En show med djup i – Under ytan

Mårten Andersson har jag sett titt som tätt, men aldrig riktigt kunnat placera honom. Första gången jag konkret fann något att associera honom med var bara för något halvår sedan. Jag läste om att han klippt banden med alkoholen utan att vara alkoholist i ordets bemärkelse, utan mera att han kände för det. Mårten hade startat upp en klubb som hette Sober, där alla måste vara nyktra. Det tyckte jag lät provokativt och spännande utifrån hur de nordiska sociala koderna praktiskt fungerar.

När jag såg att han skulle besöka Norrköping bokades biljetterna på stubinen. Av någon outgrundlig anledning kände jag för att dra dit själv. Efter ett nästan två timmar intensivt squashpass blev det ett soffläge i någon timme. I detta rigor mortis tillstånd var lusten att se föreställningen nästintill obefintlig. I vilket fall som helst cyklade jag ner till Skandiateatern i ett osedvanligt kylslaget ”Peking”. Jag valde läktaren före ”framför scenen” och självklart platsen allra längst bort till vänster. Dock såg jag Mårten och scenen väldigt bra i ett nästintill slutsålt Skandiateatern.

Mårten byggde snyggt upp sin enmansdramaturgi genom att varva roligt med gravallvar. Han berättade kronologiskt från barnsben till nutid hur han alltid känt sig aningen utanför. Denna tomhet fyllde han senare med bekräftelsekickar som kvinnor, alkohol och party samt oändligt med karriärboostar. Trots det på ytan spännande singelmacholiv upplevde Mårten att han ville bryta med det liv som han levde, han visste inte bara hur.  Trots sin livsambivalens förträngde han impulserna och fortsatte som förut. Utåt sett var han glad och levde efter devisen ”allt blir bra”. Innerst inne brottades Mårten med en skev trygghet och massor av ångest.

Mårten strategi var att försöka skratta bort känslorna, bara ha kul och hålla skenet uppe. Han levde för stunden via små doser av rus. Det hjälpte föga eftersom tomheten, ångesten och känslan av värdelöshet successivt blev värre. Han upplevde själv att han höll på att gräva sin egna grav, men orkade inte då förändra sitt liv. En av källorna till livsstilsbytet var när Mårten varit stupfull och hamnat i vattnet. Han berättade att han var en hårsmån från döden den dagen. Han insåg att alkoholen var en bidragande orsak till hans mående och beteende.

Alkoholnedtrappning och terapi var två verktyg som Mårten använde sig av för att komma underfund hur han skulle ändra sitt liv. Efter många psykologisamtal insåg han att han led av ”Alfons Åbergs syndromet” det vill säga anammade ”ska bara strategin” istället för att ta itu med problemen. Mårten började läsa på om alkoholens destruktiva sidor där väldigt många blir introverta och hämmade istället för att orka jobba med sig själva; alkoholen blir en ständig flyktväg. Trots en bättre insyn i sitt leverne, meditation, bättre träning och mindre alkohol hamnade Mårten i en depression.

Det ledde till mera terapi och antidepressiva tabletter som han sedermera lade av med. Under den själsliga läkeprocessen insåg han att han måste lägga ner alkoholen på obestämd tid, men inte längre än 60 dagar. I Sverige dricker vi oss fulla för att våga vara oss själva menar han på. Något Mårten tror beror på jantelagen: det är lättare att vara som andra än att vara sig själv. Mårten inspirerades utav fraser som: ”vad är det värsta som kan hända” eller ”inte bry sig så mycket vad andra tycker”. De 60 dagarna blev till ett halvår och idag har han varit helt nykter i 14 månader. Mårten utesluter inte att han kan ta ett glas vin till maten eller någon öl i framtiden, men för tillfället finns det inget behov av rusdrycker.

Helt ärligt menar han på att han aldrig någonsin mått bättre. Han är  oerhört mer närvarande, en mycket bättre lyssnare och flyr inte längre från sina problem. Hans terapeut sa att han skulle fylla sig med själ istället för kortsiktiga bekräftelsebomber. Han utövar numera meditation, tar långa promenader och börjat utmana sin komfortzon genom att dansa, se på fotbollsmatcher det vill säga det han gjorde med alkohol förut gör han numera utan alkohol. Att stanna upp och sluta fly genom att bland annat sluta med alkohol har inte varit lätt, men definitivt värt det. I och med att han slutat fly finns det idag ingen skit som kommer upp till ytan.

Jag upplevde de 110 minuterna som en berg och dalbana av tragik och eufori. Jag föredrog det gravallvarliga, då vissa skämt var relativt standardroliga, men helheten hade aldrig blivit så bra som den blev utan de båda kontrasterna. Mårten skämtade och drev om allt och alla, oavsett kultur och bakgrund, danskarna fick dock ta mest stryk. Den öppenhjärtiga livsutlämnande berättelsen fick nog många i publiken att börja sätta vinet eller ölen i halsen och eventuellt börja nysta i sitt egna leverne. Den mörka baksidan av showbiz som Mårten beskriver är inte den versionen många individer vars dröm varit att leva det liv Mårten levt inte ens funnits på kartan. Jag hoppas att hans ambition att väcka tankar smittat av sig till andra som sett denna tänkvärda show. Att desperat jaga lyckan med alkoholruset som närmaste kompis är ingen bra kamratskap i vare sig det korta eller långa perspektivet.

Jag själv kände igen mig i mångt och mycket av vad Mårten beskrev hur alkoholen fungerade för honom. Han menade på att han inte hade minnesluckor utan snarare minnesbilder, något jag lätt kan identifiera mig med. Utifrån otaliga sådana upplevelser borde han för länge sedan tagit sitt förnuft till fånga, precis som jag borde gjort. I mitt fall blev det Väsby Rock 2014 i kombination med för mycket alkohol som blev den utlösande faktorn till att sluta med ”det grabbiga drickandet”.

Numera dricker jag måttligt, hellre mindre än mera. Jag förebygger detta normbrytande med att förklara för andra att jag inte ger mig in i dessa alkoholdimmorna något mera, något som allt som oftast är svårare än man tror. Jag vill veta vad jag gör under kvällen, och få ut mera av densamma, precis som Mårten gjorde handlar det att gå utanför sin komfortzon. Det är helt enkelt inte nödvändigt att ta 3-4 öl på After worken. Istället kan 1-2 stycken räcka eller i bästa fall ingen alls. Det fungerar utmärkt att inte ha 2-4 kylskåpskalla öl per dag under utlandssemestern med familjen.

Mårten Andersson var 19 år gammal, fick han jobb som ungdomsreporter på Sveriges Radio P3:s Signal. Knappt ett år senare blev han rekryterad av den relativt nystartade tv-kanalen ZTV. Där jobbade Andersson i fyra år som framför allt programledare och reporter men även som redaktör och producent. Arbetskamraterna hette bland annat  Kristian Luuk, Henrik Schyffert, Per Sinding-Larsen och Peter Siepen.

1998 började Andersson som programledare på TV3 och var bland annat nyhetsankare för TV 3-sporten. Under de tre åren på  TV3 jobbade han parallellt på P3. Denna gång med samhällssatiriska programmet Pippirull. Andersson har senare sagt att han länge hade känt ett sug att skriva humor och att han i Pippirull fick ett kvitto på att han kunde det. Hans kontroversiella imitationer av Dr Alban och Mikael Persbrandt blev publikfavoriter och han valdes år 2001 ”Till årets manliga komiker” av tidningen Café och skivan ”Det e stabilt” Grammis-nominerades.

I samband med Pippirull började även Mårten Andersson att uppträda som ståuppkomiker. Debuten skedde på Norra Brunn år 2000, Andersson var inspirerad av den stand up han hade sett i England som ofta hade en råare, elakare ton än den svenska. När han 2004 grundade sin egen stand up-klubb: ”RAW comedy club” ville han att komikerna själva skulle få sätta ribban för hur rå humorn skulle få vara. RAW comedy club har idag breddat verksamheten och omfattar både stand up-klubb, tv-program, turnéer, management och bokningar av internationella komiker.

Per  Sandstrak – Mr Tourette och Jag

Första gången jag överhuvudtaget hörde talas om Per Sandstrak var via min introduktionsmånad i september 2014 på mitt nya jobb på NP-center. Det var NP-gurun-rebellen Anne Lundin som gav mig en glimt av denna kreativa norrman. Den förstklassiga utbildningen bestod förövrigt utav sex heldagar teori som följdes av sju handledningstillfällen.

Pelle Sandstrak reser runt i Skandinavien, Europa och Nord-Amerika med föredragsföreställningen: ”Mr Tourette och jag”.  Hans uppdragsgivare pendlar från från små skolor till multiföretag, via teatrar, studieförbund, skolor och konferenser.

Tourette Syndrom/OCD  är ett tillstånd som karakteriseras av en mångfald varierande tics, såsom snabba grimaser, rörelser, ryckningar, ofta i kombination med läten. Orsaken till syndromet är okänd, men de anses vara organiskt och inte psykiskt betingande. De drabbar oftast pojkar i barnaåren och är som intensivast i tonåren och tidig vuxenålder. Kan avta med åldern. Innehåller klara inslag av tvångssyndrom, hyperbeteende och kan ge koncentrationsproblem under skoltiden. Människor med Tourette uppfattats också som extra lekfulla, kreativa och fantasifulla om de får ett öppet bemötande (Källa: Nationalencyklopedin).

Det finns fördelar med att vara pragmatisk rationell. Istället för att anlända klockan 17.30 till Laxholmskällaren i Arbetes museet, var jag där 16.55 exakt. Det innebar inte bara att jag tillhörde skaran som fick sittplats eller plats i lokalen överhuvudtaget, utan också att jag och min fru Marie knep de bättre platserna framför scenen. Enligt arrangörerna så var detta ett nytt publikrekord av alla evenemang som hållits i Laxholmskällaren. De som kom 15 minuter innan starttid kom helt sonika inte in.

Per Sandstrak hade endast en skrivtavla och två pennor som sina assistenter på scen. Resten skötte hans personlighet, karma  och kroppsspråk genom miner, upprepningar, gravallvar och absurd humor, med stark betoning på absurdism. Per beskriv sina år av magiska ritualer, tics, tvång och dubbelliv. Han hade under en period levt som hemlös och amfetaminist i Norge. Med 500 kronor på fickan och amfetamintabletter tågluffade han till Sverige. Där fick Pers udda sidor ett konkret namn: Tourette syndrom, vilket blev en katapult till ett nytt liv.

Vad är ovanligt, vad är egentligt ovanligt var hans huvuddevis? En väldigt bra fråga utifrån hur normal en svensk verkligen är. När han var yngre så hade han Tourette med ångest, nu levde han med Tourette med moms. Istället för att leva mot Tourette lever han nu med. Per anser sig vara så frisk som han vill, det vill säga ”hur frisk får man bli innan man blir sjukligt normal?”.

Förutom 10 minuter paus var det en 110 minuters orgie utav tänkvärdhet och stå-upp komik i 190 km/timmen och 100 procent Per Sandstrak. Per var som en  überspeedad brunråtta på scenen. De coola, kvicka och underfundiga kommentarerna haglade över den skrattande massan. Per ägde verkligen scenen och den trollbundna publiken. Att det blir sådär extra roligt och trovärdigt är den autenticitet han omgav sig med. Det han sprutar ur sig har han faktiskt varit med om, skillnaden är att han återberättar det på ett så fantastiskt underhållande sätt.

I Pers liv finns det en handfull personer som  han anser sig sett igenom honom, vilka vågat lämna den trygga boxen och som gett honom adekvat livsinsikt. Bruksanvisning för människor som stannar upp i livet och genuint villigt är mottagliga för att hjälpa medmänniskor som inte anses normala är enligt Per: VENÖ. V står för värdighet, E för enkelhet, N för närvaro; tillsammans bildar de Ö som står för ödmjukhet. Enligt Per så finns det en fras som bör användas betydligt mer: ”Så kan det vara”, stället för att beskriva vad en person gör för fel. Pers absoluta favoritsajt på nätet är ”lifes a twitch”; en gigantiskt bruksanvisning utav bra råd att reducera ens ticks med.

Som sagt, förutom att dessa nästan två timmar var schizofrent roliga, var de också väldigt lärorika. Denna föreläsningsshow kommer i alla fall inte jag att glömma i första taget. Risken är sto att jag lärt mig mer under dessa timmar än vad jag lärt mig ur böcker och halvtråkiga föredrag. Per Sandstrak – en sann hjälte och ett komiskt geni. Jag och min fru la gladeligen 200 kronor för hans två böcker som han signerade efter sitt uppträdande.

Några härliga uttryck och fraser

”Påtänd cementblandare”, ”Odefinierbar begåvning”, ”Noter är flugskit på papper”, Mannagrynsgröttryne”, En kommentar kan rädda ett liv”, Skulle jag bli ål i mitt nästa liv så skulle det vara ett rejält nederlag”, Degformerad flugsvamp”.

Vad kan jag ta med mig

• Visa känslor:  ”gör fel med hjärtat”.
• Hellre mycket humor än ingen alls
• Fundering: vad är normalt, vad är onormalt egentligen?
• Fundering: tänk om jag har rätt, och samhällsnormen fel?
• Lev mer i nuet: här och nu; rusa inte igenom livet.
• Gå utanför boxen, inte bara teoretiskt utan också praktiskt
• Var genuin intuitionell i ditt förhållningssätt.

Midsommarnormer

Jag kom bara att tänka på hur vi firar midsommar i detta land. Hela processen är ju inte normal utifrån om man tänker efter lite grann.  Då min fru jobbat många midsomrar så har det legat an på mig att indoktrinera in mina barn i denna orgie av samkväm. Själv avskydde jag detta både som barn och som vuxen. Har man koordination som en flådd säl till tonerna av något så sjukt klämkäckt som får Kalle Moreus att framstå som Rob Halford är det onekligen något negativt. Jag vet att jag skuldbelastade barnen med klockrena fraser som: ”alla andra barnen dansar ju kring stången”, ”så tråkiga ni är”, ”om ni dansar små grodorna så bjuder pappa på fika”. Aldrig mera säger jag! Det är betydligt mer normalt att inte vara med i dessa spastiskt dysfunktionella rörelsemönster.

Wikipedia info

Tourettes syndrom (TS) är en neuropsykiatrisk diagnos som involverar upprepande ofrivilliga rörelser samt minst ett läte; dessa kallas tics. Vokala tics kan också vara hela ord eller meningar. Oftast kommer de första ticsen vid 6–7 års ålder, men de kan också debutera både tidigare och senare; debuten måste dock vara före 18 års ålder för att diagnosen Tourettes syndrom skall kunna ställas. I Sverige brukar Tourettes syndrom räknas som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Bemern

Med syfte att min kropp lättare ska synkas med den snordyra sci-fi kroppshealaren började jag dagligen knapra omega 3, d-vitamin, c-vitamin, vitkål, blåbär & hallon, gul paprika och mera vatten. Konkret vet jag inte riktigt om jag märkt någon skillnad förutom det rationella med att detta torde vara bra för såväl kropp som själ. De produkter jag köpte tillhörde inte kategorin ICA-piller, utan inköpta på välrenommerade butiker som Vårt alternativ och Big heart. Om det är mycket bättre har jag ingen aning om, men hoppas innerligt att det finns någon sanning i vad de basunerar ut, det vill säga skillnad mellan kvalitet och skräp

Källan till detta halvimpulsiva schizofrent dyra inköp baserades på känslan att jag måste bli fri från nästintill kronisk förkylning. De senaste 6 åren har jag varit förkyld i stort sett från september till april. Om inte så kan jag lägga löparskorna på hyllan eftersom syftet att anmäla mig till maraton och halvmaraton är att komma ut och springa. Det förtar ju en del av helheten om jag titt som tätt inte kan träna inför dessa tävlingsmoment. Saken blir absolut inte bättre när man inte vet om man är i livet efter loppet på grund av att jag oftast chansar med att springa loppen trots halvförkylningar eller inte.

Som sagt jag inhandlade denna healingtingest den 14 september 2014 och en utvärdering känns väl lämpligast att göra 2016 i april för att se om någon konkret skillnad infunnit sig. Jag får väl be till högre makter att resultatet blir bättre än bara placeboeffekten.

Vinylskivsamlingen gick i graven

Torsdagen den 2 oktober hämtade jag upp mina musikaliska följeslagare hos min frus föräldrar i Vånga. Dessa 14 backar med vinyl hade vilat upp sig i en bod flankerad av ett gammalt skötbord och en kasserad grill. De hade sedan 1998 på sig att acklimatisera sig i den lantliga miljön. 700 vinyler det vill säga 10 backar skeppades in till Vaxkupans lokaler, resterande fyra backar sparade jag själv för att sälja på skivauktioner eller skivmässor.

Min första summa blev 5225 kr för 92 vinyl det vill säga 114 kronor i genomsnitt per platta minus 50 % som Vaxkupan tog för besväret. Därefter har pengarna kommit i en jämn strid ström allteftersom vinylbeståndet minskat i deras skivbackar. Hade jag sålt dessa ”i ruskigt bra skick klenoder” själv hade det dubbla hamnat på mitt bankkonto. Dessa fiktiva pengar hade dock inneburit en väldans massor av jobb, tid och energi, något jag inte kände att jag ville lägga, därav outsourcingen till mellanhanden på Drottningen.

Melodifestivalen

Ett nytt år, en ny Melodifestivalprocess. Jag är och kommer nog alltid tillhöra den trogna skara som uppskattar detta glittriga musikjippo. Den eviga revanschlustan att stå längst upp på eurovisionshimlenpallen infriades via Loreens seger 2012. Denna seger innebar tror jag att dels hybrisen försvann, men också att ambitionsnivån subtilt sänktes. De tre första deltävlingarna var bland de sämsta jag sett sedan införandet utav fyra deltävlingar.

Pinsamt uselt var Filippa Bark. Hon delade visst in svenska folket i två  läger. tramsigt vs genialiskt. Jag kunde utan några helst problem sälla mig till de som upplevde henne som minst sagt påfrestande och antirolig. Värdparet Sanne Nielsen och komikern Robin Paulsson gjorde definitivt inte bort sig. Dessvärre är det som vanligt att värdarna får på tok för mycket uppmärksamhet genom att typ gör allt ifrån sketcher, dansnummer och sång istället att koncentrera sig på att presentera showen.

2013 lämnade Melodifestivalens final Globen till förmån för Sveriges nationalarena Friends Arena i Solna utanför Stockholm. Nu var det tredje året som Melodifestivalens final arrangerades här. I år utökades finalen till tolv bidrag. Det betyder att startfältet var det delat största i Melodifestivalens historia. Bara fyra tidigare finaler har innehållit så många bidrag: Melodifestivalen 1997, 1988, 1987 och 1963. Jag tyckte att konceptet med två låtar till var betydligt bättre än bara ha 10 låtar i finalen.

De enda låtarna som saknades i finalen utifrån ett kvalitetsperspektiv var Caroline Wennergren med Black swan och Andreas Weise med Bring out the fire. Finalen i sig var annars en underhållande tillställning där det mesta var underhållande förutom då Filippa Bark. En av överraskningarna var mellanakten Ylvis med Stonehedge; kul text, roligt framförande och bra låt.

Mina fem favoriter

1. Måns Zelmerlöv – Heroes

2. Dinah Nah – Make me la la la

3. Mariette – Don´t stop believing

4. Magnus Carlsson – Möt mig i gamla stan

5. Isa – Don´t stop

Hanna & Frida & David

Att tiden skrinnar iväg är barnen ett stort bevis på. Det känns inte alltför avlägset sedan de båda gick på ”dagis”. Helt plötsligt har Hanna fyllt 12 och går i 5:a, Frida fyllt 10:e och går i trean. Jag upplever det lika surrealistiskt som att jag  själv fyller 50 år om två år och min son David nyss fyllt 24 år.

Det sista halvåret har liksom det förra präglats av att de vill vara med sina kompisar. Egentligen inget konstigt med detta, men ibland längtar i alla fall jag tillbaka till den perioden när man utan någon svårighet fick med Hanna och Frida på utflykter eller långpromenader. Nu är det indirekta mutor som är källor till om de vill följa med eller inte. Jag fullkomligt tjatade ihjäl mig att oftare få med barnen till dylika pulkabackar, men det var som förgjort. Var det inte för kallt så var det alldeles för jobbigt. Bio funkar dock varje gång. Först såg vi sista Hunger games sedan Natt på museum 3.

På jobbet

Från att ha väldigt få ungdomar på korttidsboendet till en ny våg med sådana på inkommande efter nyår. Självklart är det roligt med nya ansikten och nya rutiner, men det innebär också fler möten, planeringar och samtal. Parallellt har det kommit nya kollegor i och med att medarbetare fått barn, är pappalediga eller helt sonika avsluta sin anställning på Hjalmar.

En av tjejerna på jobbet ska i en snar framtid ha en ny bebis och är från och med mars borta till januari 2016. Det känns självklart aningen tomt då vi varit en homogen grupp sedan uppstarten september 2014 samtidigt som de nya ansiktena bryter lite av det inavlade strategier som vi andra skapat.

En 30-årig epok gick inte i graven.

Den 25 oktober skedde det oväntade. Jag hade i två månaders tid samlat på mig för och nackdelar för denna adrenalinstinna dryck. Den 25 oktober 2014 skedde detta historiska beslut  som sett i backspegeln inte alls blev så långt. I början av mars så insåg jag att det för min sömn kanske är bra att dricka kaffe samt att jag saknade kicken av koffeinet.

Jag får väl trösta mig med att jag äter hyfsat bra, dricker måttligt och varken snusar, röker eller knarkar. Förträngningens kraft är stark så jag stirrar mig istället blind på den betydligt kortare listan med fördelar av kaffet framför den längre med själva nackdelarna. Dock fick jag inte tillstymmelse till huvudvärk när jag skippade kaffet, vilket alla jag läst om eller känner fått.

• Blir pigg (eventuell självkonstruktion, måhända funkar rikligt med kallt vatten lika bra)?
• Ökar förbränningen och matsmältningen
• Blir fokuserad och kreativ
  
• Innehåller nyttiga antioxidanter

Insomnia

Att inte kunna somna är en mardröm som drabbat mig tre gånger förut i mitt liv. Dessa dysfunktionella faser faller aldrig lägligt in i livspusslet. Med syfte att få mig på rätt köl så blev det att knapra insomningstabletter och långtidsverkande sömntabletter. Processen har förut varken varit enkel eller spikrak, denna gång var heller inget undantag.

Människor har svårt att sova av olika anledningar det kan vara stress, depression och ångest. Till detta är det att insomnia ofta är ett resultat av åldersrelaterade förändringar i kroppen. Det kan även vara livsstilsrelaterat som exempelvis alkohol. I många fall kan insomnia botas genom att lindra och kapa anledningen till det.

30% av alla vuxna lider av någon form av insomnia. Nära 10-40% av befolkningen (baserat på olika länder) lider periodvis av insomnia vilket gör det till den vanligaste sömnstörningen. Dessutom är det många som tror sig lida av insomnia men som vid undersökning visar sig sova normalt. Insomnia är i allmänhet klassificeras utifrån längden av problemet. Inte alla är överens om en definition, men i allmänhet:

• Symtom som varar mindre än en vecka klassificeras som övergående sömnlöshet

• Symtom mellan en till tre veckor klassificeras som kortfristiga sömnlöshet 

• Längre än tre veckor klassificeras som kronisk sömnlöshet

I skrivande stund har jag trappat ner på dylika sömnmedeldoser, parallellt försökt hitta adekvata KBT-sömnstrategier som kan hjälpa mig tillbaka till ”lätt för att sova tider”. Några saker man bör överväga i syfte att få en bättre sömn är:

• Vistas i ett svalt rum
• Se till att rummet är så mörkt som möjligt
• Behåll en fungerande dygnsrytm genom att gå och lägga sig ungefär vid samma tidpunkt varje kväll. Försök också stiga upp vid ungefär samma tidpunkt på morgnarna.
• Vistas i dagsljus, minst en halvtimme varje dag
• Försök att inte göra ett stort problem av att du inte kan sova. Ligg inte kvar i sängen vaken längre än 30 minuter. Gå då hellre upp en stund och invänta att du blir sömnig igen.
• Undvik tunga måltider för nära inpå du ska lägga dig, men en lätt måltid kan ibland göra det lättare att somna eftersom en helt tom mage inte heller är bra för sömnen
• Motionera regelbundet motsvarande 30 – 60 min rask promenad om dagen, men undvik att träna strax innan läggdags.
  
• Ta inte för långa tupplurar.
• Ett varmt bad, en kopp varm mjölk med honung eller kamomillte är rogivande.

Jul och Nyår

I och med att vi sedan två år tillbaka köper till de minsta barnen det vill säga Hanna och Frida har såväl psyket som plånboken utkristalliserats som två vinnare. Det är så befriande att slippa handla saker till Maries som mina föräldrar och till hennes bror samt hans fru. Det onödiga bytandet utav pengar var ju ett enda stort lotteri. Nu koncentrerades firandet istället till gemenskap och god mat; två julhörnstenar. Sista julklappen till barnen inhandlades den 24 oktober därefter fanns det ingen julstress längre.

Vi besökte innan jul 1:a advent i Vånga kyrka, stämningsfullt och vackert, en försmak av vad som komma skulle. Att barnen skulle klä granen är lika traditionellt som att handeln slår nya försäljningsrekord. Lika rutinartat är tjafset mellan de båda syskonen huruvida granen ska vara stilistisk klädd eller prålig.

Hanna fyllde 12 år den 19 september och Frida 10 år den 27 januari. Det blir många presenter till dem när julklapparna räknas in. Istället för att ackumulera deras leksaksberg fick de mer av presentkort och kontanter.

Nyåret firades mycket lugnt med kompisen och grannen Jonas Gustavsson tillika pappa till en av Hannas bästa kompisar. Det blev tv-spel, blue-ray tittande, se fyrverkerier och god mat med lite lösgodis på kvällen.

4 nya Iphones till familjen

Snacka om helomvändning. Det var inte så länge sedan som jag vägrade ha en mobiltelefon. Jag tyckte inte det var nödvändigt och var ytterst dogmatisk på den punkten. Efter att köpt min första Iphone raserades den inställningen oerhört snabbt samman.

En annan föreställning som krackelerade var den att barn varken behöver ha mobil för tidigt och när de väl får en behöver den inte alls vara så dyr. På båda punkterna fick jag ge mig. Det var inte min frus förtjänst, utan jag själv som målade in mig i ett hörn. Dels fick de varsin Iphone 6 (Frida 9 år/Hanna 11 år), dels var det ingen billig modell.

Jag vet inte varför det blev så helt enkelt. Cirka 1700 kronor per månad för avbetalning på 4 telefoner samt ett bra abonnemang där nästintill fri surf, sms, och ringandet ingick. Det var smidigt och enkelt att hela familjen hade samma telefoner. Jag satte ut en annons på blocket, en person hörde av sig och kunde komma samma kväll. Det blev källan till ett evigt prutande, men 2000 kronor för fyra  välbehållna iphones med tillbehör blev kontentan utav försäljningen.

VM-kval live på Friends arena 2014

Min kompis Urban Svensson hade vunnit fyra biljetter till Sverige mot Lichtenstein. Han fick med sig två andra kompisar: Steffe Hammarström och Magnus Ström. Vi tog bussen till Stockholm runt klockan 16.00. Med några öl och gott sällskap passerade de tre timmarna osannolikt snabbt. Det fanns både gamla som nya minnen att diskutera och skratta åt. Detta var ju indirekt en miniherrklubb eftersom 4 av 8 stycken från den strålat samman.

Det var sjukt regnigt under hela resan och det dysfunktionella ovädret hade långt gett upp när vi var invid Friends arena. Det var för övrigt mitt första besök någonsin där. Vi inledde med några äl på den närliggande puben för att 5 minuter innan matchstart inta våra bokade platser högt upp på ena kortsidan. Matchen i sig var väl sisådär, men den viktiga 3-poängaren var väl det primära. Det sega var den långa hemresan. Jag var återigen hemma runt 01.30 efter att ha cyklat från Resecenter till Ektorp.

Kattskrällena

Vi har vaccinerat Tussen och Dexter sedan de kom till oss för cirka tre år sedan – nu var det dags igen. För den härliga summan av 1300 kr klarar de små livet av ytterligare ett år utan att få kattpest. Hur stor sannolikhet det är utifrån ett helhetsperspektiv vill nog inte veterinärförbundet börja luska i eftersom denna 2½ sekunders process rimligtvis borde vara en kassako, men vad gör man inte för sina husdjur. Vi kostade också  på oss avmaskning för våra tre innekatter.

Till Sudden köpte vi Vetrimoxin, ett slags kattantibiotika för hennes högljudda och segdragna hosta. Hon lät verkligen som en aggressiv alien när hostprocessen var som starkast. Vi upplever dock att hostandet blivit bättre sedan hon fick 10 dagars kuren. Hanna har varit ute med alla katterna såhär på vårkanten. Det borde vara rena himmelriket för de fyrfotade vännerna, men de vill allt som oftast direkt in istället.

Långlöpning och squashprocessen

Mitt första löppass skedde den 11 oktober, det första sedan jag bröt Bråviksloppet den 6 september. Jag joggade i 40 minuter då ”Shipanski” rekommenderat mig att springa 3-10 km i lägre tempo, och oftare med syfte att läka kroppen. På rundan var det premiär för mina nya svartbrandgula homobyxor, kompressionlångärmad tröja samt stödstrumpor. Det blev tyvärr inte katapulten som fick ut mig i löpspåret.

Anledningarna stavades att jag dels förlagt halvmaraton från vår till höst och då inte känt kravet att ge mig ut. Samtidigt som jag under vinterperioden drabbades av sömnlöshet, vilket inte precis spädde på lusten att att löpträna. Att jag typ är konstant förkyld från september till mars får inte heller löpeuforin att svalla. Det positiva med det dysfunktionella är att skadorna av allt nötande på olika underlag höll sig på avstånd. Mina två mål 2015 blir Stadsloppet i slutet av augusti och Bryssel halvmaraton  den  4 oktober, eventuellt också Östgötamaraton som går mellan Linköping och Norrköping den 6 september.

Min första match i 3:an som sedermera blev 4:an eftersom de ersatt Superpoolen med division 1 blev mot antagonisten Magnus Hjortberger. Det var vår första match sedan januari 2014 i år. Jag låg under med 2-1 i game men vände och vann i avgörande set med 11-3. Det mest positiva var att jag knappt var trött trots många och långa dueller. Kändes som jag styrde matchen, när hann vann sina bollar var det mina misstag. Under kommande squashstegar pendlade jag mellan division 4 och 6. I nuläget huserar jag i division fyra, en nivå som borde ligga på min kvalitetsnivå. Min ambition att bli en bättre squashspelare genom att ha högt rack, inta T:et samt följa bollbanan upplevde jag som under utveckling; två steg bakåt, tre steg framåt.

Sällsynt matkreativitet

Jag har alltid lekt med tanken att själv vara den som hittar på nya smakkonstellationer och coola namn på pizzor. Det skulle definitivt vara spännande att få testa sig fram till kommande smaksensationer. Det är i mitt tycke ett under att inte fler pizzaägare gjort det. Kanske beror det på att de upplever att de inte behöver göra så, de tjänar pengar i vilket fall eller att de märker att de konservativa kunderna inte bryr sig nämnvärt? I vilket fall som helst är det minst sagt konstigt att det inte experimenteras mer än vad det gör.

Smaken är som baken, och vad man gillar och inte gillar är ytterst individuellt. Tyvärr tillhör jag kategorin som är lite tråkig då det kommer till att äta vissa produkter och testa nya matanrättningar. Jag avskyr alla former av svamp, och äter absolut inte vare sig kräftor eller räkor. Det mesta som kommer från havet dissar jag helt sonika, med undantag för torsk. Mina mer barnsliga kostvanor dränerar mina valmöjligheter att hitta nya smaksensationer.

Detta dysfunktionella matbeteende kan dock inte stoppa den mentala kreativiteten från att flöda. Bra råvaror skulle vara grunden för verksamheten där ekologiskt och närproducerat skulle vara självklara ledord. Jag skulle inte kunna stoppa in massor av kemikalier med syftet att bara tjäna pengar; det skulle vara emot mina principer helt enkelt. En god pizzasallad är självklart ett tillbehör som skulle finnas, men att inte testa andra ingredienser vore ett helgerån. Varför finns det inte fler varianter på sallader som skulle kunna passa lika bra som den som nu dominerar hela Sveriges pizzakultur.

När det kommer till ingredienser i sig så är det bara fantasin som sätter gränserna. Jag skulle testa varje grönsak, frukt, kött, sås, nöt, frön, baljväxt, krydda, ost som finns på planeten – och mixa dem. Att placera ett ägg på pizzeria är definitivt något jag skulle anamma på alla fiktiva glutenhärdar, även de glutenfria. Banan skulle få större utrymme precis som parmesan, chili, potatis och ris. Pizza för säsong, Sveriges starkaste, Östergötlands fruktigaste, världens sötaste, Norrköpings matigaste och så vidare skulle vara epitet att gå efter.

Varför måste pizzor vara runda? Mina skulle kunna vara fyrkantiga, rektangulära, hjärtformade eller något annat spännande format, vilka skulle implementeras till något passande tema. Sådana skulle kunna vara filmgenrer, politiska, humor, speciella dagar, konst, kändisar, nyheter, historia.

Norrköping fullkomlig svämmar över av pizzerior, varav de flesta är riktigt bra. Dock är urvalet ganska likartat trots ett brett urval. Det borde ju snarare vara helt tvärtom; säkra kort som varvas med egna vetemjölskreationer utifrån ett konkurrens perspektiv. Mitt favoritställe är och har alltid varit Vesuvio. Deras Pinoccio är schizofrent god där den väl tilltagna pizzans gyrossås är kronan på verket. Det finns väl en god anledning  till att de dels funnits kvar så länge som de gjort med samma ägare, dels att de fortfarande attraherar  massor av Norrköpingsbor.

Visst är pizzorna i Italien goda, men ibland kan det bli för mycket knäckebrödskänsla över de vedugnsbakade tingestarna och på tok för smaklöst. Jag har varit i många andra länder och ätit pizza såsom USA, Australien, Thailand, Tyskland, Frankrike, men de svenska upplever jag ändå som de allra bästa på flera plan. De är de mest varierade, de största, de mest smakrika, de matigaste, störst utbud, mest prisvärda och dessutom billiga. Jag är väl medveten om att kvaliteten på ingredienserna inte är de bästa exempelvis skinkan som troligtvis är ekorre eller känguru, men en tvättäkta Vesuvio slår ändå det mesta som produceras utomlands.

För någon månad sedan blev jag rekommenderad utav en jobbarkompis att besöka en nyöppnad pizzeria som satsade på kvalitet och nytänkande. Stället ligger på Petter Swartzgatan 26 och heter Pizzeria Massimo. Jag tog tillfället i akt prata lite med mannen bakom disken tillika ägaren. Han har jobbat som kock och rest runt Italien med syfte att inspireras i sin jakt att utveckla pizzabagaryrket. Hans ambition är att sätta sin egna prägel på varje ny skapelse han gör. Trots den lite mera lyxiga touchen är pizzorna inte vedugnsbakade, något jag tycker är riktigt bra då jag upplever de som godare.

Jag beställde deras ”veckans pizza” som bestod av: husets tomatsås, gouda ost, mozzarella ost, parmesan ost, bria ost, gorgonzola ost, grekiskt feta ost, ruccola, chili & vitlöks olja. Den var över förväntan: fräsch, delikat och aningen annorlunda. Via veckans pizza frodas kreativiteten;lammpizza, avokadopizza med flera är unika skapelser. Ska bli intressant och se hur Norrköpingsborna tar sig en pizzeria som tänker utanför boxen så att säga. I mitt fall så stannar tanken på egna pizzor endast på det teoretiska planet.