Kulturnatten

Jag och Frida traskade ner till city vid 18.00 för att möta upp Marie som slutade sitt jobb. Vädret var sjukt bra, inte tillstymmelse till nederbörd eller blåst, dock blev det kyligt när solen gått ner. Vi hade inget speciellt mål detta år utan vandrade relativt planlöst runt där det fanns folksamlingar. Fridas hade ett mål och det var Gubbens trädgård -  när det blivit mörkt ute.

Live graffiti av årets kulturnattskonstnärer  i symbios med modern. dans blev första stoppet. Sedan bar det iväg till Gubbens trädgård. Helt klart ett av Norrköpings häftigaste och trivsammaste fik. Varm choklad avnjöts med blåbärspaj och vaniljsås. Sedan tittade vi på fotoutställningen ”Från Plura till Clapton 1978-2015″ som Fotografica snyggt hade iscensatt.

Därefter lyssnade vi på eklektisk musik på Knäppingsborgsområdet. Det var smockfullt runt de tre musikscenerna och alla restauranger var fulla. Stolta stad – fotoutställning på Kulturnatten var ett pågående fotoprojekt där fotografen låtit industrins bortglömda salar få tillfälligt nytt liv av besökarna från en nuvarande och kommande kultur. Intressant att det äntligen händer något i dessa byggnader som ruvar på en stor potential. Vi gick slutligen  runt i Industrilandskapet innan det bar hemåt igen vid 21.00.

Kolmården

Vilket väder vi fick söndagen den 20 september. I strålande sol från klockan 10-14 vandrade vi runt i Kolmården med biljetter som vi fått utav Maries bror Tomas. Karusellerna låg överst på ungarnas agenda, djuren var sekundärt. Från klockan 10 till 14 vistades vi i parken.

Den gamla och fantasilösa Bamses värld hade ersatts utav en ny. 2015 års parksatsning var påkostad, men ändå ganska intetsägande. Betoningen låg på några barnvänliga karuseller och matförsäljning. Jag hade velat sett mer autentiska byggnader och miljöer utifrån filmerna och serietidningen. Sensommarvärmen och att det var lagom med folk gjorde denna förmiddag till en trivsam familjeutflykt.

Hannas födelsedag

Min dotter håller  på att bli en stor flicka på gott som på ont. Hon närmar sig tonåren därmed inte lika foglig att hänga på sin pappa eller mamma till ställen förut upplevde var roligt. I vilket fall som helst fick hon välja vad vi skulle ha för mat, Hanna valde tacos. Hon fick  också välja restaurang som vi skulle besöka under veckan, Hanna valde Athena.

Den sista valet bestod av att välja vilken tårta hon vill ha. Hanna valde ett recept på en maffig chokladtårta utan grädde. Av min bror fick hon lifetime på mobilappen Stars Stable. Mina föräldrar gav henne pengar till Bratzdocka med tillbehör. Av mormor, morfar och Maries bror Tomas fick hon presentkort på Mirum. Vi gav henne 500 kronor i pengar samt skuggpennor och en tygryggsäck.

Heldag på Fridas skolan

Jag har starka minnen till att jag inte ville att mina föräldrar skulle följa med till skolan. Det gäller inte Frida – än så länge. Både jag och Marie har försökt att besöka Hannas som Fridas klasser under åren som gått. Under den processen har vi lärt känna klassen och sett hur de utvecklats. Tyvärr hade också alla dysfunktionella störningsmoment inte reducerats.

Jag verkligen beundrar människor som vill bli lärare. Trots att detta är fjärdeklass fanns det gott om individer som ständigt störde klassen med stark betoning på ständigt. Metoderna var i stort sett oändliga: prata rakt ut, inte göra det de skulle, vandra omkring i klassrummet, gömma sig, skrika, hoppa med mera. De som blir mest drabbade är de elever som verkligen behöver lugn och ro runt sig och och i högre utsträckning beroende utav lärarens hjälp. Till denna skara i klassen tillhör min dotter Frida. ”En skola för alla” blir aningen missvisande helt enkelt. Det bästa vore att samla upp de mest bråkiga i klasserna och tillsätta lärare som är specialutbildade att klara av sådana elever. Det skulle dels gynna dem själva, dels de ”svagare” eleverna samt underlätta tillvaron för lärarna.

Skolan invid Nya Parken: Kulturringen var dock väldigt pedagogisk och estetisk utformad såväl interiört som exteriört. Det var också mycket lärare ute på rasterna, något i mina ögon skapade en grogrund för reducering av mobbing. Det samma gällde platsen invid deras skåp. Lärarna satt pedagogiskt utanför personalrummet istället för i dem. Det var ett riktigt bra initiativ som också minskar mobbing samt ökar respekten till lärarna. Skolmaten höll betydligt högre klass än när jag var ung. Salladsbuffén var klockren precis som ordningen i lokalen.

Fridas 4:e NT-knatet

Frida undrade försynt om det var okej om hon kunde springa NT-knatet även i år. De andra gångerna har det mer varit vi föräldrar som tagit initiativet till den diskussionen. Hon ville springa även om hennes kompis Ellen inte kunde medverka. Frida hade tre medaljer sedan tidigare, vilket troligtvis sporrade henne.

Marie hade fridag och ombesörjde det logistiska medan jag tog ledigt en timme från jobbet för att följa hennes eskapader uti spåret. Tiden spelade mindre roll, utan det var mer att hon kämpade sig i må,l utan att ha gått nämnvärt mycket som prestationen låg i. Hennes kompisar Ellen och Ida tog sig båda också i mål.

Blåbärsplock i Vångaskogen

Maries pappa Kalle viskade i sin dotters öra att det dels fanns massor av blåbär uti Vångaskogarna, dels var de största inofficiella fälten fanns. Familjen samt Hannas kompis Lina bilade till Vånga med blåbärsredskapen i högsta hugg. Till skillnad från jordgubbar krävs det betydligt mer tålamod att fylla en stor hink.

Kalla det terapi, vardagsmotion eller snålhet men trevligt blev det. Efter de tre timmarna i skogen avslutades det hela med en välbehövlig fika hos Maries föräldrar.

Sommarbio med brorsan

Brorsan och jag hade en diger biosommar framför oss som. Det positiva med avsaknaden av sol under sommaren blev istället en framgångsfaktor utifrån ett bioperspektiv. Vi avverkade bland annat Jurassic World, Terminator, Mad Max, Fantastic 4, Ant Man samt  Mission Impossible. De två bästa filmerna i våra cineastiska ögon var Ant-man och Mission impossible.

Shopping med min son David

David skulle uppdatera sin halvslitna garderob. Han ville ha med mig som smakråd och sällskap. Det blev en svettig förmiddag för båda parter i butiker som Carlings, Jack and Jones, H & M och Stadium. Han blev ytterst nöjd med sina inköp såsom en ny skinnjacka, tröjor, T-shirts och underkläder.

Någon vecka senare hjälpte jag densamma att skruva eller snarare slå sönder hans gamla säng som han hade haft sedan barnsben. Därefter bar vi ner kvarlevorna utav dubbelsängen. David hade parallellt hittat en dubbelsäng på Chili som det var nedsatt pris på och långt ifrån lika klumpig som sin föregångare. Har man som i Davids fall ett rum och kök är varje frigjord kvadratmeter en bonus. När sängen  väl var på plats visade sig det att den passade optimalt ini omgivningen.

4 veckors semester

Från vecka 30 till 33 varade min sommarsemester. Eftersom min fru jobbade som ett urlakat djur vecka 30 och 32. låg det an på mig att dels kombinera avkoppling med att göra något, dels aktivera barnen. Jag tog barnen på några promenader, storhandlade med dem, båda dessa saker brukade vara mindre positiva saker, men nu funkade de oväntat nog perfekt. Det kan låta som tråkiga saker, men optimala utifrån att umgås med sina döttrar.

Under dessa veckor han vi avverka filmer såsom Cirkeln, Paddington, några Harry Potter filmer, Ice age 4. Annars var de mycket med sina bästisar. Hanna hade Lina och Tilde, Frida umgicks med Nellie, Ellen och ibland Jennifer.  Jag försökte reducera spelandet via Ipad, mobil, laptop eller tv genom att helt enkelt deklarera krig mot dessa stillasittandestingestar. Det gick oväntat bra, de spelade istället in egengjorda filmer via Ipad och la ut på Youtube. De spel som gäller är annars Moviestarplanet, Sims, Star stable, och Minecraft.

Jag passade på att  bjuda Marie på middag  i Knäppingsborg på Asken, en försenad födelsedagspresent. Hon ville se  Kristina Amparo; Sveriges svar på Ella Fitzgerald och Amy Winehouse.

Skogsröjet blev årets enda festival för mig. Mina vapendragare var som vanligt Stefan Hammarström, Johan Nordström och Jarmo Kolehmainen. För egen del blev det en relativt lugn tillställning där musiken låg i fokus istället för alkoholen. Jag hoppas innerligt att detta var sista året att sova i tält. Trots att jag och Stefan tältat 8 gånger på Sweden Rock och nästan lika många gånger på Hultsfred kommer jag aldrig att vänja mig att sova i tält. De band jag gillade mest var FM, Jono, H.E.A.T, Europe och Magnum.

Jag barnen samt kompisen Jonas och hans dotter drog till Stockholm med hotellfrukost och Gröna Lund som de stora aptitretarna. Det var väldigt skönt att slippa tänka på att köra, parkera och dylikt, bara koppla av i sköna säten för en ringa kostnad av 550 kr tur och retur för mig, Hanna och Frida. Tåget avgick 08.24 och var framme vid stationen cirka 1½ timme senare.  Vi drog direkt till Hotellet Elite Adlon på Vasagatan 42 det vill säga horribelt nära Centralstationen.

En plats som inte låg så långt därifrån och där vi lämnade ifrån oss våra väskor. Hotellet kostade för övrigt 1800 kronor för en natt, en summa vi delade broderligt på. Vädret var som det var denna sommar. Regn kan vara befriande, men inte när man åker karuseller. Dagen efteråt fördrevs med att gå runt i Gamla stan. Barnen köpte Cirkeln – trilogin samt en del kläder. För mig är Gamla stan synonymt med att besöka Science fiction bokhandeln.

Fyra nätter i London tillika storstadsstress och utraderad resebudget. Jag hade på känn att barnens önskedestination skulle bli kännbar ekonomiskt. Dock översteg den med råge mina förväntningar. Mellan 25 000 – 30 000 kronor är mycket pengar för 3½ dagar. Visst vi såg och besökte massor av coola platser, men ändå. Ett råd till oss själva när vi i nästa liv beger oss till Britanniens huvudstad är att aldrig åka mellan juni och augusti i alla fall inte när man har två barn med sig.

Madame Tussaud London Eye,  och typ alla museum var så fullproppade med människor att det förtog besöken helt. Trots att jag förbokat tur och retur från flygplatsen, tunnelbanekort, hotell, flyg och attraktioner blev det svindyrt. Nästa år får det bli sydvästra Vitryssland som resmål. Barnen verkade i alla fall djävulskt nöjda, det låg väl mer an på mig att älta  dessa i-landsproblem i rollen som ekonomisk ansvarig.

Marie drog iväg 10 dagar till Island med några kompisar. Detta var deras andra resa, den första skedde sju tidigare. De hyrde bil och tog sig från Reykjavik till bland annat Västmanöarna och Västfjordarna. De badade i Blå lagunen och umgicks med Lunnefåglar. Gänget hade tur med vädret, lite blåst, mycket sol och regn när de var på resande fot i bilen.

Två badförmiddagar i rad

I ren skär sydeuropeisk värme bilade jag, Hanna, Frida samt hennes kompis Nellie till Jurslas stolthet: Lillsjön. 28 grader på land, men desto kallare i vattnet, dock var denna dag som gjord för aktiviteter i vatten. Jag hade dagen innan ombesörjt picknickmat bestående av  iskallt vatten, skinkmackor, kex och frukt samt all utrusning såsom handdukar, filtar och vattenprylar.

Dagen efter var det lika fint väder, något sett i backspegeln var ovanligt under 2015 års sommar. Mårängbadet är nästintill den perfekta badplatsen. Stort, långgrunt, två ”beacher”, mycket ytor att sola på, kiosk, fotbollsmål, beachvolleyboll, och toaletter. Torr hud och en djävulsk trötthet var bieffekterna av  de två dagarnas badande.

Familjen Karlsson förmiddag

Pappsen sitter allt som oftast inomhus tillsammans med min mamma som sällskap förutom när det ska handlas middag. Därför försöker jag och brorsan få ut honom. En strategi som pappa genuint gillar är att få återuppleva sitt gamla kära Lindö med sina söner Jag tror faktiskt inte att en vecka på Barbados skulle kunna ersätta detta.

Hasse är uppfödd i Lindö och  spelat fotboll för Lindö FF det vill säga en sann Lindöentusiast.  När vi var mindre hade vi även ett sommarhus där, vilket innebar att vi kunde dissekera många timmar i området samt de flesta svampställena. Halvdagen avslutades med att frossa i hamburgare på Max.

Frida & pappa promenad

Äntligen fick jag med mig Frida ut på en längre promenad. Numera är det en sällsynt företeelse, något jag faktiskt saknar. Min upplevelse är att dessa promenader varit ett underbart substitut för att umgås med båda barnen eller var för sig. Jag har väl aldrig varit den här sällskapsspelskillen, utan hellre varit ute med barnen på fältet så att säga. I och med att Frida var ensam hemma och inte kom på något att göra var hon ett enkelt byte att få med ut på långpromenad.

Från Ektorp tog vi oss ner till Strömmen och runt den för att vika upp invid Äventyrsgolfen. Vi passade på att köpa två kulor i strut på Wallmans som avnjöts i ett soligt väder på en bänk runt fontänen. ”Pappa, vet du…..” haglade under de två timmar som vi var ute. Hon hade tusen charmiga frågor och pratade i stort sett konstant, utan tillgång till distraktioner som mobil eller Ipad. Det är nu jag märker hur snabbt hon vuxit och hur många funderingar Frida har. Detta var bland de två värdefullaste timmarna på flera månader i och med att vädret också var riktigt bra. Vi gick runt Folkparken, gick igenom kyrkogårdarna för att avsluta på Ica Strömmen.

Otursveckan

Först blev jag träffad av ett squashrack mot Mikael Lindau, där jag efter ett dåligt slag hade varit för het på gröten och ställt mig alltför nära hans kraftfulla swing. Massor av blod, ett märke nedanför ögonbrynet och blåmärken runt ögat blev resultatet. Några dagar senare gick jag oväntat rakt in i Lidl glasutgång. Jag var stressad, men utgången fungerade inte som den skulle enligt ägaren. Den öppnas knappt när  mätaren en för hur många besökare som vistats i butiken nollställs.

Tiggaren som satt precis utanför måste i skrivande stund lida av posttraumatisk stress utav mina illvrål efter incidenten.Det gjorde sjukt ont och  det blödde helvetiskt mycket från näsa och pannan. Jag hade också djävulskt ont i nacken typ någon whiplash-light. Jag anmälde faktiskt händelsen till Lidl. Några månader senare fick jag två 100 kronors checker som plåster på såren.

Skolavslutning

Hanna och Fridas skolavslutning skedde i Ektorpshallen och höll på från 17-18.30. Det var som vanligt en väl genomförd show där lärarna och eleverna tillsammans lotsade föräldrar och anhöriga via information och underhållning. Rektorn och vaktmästaren drog som vanligt av en cover av någon känd låt. Efter att barnen gett presenter till respektive klassföreståndare bar det iväg till Max för att fira att skolan var slut.

Hanna med sina bästisar: Tilde och Lina. Att de börjat sminka sig är inte något jag uppskattar alltför mycket. Marie och jag försöker implementera mottot: ”lagom är bäst”.

Stadsloppet och Squashstegen

Efter ytterligare ett ofrivilligt uppehåll var det så dags att försöka implementera kontinuitet. Det skedde i Vrinnevi med Jocke Andersson samt en jobbarpolare till honom. sträckan för mig blev en mil, medan de andra sprang 12 km. Jag var helt däckad. Dessvärre fick jag ställa in nästa tillfälle då jag klättrat och krupit i det oändliga i Busfabrikens lekkonstruktioner. Parallellt ett härbärge för virus och bakterier som skapade halsont både hos mig och min fru samt att Hanna fick feber.

Köpte korta behändiga och dyra kompressionsshorts samt kortärmad sådan på XXL-Sport. De visade sig vara  värda varenda krona då plaggen var helt underbara att springa i. Det blev en  2 mil sträcka som fick inviga dessa fantastiska träningskläder i ett härligt soligt och blåsfritt väder.

Stadsloppet gick av stapeln lördagen den 15 augusti klockan 14.00. Jag och jobbarkompisarna Robin Everitt och Fredrik Larsson möttes upp för att hämta våra nummerlappar och umgås innan startsignalen ljöd. Gradantalet pendlade mellan 25-27 grader, himmelsblått och relativt blåsigt. 2014 blev min nettotid 49.17. Detta år trodde nog jag att det skulle bli svårt att komma under 50 minuters strecket.

Jag hade medvetet lämnat både min Garmin klocka hemma samt min mp3. Syftet var att dels inte bli tidsstressad, dels insupa loppet utan musik. Första varvet kändes bra med en bruttotid på 24.40 minuter. Därefter upplevde jag det som att mina löpsteg reducerades och att kilometertiden ökade. Det visade sig vara helt fel då min sluttid oväntat blev utmärkta 49:29 minuter.

Resten av sommaren och hösten sprang jag en gång i veckan med kompisen Joakim Andersson  i Vrinneviskogen.  Jag har i skrivande stund också sprungit tre pyramidintervaller på Borgsmo. Själva intervallprocessen tar 28 minuter och är som tyngst när man ska springa 4 minuter i 80% av sin förmåga.

I skrivande stund ligger jag i division 5 med stor risk att åka ner i squash-6:an. Jag är väl inte bättre än såhär, dock har jag ändrat grepp från högaffelgreppet till ett någorlunda adekvat squashgrepp om man ska hitta någon form utav förmildrande halvlögner. Förhoppningsvis är det en av källorna till att jag utvecklas som squashspelare i ett holistiskt perspektiv.

Barnens önskemål – London

Jag har varit i London sex gånger, så för egen del hade någon annan storstad än London varit att föredra, en som inte besökts tidigare. Ens ögonstenar väger dock tungt då det kommer till val av semestermål. Från början var tanken fyra nätter och en tidig flyplanstidsavgång. I och med att jag dubbelbokade en vecka där Skogsröjet redan var inplanerat fick jag köpa om samma resa för 3200 kronor.

Självklart var detta minsta sagt surt. Jag beslutade mig för att inte hänga läpp, gjort var gjort. I detta it-virrvarr ändrades dessutom morgontiden för flyget till kvällstid, något jag inte uppmärksammade. Det innebar att när vi anlände efter midnatt till London var det bara att checka in och gå och lägga sig, istället för att ha en hel dag till vårt förfogande.

Tre veckor innan familjen skulle åka beställde jag från Londonbiljett.se: Madame Tussaud inträde, London Eye biljetter, 3 tunnelbanekort, t/r tåg Stansted- Liverpool station. Det är smidigt att ha detta fixat innan för att reducera horribla köer när man endast har 3½ dagar till sitt förfogande. Nackdelen är väl i så fall ifall resan utav någon anledning skulle bli inställd, då står man där med biljetterna. Dessa biljetter samt Hotellet som jag bokade var snuskigt dyrt, som allt boende är i denna metropol.

BasBudget

Madame x 4: 1200 kr

London Eye x 4: 1000 kr

7 dgr tunnelbanekort x 3: 1400 kr

Tåg /r Stanstedt – Liverpool Street: 1200 kr

hotel 4 nätter familjerum 8000 kr

Ryanairflyg: 3500 kr

Parkering Skavsta 500 kt

Mat:?, på tok för dyrt, vill inte veta

Shopping: ?, vill inte ta reda på slutnotan

Dag 1

I syfte att dels inte missa vårt plan på grund utav något oförutsägbart, dels få i oss något ätbart innan vi lämnade Sverige bilade vi till Skavsta runt klockan 18.00. Vårt plan avgick inte förrän 22.05, vilket skapade aningen mycket tidsdiskrepans, men vi missade ju inte flyget så att säga. Resan dit fungerade friktionsfritt, därefter följde tåg från flygplatsen till Liverpool Street.

En udda sak som försenade processen var en polisjakt där rättvisan letade efter en brottsling, dels på tåget, dels på stationen. Ingen passagerare kunde lämna tåget under 20 minuter då ett uppbåd av poliser genomsökte vagn för vagn. Helt plötsligt såg vi en färgad kille springa ifrån en av vagnarna. Killen var djävulskt snabb till skillnad från polistrojkan som jagade honom. Tågresenärerna flyttades under tiden från tågvagnen till en specifik plats på stationen för att 10 minuter senare slussas ut.

Efter ett febrilt letande efter en taxi som tog Mastercard, var det bara 10 minuter till Allie Road som låg mittemot ett pågående byggprojekt. Dollarkursen revalverade vårt hotellpris på Premier Inn från 7400 till 8000 kronor. Timvisaren var inte nådig mot nattsömnen; vi kom inte i säng förrän 02.30.

Dag 2

Alarmet ljöd likt en hord vietnamesiska  elefanter klockan 08.30. Sömndruckna intog vi vad som erbjöds på Hotellets frukostbuffé. Betoningen låg verkligen på engelsk sådan såsom äggröra, äcklig korv, champinjoner, brittiskt bacon, stekt ägg  och bönor. Dagens överraskning rörde sig i samma genre som gårdagens. Mot alla odds hade en endagsstrejk inletts vilket innebar att hela tunnelbanesystemet låg nere. Utifrån dagens minutiösa planering var det minst sagt förödande. Rockaden bestod utav att byta plats med vad som stod på fredagens agenda.

Vi traskade  mot Towern i ett väder som inte avslöjade om det skulle bli strålande sol eller spöregn. Katherines Dock avverkades kvick, därefter gick vi över mäktiga och gotiska Tower Bridge.  En stor del av vår förmiddag bestod att gå utmed Themsen via områdena Southwark, Bankside och Southbank.

Promenadens höjdpunkt för oss var Borough Market. Denna omtyckta marknad omgärdades av ett kvalitetshelhetsintryck. Det var nästan så att vi bulimiskt ville få upp den mastiga frukosten för att ersättas med dylika delikatesser från världens alla hörn av bakelser, bröd, kött, korv, grönsaker, frukt och typ 4-5000 andra produkter. Hanna och Frida lyckades tigga till sig varsin nutellaberlinmunk.

Stråken längs med Themsen hade verkligen snyggats till sedan jag var här för över 10 år sedan. Oändligt med höga byggnader hade skjutit upp från marken som glassvampar. För mig nya attraktioner som Shakespeares Globe samsades med gamla klassiker som Tate modern, Shouthwark Cathedral, Designer museum, HMS Belfast och Hayward gallery. Vi avslutade vår tripp genom att vila i solstolar på ett område invid Jubilee Garden.

Hanna och Fridas fokus trots dessa härliga barnvänliga miljöer låg på outletvaruhuset: Primark. En kompis till dem hade varit där för någon månad sedan och uppviglat våra barn, något som resulterade i frasen ”när ska vi till Primark”, typ 300-400 gånger. Vi traskade över gångbron Golden Jubilee Bridge där vi möttes utav tågnavet Charing cross. Första målet var världens största leksaksaffär Hamley`s som låg på Regent Street. Sex våningar med alla tänkbara som otänkbara leksaker, spel och prylar. Vi var långt ensamma om att vara här, men det var svårt att inte tycka att lek-mekkat var helt fantastiskt. Det blev några riktigt coola inköp såsom en typ av lera som man skapade och blåste upp sina egna ballonger.

Vi fortsatte Regent street till Oxford street. Primark låg dessvärre åt fel håll för oss och dessutom en bra bit bort på denna tillsynes oändliga gata. Hanna letade febrilt efter kläder med emoji tryck. De proppfulla våningarna påminde en del om Ullaredhetsen, fast utan några som helst regler. Folk körde sina fulla vagnar utan hänsyn till vare sig människor eller klädesplagg. Denna kommersiella laglöshet var djävulskt påfrestande. Jag ville bort, men det ville inte resten av familjen.

Efter en timme hade vi äntligen handlat klart. Från den fundamentala galenskap till nidbilden utav stadsstressen på Oxford Street. Vi lyckades efter ett tag få tag i dubbeldäckare som sedermera förde oss till Piccadilly Circus. Vi hade adekvata metrobiljetter, men inga bussbiljetter, de skulle inköpas på annat håll, men chauffören var omtänksam så vi fick åka med i alla fall.

Nästa mål var min favoritbutik: Forbidden planet vilken inhystes på Shaftbury road. Innan dess åt vi på ett franchising-pasta-stället: Spagetti house. Maten som serverades utav de überstressade personalen var lagom god, varken mer eller mindre. Runt klockan 18.30 nådde vi till sist Forbidden planet. Här har dem verkligen det mesta när det kommer till tidningar, böcker, prylar, dockor i genrerna sci-fi, superhjältar, fantasy och horror. Jag nöjde mig med en Breaking bad mugg och en spiderman nyckelring. I ärlighetens namn hade det inte varit det minsta problem att spendera några tusen på detta ställe. Min familj fick släpa ut mig ur butiken för att avsluta kvällen strosandes runt Covent garden.

Efter en dag med tillsynes promenader och väldigt duktiga barn utifrån att vi gått hela dagen var det dags att ta sig hem. Tunnelbanestrejken hade skapat ett havererat logistiskt kaos såväl för lokalbor som skulle hem från jobbet, som oss arma turister. Bussarna stannade knappt till  invid hållplatserna på grund av att de var överfulla. Vi bestämde oss till sist för att gå den långa vägen från Covent garden till Adelgate. En promenad som tog över en timme. På vägen hem köpte vi lite chips, bröd och frukt till kvällens familjemys framför dumburken. Det var sjusärdeles skönt att kasta av sig skor som osade något utomjordiskt obehagligt.

Dag 3

Hotellets frukostbuffé höll på krackelera. Deras välgenomtänkta servicestrategi blev tyvärr kontraproduktiv. Att på morgonen låta trötta, hungriga och indirekt lättirriterade barnfamiljer vänta på att få ett bord tilldelat sig var långt ifrån optimalt. Det var sedan köer till de olika bufféavdelningarna. Den stora orsaken var att de serverade för lite mat utifrån den knökfulla lokalen. Våra logistiska problem fortsatte  efter frukosten, då grindarna till tunnelbanetågen slutat fungera. Alla resenärer fick istället ta sig till närmaste annan tunnelbanestation.

South Kensington var vår avgångsstation. Därifrån gick vi till Natural History Museum. Köerna som omfamnade oss var abnorma. När vi väl kom in var det ytterligare köer till deras permanenta dinosaurieutställning. När vi genomlidit denna fas så var det dags för ytterligare ett kösystem i själva avdelningen på en provisorisk ramp. Människomurarna förtog minst sagt upplevelsen av besöket på detta gigantiska museum. Mineralavdelningen var också något som jag upplevde som tafflig i jämförelse med Naturhistoriska i New York. Efter 1½ timme var vi mäkta trötta på uppstoppade djur och trängsel.

Vi besökte sedan Harrods endast för barnens skull, därefter åt vi lunch i det gröna på en parkbänk. Det närliggande Science Museum var nästa anhalt. Fem våningar med information om naturvetenskap och teknik för två år framöver, på engelska, var något barnen inte precis dyrkade. Trots detta gick familjen diktatoriskt och pliktskyldigt genom de fem våningsplanen.

Nästa anhalt var adekvat vila i Jubilee park där vi fått en tid att åka London Eye klockan 19.30. Under två timmar blev det att kolla på akrobater, musiker, clowner och massor av andra gatukreatörer. De ringlande köerna invid London eye gick förvånansvärt snabbt att avverka. Detta uppdaterade pariserhjul, ett av de högsta i världen visade sig vara en riktig bra turistfälla. Turen tog runt 30 minuter, glaskabinen var rymlig dessutom var utsikten gudomligt mäktig. I jakten på att hitta en bra indisk restaurang tog vi oss vidare in i smeten runt West end.

The Grand Indian blev platsen där orientaliska kryddor skulle smeka våra nordiska smaklökar medsols. Frida åt dessvärre knappt något, Hanna gillade vad hon såg. Vi fick ett överflöd av mat, men blev på ett turistiskt sätt uppluckrade utav den förrädiskt lömska gubben som skötte vårt bord. Att diskutera var lönlöst, vi fick stå vårt kast med att betala de 1700 kronor som kalaset kostade för fyra personer. Maten var god, men inte i den mängden, och inte till det priset. Vi tog sedan tunnelbanan hem till vårt trånga hotellrum.

Dag 4

Jag hade sovit som en dvärgcollie under natten det vill säga typ någon timme. Min belöning bestod av att höra de tre andras flagranta snarkningar och sängvändningar. Min brittiska Golgatavandring präglades av lakoniska perioder och surrealistiska gäspningsattacker. Räddningen stavades kopiöst med starkt kaffe under dagen som gick. Lördagens mål bestod av att besöka Londons största marknad Camden. Lördagar är den veckodag då hela området är öppet tillika mest människor i omlopp.

Sedan jag var här för cirka 10 år har marknaderna dels vuxit ihop, dels expanderat i sig, trots storbranden som bröt ut år 2008. De olika marknaderna bildade tillsammans en osannolik gröt av marknadsstånd som minst sagt var enorm. Området har blivit så populärt att den klättrat till Londons fjärde mest besökta turistattraktion.

Det var myriader av prylar; allt från äkta hantverk till kopior av Bangladeshkopior. Trängsel, krimskrams, värmebölja och ett oändligt crescendo av försäljningsuppmaningar gjorde att man efter några timmar var helt slut i hjärnan. Det gick helt enkelt inte att ta in flera intryck.

Jag var dock oerhört nöjd med två superhjältecanvas; ett där superhjältarna ersätter Jesus lärjungar under sista måltiden, ett där några dräktfetischister agerar rockband på en scen. 900 kronor för dessa coola tingestar; frågan var egentligen var de skulle få plats i hemmet?

Det hade inte varit något större problem att spendera 10-20 000 kronor på Camden, men istället för att shoppa blev jag tvärtom rationellt snål. Lunchen betades av på världens bästa  fastfood-restaurang Kentucky Fried. Vi lämnade utmattade Camden Town för Baker Street, där vårt mål var klassiska Madame Tussauds. Med anor från 1884 attraherar dessa vaxdockor fortfarande Londonbor som turister. Marie hade besökt turistmålet tidigare, men inte jag eller barnen.

Våra förbokade biljetter gav oss legitimitet att passera den horribelt långa kön. Tyvärr var det schizofrent mycket folk även inne i lokalerna. Det  förtog indirekt 80% av hela besöket. Vissa dockor typ Michael Jacksson kom man inte ens i närheten av, andra fick man stressa sig genom då horder av turister trängde sig för att bli fotograferade med sina personliga favoriter. Min personliga favorit var den relativt korta 4D filmen med Marvelkaraktärer. De bekämpade antagonisten  den onde Dr Doom.

Efter detta äventyr bar det iväg till närliggande och gigantiska Regent Park. Lite vila i kvällssolen i symbios med kall citronläsk och rastlösa barn som ville hem eller besöka någon ny souvenirshop. Hanna och Frida fick efteråt äta på McDonalds därefter tunnelbanade vi hem till hotellet runt 20.00 för att packa, pilla med mobilerna och inta en ytterst välbehövlig avkoppling.

Dag 5

Vi åt vår sista frukost, lämnade in vårt bagage i hotellets förvaringsrum. Sista dagen avrundades med att vistas runt Piccadilly  Circus och Covent Garden. Det blev avkoppling, fika och lunch på Spagetti House. Processen att ta sig till flyget var beroende av att tiderna synkades. Först tunnelbana till Liverpool Street därifrån till Stansted och slutligen processen med passkontroller, bagageinlämning och shopping på flygplatsen. 18.15 avgick flyget från Stansted; 21.30 lämnade vi långtidsparkeringen på Skavsta.

När vi kom hem blev det att krama katter, kolla posten och packa upp. Borta bra, men hemma bäst. Min lärdom som barnfamiljsturist blev att istället att förlägga dessa dagar i slutet av maj eller i början av september för att undvika de hektiska sommarmånaderna. Är man bara ute efter att äta gott, se någon musikal eller fotboll och besöka pubar så funkar självklart juli och augusti utmärkt. Då pundet för närvarande nästan står i 15 kronor är det bara att inse att pengar i mängder behövs, med stark betoning på mängder. De pengar vi la ut på fyra dagar i London kunde vi semestrat två veckor i Grekland för.

Continue Reading »