Bra morgonrutiner, och en god nyttig frukoststart på dagen – inte enbart klyschor

Föräldrarna tjatade på mig och brorsan vid den ytterst kritiska morgonkvisten: ”om du äter en bra frukost så står du dig hela dagen”. Jag har har via mina egna barn reproducerat den frasen till fullo, och försöker hängivet hamra in budskapet till Hanna och Frida. Frukosten är groteskt viktig eftersom hjärnan som kroppen behöver fyllas upp på energi och bränsle. Koncentrationen förbättras liksom den egna prestationen vare sig man ska till skolan eller jobbet, dessutom blir i alla fall jag på bättre humör och mer harmonisk under hela dagen. Jag har jämfört med hur jag fungerar då jag hoppat över frukosten någon vecka; det resulterade i en mer lättirriterad, halvtrött Mats som sedermera vräkte i mig onyttigheter på kvällen istället.

I vilket fall som helst så fungerar bilar som en god metafor till den mänskliga kroppen. Precis som människans bästa vän måste den skötas noggrant för att fungera optimalt. Kroppen är dock miljarder gånger mer komplicerad än klimatförändringen. Det finns så många faktorer i kroppen som måste få sin lilla dos för att helheten ska fungera, och för att vi på både kort som lång sikt ska hålla oss ifrån psykiska som fysiska sjukdomar. En klyscha eller essensen i kreativitet och livskvalitet? För mig finns det det bara ett adekvat svar.

Det har tagit sin beskärda tid att hitta denna frukostformel, men nu är den på plats, och den har indoktrinerats för att ätas 2-4 gånger per vecka. Äts den oftare finns det en risk att man helt enkelt blir allergisk eller överkänslig mot exempelvis nötter; lagom är bäst. Jag inleder frukostprocessen med en kokainstark kopp kaffe, vilken är akilleshälen i konceptet, men jag måste helt enkelt ha en kopp kaffe på morgonen. Anledningen att kaffet intas först är att koffeinet neutraliserar bland annat järnupptaget, så det vore idiotiskt om jag drack kaffet efter frukosten.

Norrköpings tidningen och morgon-tv förgyller det ofta bryska uppvaknandet av klockradions tidigare terrorsignaler. Därefter dricker jag 1 liter vatten med några rejäla klunkar med kallpressad olivolja. Vattnet förebygger kaffets urindrivande effekter samt att man väcker kroppen på ett mer naturligare sätt. Oljan måste vara kallpressad det vill säga att den inte är processad, det vill också säga att allt det nyttiga är kvar i det sydländska guldet. E-vitamin ochväxtomega-3 är ämnen som man tillgodogöra sig, enligt min hälsoguru Tommy Svensson är detta en universaldryck till välbefinnande.

Nötter, guds gåva till mänskligheten

Egenkomponerad ekologisk nötmüsli har fördelen att man själv får välja vad man vill ska ingå. Att ha nötter som bas istället för de fyra sädeslagen är som att ha flytväst vid båtturer – essentiellt för hälsan. Nötternas hälsosamma egenskaper placerar dem i matvarornas superliga. De små miraklen är späckade med proteiner, fibrer, vitaminer, mineraler, antioxidanter och inte minst nyttiga fetter. I nötterna finner vi livsviktiga mineraler som magnesium, järn, och kalcium, ämnen som många människor inte får i sig via den processade maten som bistår oss i snabbköpen. Nötter är nyttigast i sin naturliga version, så dra ner på nötter som är saltade, oljerostade, honungsrostade, glaserade eller på annat sätt bearbetade, annars transformeras de till onyttiga snacks.

Vi använder en kvarn för att mala ner livselixiret tillsammans med  ekologiska Goji bär. Kronan på verket blev ändå de torkade blåbären,  den sista ingrediensen är det dock saffransvarning på. De blå runda bären har numera fått en välförtjänt renässans, då innehållet har helande effekter som exempelvis avgiftande och laxerande enzymer. Till en början åt jag häxbrygden likt ur en bruksanvisning, men så småningom upphörde processen.

För min del kom keso att fungera som den förlösande ingrediensen. Det blev så mycket lättare att kunna äta blandningen när man blandar det med keso och naturell yoghurt. Som sagt innan dess tog det emot att knapra på de torra nyttigheterna, det måste helt enkelt vara gott och vardagligt naturligt att äta blandningen. Jag brukar ibland lägga i skivad banan, kiwi eller eller färska bär då det finns hemma. Hela denna frukostbryggd skapar en positiv cocktaileffekt där kropp som själ blir påfyllda till bristningsgränsen av livsnödvändiga ämnen som möjliggör att kroppens biokemiska processer fungerar friktionsfritt. Det medför större chanser till en positivare dag, än om man skippat frukosten, eller exempelvis ätit rostad macka med marmelad på och juice till.

Men som sagt nötterna och alla de andra ingredienserna bör vara ekologiska, annars blir helheten missvisande och aningen kontraproduktiv, med alla bekämpningsmedel som sprutas i och på. Självklart är detta en mer kostsam historia, men ägnar man så mycket tid att försöka äta en nyttig, god och hälsosam frukost får man nog löpa linan ut, även ekonomiskt. Annars är det just ekonomin en klassisk bromskloss när man pratar med kompisar; jag får ut 7000 kr efter skatt som arbetssökande, min fru 17 5000 kronor och vi klarar det, så det är oftast en usel ursäkt.

I nötblandningen finns i stort sett det mesta som får kroppen att må bra, utan att vara raffinerade eller processade. Att man inte röker, snusar eller knarkar är dels hälsosamt , dels källan till att ha råd till denna sagolikt hälsosamma frukost. Allt är dock inte dyrt, vatten är gratis, en stor 2 liters kallpressad olivolja räcker länge. De dagar som jag inte går loss på denna livets källa blir det äggmackor, omeletter, bananer. Det händer att även jag slarvar med att äta processad mat som Branflakes och Havrefras. Det gör jag som en motreaktion på att jag är så satans duktig, och för att jag är en medveten och manipulerande sockermissbrukare. De nötter och frön som ingår i min och Maries nötblandning är:

Cashewnötter 100g = 590kcal
Protein 15,3
Kolhydrat 25,9
Fett 46,5
D-vitamin 0,00
Askorbinsyra 0
Järn 6,00
Kalcium 45
Natrium 16

Hasselnötter 100g = 656kcal
Protein 13,0
Kolhydrat 9,4
Fett 62,6
D-vitamin 0,00
Askorbinsyra 1
Järn 3,60
Kalcium 188
Natrium 3

Paranötter 100g = 677kcal
Protein 14,3
Kolhydrat 3,4
Fett 66,5
D-vitamin 0,00
Askorbinsyra 0
Järn 2,80
Kalcium 176
Natrium 2

Pumpafrön torkade 100g = 567kcal
Protein 24,5
Kolhydrat 12,5
Fett 46,0
D-vitamin 0,00
Askorbinsyra 0
Järn 15,00
Kalciuma43
Natrium18

Solrosfrön torkade 100g = 594kcal
Protein23,0
Kolhydrat 12,6
Fett 49,5
D-vitamin 0,00
Askorbinsyra 3
Järn 6,80
Kalcium 116
Natrium 3

Sötmandel torkad 100g = 609kcal
Protein 20
Kolhydrat 13,4
Fett 52,0
D-vitamin 0,00
Askorbinsyra 0
Järn 5,20
Kalcium 265
Natrium 11

Valnötter 100g = 669kcal
 Protein 14,3
Kolhydrat 13,0
Fett 62,0
D-vitamin 0,00
Askorbinsyra 3,2
Järn 310,
Kalcium 94
Natrium 10

Goji bär  100 =  Energi 271 kcal
Protein 9 g
Kolhydrater 55 g
varav socker 46 g
Kostfiber 7 g
Fett 1,7 g
Mättade 0,3 g
Enkelomättade 0,4 g
Fleromättade 1 g
A?vitamin 85 mcg 11 %
C?vitamin 35 mg 58 %
Järn 7,5 mg 54 %
Kalcium 42 mg 5 %
Kalium 1032 mg *
Natrium 380 mg *

• Nötter och frön innehåller generellt mycket fett, samt en hel del protein,  men ganska lite kolhydrater och en hel del fibrer, något som skrämmer bort en del människor. Som med allt annat i världen är lagom ett bra epitet på ens nötätandet, annars finns ju risken att man överkonsumerar dessa, och på så sätt blir såväl korpulent som eventuellt nötallergiker. Nötter är dock mättande, något som oftast reducerar en abnorm konsumtion.

• En frisk kropp och väl fungerande kropp är beroende av kontinuerlig tillförsel av mineral utifrån via födan eftersom kroppen inte själv kan producera mineralerna. De är grundläggande och aktiverar många av kroppens fysiologiska processer. Mineralerna bidrar till uppbyggnaden och bevarandet av ett starkt skelett och muskelmassa samt friska tänder. De kroppssamverkar med vitaminer, hormoner och andra ämnen för att reglera ämnesomsättning samt aktiverar antioxidanter.

• E-vitamin, B 1-6-vitaminer, C-vitamin vimlar det av i nötternas. Varje vitamin har sin speciella och oumbärliga uppgift i kroppen, dessutom samverkar vitaminerna med varandra och med andra ämnen. De ingår vidare som delkomponenter i kroppens enzymer som verkar som katalysatorer vid metaboliska reaktioner varvid fett och kolhydrater omvandlas till energi, de deltar också vid uppbyggnad av ben och andra vävnader. Otillräckligt intag av vitaminer förorsakar felnäring och kan på sikt ge bristsjukdomar. 

• Enzymer är något som är så groteskt viktigt, men nästintill bortglömt hos hälsobesserwissrar som huserar i stort sett alla medier. Det spelar ingen roll om du är kostens Batman, om kroppen inte kan ta upp näringen ordentligt. Enzymer förstörs till viss del vid tillagning av maten, därför är råkost och grönsaker så viktiga för att tillföra naturliga enzymer till vår kropp. De naturliga enzymerna kan till viss del göra det jobb som de enzymer som kroppen producerar, exempelvis hjälpa till vid matsmältningen.

• Antioxidanter är kemiska molekyler som förebygger oxidation i våra celler det vill säga kroppens egen rostskyddsbehandling. De bekämpar de skadliga fria radikalerna och anses centrala för en långlivad hälsa och frodas i alla nötsorterna. Vitamin-A, -C och -E räknas som antioxidanter, där vitamin C och E räknas som de viktigaste antioxidanterna.  Mineralerna selen, zink, koppar och magnesium ingår i en del enzymer med antioxidantdiska egenskaper.  Det enorma seleninnehållet är unikt för exempelvis paranöten

• En av nötternas stora förtjänster är kombinationen av grova fibrer och nyttigt fetter som tillsammans gör nötterna till rena hjärtmedicinen genom att till exempel sänka innehållet av skadligt LDL-kolesterol i blodet.

• Nötter och frön innehåller aminosyran tryptofan som behövs för hormonet serotonin och motverkar depressioner.

• Nötter och frön är bra för huden och håret.
  

• Gojibäret är unikt eftersom det bland annat innehåller 18 olika aminosyror, varav sju av åtta är bland de livsnödvändiga.
  

Andra bra produkter att ha till frukost

• Mörkt fiberrikt bröd med exempelvis stekt ägg, kokt ägg, korv, skinka eller ost. Fibrerna i brödet håller en mätt en längre stund och försvårar ett eventuellt småätande på exempelvis delikata chokladkakor. Brödet innehåller mest kolhydrater, och för att få i sig det viktiga proteinet krävs det bra pålägg och då menar jag inte marmelader eller Nutella.

• Ekologiska ägg är ett optimalt pålägg som kan varieras som omelett, äggröra, pocherad, kokt, stekt eller rå. En bra skinka är tyvärr ett dyrt livsmedel om man vill ha äkta varan, och inte någon hoppressad E-nummerbomb. Ost är ett enkelt och bra pålägg som innehåller en härdsmälta av nyttigheter.

• Paprika är det ultimata grönsakspålägget. Den gula paprikan innehåller nästan mest C vitamin av dem alla; kiwin, spenaten och apelsinerna kan kasta sig i väggen. Men som sagt paprikan måste vara ekologisk annars är det kontraproduktivt att äta dem.
  

• Mjölk istället för sockriga filer eller fruktyoghurter? Varför dricka mjölk? Jo, därför att människor och hamstrar tillhör minoriteten av varelser som inte kan producera sitt eget kalcium, och då måste vi på något sätt tillföra det, mjölk är ett billigt och bra alternativ som passar till mycket. Ju fetare desto bättre då mjölken homogeniseras och pastöriseras mindre då. Det ska tilläggas att även mjölk innehåller en typ av socker nämligen laktos.

Reducera eller undvik detta

• Kolhydrater är ett annat namn för sockerarter något som bland annat påverkar blodsockret. Tänk er en stor tallrik Branflakes med en god vaniljyoghurt till, hur gått låter inte det? Jag också tycker att det är djävulskt smarrigt, men jag mår mycket bättre humörmässigt nu när socker-kemi-bomben i stort sett försvunnit från frukostbordet. Jag är inte lika sockersugen, inte lika småhungrig och är dessutom mindre irriterad.

• Socker i sig är ett gissel för många människor inklusive mig själv, och osedvanligt svårt att undvika, då matproducenterna är väl medvetna om dess effekter på oss konsumenter. Det är ingen tillfällighet att jag förut var ketchupmissbrukare, då denna blodröda produkt är full av socker. Börjar man rota i frukost-ingrediens-djungeln finns risken att man blir överraskad på ett negativt sätt.

• Juice är i sin bästa form ett bra komplement någon dag i veckan om man inte råkar vara så ordentlig att man pressar sin egen juice. Drycken är oftast proppfull med socker och koncentrat. Vill man åt bra kvalitet så kostar det därefter, något många barnfamiljer i längden inte har råd med. Då är det på alla sätt smartare att lära sig dricka en halvliter vatten som både är gratis och sockerfritt.

• Om man inte nödvändigtvis känner att kaffe är livsnödvändigt, skippa det helt och hållet eftersom koffeinet  lurar kroppen att tro att den har mer energi än den egentligen har.

Plan C:  om ni tillhör den kategori människor som skippar frukosten så är det bättre att äta exempelvis flingor med yoghurt än ingenting alls, tror jag.

Continue Reading »

Bakgrund

Jag, Stefan och Jarmo har förut sprungit lopp som Stockholm marathon, Midnattsloppet, Göteborgsvarvet. Stefan och jag har avverkat ett Vasalopp tillsammans i dubbel bemärkelse eftersom vi genomled köldmandomsprovet sida vid sida. Jag och Jarmo återstartade löpnings-rese-processen med att springa Stockholm Marathon, sedan följde Berlin Marathon och Budapest Marathon. Förra året kunde inte inte Stefans tävlingsinstinkt tyglas längre, utan han beslöt sig att hänga på Jarmo och mig. Vårt gemensamma mål blev helt sonika en lopp som hölls i västra Europas periferi: Lissabon halvmaraton.

Personligen var det en plats som jag länge velat åka till dessvärre la sig indirekt överförmyndarna i EU i sig tävlingsprocessen genom att lägga ett oplanerat  möte i staden, vilket krockade med vår tävling. Det innebar att evenemanget flyttades fram någon vecka, och vi stod där med  icke ombokningsbara flygbiljetter. Vi passade ändå på att fullfölja resan – utan att löpa. Vi ändrade detta år taktik genom att flytta fokus från höstsäsong till vårsäsong, då det existerar bra många fler löpningsalternativ mellan mars och maj än på höstsäsongen.

Förberedelser

Jag stod för planeringen och organisationen, och var  också den som införskaffade den enda reseguide som fanns att tillgå om Bratislava. Stefan bokade i samråd med oss flygbiljetter från Arlanda med Austrian Air. Jarmo bokade 5 nätter  a´la 700 kronor gånger x 3 på Hotell Kuyev. Teoretiskt sett såg hela reseprocessen djävulskt kostnadseffektivt ut. Det var positivt att boka resan i god tid, dels så var allt detta avklarat, dels så visste man att alla tre skulle hänga på och inte balla ut i sista stund. Vi hade några träffar innan resan, dels på Indria, dels hos Stefan 1 vecka innan.

Bratislava info

Bratislava är den lilla huvudstaden, enligt de själva jämfört exempelvis med storsyskonen: Budapest och Wien. Avståndet mellan huvudstäderna Wien och Bratislava är för övrigt det kortaste i världen, det skiljer endast 6.4 mil mellan dessa. Det bor runt 550 ooo tusen människor i denna  minihuvudstad. I syfte att bättre kunna försvara sig under första världskriget så slog Tjeckien och Slovakien sina påsar ihop och bildade Tjeckoslovakien. Ett land som jag främst relaterar till en fantastisk hockeynation och hockeyfrillor. Berlinmurens fall blev indirekt startskottet till att 1992 frigöra sig från varandra på ett ytterst fredligt sätt. Prag blev huvudstad i Tjeckien och Bratislava i Slovakien. 2004 går de dels med i Nato, dels in i EU för att 2009 anamma den europeiska valutan euro. Slovaker stör sig lika mycket att blandas ihop med Slovenien som svenskar med Schweiz.

Hotellet Kujev – Arvet efter Stalin

Hotell Kujevs (byggdes på 60-talet) nisch är att framstå som ett kommunistiskt monument med med alla öststats arkitektur kännetecken såväl invändigt som utvändigt. Det måste vara  väldigt ekonomiskt  försvarbart att se hotellets förfall som ett inslag i själva marknadsföringen. Rummet i sig var minst sagt stilistiskt då ingenting klädde väggarna förutom en  halvt nedriven och glåmig tapet. Väldigt mycket detaljer i såväl rummet som badrummet var oerhört slitet, men som sagt man får vad man betalar för, och i betalningen ingick indirekt ett förfall. Det var ingen större isolering mellan rummen, och ibland undrade jag faktiskt om det existerade några sådana överhuvudtaget.

De lövtunna väggarna var en chans för oss att lära känna våra grannars olika dialekter, det kanske också var KGB:s grundtanke; ett billigt sätt att fånga spioner på. Jag var inte ensam om att vilja haft en tv på rummet; det lättar liksom upp stämningen lite extra. Frukostbuffén var helt ok, äggröran var fenomenal  precis som de stekta äggen, och det fanns absolut det som man behövde få i sig. Jag gillade verkligen att de bemödat sig att strimla upp paprika till oss c-vitaminhungrande turister. Lobbyn var kanske det bästa med hotellet, 24-timmars öppet och med 4 datorer som alla gäster gratis fick nyttja. Det fanns tillgång till två riktigt bra massagestolar som kostade 1 euro per 8 minuter.

Dag 1 – öleufori

Sov 3 timmar efter att ha envisats med att ha sett både Blue Blood och The Event innan jag skulle möta John Blund. Klockan 03.00 blev jag hämtad av Stefan och Jarmo.Vi nostalgipratade lätt bort de två timmarna till Arlanda. Var första öl öppnades 06.00 i samklang med äggmackor som jag gjort kvällen innan. Flygresan fungerade optimalt och lyckan stod oss bi då vi precis hann till bussen som skulle ta oss till Bratislava runt klockan 09.00. Vi firade den hittills lyckade resetimingen genom att ta två inhemska öl på en genuin lokal pub. Vi  sprang därefter praktiskt taget på vårt hotell och fick checka in tidigare än planerat. På upptäcktsfärd i gamla stan blev det ytterligare varsin kall öl. Därefter iklädde vi oss turistförklädnaden genom att ta oss upp via hiss till ”turistfällan” Novy Most.  Ufo-tornet vid New bridge byggdes 1972 sjöd verkligen av sovjetisk nostalgi. Verkligheten var bättre än det lite skamfilade ryktet, det var riktigt designflashigt, och utsikten utifrån det 85 meter höga tornet över hela Bratislava var helt magnifik. Menyn dröp av lyx och priserna var  därefter så klart, dyrt – riktigt dyrt. Vi passade i alla fall att inta vår femte öl i symbios med denna vackra panoramautsikt över staden.

Den hägrande middagen intog vi på kungarna av fast food: Kentucky Fried Chicken. Jag själv testade två helt nya kycklingburgare och. kunde självklart inte bli annat än nöjd. Jarmo fick inte riktigt samma associationer eftersom han bestulen på sin mobil av en hamburgerälskande ficktjuv, något som grämde honom typ hela semestern. Vi blev sedermera proppmätta av dels maten, men framförallt av all öl. Vädret blev successivt bättre för varje timme som gick, och termometern stannade på 18 grader med strålande solsken.Vi kände att det var dags att bege oss till hotellet efter att ha skådat den ljusblå Elizabeth church utifrån alla tänkbara vinklar. Efter att ha vilat och gjort oss ordning på hotellet så begav vi oss ut i det behagliga vädret.

Det blev några småpubar där ett oförutsägbart drinkrace inleddes, därefter stod ett av Bratislavas bästa uteställen på tur: Rio Grande club. Stället i sig  är ett myller av rum bestående av Café, barer, pubar, dancefloor, terrasserar, restauranger, lounger.Det var knökfullt i alla rumkonstellationerna och vi gillade verkligen vad vi såg. En molande känsla att vi var lite malplacerade infann sig då vi såg Bratislavas hippaste clubelit festa som aldrig förr.

Efter ett evigt daltande tog sig både Jarmo och Stefan sig i kragen genom att energiskt beträda det långsmala dansgolvet. Jag själv intog som vanligt en iakttagande rigor mortis pose, och avvaktade dansbravaderna tills rätt alkoholnivå skulle uppnås, vilket självklart aldrig inträffade. I myllret av människor tycktes Jarmo & Stefan ha det kul ibland det gaygäng som abonnerade just den del av dansgolvet där vi stod, något som jag verbalt påminde de om – ofta. De verkade för övrigt vara lyckliga – onaturligt lyckliga.

Märkbart dragna så hasade vi oss vidare till Bratislavas finaste och bästa nattklubb: The Club. Det var deras svar på Café Opera eller Spy bar, vi som turister var lika populära som svampsoppa utan svamp och vatten. Här gällde det att visa upp sig och dessutom ha fickorna fulla av cash. Jarmos svar på detta  snobberi var helt sonika att somna. Vi skickade genast hem den mindre pratglade finnen. Stefan och jag hade inget bättre för oss än att börja kompisgräla. Förutom ett oändligt skrikande till varandra med 1 meters lucka, så utdelades några nackslag och pungsparkar av högsta klass. När vi runt klockan 02.00 anlände till vårt hotell så orkade vi inte mer, utan hissade enhälligt det vita flaggan för att sedan kollapsa på sängarna.

Dag 2

Jag vaknade strax innan klockan 11.00 för att snabbt inse att vi missat frukosten. Min huvudvärk var av det ondsinta slaget, och ville helt enkelt inte ge med sig. Vi tog oss alla i kragen och gjorde oss i ordning, i syfte att hämta våra nummerlappar till själva loppet. Utlämningen var placerad vid det übernya shoppingkomplexet: Euroneva. Tyvärr fick vi irrationellt nog gå runt komplexet för att nå vårt mål; den Slovakiska logistiken fick sitt första minustecken. Det var som vanligt en orgie i sportprylsförsäljning. Olika löparstrumpsförsäljare utlovade tävlingsmirakel om man valde just deras märke, något som självklart  fick mig att köpa ytterligare några par. I avgiften ingick det en snygg  Nike tävlings-t-shirt; vi valde alla den svarta färgen.

Efter det så flanerade vi turistiskt genom det genuina gamla staden i harmoni med två kalla öl på en mysig pub.  Det blev en bannlyst pubmeal som fick stå som värd för middagen. Ett sådant ställe där platsen är viktigare än maten och turisterna är betydligt fler än de inhemska befolkningen. Stefan vågade sig på Slovakiens nationalrätt bryndzové halusky (potatisklimp ostsås och baconliknande tingestar) med jag beställde wienerschnitchel, men fick rostbiff med lök och servitören borde fått en oscarsnominering för dummaste bortförklaringen: ”att den där köttingesten faktiskt var wienerschnitchel”. Efter denna protein-, humle- och maltpåfyllning kände vi oss redo att bestiga backen till stadens absoluta stolthet: Braitslava castle. Det kalkvita nyrenoverade slottet hade anor ifrån 1400-talet, och hade genom sin strategiskt höga positioneringen ett perfekt  läge att försvara staden. Även denna dag så strålade solen i den klara skyn, fast nu uppmättes temperaturen till  hela 20 grader – rena sommaren. För omväxlings föll jag inte för alkoholgrupptrycket utan intog kaffe med en klassisk äppelstrudel  när de andra tog varsin öl. Vi blev tagna av de vackra vyerna, men också av allt gående så nästa anhalt blev hotellet där vi vilade upp oss några timmar.

Runt klockan 21.00 hade vi hittat en av få indiska restauranger. Maten var för omväxlings skull sisådär för att vara en indisk restaurang, men vi (jag) blev osannolikt mätta, detta var också startskottet för kvällens alkoholresa. Ett antal pubar och drinkar senare beträdde vi återigen Rio Club, denna gång dansade varken Jarmo eller Stefan däremot avverkade vi enhälligt en dubbel Sambucca. Jarmo föreslog sedan en rockklubb som han läst om, och vi tog en taxi på måfå till Rock ok. Det visade vara en höjdpunkt på resan, ett ställe precis i vår smak. Rock ok varexakt det som förväntas av en bra rockklubb: trångt, svettigt och bra musik. När vi kom så höll coverbandet ”The old school band” på att spela. Deras doser av välspelad 70-talshits med betoning på hårdrock gjorde oss tre på riktigt bra humör. Sångaren var helt fenomenal liksom resten av bandet; inte tillstymmelse till accent fanns att tillgå i hans röst som passade likaväl till Deep Purple, Rainbow, The Kinks som till Marillions låtar.

När bandet packade ihop satte en Dj igång med att spela tunga inhemska och utländska rockhits som: ZZ Top, Bon Jovi, Kings of Leon, Ramones, Disturbed och trot eller ej svensk/norska Clawfinger. Musikentusiasmen fick dessvärre vårt drickande att eskalera, och till sist tappade jag räkningen på alla omgångar som gick runt. När Stefans alkoholhorn växt sig tillräckligt potenta så kom en 80% inhemsk sörja upp på drinkagendan. Klockan var runt 01.00 och jag drabbades dysfunktionellt av ett antialkoholobstinatism. Jag vägrade vänligt att fortsätta att dricka, något som var föga populärt hos mina kompisar. Från att ha varit högt rankad i drinkvärlden föll jag likt en sten till under 0 på skalan, vilket i det här fallet var likvärdigt med att vara nykterist, kommunist, asocial, tysk, rysk, europas tråkigaste och mannen som förstörde kvällen, var några smickrande epitet som jag förknippades med. Stefan och Jarmo hade också hunnit före mig till de enda två kvarvarande sittplatserna, vilka de abonnerade hela kvällen. Min lott blev stående framför ingången, något som innebar att jag delvis blev förkyld och delvis fungerade som dörröppnare och stängare. I vilket fall som helst så var musiken och stämningen så osannolikt bra att vi blev kvar till klockan 03.30.

Dag 3

Somnade runt 05.00, vilket troligtvis berodde på det två alltför sena, men dessvärre uppiggande vodka Red bull. Klockan 09.00 vaknade jag upp och kände mig osedvanligt pigg (kunde bero på att jag slutade relativt tidigt att dricka). Jag lyckade få med mig Jarmo till frukostbuffén; juice, kaffe, ägg, äggröra, ost, frallor och paprika satt riktigt fint. Efter frukosten fick vi till slut med oss en mycket seg Stefan till en shoppingrunda och upptäcktsfärd av ytterområdena. Vi passade på att ta en fika på Tesco med en yoghurtdessert och espresso. Stefan och Jarmo drog sedan utmattade till hotellet för att vila, medan jag gick på upptäcktsfärd  i syfte att upptäcka det ”äkta” Bratislava, vilket jag gjorde via oändliga grå och grymt intetsägande kvarter. Ljusglimten var när jag följde ett promenadstråk längs med floden Danube. Det var en form av meditation att gå för sig själv, utan att behöva pika de andra eller  själv bli pikad.

Runt 14.00 la jag mig med de andra sjusovarna några timmar för att vila. Efter den välbehövliga ladda-batterierna-pausen drog vi till loppets pasta party som ingick i avgiften. Man kunde välja mellan tre pastasåser, och jag testade två av tre, då den tredje innehöll vidriga champinjoner blev det ett  bestämt pass. Vi tog därefter en mastig middagspromenad för att sedermera återvända till hotellet. Tävlingsinstinkten uppviglade oss in till baren där ett biljardbord stod uppställt. Två timmar senare hade Stefan två segrar och jag och Jarmo varsin.

På sätt och vis var det skönt att loppet var morgondagens bekymmer och förväntan eftersom denna lördag blev helt alkoholfri. Vi åt återigen på Kentucky fried chicken och maten smakade otroligt nog ännu bättre denna gång. Det blev en lugn kväll som avslutades på hotellrummet.Vi packade upp materialet som alla löpare fått innan loppet -  med vördnad. Det var  en nästintill ceremoniell stämning när tidtagningschippet studerades och diskuterades. ingående Löpningsfetischismen fortsatte sedan till vad vi skulle ha på oss i förhållande till morgondagens väder, vilka liniment som skulle användas och strategier inför loppet. Allvaret låg i luften och alla mörkade sin icke-existerande form; hypokondriska beteenden avlöste varandra; läggdagsprocessen inleddes runt 23.00

Dag 4 – Loppet

Då var dags, då var det söndag,  nu fanns det ingen återvändo längre,  2.1 mil stod på morgonagendan. Vi gick militäriskt upp när mobiltelefonalarmet ljöd och intog en lagom frukost vid 07.45. Vi kunde ha bränt lik i rummet och ingen skulle ändå ha märkt något på grund av tigerbalsamet som skymde sikten i rummet.  Med Garmin pulsklocka på handleden och chippet på ankeln stegade vi ut i ett väder som typiskt nog hade förändrats markant sedan gårdagen. Gradantalet stod på 7 för att under loppet stiga till 9 grader; solen var historia. Vi joggade ner till startplatsen så att vi fick 30 minuter på oss att ”njuta” av vad komma skulle samt värma upp ordentligt. Min klädsel denna kyliga morgon bestod av funktionskalsonger och strumpor samt en Craft långärmad funktionströja med den nya Nike-t-shirten ovanpå. Mina relativt nyinköpta löparskor var av märket Adidas och gick i Wolverhamptons färger.

När vi stod på startfållan kom duggregnet igång, men varade bara en kort stund som tur var. Precis innan start så betedde vi oss likt tre personer som skulle äta sista måltiden; sentimentaliteten hade fått ett ansikte via några manliga axelklappningar och fotbollspepping. Startsignalen gick och pulsen höjdes markant; nu fanns det verkligen ingen återvändo. I början av ett lopp tar det tid att skingra löpklungorna, men efter den processen använde jag Stefans ryggtavla som farthållare. Kilometerna gick snuskigt sakta, och vid 3 km tog jag rygg på Stefan för att successivt tappa honom ur sikte. Tur var väl det för annars var risken stor att jag gått in i den berömda väggen innan målgång.

Bansträckningen i sig var ingen av de bättre; vi sprang nämligen ut ur stan och längs med deras gigantiska förorter. Betongparker som fick Navestad och Hageby att framstå som minimala garageportar. Vid varje 5 kilometer var det vätske- och proteinpåfyllning av vatten,sportdryck, mörk choklad, citronbitar och banan; en osedvanligt vettig blandning av energitillförsel. Jag vet inte om det var mitt kopiösa kaffe-koffein-intag vid frukosten eller alkoholångorna som lämnade kroppen, men det kändes riktigt bra att springa. Jag kände mig stark, även när den mycket mentala milskylten passerats. En bidragande orsak till den känslan kan varit  musiken i min underbara mp3-spelare. Valet föll på min egenskapade cd-serie: ”metal with a touch of class vol 5″, därefter blev det låtar ifrån den andra egenproducerade cd-serien: ”Music for all kind of moods vol 1″. Jag kände mig inte bara, stark utan jag kände mig exceptionellt stark; tittade bara sporadiskt på pulsklockan och såg till min glädje att jag låg klart under min beräknade kilometertid. Det sporrade mig ytterligare och kilometerna passerades i en skön takt.

Efter 1½ mil så blev jag så illa tvungen att använda mig av min sköra och ambivalenta vilja, men även den var denna förmiddag på topp. Jag försökte i den mån det gick att hålla ut stegen. När vi väl sprungit över Apollobron så var det endast löpning i stadsmiljö som gällde och med endast 3-4 km kvar. Förutom att jag höll på att kvävas på grund  av att jag inte orkade  tugga den mörka chokladen så fick jag ett rejält hjärnsläpp när vägen helt oväntat delade på sig. Ena fållan gick till målet och den andra fållan till andra varvet för maratonlöparna. Jag blev tvungen att springa tillbaka och fråga en funktionär att detta var den rätta vägen, vilket det så klart var, men där tappade jag 25-40 sekunder och dessutom  en mycket bra löpningsrytm som var inställd på spurt. När jag såg den digitala klockan visa 1.45.18 så förstod jag att tiden skulle bli under 1.45. Har man inte sprungit ett långlopp förut är det svårt att förstå känslan och glädjen över att passera mållinjen. Det är ungefär som att få en hel chipspåse för sig själv då polarna inte gillar baconsmaken.  Chippet lämnades in, och sedan mötte Stefan upp mig. Vi hämtade dryck och banan för att sedan ta oss tillbaka till hotellet. Där inväntade vi den lille finnen. Han kom någon timme senare, glad i hågen att ha klarat sig under 2.30 med bred marginal.

En kort vilopaus och en välbehövlig dusch blev nästa steg i återhämtningsprocessen. Klockan 16.00 hade vi en förbokad massagetid på Samoi Thaimassage center.  I stort sett varje muskel blev befriad från mjölksyra. Jag som i vanliga fall är otroligt seg, fick anstränga mig för att inte skrika rakt ut av smärta då dessa lätta varelser försökte räta ut min rigor mortis. 90 minuter herbalmassage kostade bara 35 euro, vilket var ruskigt billigt med svenska mått mätt. Att springa ett långlopp bryter ner kroppen ordentligt och då finns det 3 gyllene regler som gäller.

1. Ät proteiner/kolhydrater och drick vätska senast 1 timme efter loppet.

2. Återställ kroppen via någon form av massage på minst en timme.

3. Se till att få en riktigt god sömn på kvällen

Jag undrar vad människor trodde vi varit utsatta för då vi raglade till vår tilltänkta restaurang – en gruppvåldtäkt månne? 17.30 satt vi tre avslappnat och smuttade på varsin kall öl på lyxiga El Gaucho Argentinian Steakhouse. Jag hade mina farhågor angående korrelationen mellan dyr mat och väldigt lite mat. Det var därför jag valde två portioner av potatisgratängen. Stefan var som en satans vampyr när han högg in i sin jätteblodiga köttbit, Jarmo var inte långt efter. Min bit var mer lik en murken barkbit då jag valt en ”very well done tillredd köttbit”. Maten var helt fantastisk och den smakade ännu bättre efter loppet och massagen, men som sagt min farhågor angående små portioner och dyr mat besannades.

Vi reproducerade föregående pubrundastrategi, men denna gång med ett betydligt beskedligare rörelseschema. Utomjordiskt stela ramlade  vi in på Corridor del toros där bland annat annat två snabba Red Bull intogs. Vi blev kvar ett tag på stället, då de visade en MTV-musikvideo kavalkad som var kul att följa om man som oss dyrkar musik. Nästa anhalt blev Rock ok; stället där vi upplevde musikmagi några dagar innan. Tyvärr var detta en söndag – inte fredag, vilket enligt personalen var synonymt med en likvaka, något vi ganska snabbt blev varse om. Det blev några pubar och drinkar till, sedan började det ösregna ihärdigt. Vi valde att dra oss hem till hotellet förhållandevis tidigt. Huvudorsaken  var nog att de senaste intensiva dagar slog tillbaka mot både kropp och själ.

Dag 5

Osannolikt stela försökte vi ta oss över sängräckena, det var en prestation i sig självt. En mycket välbehövlig och välförtjänt frukostbuffé väntade på oss 08.30. Några koppar kaffe och ½ kg äggröra senare lämnade vi hotellet för att med den tunga packningen ta oss till busstationen. Lika mycket timing som vi hade i början av resan hade vi oflyt nu; missade bussen med några minuter. Det blev att vänta över timme på nästa buss på detta gudsförgätna ställe, där i stort sett allt gick i grått. Bussen som skulle föra oss till Wien anlände punktligt klockan 11.00. Priset var endast 8 euro och restiden cirka 1½ timme.

Vår enda riktiga  programpunkt i Wien var att äta en äkta Wienerschnitzel, vilket vi också gjorde på det tvättäkta wienerschnitzel restaurangen: Pürstner Gaststätte. Därefter så flanerade vi runt i Wiens centrum och fikade på det luxuösa konditoriet Aida, där några riktiga kaloribakelser också intogs .  Såhär sista dagen på resan var vi apatiskt mätta i dubbel bemärkelse, vi ville helt enkelt  bara ta oss hem. Dessa tankar förde oss till flygplatsen tidigare än beräknat; vilket gav oss lång tid att scanna av tax-free utbudet. Jag köpte bland annat godis, en Southern Comfort och en Grand Marnier. Sista timmen körde vi skitgubbe och jag lyckade bli skitgubbe 5 gånger i rad, något jag fick höra ett antal gånger. Resan hem fungerade optimalt, och Jarmo körde oss från Arlanda till Norrköping likt en finsk självmordsbombare. Det var långt ifrån lika euforiskt i bilen, då vi alla kämpade mot tröttheten. Klockan 01.30 var vi äntligen tillbaka i ”Peking”.

Resereflektioner

Vinnaren Hosea Tui från Kenya sprang på osannolika 1.03.42. Våra officiella löpningstider blev följande:

1. Stefan: 1.38.47

2. Mats: 1.44.03

3. Jarmo 2.19. 37

Min bästa halvmaratontid  ever var från Göteborgsvarvet 2007 med tiden 1.46.35. Den tiden kapades nu med mer än 2 minuter. Förberedelserna inför det loppet var minutiösa och all alkohol var totalt bannlyst. Jag kan tycka att det är irrationellt att överhuvudtaget slå denna tid med våra 2 partydagar i bagaget innan loppet. Dessutom hade jag löptränat betydligt mer inför det loppet 2006, än för detta. Kan det vara så att det istället är en myt att alkohol inte alls är så destruktivt för kroppen som experterna säger? Kan alkoholen stimulera något  kroppen och hjärna som istället ökar löpkapaciteten. Jag vill definitivt inte glorifiera alkohol, men det är onekligen väldigt irrationellt. Min målsättning var att komma under 2 timmar, något jag efter partydagarna var osäker på om jag verkligen  skulle klara. Men som sagt det visade sig att jag sprang hela 14 minuter bättre än mitt mål.

Austrian Air skötte sig klanderfritt tur och retur. Bratislava som stad var fin, men men lite väl liten för 5 hela  dagar. Jag tror inte jag kommer att återvända hit något mer i mitt liv, men som sagt en trevlig stad att besöka en weekend. En stad som troligtvis visar sig från än ännu bättre sida när våren omfamnar Slovaikens stolthet med grönska och blomster. Det tog mig för övrigt 5-6 dagar att landa igen efter hemkomsten; jag sov mycket och var genomgående trött.