Copyright © 2024 LIVSKVALITETSGUIDEN. All Rights Reserved. Snowblind by Themes by bavotasan.com. Powered by WordPress.
Posts Tagged ‘ visualiseringscenter ’
En bransch på gränsen till genombrott?
Mats Widholm och Stefan Hammarström alias Team Humor, tillika männen bakom dråpliga filmkomedimanus som ”Seriemördaren, den homosexuella och praktikanten” och ”Övercurlad snorunge söker morföräldrar” spatserade ner till Cnemas lokaler. Vår primära mission bestod av att stötta den konstruktiva manifestationen huruvida det kommer att finnas någon filmbransch kvar i Östergötland i en snar framtid eller inte. Förmiddagsprogrammet som gick under parollen ”En bransch på gränsen till genombrott” inleddes klockan 09.00 för att avslutas 12.15. Tv kritikern Fredrik Sahlin från Sveriges television var dagens moderator. Mattias Ahlen inledde det hela med en utmärkt och aningen depressiv nulägesrapport utifrån ett ekonomiskt filmperspektiv. Densamme beskrev och jämförde vår region med andra svenska och några europeiska.
Olle Tholén var nästa man till drabbning; som sagt mycket män på agendan. Han är för övrigt ett fragment av det lokala framgångsrika filmkollektivet Crazy Pictures och den som startat Östergötlands Förenade Filmare. Olle förklarade hur han och andra filmskapare i Östergötland upplever när film som kulturell pelare placerar sig bland de allra sämsta i Sverige. Han vädjade till politiker och andra kulturella makthavare att skapa en filmfond som årligen fylls på med 4-6 miljoner, vilken ska finnas tillgängliga för nya spännande filmprojekt i regionen.
Näste talare var Film i Skånes starke man Joakim Strand. Han förklarade, jämförde och analyserade Norrköpings situation gentemot Skånes. Förutom oändligt mer kapital och ett målmedvetet arbete så vann Film i Skåne miljonvinsten via Wallander vilket enligt Joakim var embryot till att tv-serien Bron kom till skott; sedan har det bara rullat på. Efter detta informativa framträdande blev det äntligen dags att mingla och stärka sig med några plastiga muggar kaffe.
Förmiddagen avslutades med en ytterst intressant paneldebatt där talarna Olle Tholén och Joakim Strand medverkade liksom Lars Stjernqvist, Elin Brozén- Vd på East Sweden, Lars Eklund – politisk ansvarig för Kultur och Krativitet på Östsam, Lars Vikinge – ordförande Kultur och Fritid Linköping samt Boel Zetterman - projektledare för talangprojektet Eastwood. Det blev ett berikande panelsamtal där Olle Tholén enträget tryckte på de styrande med slagord som – hur och när? Han fick till sist ett löfte om ett möte om 14 dagar med bland annat Lars Stjernqvist där ambitionsnivån förhoppningsvis stegrats väsentligt.
Stora kulturkolosser som Östgötateatern, stadens museer samt Symfoniorkestern betar av det mesta av de kulturella anslagen som diffust delas ut i Norrköping. Kvar till filmen blir bara genanta fyra kronor per invånare, när exempelvis kulturinstutionen Östgötateatern får till sig 191 kronor per invånare. Jag är medveten om prestigen, men tror personligen att snedfördelningen blir kontraproduktiv för teatern själva i det längre perspektivet. Då adekvat filmproduktion enligt Film i Skåne och Film i väst kan generera i så mycket mera intäkter än bara filmpengar så torde mera ekonomiska smörjmedel gå till just filmen med ett av syftena att i en kommande framtid öka anslagen till såväl Symfoniorkestern som till Östgötateatern.
Vi på Team Humor upplevde tillställningen som väldigt intressant, informativ och konstruktiv. Ett stort plus i kanten för att det nästintill var fullsatt i Cnemas största lokal dessutom med mycket mediabevakning, något som aldrig är fel. Som sagt det är dock tragiskt och samtidigt dumtristigt att inte skörda av majskornen som såtts i skolor och studieförbund genom att helt enkelt avsäga sig fortsatt kompetensutveckling hos de unga filmskaparna. Den skaran som numera vill skapa mycket mer än bara budgetstrama kortfilmer.
Allt är inte svart eller vitt då Norrköping går mot strömmen på ett positivt sätt med exempelvis Cnema och Visualiseringscenter därutöver har vi filmfestivalen Flimmer och Bråvallafestivalen som en adekvat grogrund att stå på. Förutsättningarna finns därute, det gäller bara att samverka och tillvarata kompetensen innan den hinner tröttna. Lars Stjernqvist kontrade med: ”Trots att vi lägger minst pengar i landet ligger vi tydligen i topp på listan när det gäller kvalitet”. Det är ju just det som är på problemet, om några år är det nästintill kört när klustret av unga otåliga filmskapare söker sig någon annanstans.
Lars Stjernqvist hade dock en poäng när han kastade ut frågan på vilken nivå processen skulle vara tänkt att ligga på? Där kan vi i Team Humor bara instämma, vad är vår egentliga ambitionsnivå med en eventuell filmfond, vad ska göras med pengarna och hur högt ska ribban ligga? De frågorna är onekligen berättigade. och något som herrarna i Östergötlands Förenade Filmare och Film i öst behöver fundera på innan nästa möte med politikerna. Exempelvis så satsar Norrköping på att bli Sveriges musikhuvudstad 2020. I och med denna vision finns det något konkret att arbeta efter, något sådant behöver filmen också om vi vill skaka fram pengar utifrån en kulturell ekonomisk omfördelning.
Vi på Team Humor finner den fiktiva årliga filmfonden som en aning blygsam siffra. Vi själva har målet att samla in 13-15 miljoner för att kunna förverkliga våra genialiska komedifilmmanus. Ambitionen är att dessa filmjuveler ska spelas in i Östergötland av habila filmentusiaster i regionen. Dock är vår målsättning att skapa Sveriges roligaste film, och då är det inte bara det ekonomiska som ska ros i hamn utan också castingen som rätt regissör, fingertoppskänsla samt helvetisk mycket tur.
Continue Reading »
Äntligen examen – en epok går snart i graven
Jag var onaturligt lugn när jag stegade in till klassrum DG 39 på Linköpings Universitet. Det kan ha berott på att jag enbart sovit runt 3 timmar, och fortfarande kände mig mer groggy än nervös. I min hand hade jag en stor pappersmugg fylld med starkaste tänkbara kaffeinnehåll. Klockan 08.30 inleddes ”operation examensprocess” med att opponera på en av de längsta uppsatserna i Linköpings universitets historia (69 sidor, mot föreskrivna 50 sidor), dessutom en av de mest välskrivna. Jag inledde opponeringen genom att rabbla upp fördelar som nackdelar, utan att andas och utan att låta respondenterna komma till tals. Examinatorn blinkade likt en fyr i syfte att på ett övertydligt sätt tillrättavisa mig hur en opponering egentligen skulle se ut. Även om min opponering inte höll världsklass så blev det i alla fall en intressant diskussion från andra medverkande genom att de hade massor av frågor till respondenterna, vilket var tur då min kritik i stort sett bestod utav hyllningar.
Efter att ha medverkat på två andra obligatoriska seminariestunder var det så dags att själv bli granskad av två pillemariska opponenter. Jag upplevde den 1½ timme långa argumentationsförsvaret som en orgie av ändlösa synpunkter på saker som borde åtgärdas i min c-uppsats. Sejouren avslutades med att examinatorn och jag satt i ett enskilt rum där betygsdomen avkunnades. Jag hade befarat det värsta efter den svettiga opponeringen, men det slutade istället med att jag dels slapp kompletteringar, dels var ytterst nära att få ett VG. Båda besluten var lika oväntade som glädjande eftersom jag själv anser att kompletteringar i ärlighetens namn var nödvändiga, och jag upplevde inte alls att jag var lika nära ett VG som examinatorn påvisade .
Trägen vann till slut, nu står jag äntligen här med min universitetsexamen.Klassresan har genomgått en mångfald av faser, från gymnasienivå-studier via Komvux & folkhögskola till universitetsstudier, från att studera på distans till att studera fysiskt på Linköpings universitet, från att vara en rookie till att acklimatisera mig till studiesituationen, från sömnlöshet till eufori, från noll kronor i studieskuld till 200 000 kronor, från grubbleri till ultragrubblerier, från nedstämd till euforisk. Jag är agnostiker, men någonstans har jag faktiskt haft någon form av hjälp under studieprocessens gång. Något/någon har lett mig till rätt plats i rätt tid, man skulle kunna skylla på slumpen, men det är alldeles för många tillfälligheter som samverkat för att min agnostiska sida ska kunna känna sig helt tillfredsställd. I vilket fall som helst är en epok på väg att gå i graven, vilket faktiskt känns befriande, oförutsägbart och spännande.
Sista studiepusselbiten består av att genomföra 30 HP i Pedagogik 2. Anledningen är att jag vill konkretisera examenshandlingen med ett kursbete som attraherar fler arbetsgivare, och förhoppningsvis upplevs som mindre flummigt än Sociologi 1-3. Sedan vill jag inte heller bege mig direkt ut till en annalkande arbetslöshet, utan jag använder mig parallellt utav vårterminen till att hitta arbetsuppgifter eller jobb som jag brinner för. Det primära blir alltså inte att fokusera på VG, utan ambitionsnivån förflyttas från VG till G.
Vad vill jag göra med mitt liv? Finns det begränsningar för vad jag vill och kan göra? Hur tar jag mig till mina visioner? Några yrkesledord som utkristalliserat sig under studieresans gång är: samverkan, medling, utveckla idéer, kreativitet, eklekticism, kollektivism, förändring och ärlighet. Ledorden dryper av något som mera betraktas eller associeras med ideellt arbete, vilket kanske inte är det mest optimala utifrån att betala av en pockande studieskuld. Å ena sidan vill jag besöka varje land och stad i hela världen och köpa en Iphone som helst kan flyga, å andra sidan har aldrig min ambition och drivkraft varit pengar utan istället intresse. Mitt vision är att jobba med något som jag verkligen trivs med, utan att övermaniskt ta med mig jobbet hem, så att det istället påverkar min familj på något nedbrytande sätt. Det är troligtvis en ytterst skör balansgång som jag av erfarenhet vet att många missbedömt och misslyckats med tidigare. Jag tänkte inte tillhöra den skaran, utan jag vill uppnå livskvalitet utifrån min vilja med: egentid, squash & löpningstid, tid med min fru, kvalitetstid med mina barn, tid för egna projekt och ett hyperintressant arbete som jag verkligen brinner för.
Samverkan över miljögränserna
13 föreningar samlades 09.30 på Gjuteriet i Marielund som bestod av cirka 50 engagerade människor. Miljöförbundet jordens vänner stod bakom detta välbehövliga arrangemang. Evenemanget inleddes med att alla fick sju minuter att presentera antingen sig eller sin förening. Bland föreningarna hittade vi bland annat FOBO, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Kolmårdens vindkraft, SALO, och Studiefrämjandet. Den politiska tyngden utgjordes av Stefan Arrelid och Mattias Stenberg ifrån Miljöpartiet och Cecilia Ambjörn från Vänsterpartiet.
Klockan 12.00 var det lunch och jag passade på att flytta bilen lite närmare Gjuteriet. Till min förvåning hade jag fått p-böter från det jovialiska företaget Q-park. Jag hade lagt betalat 30 kronor i närmaste biljettautomat och tiden hade inte gått ut. Det fanns ingen indikation på att Q-park hade hand om denna parkering. Jag antar att det är en del av strategin att håva in pengar till företaget genom att manipulera och vilseleda stressade bilburna individer. Biljettautomathänvisningen bestod av en skylt med två pilar på, vilket likaväl kunde betytt att automaterna återfanns en halvmil därifrån.
Efter en delikat kebabrulle på Akkas förträngdes frustrationen för varje tugga som slank ner. Nästa fas bestod av att framavla teman; processen gick ut på att brainstorma fram idéer vid olika bord, för att efter 15 minuter cirkulera till nästa bordsvärd. De här fem bordcirkulationerna skulle vara ett underlag för nästa indelning. Den bestod att välja någon av de uppkomna temana som exempelvis stadsmiljö, Vrinnevigårdar, trafik, kommunikation och så vidare. Jag valde gruppen Vrinnevigårdar eftersom jag tycker att hela det området i mycket högre grad borde utvecklas.
Som sagt arrangemanget inleddes 09.30 och avslutades tunt 16.00. Jag tyckte att det var en underbar tillställning och ett embryo till fortsatt samverkan mellan dessa föreningar och kommande sådana. Mitt idébidrag var att införliva en gemensam hemsida med endast en gigantisk kalendarium där alla lokala arrangemang skulle synliggöras för att locka en större skara intressenter.
Fridas födelsedag
Frida fyllde 6 år den 27 januari, hon höll en låg partyprofil och bjöd endast grannkompisen Lina, förskolepolarna Ida & Cornelia på kalaset. Frida valde sin favorittårta framför glass; den består av chokladpudding, banan, vaniljsås, grädde och övertäckande marsipan. Hon fick bland annat en DVD-box med ”Landet för länge sedan” - tv-serien, och en DVD-box med alla avsnitt av ”Fyra elefanter är fler än fem myror”.
Visualiseringscenter
Jag tog barnen denna bistra lördagsförmiddag (-9) för att se vår andra film på Norrköpings nya upplevelsecenter. Första filmen vi såg hette Fly me to the moon, och utspelade sig i rymden. Filmen Sea monsters var en ren kontrast till första filmen, då denna film dels utspelade sig under vattenytan, dels gav oss en historisk återblick av en svunnen dåtid för cirka 82 miljoner år sedan. National Geographic borgar för kvalitetsfilmer, vilket inte exkluderade denna film. Till en början så blir man helt fascinerad av de osannolika 3D-effekterna, men efter hand så vänjer man sig, för att efter 45 minuter känna sig ganska mätt. Jag gillade verkligen filmens pedagogiska upplägg som synliggjorde utgrävningarna till att visa dem i sitt rätta sammanhang på ett utmärkt lärovänligt sätt. Barnen tyckte också att effekterna var spännande, och Frida försökte fånga maneter som hajar – utan att lyckas. Men som sagt 45 minuter är precis lagom för såväl vuxna som för barn.
”Norrköpings squashelit”→ Case Swedish Open 2011
Case Swedish Open i squash avgörs återigen i både Linköping och Norrköping även 2010. Det blir samma upplägg som i år då hälften av kvalmatcherna spelades i den nya Squashhallen i Norrköping och de övriga kvalmatcherna spelades som tidigare i Linköping Squash Center. 16 spelare kämpar om fyra platser till huvudtävlingen där samtliga matcher avgörs i Linköpings Sporthall.
Till turneringens C- och D-grupper hade ett antal Norrköpingsspelare anmält sig till. Klockan 12.30 äntrade den italienska bulldoggen Lino Ferrari rankad på 459:e plats i Sverige, bana nummer fem i Linköpings squashcenter i D-gruppen. Hans motstånd måste ha tillhört dagens lättaste, till och med jag hade rått hans motståndare Martin Danielsson. Det blev minst sagt en enkel 3-0 seger till den knappt svettiga Lino mot den 742 rankade unga spelaren. Han och många andra spelares värsta motståndare stod istället tidsspannet mellan första matchen och andra matchen för. Klockan 21.30 gick Linos nästa match av stapeln mot den 271 rankade Mattias Fhürong, och det slutade med en komfortabel 3-1 vinst för Mattias. Av ren frustration framkallade Mr Ferrari mentalt magsjuka dagen efter; allt för att slippa att gå till jobbet
Jarmo Malin vann sin första match på W.O mot Ludvig Söderling. Han blev sedermera akterseglad med klara 3-0 mot Mikael Pallinder som för närvarande är rankad på en 300:e plats. Johan Lindström (rankad 580) förlorade sin match med klara 3-1 mot den 569:e rankade David Braithwaite. I C-gruppen förlorade Jörgen Detterman (rankad 536) i en jämn tillställning sin match mot 234:e rankade Sasa Galic med 3-1. Henrik Joelsson fick mäta Norges bästa junior Håkon Standal och förlorade också sin första och ända match med 3-1. Sist ut i C-gruppen var Norrköpings näst bästa spelare Daniel Linder (rankad 219 i Sverige). Han fick möta 369: e rankade Fredrik Pettersson som han pulveriserade i tre raka set. Hans nästa motstånd stod 133 rankade Dan Forsback för och det blev en spännande avslutning där Daniel fick dra det kortaste strået genom att inkassera en 3-2 förlust. Det innebar att ingen Norrköpingsspelare klarade sig till tredje omgången, vilket i sin tur medförde att ingen av dem fick äntra Linköpings squashscen på lördagsförmiddagen.
O´Leary´s Wolverhampton vs Manchester U
Efter squashunderhållningen av yppersta kvalitet lagt tills handlingarna så fortsatte jag och Henka Andersson till O´Leary´s i Norrköping. Till min ära visades Wolverhampton vs Manchester U, något som förhöjde smaken på såväl brushettan och den efterföljande pita fajitan i symbios med tre kalla Mariestad. Matchen i sig var egentligen en uppvisning i ren tristess, men slutresultatet uppvisade synergieffekter som var positiva på alla andra plan. Först och främst fick Wolves med sig tre mycket välbehövliga poäng i bottenstridsbataljen. För det andra så stoppades såväl Manchester Uniteds poängframfart som rekord i flest vunna matcher i rad utan förlust. För det tredje så vann jag 985 kronor på matchen i och med att jag tippat 2-1 till de orangesvarta bestarna. Den trevliga kvällen avslutades med en promenad till Ektorp och myskväll med familjen framför Melodifestivaldeltävling 1.
Träning & tävling
I och med att det nya året satte nedräkningen inför Bratislava halvmarathon den 27 mars igång. Från att vara en tillsynes avlägsen händelse till att frambringa någon form av mindfulneshybris. Två månaders träning inför ett semimarathon är en väldigt kort tid om man som jag har som mål att komma under 2 timmar. Det kan låta som en pensionärstid på pappret, men i verkligheten är det bra mycket jobbigare än man tror att hålla en konstant kilometertid på 5½ minuter.
Träningsdosen för vecka 3 blev 5 pass på 264 minuter. Vecka 4 bestod av 6 pass a´la 250 minuter. Mest glädjande var att jag för första gången på över 1½ år sprang 1.2 mil; det var ett tungt pass på ett glashalt underlag tur och retur Ektorp-Vidablick. Samma vecka varierade jag löpningen med en 2½ km och 5 km runda.
Min första 1½ milare på över 2 år var en minst sagt seg historia. Sträckan går tur och retur ifrån Idrottsparken till Aborreberg. Halva sträcka till Aborreberg kändes helt ok och avverkades på godkända 41 minuter. Det var vägen tillbaka som tröttheten eskalerade; Lindövägens raksträckor kändes bitvis oändliga och snålblåsten upplevde jag mera som stormbyar, den sista biten uppför Norra promenaden gick på ren vilja. Jag pustade ut en stund hemma på soffan för att sedan spela 1 timmes squash mot Mr Jarmo. Dusch och kvällsmat - sedan soffläge – sedan kom frossan - sedan febern – sedan svettningarna – sedan 3 dagars total energidränering. Frågan är om denna långlöpning var kontraproduktiv eller inte? Träningsdosen för vecka 5 uppmättes till 175 minuter utspridda på 3 pass. Vecka 6 så tränade jag också 3 pass, men då i 268 minuter.
Allmänt
En bra period som har präglats av att inte behöva ta mig tur och retur till Campus. vilket var befriande och dessutom tidssparande. Avsaknaden av en försommarvärme har resulterat i ett ”fixa-i-ordning-sådant-som-vanligtvis-inte hinns-med”: avloppsrensning, skura golv, tvätta fönster, kategorisera cd-samlingen, borsta kattskrället. Lördagen den 15 maj visade sig solen och värmen i symbios och det var otroligt euforiskt att sätta sig på gården med några tidningar, en stor kopp kaffe och bara lapa in d-vitamin, utan några som helst krav på annan aktivitet.
Visualiseringscenter
De 3 premiärlejonen Hanna, Frida och Mats kollade in Norrköpings senaste ”turistattraktion”: Visualiseringscentret. Vi såg Fly me to the moon 3D. Upplevelsegraden av denna attraktion blev mycket hög. Det var bland de bästa 3D-effekter som jag någonsin sett. Själva utställningen och Domteatern andades lyx och självförtroende. Vi lär definitivt återkomma till nästa 3D-filmpremiär.
Familj och vänner
Jocke Spurs, Wolverhampton-Matsa och Aston Villa-Ola medverkade i Saliga Munkens Music Quiz 17, säsongsavslutningen. Jag var där 18.30 och fick ändå inte tag i något bord. De andra två dök upp 20.15. Ola lyckades med konststycket att fixa 3 välbehövliga sittplatser innan starten. Det blev 4 öl under kvällen varav den 10.2% Rigor Mortis stod för det mest udda inslaget såväl smakmässigt som promillemässigt. Vi skramlade ihop 20p medan 3:an fick 28.5p, vilket var medelbra, men inte mer.
Stefans 40 års fest den 22 maj 19.00-03.00. Det var en inre krets av kompisar ifrån 3 falanger: Skarphagens Fotbollsklubbs kompisar, nära kompisar och några släktingar. Mr Hammarströms presenter bestod i stort sett av Alkoholrelaterade tingestar samt Liverpool-attributer. Mitt presentbidrag var ett smörgåsbord av sådant som Stefan tycker om som: Liverpoolprylar, dvd, cd, kokböcker, barnbok, sexinstruktionsbok och… asiatiska kryddor. Det blev fisksoppa och nybakade brödkaststjärnor som tilltugg. Stefans alkoholarsenal var imponerande; öl, vin och sprit. Kvällen bestod av mingel och whiskyorgier. Efter omständigheterna med en oändlig tillförsel av alkohol så klarade jag av frestelserna riktigt bra. Dagen efter är i mitt fall en ständig källa till håglöshet, även om mitt minne var intakt.
Studier & Arbete
De efterkommande 14 dagarna efter salstentan blev en mental tortyr; skulle jag bli underkänd vs godkänd? Fredagen den 20 maj fick jag svaret – godkänd. Att kunna bli så glad över ett G, trodde jag inte var möjligt. Sista momentet i Sociologi 2 är en B-uppsats (15-25 sidor). Vi är 3 personer på detta arbete där vi ska skapa, skicka ut, ta in och analysera en enkät, vårt ämne handlar om hur människor upplever sin arbetslöshetssituation. Nackdelen med att inte behöva ta sig till Linköping tur och retur varje dag är att det är lätt att drabbas av en tidshybris dvs man underskattar den tid som serveras i vardagen. Det blir alltför lätt att skjuta upp studieprocessen för att sedan inse att tiden börjar bli lite väl knapp. Vi är nu i slutfasen av denna skrivprocess där deadlinen är 2 juni.
Film, tv och musik
Sam Raimi: mannen bakom Evil Dead, Spiderman och Xena har producerat 1:a säsongen av en ny favoritserie: Spartacus. Slowmotienvåld i symbios med mjukporr och hämnd passade mig utmärkt. Bröllopsfotografen var en helt ok film av Ulf Malmros, en bagatell men med tanke bakom. Såg tätt inpå en annan svensk komedidrama: Äntligen Midsommar med Olle Sarri, även den var godkänd. The Twilight saga – New moon visade sig vara en osannolikt seg transportsträcka till egentligen ingenting. Raka motsatsen till antiromantiken var Brooklyn finest där handlingen kretsade runt 3 poliser i en hård och grym värld. Rickard Gere, Don Cheadle och Ethan Hawk gestaltar dessa karaktärer på ett utomordentligt sätt. Brooklyn finest är långt ifrån en komedi, men ändå en mycket realistisk och tänkvärd film, som visar upp en mindre glättig sida av NYPD:s arbete i en segregerad värld. Såg ”indianskräckisen: Maneater. Förutom indiantemat var denna relativt nya horror-rulle gjord utifrån en generell skräckfilmsbruksanvisning.
Träning, tävling och sport
V.19 präglades av min genomförkylning och ambivalensen om att träna eller ej. V.19 1pass/80min, V.20 6pass/265min, V.21 5pass/245min. Fredagen den 14 maj skedde mitt återinträde i squashens hetluft. 5 spelsugna på 2 banor blev lite väl intensivt för mig – mådde illa och var ytterst nära att spy. Efter squashen var jag helt dränerad på energi och satt därefter likt en zombie framför tv: och slötittade på…något. Den intensiva squashen var dessutom orsaken till att mina hälsene/vadproblem återkom, vilket innebär oändligt med tråkiga tåhävningar och pensionärs-tempolöpning.
Wolverhamtpon lyckades med det primära – att hålla sig kvar i Premier League. Hockey-VM känns som vanligt lika malplacerat och upphetsande likt föregående upplagor. När slutspelet väl började satt jag ändå framför tv:n och spydde galla över allt och ingenting. Det vart tillfälligheter att inte Sverige lyckades hålla tätt de sista skälvande 7 sekunderna. Istället gick hockeyfrillorna Tjeckien till VM-final där de mycket oväntat slog storfavoriterna Ryssland med alla sina NHL-stjärnor.
Shoppingdjävulen
Jag skulle bara……. köpa en ny gardinstång till köket på Hemtex, då shoppingdjävulen uppmanade mig att spendera sparade pengar på mitt Visakort. Maniskt dränerade jag successivt mitt kontokort på kapital. Första anhalten blev Brothers där en snygg kortärmad skjorta blev föremålet för min uppmärksamhet, i snabb följd avverkades ett linne, 3 t-shirt och ett skärp. Den andra butiken blev Jack and Jones där 2 klassiska jeans köptes in: ett par svarta och ett par ljusblå samt ytterligare ett skärp till. Dagen innan hade jag köpt ett par Ecco skor på Stadium och en kort vårskinnjacka på Södra päls. Till köket köpte jag två gardiner på Indiska samt tillhörande lyktor.
Continue Reading »
Bloggkommentarer