinal – och varför inte final?

Sveriges startelvahjältar:

1 Andreas Isaksson – 2 Mikael Lustig, 3 Olof Mellberg, 4 Daniel Majstorovic, 5 Martin Olsson – 8 Anders Svensson, 9 Kim Källström – 22 Rasmus Elm, 20 Ola Toivonen, 7 Sebastian Larsson – 11 Johan Elmander. Avbytare: 12 Johan Wiland – 6 Emir Bajrami, 13 Andreas Granqvist, 14 Tobias Hysén, 16 Pontus Wernbloom, 17 Pierre Bengtsson, 18 Samuel Holmén.

Slutställning i Grupp E