Ingen gemensam utlandsresa

Dubrovnik, London, Paris och Malta; vi har matat våra barn med dessa härliga resmål de senaste åren. De har blivit resvana, sett sjukt mycket och upptäckt fantastiska platser. Så när Dalarna kom upp som förslag till familjesemester mollade blickarna ihop sig totalt.  Tonårsmonster till trots, men de hade helt sonika blivit bortskämda med metropoler och azurblå kustremsor.

Utifrån en veckas vistelse på Österlen; en i de mörka skogarna i Småland  för några år sedan ville vi som föräldrar visa upp ytterligare ett fantastiskt ställe i Sverige. Jag och Marie gjorde en resa runt Siljan år 2002. Undertecknad blev hänförd utav områdets förtrollande skönhet. Det var det där magiska som vi  diktatoriskt ville outsourca till Hanna och Frida.

Jag bokade i maj upp en tre nätters vistelse via Visit Dalarna i Tällberg för 3500 kronor. För att assimilera familjekittet ytterligare bestämde vi att ta bilen. Jag planerade inte minutiöst upp dessa 72 timmar, utan såg mera boendet på Tällberg som familjeframgångsfaktorn.

De enda aktivitetsstolparna var Nusnäs, Mora, Rättviksbryggan, Rättviksbanan samt någon tur till något vackert naturområde, inga vattenland eller karuseller eftersom vi varit på Liseberg veckan innan.

Till skillnad från den lätta packningen till Göteborg med tåg tur och retur blev detta ofrånkomligt ett annat packningsformat. Under de 3 dagarna i Göteborg åt vi frukost som kungar på Örgryte Hotell; i Tällberg en flagrant motsats till bufféöverflödet.

Måndag – Rättvik

Vi bilade från Ektorp prick klockan 09.10. Barnens humör fluktuerade under de 4 timmarnas bilfärd mellan änglalika, till kverulerande minimyskoxar. Det var ett enda stort civilkurage att åka delar av denna sträcka.

Visst är det härligt med dagens ungdomar att allt som är över två år gammalt rankas som ohörbart eller inte sevärt om det gäller filmer. Det som spelas på Mix Megapol och dylika reklamkanaler är till 99% Guds gåva till människan, enligt de bestämda tonårsliven.

Ariana Grande

Resans största antagonist var det lynniga svenska sommarvädret. Vi kunde bara appellera till högre makter, en strategi  som vanligtvis är helt overksam. Tiden flöt på, vilket gjorde att vi endast stannande till en gång innan vi var framme. Maten som bestod av tunnbrödsrullar fyllda med salami, skinka och ägg intogs i bilen.

Runt klockan 13.30 var vi framme. Stugan på toppen av Tällberg var som tagen ur Astrid Lindgren värld.  Finns något svenskare än den röda stugan med vita knutar? Troligtvis inte, det i kombination med grönska, blå himmel och blomsterdekorationer. Utsikten var nästintill overkligt hänförande.

Interiört var det inte sämre. Bygget var hypermodernt, stora ytor som gick i nordiska ljusa färger. 90 kvadratmeter utrymme med braskaminen som kronan på verket. Köket var dessutom top-notch.

Efter uppackningen, avkopplingen var det dags att kort besöka Leksand innan vi for vidare till dagens stad: Rättvik. Efter ett strosande i stadens enda huvudgata åt vi på Sportbaren Brothers. Vädertimingen var sjusärdeles optimal, ösregnet inleddes och avslutades medan vi åt pommes, pasta med fläskfilé.

Att inte gå på Långbryggan är troligtvis förenat med ett enda stort helgerån. Långbryggan nyinvigdes på nationaldagen den 6 juni 1992 efter en storrenovering.

Allmänhet och företag erbjöds köpa bryggplankor (2938 stycken) med sitt namn ingraverat, för att finansiera en del av renoveringen. Den är förövrigt 628 meter, byggd så tidigt som 1895.

Hanna och Frida var måttligt roade av allt som rörde rörelse av benen, men framförallt allt som har med kultur att göra, om det inte gällde någon form av shopping. Lät man dem vara så kom de sakta säkert protestgående, för att allt som oftast lite senare sätta värde på kulturen.

Efter att ha bryggmediterat på denna underbara plats bar det iväg till deras Kulturhus, men främst till deras svar på Halvars där de serverade delikat lokalproducerad Rättviksglass. Tiden rann nästan iväg lika snabbt som jag åt upp mina tre glasskulor, som vanligt en för mycket.

Ett trolskt besök vid Springkällan/Styggforsen eller uppleva kalkstensbrottsmusikarenan Dalhalla var uteslutet utifrån ”finns inte chans att orka mera idag strategin”. Roadtripen avslutades med att handla på ICA inför vad som skulle komma de närmaste dagarna.

Efter lite avkoppling begav vi oss ner till Tällberg Strand, där även en camping huserade. Jag fastnade återigen i fällan att ta den längre av de två rekommenderade vägarna hem. Första delen var fantastisk, den andra var avverkningsområden för husbyggen. Klockan 20.30 var vi äntligen tillbaka, där det blev lugnt resten v kvällen.

Tisdag – Mora

Halvsovmorgon till klockan 09.00, därefter en stadig frukost för att lite senare återigen härbärgera bilen och dess hästkrafter.

Förra gången jag och Marie var här  så var en av höjdpunkterna Rättviksbacken. Det är en 725 meters parallellrodelbana. När barnen fick se höjdskillnaden veknade de båda fegisarna. Vi kunde ju inte tvinga barnen att åka, istället for vi vidare mot Mora.

Jag undvek dock att berätta att Marie med råge slog mig i rodelåkning förra gången vi var här; rädd för att åka ur bromsade jag typ hela tiden.

På vägen till Mora stannade vi till i Nusnäs. Dalahästtillverkning, utställningar och självklart hantverksshopping var uppenbara aktiviteter på ett litet område fyllda med turister från osannolikt många nationaliteter.

Två av Moras attraktioner: Zorn- och Vasaloppsmuseet dissade vi. Istället shoppade vi loss i leksak, hantverk- och hälsokostaffärer på deras trevliga butiksstråk. Mora är en vacker småstad med mycket grönt, rikligt med utomhuskonst och tjockt med kultur.

Barnens hungerkänslor kidnappade min planeringsagenda. Vi hastade till några intressanta fotoutställningar Moras Kulturhus. Det var ungefär lika spännande för Hanna och Frida som pyttipanna med stora lökbitar i.

En av utställarna; Juha Helttunen visade var melankoliskåpet skulle stå när det kommer till morbida bilder. Jag som skräckfilmsentusiast var inte sen att ta till mig den otäcka stämningen som bilderna förmedlade. Att han var från Finland kom väl inte precis som någon överraskning.

Widholms kulturella dos var överskriden. Vår middag intogs på toppstället Wasastugan. Deras honungsmarinerade revbensspjäll var inte utav denna värld. Mätta och belåtna lämnade vi Mora för denna gång.

I syfte att verkligen åka runt Siljan tog vi motsatta vägen till Tällberg. Några av platserna på vägen var oförglömligt vackra. Jordgubbar, grädde, glass, grönsaker och vitlöksdip inhandlas inför kvällsmyset i stugan.

Jag fick bita i det sura äpplet eftersom det var ”Allsång på skansen” på tv:n. Dock blev ändå ett pillande på mobiltelefonerna som gick segrande ur striden.

Onsdag – Spa/slappardag

Jag hade byggt in en aktivitetsfri dag i syfta att bara vara i stugan med undantag för ett besök i Klockarrikets hantverksby, ett ställe där det mesta var stängt.

Ihållande nederbörd från 13 – 23 på kvällen passade väl in i planeringen eftersom det legitimerade familjen att hålla oss inomhus. Jag själv tog motvilligt initiativet att springa 5 kilometer i ett halvstrilande regn.

För nästan 900 kronor var jag den ende som valde 3 timmar spa på Åkerlunds Gästgiveri. Processen visade sig vara bisarrt lyxigt. Förutom 50 minuters massage hade man tillgång till massor av andra totala avslappnings aktiviteter. Först av allt blev jag tilldelad en morgonrock, handduk, tofflor och ett nyckelkort för att kunna låsa in mina saker.

Deras spaavdelning var sanslöst lyxigt och fint. ”Im not worth it känslan” smög sig på mig. Var inledningsvis aningen tveksam för priset för massagen, men det förbyttes i: ”vad billigt det var”.  Bytte om, steg sedan in i deras gym; där hängav jag mig åt maskinerna någon halvtimme.

Därefter tog jag hissen upp till massagemottagningen iförd endast kalsonger och morgonrock. Det som mötte mig var ännu mera estetisk välvald lyx. Medan man väntade fanns det tillgång till färsk uppskuren frukt, te, vattenfontän och gratis hårvårdsprodukter.

Efter en ytterst behaglig varsam massage av Johanna njöt jag  av varm bubbelpool i en timme för att sedan renas i en eukalyptusbastu. Avslutade hälsoegentiden i relaxavdelningen för eftersvettning och ”bara vara för en stund”. Dessa 3 timmar var verkligen välinvesterade i hälsa.

När jag kom tillbaka så hade de andra handlat och iordningställt en trave med pannkakor som avnjöts med ekologisk blåbärssylt. Kvällen avslutades med sociala medier och tv-tittande.

Det är verkligen en befrielse med att implementera in egentid med sådant man själv vill göra, inte vara hela tiden med familjen. I mitt fall spa, löpning samt 30 minuters gå runt att ta foton i vackra Tällberg.

Sett i backspegeln hade man i betydligt högre grad kunnat samla familjen för några timmars kort, – eller familjespel under de tre dagarna.

Torsdag – Vingåker outlet

Upp med tuppen är ett stark begrepp, men klockan 08.30 inledde vi processen med att städa ur huset. Klockan 11.00 skulle vi vara ute. Hela familjen hjälptes åt på ett föredömligt sätt.

Framför oss låg en halvseg färd med bilen. Vi valde i variationssyfte den lite längre väg än på hitvägen. Tiden gick dock ändå hyfsat fort. Familjen lyssnade, analyserade och jämförde det förgångna musik med nutidens.

Detta var tredje gången som jag i alla fall besökte Vingåker outlet. Den senaste gången gick det lite överstyr efter att varit 7000 kronor fattigare. Denna gång bara 3000 kronor efter bland annat tre par jeans. Marie köpte ett par skor, Hanna ett par jeans.

Lustigt nog var inte Hanna överförtjust i utbudet. ”Fel märkesvaror” var en av anledningarna, mer bestämt avsaknaden av Adidas produkter. Frida ville hem efter 15 minuter; det blev till sist 1½ timmes vistelse. Runt klockan 18.00 var vi äntligen tillbaka i Ektorp. Borta bra men hemma bäst, hur bra än man haft det.

Minisemester i Örebro

Att bara bryta vardagspusslet och inrutade arbetsrutiner kan vara källan till kollektiv livskvalitet. Vår familj har i några år pratat om att besöka Gustavsvik och deras vattenrutschkanor. I och med lanseringen av Lost city kändes det som ett utmärkt tillfälle att besöka stället. Under hösten är det skönt att bara komma bort från hemmets ljuva vrå. Jag, Marie, Hanna och Frida bilade halvtidigt på lördagsförmiddagen mot Örebro. Vi tog vägen förbi Finspång ackompanjerad av ett sanslöst vackert höstväder.  Det tog mig runt 1½ timme att tygla den behagliga reserutten.

Vi vart långt ifrån ensamma med att besöka badpalatset. Den ringlande kön tog runt 30 minuter att avverka. Från klockan 12.30-17.30 umgicks vi med vattenrutschkanorna: River run, Treasure hunter, Jungle escape, Thunder storm, Pitch black och Vortex. Mobiltelefoner hade jag bannlyst så det var bara bad som gällde denna dag. Huvudtanken var att inget skulle distrahera oss. Tiden praktiskt taget flög fram tills hungerkänslorna tog överhanden. Lost citys djungelrestaurang var enda alternativet om man inte hade med sig eget käk. Jämfört med Spicy Hot var det ljusår mellan det som serverades. Vi vuxna dräpte varsin kycklingwok med risnudlar, barnen kycklingspett med ris.

Förutom plastvidundren, fanns det bubbelpool, vågmaskin, bastu, klättervägg och en lång ”vild” fors. Familjen spenderade mest tid i den varma och stora vågmaskinbassängen mellan springet uppför trapporna till vattenrutchkanorna. Av dem var det Jungle escape, pitch black och Vortex som tilltalade oss mest. Treasure hunter var den längsta av dem alla med sina mäktiga 202 meter.

Enda smolket i glädjebägaren var Relaxen; vilken olyckligtvis var abonnerad hela lördagen. På den lyxiga avdelningen finns det ång- och torrbastu, bubbelpool, mysig lounge med god mat och dryck samt gratis wifi. Jag fick döva det nederlaget med ett halvt paket Fishermans friend – salmiak.

Något som jag konkret störde mig på var de trögisar som satt kvar i bubbelpoolen när tiden gått ut och vattnet skulle renas. Tyskt plikttroget stod vi andra och väntade på att få vår beskärda del av arbetarklasslyxen. Jag var tyvärr för feg att säga till dessa människor att deras agerande var oerhört nonchalant och egoistisk. Deras avkommor fick dessvärre en finfin lektion hur föräldrar förpassar adekvata sociala normer till periferin.

När vi stod på tröskeln till att se ut som genmodifierade russin bestämde majoriteten att vi skulle bege oss till stugan. Frida drog det kortaste strået då hon tillhörde minoriteten. Efter självplågeriet bastubad bilade vi till stadskärnan i Örebro. Målen var dels snabbmat, dels handla till morgondagens frukost;  det blev Max drive-in och Coop. Jag tog chansen att leta upp Behrn arena där Örebro SK spelar. Det i sig legitimerade mig ett framtida mugginköp.

Vi hämtade nycklar till vår förbokade stuga och till bommen. Två separata sovrum, allrum med en bäddsoffa och fullt utrustat kök. Dock var det allrummets tv som pockade mest på vår uppmärksamhet. Barnen drogs till sina mobiler som terrorister till vapen. Tv-händelsen number one var just terrordådet i Paris som överskuggade i princip allt annat medialt. En attack på demokratin och oskyldiga människor är oerhört skrämmande. Förhoppningsvis leder detta dåd till en europeisk samhällsmobilisering där länderna gemensamt tar itu med problem istället för att förtränga dem.

Mitt fokus låg trots alla hemskheter på playoffmatchen Sverige – Danmark. Svenskarna visade upp sitt bästa spel sedan mannaminne. Det var lite IFK Norrköping varning över deras 65 minuter av matchen. Därefter tröt orken och danskarna ockuperade vår planhalva. Slutresultatet 2-1 var grogrunden till att Sverige besegrade danskarna i deras hemmaborg, vilket gjorde att Sverige kvalificerade sig till fotbolls-EM i Frankrike i sommar – härligt. Matchen slutade runt 23.00 och då hade Marie redan lagt sig. Barnen tittade på Youtube via sina mobiler och jag var för urlakad för att ta mig från bäddsoffan till sängen.

På morgonen hjälptes familjen till att städa stugan med syfte att betala 700 kronor för en slutstädning. De 35 kvm  för 1295 kronor var precis lagom, betydligt trevligare än ett trångt familjerum på Scandic för 1800 kr. Vi lämnade området runt 10.30 för att bila till shoppingnästet Vingåker outlet. Vädret var återigen på vår sida när metropoler som Stora Mellösa, Lappe och Bäsenberg passerades. Mitt och Maries senaste besök skedde 6 år tidigare. Utifrån hur det såg ut då hade det inte skett alltför mycket.

Jag var den stora boven när det kom till ren och skär shopping. Det blev en skön Helly Hansen Jacka, några jeans, ett par snuskigt snygga vinterboots samt underkläder och en klocka. Allt som allt gick det på runt 7000 kronor. Det kan tyckas mycket, men jag hade lagt undan pengar för oförutsedd shopping genom att inte köpa läsk, chips, alkohol, cigaretter eller snus.

Som sagt det var en orgie utav märkeskläder. Jag försöker dock köpa på mig sådant som jag verkligen gillar, inte köpa för köpandets skull.  En annan målsättning är att införskaffa plagg med färger och mönster som håller över tid, inte bara dansar en säsong. Tyvärr hittade vi inte så mycket till barnen; var inte storlekarna för stora så var de för små. Marie hade via sina Ullared utflykter handlat på sig det hon behövde.