Europas största squashtävling utanför England

Case Swedish open 2012 är den största squashtävlingen någonsin i Norra Europa med 70 000 US dollars i rankingpotten i herrarnas PSA-tävling. Vinnaren erhåller också som extra bonus en klocka från Sjöö Sandström till ett värde på ca. 6 000 US dollars.

Den stora breddtävlingen omfattar en mängd olika klasser, så att så gott som alla squashspelare kan deltaga. Tävlingen spelas som cuptävling från fredag lunch till söndag eftermiddag. Matcherna spelas på Linköping Squash Center och Racketcenter och några finaler avgörs på fyrglasbanan i Sporthallen. I anmälningsavgiften ingår den officiella Swedish Open tröjan. För alla juniorer som anmäler sig till Case Squash Cup ingår fri entré till samtliga matcher på fyrglasbanan.  Tävlingarna är öppna även för internationella spelare. Lino Ferrari rankad 369:a i Sverige deltog i D-gruppen och lyckade slå några klart högre rankade spelare, men i kvartsfinalen tog det stopp trots att han hade matchen i sin hand mot 229:e rankade Marco Salazar med 2-0 i set, starkt jobbat i vilket fall som helst.

Jag, Henka Andersson, Börje Bjurström, Magnus Hjortberger, Lino Ferrari och Jarmo Kohlemainen åkte i riktning mot Linköpings sporthall där världens squashelit samlats och där den mäktiga fyrglasbanan inhyses. Jag var den som bokade biljetterna först av alla, vilket innebar att squashvyn på B-läktaren var sanslöst; domarteamet satt bara några platser ifrån oss. De två föregående åren hade vi suttit på långsidan och tyckt att det var riktigt bra platser, men som sagt dessa platser var ljusår bättre. Som squashspelare blir man lika hänförd som inspirerad av den världsklassquash som serverades i de två semifinalerna. Den riktiga dramatiken var väl det enda som riktigt saknades. Arrangemanget i sig är riktigt bra, men det känns instinktivt att man kunde gjort så ohyggligt mycket mer av detta ur ett marknadsförings perspektiv. En squashbana är inget man sätter upp i en gympahall som exempelvis tennis, bordtennis, fotboll, innebandy basket, volleyboll eller basket. Det innebär att man måste hitta andra vägar att locka ungdomar till sig, vilket inte är det allra enklaste. I och med detta evenemang och dess stjärnglans så finns det oanade möjligheter att marknadsföra squashen på ett betydligt bättre sätt än vad som görs nu. Hade jag inte vetat bättre så hade jag gissat på att Squashförbundet inte vill ha fler spelare eller kommande svenskar i världseliten. Jag och Hjortberger försökte reproducera squasheuforin genom att själva spela dagen efter. Det är väl bara att medge att det är solsystem mellan oss och typ alla som spelar squash på enhögre nivå; vi träffade i alla fall bollen.

Besökte för 3 året i rad en av Europas främsta Squashturneringar: Linköpings Case open. Denna årliga evenemangsbegivenhet har utmynnat i en återkommande se-fram-emot-upplevelse. Heldagen består av olika faser som formar en djävulskt trevlig helhet.  Denna gång blev vi ett gäng på 6 gubbar som anslöt sig till The squashpack. De två tävlingsnykomlingarna var Börje Bjurström och Magnus Hjortberger, annars var det samma gamla gäng:  Mats, Jarmo Kolehmainen, Lino Ferrari och Henka Andersson. Semifinalerna var en squashuppvisning i den högre skolan, och var en oerhört underhållande upplevelse, men samtidigt också  en smärtsam påminnelse av diskrepansen mellan världsklass och motion. Då jag bokat biljetter först av alla hade vi i stort sett tillgång  till sittplatser att döda för. Det i sig gjorde sportupplevelsen ännu starkare, då vi de andra gångerna suttit på långsidan. Tiden praktiskt taget sprang iväg, och snart satt vi i bilen på väg till The Home of Hjortberger. Där snackades det whisky, whisky och ännu mera whisky. Jag själv som bara dricker för att bli påverkad förstod aldrig deras maniska vördnad för denna dryck. Vi drack i alla fall dyra droppar enligt expertisen, ju dyrare desto äckligare (rökigare).

Vi tog oss sedan från lägenheten till O`Leary´s där vi bokat bord. Dessutom hade vi fixat tips, trav, Lotto med mera. Jag var på randen till svälthungrig, och såklart dröjde maten extra länge just därför. Vi inledde med att beta av några riktigt kalla öl. Samtalsämnena var  denna kväll oändliga, och ibland brände det till ordentligt som till exempel Zlatans betydelse för Sveriges fotbollslandslag, och om man måste vara gay eller inte för att att tycka om Melodifestivalen, jag och Hjortberger bestred deras vaga argument med framgång. Efter en anti-al-dente pasta som stått lite för länge i köket drog vi oss hemåt. Jag vandrade raskt genom ett exceptionellt kylslaget Norrköping till sängens varma och trygga vrå. En toppendag helt enkelt

Squashhierarki

• Peter Blomqvist är bäst i Norrköping rankad 63:a i Sverige
  

• 28-åriga Rasmus Hult är bäst i Sverige rankad 205 i världen

• Bästa Nordbor är Olli Tuominen rankad 23 i världen och landsmannen Henrik Mustonen 46 i världen

• Danskarna är näst bäst med Kristian Frost Olesen på 74:e plats och Rasmus Nielsen på 89:e plats

Semi 1

Karim Darwish (EGY) – Daryl Selby (ENG) 11-2, 11-2, 6-11, 11-8. Matchen höll på i 47 minuter.

Det var spel mot ett mål om vi applicerar in fotbollstermer. Att Daryl överhuvudtaget tog ett set kändes mera som att Karim ville bjuda publiken på ett extra set. Den elegant spelande Karim smekte ner stoppbollarna med en perfektionism som var gudasänd. Det var först i 3:e som han troligtvis fejkade några missar för att skapa någon form av spänning.

Semi 2

Gregory Gaultier (FRA) – Peter Barker (ENG) 11-1, 11-3, 11-2. Matchen höll på i 34 minuter.

När man trodde att man precis bevittnat mannen som skulle ta hem segern i denna turnering, äntrade denna för närvarande franska världstrea in på squashscenen. Han har tillgång till ett squashrörelsemönster att mörda för; det han inte hinner upp gör troligtvis ingen annan heller. Detta var verkligen pulvrisering i ordets bemärkelse. Den 7:e rankade britten blev spelmässigt avklädd av denna überstarke egyptier. Om förra matchen var spel mot ett mål så var denna uppvisning eller snarare lektion tre snäpp värre.

Final

Gregory Gaultier (FRA)- Karim Darwish (EGY) 11-3, 11-6, 11-8. Matchen höll på i 46 minuter.

Gaultier är en av de snabbaste spelarna på touren just nu och Darwish har en av världens bästa forehands något som ökade spänningen utterligare mellan dessa två squashgiganter. Gaultier höll kvar sin goda form från tidigare i veckan och rörde sig mjukt och smidigt och stoppade alla Karims försök att slå avgörande slag. Många poäng kom av att motståndaren missade snarare än att de själva avgjorde. Kvalitén på Squashen som spelades i finalen var fantastisk och bollarna de visade upp var otroliga och drog ner mycket applåder från läktarna. Gregory vann till slut det första gamet med 11-3. Andra gamet höll även det världsklass och nivån var närmast omänsklig och det var Gregory som styrde och ställde. Karim blev lite frustrerad över att hur bra han än spelade så var ändå Gregory lite bättre, vilket inte säger lite om dennes nuvarande formtopp.

Darwish, efter matchen;
”Alltid roligt att komma till Linköping för att spela denna turnering. Gregory var idag helt enkelt för bra för mig idag . Vi har spelat mot varandra sedan vi var 10 år gamla och jag har aldrig sett honom spela så här bra. Jag skulle älska att komma tillbaka hit till nästa års turnering och stort tack till Fredrik Jonsson och hans team för en mycket välorganiserad turnering.”

Gaultier, efter matchen;
”Jag trodde faktiskt inte att jag skulle spela så här bra eftersom jag har haft problem med ryggen sen jag kom tillbaks från New York. Jag vill bli rankad som världens bästa spelare igen och då  behöver jag den motivation jag får från publiken för att nå dit igen. Jag har haft turen att ha min fysioterapeut med mig hela veckan och han har gjort ett bra jobb med mig hela veckan lång. Jag vill också tacka Fredrik och hans team, Linköping, sponsorer mm för att ni ser till att den här turneringen växer för varje år Vilket jag hoppas att den kommer fortsätta göra i många år framöver. Jag önskar att vi hade en liknande turnering i Frankrike. Jag önskar er alla lycka till och till sist hoppas jag att Karims hemland Egypten snart kommer att återfå lugn och ro.”

2011 case swedish open

Så var det återigen dags för Europas  näst största tävling att gå av stapeln i Linköping. 2011 års tävling blev den åttonde som avgjordes på fyrglasbanan i Linköpings Sporthall. Första gången var 2002 följt av 2003, 2004, 2007, 2008, 2009  samt 2010. Denna upplaga hade arrangörerna lyckats  få hit fem av de 12 bästa squashspelarna i världen – imponerande. Från vänster i bildkant ser vi britten, världsettan och 3-faldige Case-open vinnare: Nick Matthew. Näst i följd är världens tredje bästa squashspelare Karim Darwish från Egypten. Nästa bild föreställer britten Peter Parker som är världsåtta. Daryl Selby är rankad tia i världen och figurerar på den sista bilden också han är från det brittiska öriket.

Jag, Henka Anderson och Jarmo Kolehmainen satt perfekt på rad 3 på C-läktaren och följde de två squashsemifinaler ingående. Biljetterna kostade bara 160 kronor styck och just platserna på C-läktaren är betydligt skönare än trästolarna på A- och B-läktarna. Den översta bilden från höger illustrerar vilket perspektiv vi såg underhållningen ifrån. Nästa år tänkte vi variera oss med att försöka sitta på B-läktaren för att kunna jämföra de båda åskådarplatsperspektiven.

Semifinal 1 stod mellan Karim Darwish vs Peter Barker. Världsåttan Peter Barker kunde efter vissa problem i andra game ta hem segern och avancera till final i Swedish Open 2011. Han fick några domslut emot sig och Karim Darwish tog hem andra game. Peter Barker bad efter matchen om ursäkt för sitt lite aggressiva beteende, men menade på att det var det som fick honom att komma tillbaka i matchen. Jag tyckte att Peter Barker för dagen behärskade stoppbollarna  på ett betydligt  mer effektivt sätt än Karim Darwish, något som var den avgörande faktorn mellan de båda toppspelarna. Matchen slutade 3-1 till Peter Barker där siffrorna skrevs till 11-7, 9-11, 11-9, 11-8. Matchen i sig var hetsig, tät, intensiv, spännande och otroligt underhållande. Den adrenalinstinne brittens humörstegringar tillförde enligt mig ytterligare en dimension som åskådare gentemot exempelvis tennis, badminton eller pingis intetsägande hövlighet. Först och främst är det ofta hetsiga och bitska kommentarer direkt till domaren, för det andra så kan man bevittna schismer mellan spelarna.

Semifinal 2 stod var en helbrittisk uppgörelse mellan världsettan Nick Matthew vs Daryl Selby. Nick Matthew låg steget före sin landsman Daryl Selby och pulveriserade denne de två första seten med 11-4, 11-5. Selby gav uppgivenheten ett ansikte och tycktes bära hela världen på sina axlar, innan och under matchens gång.  Förutom i tredje game då Selby överraskande kom tillbaka och vann;  han passade på att bjuda på fint spel som drog ner stora applåder från publiken. Förändringen skedde efter Daryl kastat iväg sitt hårband. Han skämtade om det efter matchen och menade på att energi kom tillbaka, vilket  gjorde att han kom in i matchen igen. Nick Matthew spelade stabilt matchen igenom och kunde vinna med 3-1 (11-4, 11-5, 8-11, 11-5). Det var idag klasskillnad mellan  de båda spelarna, och jag upplevde att Nick hade några extraväxlar i bakfickan att lägga in, ifall det skulle ha krisat.

Finalen blev också den en helbrittisk  historia och spelades mellan Nick Matthew vs Peter Barker. Förutom hedern att vinna tävlingen låg också en prispott på 60 000 US dollars samt viktiga rankningspoäng. Vinnaren erhåller också som extra bonus en  flashig klocka från Sjöö Sandström till ett värde på cirka 6000 US dollars. Matchen slutade 3-0 (11-7, 11-6, 11-5) till Nick Matthew inför en stor publik i Linköpings Sporthall. I backspegeln så är det väl bara att konstatera att Nicks tuffaste match var mot den australienska världstolvan: Cameron Pilley i kvartsfinalen. Enligt utsago kunde matchen ha avgjorts av vem som helst i sista game. Spelarna hade bjudit på fantastiskta bollar och långa dueller, det ryktades om att detta var en av de bästa matcherna som spelats i Linköpings sporthall. Men som sagt Nick Matthew drog det längsta strået och vann med  3-2 (11-6, 8-11, 8-11, 11-6, 13-11).

Halvkändismedverkan

Olle Palmlöf känd ifrån bland annat radioprogrammet: Pippirull, tv-programmen: CP-magasinet, Faktum och nu senast På spåret. Satir och provokation är hans adelsmärken. Han anklagas för att ägna sig åt förnedringsjournalistik, drivas av elakhet och lida av empatistörning, något som försvårades då han 2005 åkte fast för rattfylleri vid en rutinkontroll med 0.96 promille i blodet.

I vilket fall som helst har det sällan  framkommit att Olle Palmlöf är en squashspelare av rang och är rankad på 100: e plats i Sverige. Han fick förtroendet att spela en uppvisningsmatch mot Engy Kheriallah, Egypten, en av världens bästa squashdamer. Den 196 cm gänglige Olle fick se sig besegrad av sin  kvinnlige motspelerska som inte förtog sig nämnvärt.

Marknadsförings-irrrationalism

Jag blir både förvånad och konfunderad på avsaknaden av den mediala bevakningen. Detta är Europas näst största squashtävling, vilket borde generera i bättre marknadsföringsstrategier. Antingen vill man behålla squashidentiteten lite hemlig eller så har marknadsföringen misslyckats fatalt i syfte att nå fram till den breda massan. Under  turneringens gång så hade arrangörerna alla chanser i världen att marknadsföra och exportera den mycket underskattade sporten till en bredare publik. NT, NT24, Östnytt, Sportnytt med flera borde ha kunnat rapportera några sekunder ifrån detta stora evenemang. Exempelvis så hade Olle Palmöfs medverkan kunnat utnyttjats på ett mycket mer kreativt sätt.  I Linköping fanns det gott med reklam på alla tänkbara ställe, men jag anser att detta inte bara borde vara en lokal angelägenhet, utan likväl en regional som nationell händelse.

Världsrankingen den 5 februari 2011

Granskar man de 25-främsta i världen är det inte svårt att lägga märke till att England och Egypten är de två dominerande länderna i squashvärlden. Fyra britter och fyra egyptier på världsrankingens topp tio är imponerande. Bäste nordbo hittar vi på 24:e plats och han är från Finland. Svenska spelare lyser med sin frånvaro och den högst rankade svensken Rasmus Hult hittar vi först på 380 plats, han fick för övrigt ett wildcard till denna tävling.

Jag har de två sista åren sett squashspelare av absoluta världsklass -  tre meter ifrån mig. Förra året så stiftade jag bekantskap med nuvarande världsfemman:  Amr Shabanam världsfyran: James Willstrop samt världstolvan: Cameron Pilley. Det blir definitivt ett återbesök 2012. Har jag lärt mig något av dessa squashgudar? Jag är numera införstådd med att jag inte ens platsar som bollkalle och helst borde överväga att byta sport.