Subscribe to RSS Feed

Världsklass

Chess_01

En av mina och Maries absoluta favoritskivor alla kategorier är Chess. Jag är osäker om det är 1 eller 2 miljoner lyssningar som avverkats, men många är det, och jag att jag skulle tröttna på musiken finns inte ens på världskartan. Vi två såg den svenska versionen av föreställningen år 2002 på Cirkus. Platserna, ljudet och kanske att de sjöng på svenska gav dessvärre ingen mersmak. Nu landade tillfälle i vårt knä att beskåda Chess på engelska i vår syskonstad Linköping. Jag bokade kvickt upp två skapliga platser.

I år är det 30 år sedan Benny Anderssons, Tim Rice och Björn Ulvaeus musikal ”Chess” hade urpremiär i London. Turnén ”Chess in concert” inleddes Globen i Stockholm den 10 april för att avslutas 28 Linköping; en sorts försenad jubileumspresent till alla musikälskare.

Marie och jag bilade från Norrköping runt klockan 15.00 för att parkera på Saab Arenas parkering. Därefter gick vi en härlig promenad i gudabenådat väder till restaurangen Da vinci som dessvärre  hade söndagsstängt. Efter ett febrilt letande blev det till sist den grekiska restaurangen Olympia som fick stå värd för vår hunger. Vi besökte detta ställe år 2002. Precis då som nu blev vi väldigt nöjde med vad som serverades. Ackompanjerade av en gemytlig stämning blev det en fransk rätt: Cordon Bleu det vill säga en dubbel wienerschnitzel med ost och skinka inuti. Efteråt blev det hemmagjord glass på Linköpings  bästa ställe: Bosses glassbar.

The-Production-Company-CHESS-Michael-Falzon-and-cast_1

Vi traskade ödmjukt  tillbaka till Saab Arena med god marginal till starten. Rad 25 vänster parkett kunde onekligen ha varit bättre ifall jag bokat biljetterna snabbare än jag nu gjorde. Tillställningen inleddes med mäktiga Merano. Det som ljöd från scenen fick nackhåren att resa sig dubbelvikta. Stockholms musikgymnasiums kammarkör, Helene Stureborgs kammarkör i symbios med Stockholms concert orchestra skapade magi från första till sista tonen.

De dallrande farhågorna att ljudet inte skulle göra sig rättvisa i denna arena visade sig som tur vara helt fel, det vart precis tvärtom – ett sagolikt fint ljud. Till skillnad från Chess-skivan där låtarna inramas av ett lite platt och otidsenligt ljud skapas det live en matta av organisk skönhet.

Johan Schinkler

Johan Schinkler

Dirigenten Anders Eljas styrde sitt manskap med perfektionism och växlade mellan finstämt, klassiskt och gitarriff. Till sitt förfogande hade han också den utmärkta popkören, Lasse Wellander på gitarr, Per Lindwall på trummor samt solisterna andra Gunilla Backman, Sarah Dawn Finer, Philip Jalmelid, Johan Schinkler, Anders Glenmark och körsångaren Stefan Nykvist.

I ett tidevarv där världen åter väntar på nästa drag i det politiska spelet mellan öst och väst känns originalstoryn i åttiotalets Chess mer aktuell än på länge. Jag tycker denna ”kalla kriget-musikal” om kärlek och maktkamp gör sig allra bäst i konsertform eftersom handlingen är lite väl komplex och ointressant för att passa mig.

ChessSarahAndersGunilla

Bassångaren Johan Schinkler (Molokov) fyllde i de nödvändigaste detaljerna på svenska, men låtarna framfördes som sagt på engelska. Han är en  adekvat operasångare med en renodlad urkraft  i sin scennärvaro. Johan har medverkat  i åtskilliga titelroller på Göteborgsoperan, Folkoperan och Värmlandsoperan.

Musikalillern Gunilla Backman (Florence) har en röst, rutin och inlevelse som definitivt kunde försätta berg. Hon har bland annat haft huvudrollerna  i Mama mia, Sunset boulevard och Greta Garbo the musical.

Sarah Dawn Finer (Svetlana) gjorde det hon skulle med sin starka och vackra röst.

Chess

Anders Glenmark (The American) blev dessvärre enda smolket i glädjebägaren denna afton. Hans begränsade register, onödigt korthuggna fraser, den tunna rösten samt att det periodvis var svårt att höra vad Anders sjöng i verserna devalverade föreställning från gudomlig till nästintill gudomlig. Tyvärr var det densamme som fick uppdraget att tolka min favoritlåt Pity the child. Utifrån mina förväntningar så blev det för mig kvällens bottennapp.

Philip Jalmelid (The Russian) hade den übertunga uppgiften att axla Tommy Körbergs paradroll. I mina ögon överträffade han faktiskt Tommy Körberg. Han sjöng som en halvgud och skapade magi med klassiska Anthem. Det hade varit intressant att höra hur den mannen tolkat Pity the child. Philip har medverkat i musikaler som Westside story, Jesus christ superstar, Sunset boulevard, Hair, Miss Saigon och Les Miserables.

De två 2 timmarna och 30 minuterna fullkomligt rusade iväg. Det blev en oförglömlig kväll där både jag och Marie var helnöjda. Vi hade parkerat nära arena, vilket gjorde att vi slapp alla former av bilköer ut från Linköping. Dagen efter beställde jag en remastrad cd av Chess från Ginza.

slide08

Philip Jalmelid

Tags: , , , , , , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.


Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu