Från sliten till ultrahorribel

Norrköpings nya stolthet smygöppnades under Augustifestivalen. Nyfiken traskade jag till vad som skulle vara en grön lunga för stressade stadsbor, en plats att ladda batterierna på. Jag möttes istället av en stenöken utav guds like. Visserligen var inte mina förväntningar skyhöga precis efter tidigare skådat ritningarna, dessvärre blev resultatet värre i praktiken än i teorin. Flera träd ska dit och några andra modifieringar knackar på dörren, men det hjälper föga.

Frustrerad, irriterad, arg, besviken, och bedrövad kunde jag bara se hur ytterligare en del av Norrköpings innerstad förvandlats till en orgie av stenblock. Detta bygge var en snuskig kontrast till det ytterst lyckade Strömsparksprojektet. Ambitionen borde onekligen varit densamma som i det bygget, men stenmaffians klor tycks vara djupt förankrade i Rådhuskorridorerna, ett spöke som helt enkelt måste förintas innan det är försent.

Smaken är som bakom när det kommer till design, konst och arkitektur; det är helt enkelt omöjligt att tillfredsställa alla berörda parter fullt ut. Jag vill gärna tro att stadsträdgårdsmästaren Marie Edling ur sitt perspektiv är nöjd med slutresultatet. Dock tror jag att det är få Norrköpingsbor som ärligt gillar vad de ser. De ansvariga har lyckats med konststycket att spendera ett stort antal miljoner på något som blev ljusår sämre än det ursprungliga, vilket i sig borde vara en omöjlighet.

Jag associerar detta stenpalats till någon misslyckad kommunistisk gravplats, och då är jag ändå positiv i överkant. Mina tankar far direkt till Nordeuropas fulaste fontän tillika världens mest misslyckade torgprojekt: Nya torget invid före detta Saluhallen. Precis som i Hörselsparken fick stenmaffian härja fritt och skapa något som inte ens en utomjording skulle lyckats med. Precis som här befann sig den demokratiska processen i någon form av vakuum eller var det överkurs i nepotism? Hade Norrköpingsborna fått rösta fram ett förslag av exempelvis 3-5 framtagna ritningar så hade aldrig det torget byggts.

Att hänga ut någon eller prata strunt om någon  är självklart inte okej, men nu har hela stenbeläggningsprocessen av Norrköpings innerstad gått så långt att någon måste stoppa denna stenmaffia som tyckts ha inmutat sig en speciell plats hos Norrköpings lokalpolitiker. Herregud folk har blivit avskedade för mindre. Jag anser att detta bygge är en skymf mot Norrköpingsborna och dessutom förskingring av våra kära skattemedel.

Jag tror inte ens alkoholisterna kommer att samlas här, något som är underbetygens underbetyg. Här hade likt Strömsparken kommunen en potentiell skatt att bygga något som sticker ut,  något originellt, en plats att träffas på och att varva ner, det vill säga både avkoppling och mötesplats. Istället har de ansvariga gett steriliteten ett ansikte och skapat en ytterst ogästvänlig karg plats att vistas på. Om jag vore konspiratorisk lagd så hade det kunnat vara så att de ansvariga i hemlighet är utsända av Linköpings kommun i syfte att vandalisera Norrköpings innerstad för att växa ännu snabbare.

Nu får det som sagt vara nog, bort med stenmaffian från adekvata maktpositioner och låt Norrköpingsborna alltid få rösta fram ett förslag de flesta kan stå bakom när sådana här mötesplatser ska implementeras in i stadsbilden. Återupprätta direktdemokratin och slå bort stolsbenen från den vandaliseringsrennäsans som drabbat Norrköping de sista 20 åren. Lyncha verbalt de ansvariga för vad de gjort, ställ i alla fall dem mot väggen och fråga vad de håller på med, överensstämmer deras snedvridna stenvisioner med Norrköpingsbornas? Om inte så är de endera inkompetenta eller saknar all form av lyhördhet. Om man är stolt över sin stad som alla politiker säger sig vara så byggs helt enkelt inte en sådan här skapelse, så enkelt är det.

Oh dessa stängsel

När man spatserar runt Norrköpings nejder blir man snabbt varse på bra som mindre bra platser. Ett av de tydligaste nerköpen är onekligen de oftast uttjänade staketen eller så kallade stängslen. Det finns en uppsjö av utmärkta exempel runt om och i kommunen, men jag nöjer mig med att visa upp två av dessa Auschwitzpastischer. De styrande skulle istället se dessa potentiella grönområden som möjligheter än som belastningar. Om andra glasögon än de ekonomiska användes så skulle vi ha många flera inbjudande oaser mitt i city, något jag saknar oerhört mycket.

Den ena fantastiska skapelsen ska hålla allmänheten ute från det fiktiva grönområdet, nära varumärket Halvars och Sveriges andra byggnadsminne som inte är en byggnad: Promenaderna. En minst sagt undermålig underhållen fotbollsplan, beachvolleyboll, 100 meter löpbana samt boulebanor som skötts nästa lika illa som fotbollsplanen möter invånarna dagligen. För mig känns det som Ukraina eller Albanien ann0 1973-1974. Att det parallellt existerar ett behov från många skolor som vuxit upp ur stadsmyllan gör inte saken bättre, då det i sig borde vara ett utmärkt argument att sköta gräsytorna bättre.

Det andra foton föreställer något vitryskt halvfabrikat som borde kunna skickas in till Antikhörnan vilken dag som helt och dessutom göra dundersuccé. Det vore så mycket bättre om kommunen istället placerade ut lite högre bänkar som dels kunde skydda bollarna från att nå Ståthögaledens trafikgytter, dels fungera som avkoppling för kringströvande. Galgbackeparken skulle kunna bli en light-edens-lustgård om ambitionsnivån fanns hos de kortsiktighetstänkande politikerna, istället är risken större att bli skadad av stängslen än av alla avrättningar som skedde här långt innan miljonprojektprogrammet var uppfunnet.

Sverige har allemansrätt, offentlighetsprincipen samt en demokrati i världsklass. I inredningskretsar härjar vedertagna klyschor som öppna ytor och rymd, men när kommer till stängsel så är vi fortfarande fast i någon form av kalla-kriget-komplex. Ur ett turistiskt perspektiv är dessa skatbon skrämmande fotografiobjekt som skärrade turister visar upp för sina grannar, något som inte lär ackumulera ”Pekings” besöksstatistik precis. Efter att passerat några metallmurar så väntar jag nästan bara på att vakterna med AK4:orna kommer att hejda mig bryskt, men inget händer och jag fortsätter att gå, fast i ett aningen snabbare tempo, tänk om?

Stängsel-borttagnings-bruksanvisning

1. Ta bort stängslet, öppna upp ytorna för allmänheten.

2. Placera ut estetiska, funktionella och originella parkbänkar i harmoni med papperskorgar.

3. Klipp gräset och sköt underhållet kontinuerligt,  vilket möjliggör för allmänheten att vistas där under alla årstiderna.

4. Brainstorma fram udda  saker som kan placeras ut i det nya området.

5. Sätt upp bilder på hur det såg ut förut, i syfte att skrämma politiker, turister som kommuninvånare.