Subscribe to RSS Feed

Archive for september, 2015

Kulturnatten

Jag och Frida traskade ner till city vid 18.00 för att möta upp Marie som slutade sitt jobb. Vädret var sjukt bra, inte tillstymmelse till nederbörd eller blåst, dock blev det kyligt när solen gått ner. Vi hade inget speciellt mål detta år utan vandrade relativt planlöst runt där det fanns folksamlingar. Fridas hade ett mål och det var Gubbens trädgård -  när det blivit mörkt ute.

Live graffiti av årets kulturnattskonstnärer  i symbios med modern. dans blev första stoppet. Sedan bar det iväg till Gubbens trädgård. Helt klart ett av Norrköpings häftigaste och trivsammaste fik. Varm choklad avnjöts med blåbärspaj och vaniljsås. Sedan tittade vi på fotoutställningen ”Från Plura till Clapton 1978-2015″ som Fotografica snyggt hade iscensatt.

Därefter lyssnade vi på eklektisk musik på Knäppingsborgsområdet. Det var smockfullt runt de tre musikscenerna och alla restauranger var fulla. Stolta stad – fotoutställning på Kulturnatten var ett pågående fotoprojekt där fotografen låtit industrins bortglömda salar få tillfälligt nytt liv av besökarna från en nuvarande och kommande kultur. Intressant att det äntligen händer något i dessa byggnader som ruvar på en stor potential. Vi gick slutligen  runt i Industrilandskapet innan det bar hemåt igen vid 21.00.

Kolmården

Vilket väder vi fick söndagen den 20 september. I strålande sol från klockan 10-14 vandrade vi runt i Kolmården med biljetter som vi fått utav Maries bror Tomas. Karusellerna låg överst på ungarnas agenda, djuren var sekundärt. Från klockan 10 till 14 vistades vi i parken.

Den gamla och fantasilösa Bamses värld hade ersatts utav en ny. 2015 års parksatsning var påkostad, men ändå ganska intetsägande. Betoningen låg på några barnvänliga karuseller och matförsäljning. Jag hade velat sett mer autentiska byggnader och miljöer utifrån filmerna och serietidningen. Sensommarvärmen och att det var lagom med folk gjorde denna förmiddag till en trivsam familjeutflykt.

Hannas födelsedag

Min dotter håller  på att bli en stor flicka på gott som på ont. Hon närmar sig tonåren därmed inte lika foglig att hänga på sin pappa eller mamma till ställen förut upplevde var roligt. I vilket fall som helst fick hon välja vad vi skulle ha för mat, Hanna valde tacos. Hon fick  också välja restaurang som vi skulle besöka under veckan, Hanna valde Athena.

Den sista valet bestod av att välja vilken tårta hon vill ha. Hanna valde ett recept på en maffig chokladtårta utan grädde. Av min bror fick hon lifetime på mobilappen Stars Stable. Mina föräldrar gav henne pengar till Bratzdocka med tillbehör. Av mormor, morfar och Maries bror Tomas fick hon presentkort på Mirum. Vi gav henne 500 kronor i pengar samt skuggpennor och en tygryggsäck.

Heldag på Fridas skolan

Jag har starka minnen till att jag inte ville att mina föräldrar skulle följa med till skolan. Det gäller inte Frida – än så länge. Både jag och Marie har försökt att besöka Hannas som Fridas klasser under åren som gått. Under den processen har vi lärt känna klassen och sett hur de utvecklats. Tyvärr hade också alla dysfunktionella störningsmoment inte reducerats.

Jag verkligen beundrar människor som vill bli lärare. Trots att detta är fjärdeklass fanns det gott om individer som ständigt störde klassen med stark betoning på ständigt. Metoderna var i stort sett oändliga: prata rakt ut, inte göra det de skulle, vandra omkring i klassrummet, gömma sig, skrika, hoppa med mera. De som blir mest drabbade är de elever som verkligen behöver lugn och ro runt sig och och i högre utsträckning beroende utav lärarens hjälp. Till denna skara i klassen tillhör min dotter Frida. ”En skola för alla” blir aningen missvisande helt enkelt. Det bästa vore att samla upp de mest bråkiga i klasserna och tillsätta lärare som är specialutbildade att klara av sådana elever. Det skulle dels gynna dem själva, dels de ”svagare” eleverna samt underlätta tillvaron för lärarna.

Skolan invid Nya Parken: Kulturringen var dock väldigt pedagogisk och estetisk utformad såväl interiört som exteriört. Det var också mycket lärare ute på rasterna, något i mina ögon skapade en grogrund för reducering av mobbing. Det samma gällde platsen invid deras skåp. Lärarna satt pedagogiskt utanför personalrummet istället för i dem. Det var ett riktigt bra initiativ som också minskar mobbing samt ökar respekten till lärarna. Skolmaten höll betydligt högre klass än när jag var ung. Salladsbuffén var klockren precis som ordningen i lokalen.

Fridas 4:e NT-knatet

Frida undrade försynt om det var okej om hon kunde springa NT-knatet även i år. De andra gångerna har det mer varit vi föräldrar som tagit initiativet till den diskussionen. Hon ville springa även om hennes kompis Ellen inte kunde medverka. Frida hade tre medaljer sedan tidigare, vilket troligtvis sporrade henne.

Marie hade fridag och ombesörjde det logistiska medan jag tog ledigt en timme från jobbet för att följa hennes eskapader uti spåret. Tiden spelade mindre roll, utan det var mer att hon kämpade sig i må,l utan att ha gått nämnvärt mycket som prestationen låg i. Hennes kompisar Ellen och Ida tog sig båda också i mål.

Blåbärsplock i Vångaskogen

Maries pappa Kalle viskade i sin dotters öra att det dels fanns massor av blåbär uti Vångaskogarna, dels var de största inofficiella fälten fanns. Familjen samt Hannas kompis Lina bilade till Vånga med blåbärsredskapen i högsta hugg. Till skillnad från jordgubbar krävs det betydligt mer tålamod att fylla en stor hink.

Kalla det terapi, vardagsmotion eller snålhet men trevligt blev det. Efter de tre timmarna i skogen avslutades det hela med en välbehövlig fika hos Maries föräldrar.

Sommarbio med brorsan

Brorsan och jag hade en diger biosommar framför oss som. Det positiva med avsaknaden av sol under sommaren blev istället en framgångsfaktor utifrån ett bioperspektiv. Vi avverkade bland annat Jurassic World, Terminator, Mad Max, Fantastic 4, Ant Man samt  Mission Impossible. De två bästa filmerna i våra cineastiska ögon var Ant-man och Mission impossible.

Shopping med min son David

David skulle uppdatera sin halvslitna garderob. Han ville ha med mig som smakråd och sällskap. Det blev en svettig förmiddag för båda parter i butiker som Carlings, Jack and Jones, H & M och Stadium. Han blev ytterst nöjd med sina inköp såsom en ny skinnjacka, tröjor, T-shirts och underkläder.

Någon vecka senare hjälpte jag densamma att skruva eller snarare slå sönder hans gamla säng som han hade haft sedan barnsben. Därefter bar vi ner kvarlevorna utav dubbelsängen. David hade parallellt hittat en dubbelsäng på Chili som det var nedsatt pris på och långt ifrån lika klumpig som sin föregångare. Har man som i Davids fall ett rum och kök är varje frigjord kvadratmeter en bonus. När sängen  väl var på plats visade sig det att den passade optimalt ini omgivningen.

4 veckors semester

Från vecka 30 till 33 varade min sommarsemester. Eftersom min fru jobbade som ett urlakat djur vecka 30 och 32. låg det an på mig att dels kombinera avkoppling med att göra något, dels aktivera barnen. Jag tog barnen på några promenader, storhandlade med dem, båda dessa saker brukade vara mindre positiva saker, men nu funkade de oväntat nog perfekt. Det kan låta som tråkiga saker, men optimala utifrån att umgås med sina döttrar.

Under dessa veckor han vi avverka filmer såsom Cirkeln, Paddington, några Harry Potter filmer, Ice age 4. Annars var de mycket med sina bästisar. Hanna hade Lina och Tilde, Frida umgicks med Nellie, Ellen och ibland Jennifer.  Jag försökte reducera spelandet via Ipad, mobil, laptop eller tv genom att helt enkelt deklarera krig mot dessa stillasittandestingestar. Det gick oväntat bra, de spelade istället in egengjorda filmer via Ipad och la ut på Youtube. De spel som gäller är annars Moviestarplanet, Sims, Star stable, och Minecraft.

Jag passade på att  bjuda Marie på middag  i Knäppingsborg på Asken, en försenad födelsedagspresent. Hon ville se  Kristina Amparo; Sveriges svar på Ella Fitzgerald och Amy Winehouse.

Skogsröjet blev årets enda festival för mig. Mina vapendragare var som vanligt Stefan Hammarström, Johan Nordström och Jarmo Kolehmainen. För egen del blev det en relativt lugn tillställning där musiken låg i fokus istället för alkoholen. Jag hoppas innerligt att detta var sista året att sova i tält. Trots att jag och Stefan tältat 8 gånger på Sweden Rock och nästan lika många gånger på Hultsfred kommer jag aldrig att vänja mig att sova i tält. De band jag gillade mest var FM, Jono, H.E.A.T, Europe och Magnum.

Jag barnen samt kompisen Jonas och hans dotter drog till Stockholm med hotellfrukost och Gröna Lund som de stora aptitretarna. Det var väldigt skönt att slippa tänka på att köra, parkera och dylikt, bara koppla av i sköna säten för en ringa kostnad av 550 kr tur och retur för mig, Hanna och Frida. Tåget avgick 08.24 och var framme vid stationen cirka 1½ timme senare.  Vi drog direkt till Hotellet Elite Adlon på Vasagatan 42 det vill säga horribelt nära Centralstationen.

En plats som inte låg så långt därifrån och där vi lämnade ifrån oss våra väskor. Hotellet kostade för övrigt 1800 kronor för en natt, en summa vi delade broderligt på. Vädret var som det var denna sommar. Regn kan vara befriande, men inte när man åker karuseller. Dagen efteråt fördrevs med att gå runt i Gamla stan. Barnen köpte Cirkeln – trilogin samt en del kläder. För mig är Gamla stan synonymt med att besöka Science fiction bokhandeln.

Fyra nätter i London tillika storstadsstress och utraderad resebudget. Jag hade på känn att barnens önskedestination skulle bli kännbar ekonomiskt. Dock översteg den med råge mina förväntningar. Mellan 25 000 – 30 000 kronor är mycket pengar för 3½ dagar. Visst vi såg och besökte massor av coola platser, men ändå. Ett råd till oss själva när vi i nästa liv beger oss till Britanniens huvudstad är att aldrig åka mellan juni och augusti i alla fall inte när man har två barn med sig.

Madame Tussaud London Eye,  och typ alla museum var så fullproppade med människor att det förtog besöken helt. Trots att jag förbokat tur och retur från flygplatsen, tunnelbanekort, hotell, flyg och attraktioner blev det svindyrt. Nästa år får det bli sydvästra Vitryssland som resmål. Barnen verkade i alla fall djävulskt nöjda, det låg väl mer an på mig att älta  dessa i-landsproblem i rollen som ekonomisk ansvarig.

Marie drog iväg 10 dagar till Island med några kompisar. Detta var deras andra resa, den första skedde sju tidigare. De hyrde bil och tog sig från Reykjavik till bland annat Västmanöarna och Västfjordarna. De badade i Blå lagunen och umgicks med Lunnefåglar. Gänget hade tur med vädret, lite blåst, mycket sol och regn när de var på resande fot i bilen.

Två badförmiddagar i rad

I ren skär sydeuropeisk värme bilade jag, Hanna, Frida samt hennes kompis Nellie till Jurslas stolthet: Lillsjön. 28 grader på land, men desto kallare i vattnet, dock var denna dag som gjord för aktiviteter i vatten. Jag hade dagen innan ombesörjt picknickmat bestående av  iskallt vatten, skinkmackor, kex och frukt samt all utrusning såsom handdukar, filtar och vattenprylar.

Dagen efter var det lika fint väder, något sett i backspegeln var ovanligt under 2015 års sommar. Mårängbadet är nästintill den perfekta badplatsen. Stort, långgrunt, två ”beacher”, mycket ytor att sola på, kiosk, fotbollsmål, beachvolleyboll, och toaletter. Torr hud och en djävulsk trötthet var bieffekterna av  de två dagarnas badande.

Familjen Karlsson förmiddag

Pappsen sitter allt som oftast inomhus tillsammans med min mamma som sällskap förutom när det ska handlas middag. Därför försöker jag och brorsan få ut honom. En strategi som pappa genuint gillar är att få återuppleva sitt gamla kära Lindö med sina söner Jag tror faktiskt inte att en vecka på Barbados skulle kunna ersätta detta.

Hasse är uppfödd i Lindö och  spelat fotboll för Lindö FF det vill säga en sann Lindöentusiast.  När vi var mindre hade vi även ett sommarhus där, vilket innebar att vi kunde dissekera många timmar i området samt de flesta svampställena. Halvdagen avslutades med att frossa i hamburgare på Max.

Frida & pappa promenad

Äntligen fick jag med mig Frida ut på en längre promenad. Numera är det en sällsynt företeelse, något jag faktiskt saknar. Min upplevelse är att dessa promenader varit ett underbart substitut för att umgås med båda barnen eller var för sig. Jag har väl aldrig varit den här sällskapsspelskillen, utan hellre varit ute med barnen på fältet så att säga. I och med att Frida var ensam hemma och inte kom på något att göra var hon ett enkelt byte att få med ut på långpromenad.

Från Ektorp tog vi oss ner till Strömmen och runt den för att vika upp invid Äventyrsgolfen. Vi passade på att köpa två kulor i strut på Wallmans som avnjöts i ett soligt väder på en bänk runt fontänen. ”Pappa, vet du…..” haglade under de två timmar som vi var ute. Hon hade tusen charmiga frågor och pratade i stort sett konstant, utan tillgång till distraktioner som mobil eller Ipad. Det är nu jag märker hur snabbt hon vuxit och hur många funderingar Frida har. Detta var bland de två värdefullaste timmarna på flera månader i och med att vädret också var riktigt bra. Vi gick runt Folkparken, gick igenom kyrkogårdarna för att avsluta på Ica Strömmen.

Otursveckan

Först blev jag träffad av ett squashrack mot Mikael Lindau, där jag efter ett dåligt slag hade varit för het på gröten och ställt mig alltför nära hans kraftfulla swing. Massor av blod, ett märke nedanför ögonbrynet och blåmärken runt ögat blev resultatet. Några dagar senare gick jag oväntat rakt in i Lidl glasutgång. Jag var stressad, men utgången fungerade inte som den skulle enligt ägaren. Den öppnas knappt när  mätaren en för hur många besökare som vistats i butiken nollställs.

Tiggaren som satt precis utanför måste i skrivande stund lida av posttraumatisk stress utav mina illvrål efter incidenten.Det gjorde sjukt ont och  det blödde helvetiskt mycket från näsa och pannan. Jag hade också djävulskt ont i nacken typ någon whiplash-light. Jag anmälde faktiskt händelsen till Lidl. Några månader senare fick jag två 100 kronors checker som plåster på såren.

Skolavslutning

Hanna och Fridas skolavslutning skedde i Ektorpshallen och höll på från 17-18.30. Det var som vanligt en väl genomförd show där lärarna och eleverna tillsammans lotsade föräldrar och anhöriga via information och underhållning. Rektorn och vaktmästaren drog som vanligt av en cover av någon känd låt. Efter att barnen gett presenter till respektive klassföreståndare bar det iväg till Max för att fira att skolan var slut.

Hanna med sina bästisar: Tilde och Lina. Att de börjat sminka sig är inte något jag uppskattar alltför mycket. Marie och jag försöker implementera mottot: ”lagom är bäst”.

Stadsloppet och Squashstegen

Efter ytterligare ett ofrivilligt uppehåll var det så dags att försöka implementera kontinuitet. Det skedde i Vrinnevi med Jocke Andersson samt en jobbarpolare till honom. sträckan för mig blev en mil, medan de andra sprang 12 km. Jag var helt däckad. Dessvärre fick jag ställa in nästa tillfälle då jag klättrat och krupit i det oändliga i Busfabrikens lekkonstruktioner. Parallellt ett härbärge för virus och bakterier som skapade halsont både hos mig och min fru samt att Hanna fick feber.

Köpte korta behändiga och dyra kompressionsshorts samt kortärmad sådan på XXL-Sport. De visade sig vara  värda varenda krona då plaggen var helt underbara att springa i. Det blev en  2 mil sträcka som fick inviga dessa fantastiska träningskläder i ett härligt soligt och blåsfritt väder.

Stadsloppet gick av stapeln lördagen den 15 augusti klockan 14.00. Jag och jobbarkompisarna Robin Everitt och Fredrik Larsson möttes upp för att hämta våra nummerlappar och umgås innan startsignalen ljöd. Gradantalet pendlade mellan 25-27 grader, himmelsblått och relativt blåsigt. 2014 blev min nettotid 49.17. Detta år trodde nog jag att det skulle bli svårt att komma under 50 minuters strecket.

Jag hade medvetet lämnat både min Garmin klocka hemma samt min mp3. Syftet var att dels inte bli tidsstressad, dels insupa loppet utan musik. Första varvet kändes bra med en bruttotid på 24.40 minuter. Därefter upplevde jag det som att mina löpsteg reducerades och att kilometertiden ökade. Det visade sig vara helt fel då min sluttid oväntat blev utmärkta 49:29 minuter.

Resten av sommaren och hösten sprang jag en gång i veckan med kompisen Joakim Andersson  i Vrinneviskogen.  Jag har i skrivande stund också sprungit tre pyramidintervaller på Borgsmo. Själva intervallprocessen tar 28 minuter och är som tyngst när man ska springa 4 minuter i 80% av sin förmåga.

I skrivande stund ligger jag i division 5 med stor risk att åka ner i squash-6:an. Jag är väl inte bättre än såhär, dock har jag ändrat grepp från högaffelgreppet till ett någorlunda adekvat squashgrepp om man ska hitta någon form utav förmildrande halvlögner. Förhoppningsvis är det en av källorna till att jag utvecklas som squashspelare i ett holistiskt perspektiv.

 

Continue Reading »
No Comments

Cineasthörnan

22 september, 2015 by

Pixel-Eskapism

Hollywoodska Remakes rullas ut en sinande strid. Enligt dem  var det dags att damma av klassiska Mad Max. Nödvändigt eller inte är frågan? Den glimt av humor som infann sig i de tidigare filmerna med Mel Gibson existerar inte alls. I Tom Hardys version framstår till och med Dirty Harry som en minglare av rang. I denna apokalyptiska högoktaniga actionrulle är det bara full fart på högsta växeln som gäller. Det brukar i regel vara lika med att gapa efter för mycket. I detta fall fungerar konceptet bättre än väntat. Halvtaskiga skådespelare brukar annars vara synonymt med denna genre men såväl Tom Hardy, Nicholas Hoult som Charlize Theron (1975 Sydafrika: Men of honour, The Cider house rules, 15 minutes, The Italian job, Monster, The Road, Prometheus, Snowy white and the huntsmen) tillhör inte det klientelet; redan där är mycket vunnet. Spektakulärt och sinnessjukt brutalt karakteriserar nya Mad Max. Handling, dialog eller någon som  helst form av djup behöver man inte leta efter, då dessa moment inte existerar, vilket troligtvis inte heller är meningen. Att äta, kissa eller bajsa finns det inte utrymme för eftersom all tid går åt att vakta eller att slåss. Gillar man bilar, motorer och fart det vill säga vara ett fan av Fast and furios filmerna lär man älska Mad Max. Snygg och hyfsad nonstop action som till sist blir aningen halvtråkig på grund av sin endimensionalitet.

Whiplash är Mad Max raka motsats. Detta drama handlar om den talangfulle jazz-trummis-studenten Andrew, vars ambitioner får pånyttfödelse genom att han förflyttas till skolans elitmusikerklass. Deras lärare Mr Fletcher är den som dirigerar sitt team till überperfektionism utifrån någon form av militärskolestrategi. Dennes devis bygger på att hänsynslöst motivera, att tänja eller pusha sina studenter över deras förmåga i syfte att hamna i samma kategori som de stora legenderna såsom Charlie Parker. Tempot i filmen är helvetiskt lågt, men ändå förblir filmen så djävulskt intressant parallellt underhållande. J.K Simmons (1955, Detroit USA: The Cider house rules, The Mexican, Spider-man, First snow, The music never stops, The words ) som gestaltar den fiktiva läraren Fletcher vann en Oscar för: ”Best Performance by an Actor in a Supporting Role in a Motion Picture”. Det var han allt värd efter den rollprestation han ingöt sin diktatoriske och raljerande karaktär. En oerhört gripande och kraftfull film vars like jag inte sett någonsin förut dessutom känns allt musikövande helt autentiskt vilket förstärker helheten.

Jurassic World är en sequel, inte någon remake. Dock har det gått 22 år sedan Jurassic Park gick åt fanders. Den nya parken bygger på dess forskares mixande med dylika dinosauriergener. Sådana hybrisfasoner brukar allt som oftast straffa sig. Att leka Gud med förhistoriska bestar kan bara sluta på ett sätt, något filmen successivt skildrar. Chris Pratt är den som tagit över stafettpinnen som huvudrollsinnehavare från Jeff Goldblum och infogat lite ”Guardian of galaxy humor” i filmen, något som verkligen behövdes. Trots att vi sett detta förut är allt mycket moderna, snyggare, roligare och mer varierat än förut, och med de bästa visuella effekterna hittills. Utifrån den vedervärdiga tredje filmen är visserligen inte den prestationen precis anmärkningsvärd. Jag förstår dock att Jurassic World blivit en stor succé eftersom den helt sonika är genant underhållande. Dessvärre är oförutsägbarheten lika med noll. Efter fyra filmer med dinosaurier torde det vara svårt att hitta någon trovärdig ny infallsvinkel, utan att upprepa sig.

Klockan 19.20  den 30 augusti såg jag det allra sista avsnittet av Breaking Bad. Ett antal dagar innan hade mitt liv kretsat runt att se klart  säsong 5 (2008-2013).  Det är sällan jag sett en så väldisponerad dramaturgisk amerikansk serie. 4 säsonger hade varit för lite, 6 säsonger en för mycket. Breaking Bad handlar om en kemilärare som nyligen diagnosticerats med lungcancer av tredje graden. Av en tillfällighet när han får följa med sin svåger på ett amfetaminuppdrag inser han att produkterna skulle kunna bli så mycket bättre. Han lockar till sig en tidigare student som numera både knarkar själv, dealar och tillverkar metamfetamin. Det osannolika teamet uppgång och fall är vad denna utmärkta serie handlar om. På IMDB har Breaking bad 9.5/10 precis samma betyg som Game of thrones. Jag kan utan problem instämma i kritikerhyllningarna. Alla karaktärer och kemin dem emellan är sjukt klockren. Intrigerna känns fräscha, trovärdiga och inte minst underhållande. Jag upplevde en dipp i slutet av säsong 4 och början av säsong 5. Sett i backspegeln utifrån ett holistiskt perspektiv var den temposänkningen perfekt. Ungefär som att under 800 meters lopp hålla igen lite,  innan man spurtar över mållinjen. Det finns så många underbara bikaraktärer såsom den fifflande advokaten Saul Goodman, fastfoodägaren tillika knarkkungen Gustavo Fringe och torpeden Mike  Ehrmantrautom. Att få följa Walt med fru och barn i symbios med sin frus syster samt svåger som ironiskt nog är högt uppsatt i knarkroteln och deras relation är minst sagt livskvaliteshöjande.

Femte säsongen av Game of thrones failade inte på något sätt, utan höll nästan lika hög klass som tidigare. I och med att Tyrion mördade sin pappa Tywin ritades maktstrukturerna om. Det innebar att karaktärerna spreds ut till andra delar av  den fiktiva världen, något som kändes helt rätt dramaturgiskt. Eftersom huvudkaraktärer dör som flugor i serien medför det färre personer att följa. Tyrion, Varys och Jorha drar ut på en roadtrip precis som Jamie. Arya fortsätter sitt sökande efter hämnd och Sansa blir indirekt bortgift med en riktig usling. Jon basar fortfarande vid muren med Stannis som boss. Jag upplevde att det var kortare scensjok än föregående säsonger, något som  borgade för större intrigtäthet. I och med att jag har HBO-nordic blir det till att bara se ett avsnitt i taget. Utifrån ”vill se nästa avsnitt nu” så är det förödande. Dock har man en hel vecka på sig att se fram mot nästa avsnitt samt på ett bättre sätt reflektera på det man just sett. Game of thrones är mer än en tv-show, den är  imposant stilbildande. Det finns egentligen inget mer att tillägga.

Marvels Ant-man var för mig en karaktär som jag inte har några förflutna serietidningskopplingar till. Den snällsmarte lite misslyckade inbrottstjuven Scott Lange får chansen att tillhöra the good guys och greppar halvhjärtat den upplagda möjligheten. Den pensionerade biokemisten Dr Hank Pym är i stort behov att stoppa en militärindustriell magnat från att sälja förminskningstekniken till terrorister och rekryterar helt sonika Scott Lange till sitt team. Denne får  testa på att skifta mellan att vara en vanlig människa, till att vara en superhjälte med oanade krafter i en myras storlek. Den osannolika intrighärva i sann Marvelvärldsanda kryssar behagligt mellan charmig humor a´la Guardians of the galaxy, med action och romantik. Paul Rudd (1969, New Jersey, USA: The Cider house rules, Anchorman, The 40 year old virgin, Night at the museum, This is the end, I love you man, Role models) som gestaltar Scott Lange påminner mångt om mycket om Chris Pratt i just Guardians of the galaxy eller en ung Harrisson Ford genom att skifta mellan charmig nonchalant till äventyrslysten, vilket är nyckeln till ett adekvat underhållande filmäventyr. En av de roligaste karaktärerna i Ant-man är en av Scotts halvkriminella sidekicks Luis (Michael Peña).

Continue Reading »
No Comments

Nu eller aldrig

Jag har i över 10 års tid sprungit maraton och halvmaraton. Det indirekta syftet från början var nog att loppet symboliserade någon slags form utav mandomsprov. Därefter blev det mera ett kall utifrån att löpning är bra för kropp som själ och chansen att upptäcka nya städer uti i Europa. Städer som passerat löparskorna är Berlin, Budapest, Bratislava, Nice, Lissabon, Prag och i år Bryssel. Om jag bara skulle hänge mig att springa tävlingar som Stadsloppet eller Grabbhalvan så hade jag inte tränat så mycket inför dem likt jag gör när sträckan istället är cirka 21 km.

Den kick som många löpare lider av, det vill säga  tvånget att ge sig ut att springa och parallellt njuta har aldrig drabbat mig. Istället har jag våndats och skjutit upp oändligt med pass under en dag, men det blir alltid utfört, dock inte med glädje. Under passet, men främst efter träningen känns det onekligen väldigt tillfredsställande och känslan att ha tagit sig i kragen är alltid lika trevlig att uppleva. Några synergifaktorer utav löpningen är:

Ökad fysisk uthållighet

Effektivare fettförbränning

Koncentrationsförmågan förbättras

Motverkar depressioner

Ökar kroppens ”må bra hormoner”: dopamin, serotonin, endorfiner

Individen känner sig  allmänt piggare

Självförtroendet ökar

Ger en friskare holistisk kropp

Bättre blodcirkulation

Att ständigt springa i samma tempo kommer inte ge en särskilt bra utveckling. Människokroppen är smart och kommer till slut märka att det inte krävs mer av den och slutar då att bygga upp konditionen och nöjer sig med att upprätthålla den. Att ständigt träna på max av vad kroppen klarar av kommer inte heller ge någon bra utveckling. Efter ganska kort tid kommer kroppen säga ifrån, den orkar inte med sådan stress under längre tid. Antagligen visar detta sig genom skador, sjukdom eller mer eller mindre kronisk trötthet. Balansen är därmed andra ord nyckeln (från Allt om löpning).

Intervallträning – pest

Intervallträning är tuff att genomföra, såväl fysiskt som mentalt. Dessvärre är den är svår att vara utan om man vill utvecklas och bli snabbare och på så sätt flytta gränserna framför sig. Konsten är att variera intervallerna så att kroppen belastas på olika sätt och inte utsätts för samma typ av träning hela tiden.

Det är både lätt och svårt att träna intervallträning. Lätt är det för att du själv enkelt kan sätta på dig löparskorna och ge dig ut för att springa intervaller. Det svåra är man ska maximera sin prestation och toppa sin form. Då gäller det att vara noga med detaljerna. Vid intervallträning handlar det om att pricka in följande fyra faktorer och element (från Intervallträning):

Längden eller tiden på sträckan som du springer

Intervallvilan -vilan mellan momenten då du springer

Hastigheten och ansträngningen

Antalet upprepningar eller repetitioner

Vilka är då de rätta elementen? Det går inte att säga exakt vad som är bäst för dig. Alla är vi i olika fysisk form och har olika genetiska förutsättningar. Det gäller att lyssna och lära sig av kroppen och hela tiden pusha sig lite grann i rätt riktning. Allt måste falla i harmoni för att du ska få ut det bästa ur träningen. För en oerfaren löpare rekommenderas att springa kortare sträckor på 150-200 meter. Börja försiktigt och öka sedan farten och intensiteten allteftersom. Genom att göra så minskar du även chansen för skador och överansträngningar

Du märker resultat väldigt snabbt

Passar alla åldrar

Bra för fettförbränningen

Kan träna både inomhus och utomhus

Passen tar inte lång tid

Intervaller i högt tempo stärker bland annat de snabba muskelfibrerna så att de kan rekryteras när andra muskelceller är uttröttade i slutet av loppet. Intervallpassen förbättrar din löpekonomi (hur mycket energi kroppen gör av med under en viss intensitet), lär hjärtat att pumpa mer blod per minut och att mer effektivt transportera en ökad mängd syre till musklerna (Runners)

Pyramidintervaller

Sandra Heikne, en arbetskollega berättade för något halvår sedan om en ”rolig” och annorlunda form av intervallträning: pyramidintervaller. Å ena sidan blir intervallängden som längst halvvägs in i passet därefter blir de kortare och kortare ju tröttare du blir. Du behöver så att säga bara ta dig ”över toppen” av pyramiden – därefter blir intervallerna lättare att genomföra. Pyramidintervaller är dessutom mycket effektiva och kommer att förbättra konditionen betydligt.

Å andra sidan, det som gör dessa intervaller så tuffa är just att man drar upp tempot väldigt hårt i början, vilket gör att de längre intervallerna i mitten blir väldigt krävande. Fördelen är att man därmed lättare hamnar i mycket högre puls och tempo, vilket i sin tur gör att träningen blir mer effektiv och konditionen förbättrat markant. Under vilan ska det mesta av mjölksyran ha hunnit transporterats bort.

En annan fördel är att man varierar längderna på intervallerna, vilket gör att kroppen måste jobba hårdare för att anpassa sig jämfört med om man tränar samma upplägg (exempelvis4 x 4) regelbundet. Pyramidträning fungerar väldigt bra som variation till vanliga styrketräningsset. Då kan man börja med ett och vila 30 sekunder sedan gör man två följt av 30 s vila och så vidare.

För nybörjaren eller den otränade som gärna vill börja löpa lite är ett pyramidupplägg ett sätt att komma igång på. Då byter man ut sprinterna mot joggning / lätt löpning och de lugna perioderna till gång.

Eftersom jag dels är ”rädd” för blodsmak, dels har miljarder ursäkter för typ allt när det kommer till riktig jobbig träning var det ett smärre under att jag verkligen genomförde mitt första pass. Denna historiska intervallhändelsen skedde på Borgsmo idrottsplats 400 meters banan. Jag var ensam på löparbanorna medan två Tjalveidrottare höll till på gräsmattan i syfte att förbättra sina resultat.

Vädret var på sitt allra bästa humör och hejade subtilt fram mig under de 28 minuter som intervallerna tog att utföra. Det var ruskigt jobbigt, men jag hade väntat mig ännu värre smärta. Nu gäller det bara att implementera pyramidintervallerna in i mitt löpningsschema det vill säga se till  att passet inte var ett engångstillfälle.

5-10 min uppvärmning

1 min sprint + 1 min joggning

2 min sprint + 2 min joggning

3 min sprint + 3 min joggning

4 min sprint + 3 min joggning

3 min sprint + 3 min joggning

2 min sprint + 2 min joggning

1 min sprint sedan jogging

 

 

 

 

Continue Reading »
No Comments

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu