En adekvat tradition sedan 1998

I begynnelsen när jag och min fru Marie precis träffats inleddes en matprocess som idag är mer vital än någonsin. Vi upplevde att det vore trevligt att sätta guldkant även på vardagen genom att en gång per månad besöka en helt ny restaurang. Främst låg fokuset på Norrköping och dess restaurangutbud, men närliggande städer var lika attraktiva att konsumera.

Pizzerior fick i undantagsfall figurera i statistiken. När det gått några år så är det fritt fram att ta samma mathak som förut. Det väsentliga är väl att ha en restauranglista som årsvis är fri från samma ställen. Vi brukar också passa på att spara någon månad extra med syftet att äta när vi är på semester i Sverige eller utomlands.

Budgeten ligger på beskedliga 600 kronor, en summa som vanligtvis inte genererar i någon 3 rätters meny precis, men en huvudrätt, dryck  och valet mellan förrätt vs efterrätt. Huvudsyftena är att att hålla gnistan vid liv, känna oss lite sådär härligt lyxiga och testa och beta av  Norrköping restaurangutbud. I årets lista utkristalliserades att det var få ställen som inte besöktes i Norrköping, undantaget var en utmärkt restaurang i Österlen, Britta och Lennarts i Norsholm samt Smultronstället i Söderköping,

2013 bästa restaurangbesök

Bästa ställe enligt oss utifrån de ställen som vi besökte 2013 var utan tvekan Östgöta kök. Visserligen är vår ambition att äta middag på restaurangerna inte luncher. Ibland tar dock nyfikenheten överhanden och då inkluderas ibland lunchrestauranger. Av de lunchställen som vi förut ätit på lägger sig Östgöta kök på en helt annan nivå. 120 kronor för en lunch, dyrt, absolut, men det beror på hur man definierar dyrt. Vill man ha råvaror som dels är närproducerade och innehållandes så få gifter som möjligt i samklang med osannolikt bra service är detta snarare billigt.

Alltid på lunchmenyn: Östgöta Köks Klassiker

Våra hemrullade köttbullar med potatispuré, gräddsås och lingon
Wadstens Charks kryddiga isterband med dillstuvad potatis och rödbetor
Hemgravad lax med hovmästaresås och dillstuvad potatis
135 kronor

Varmrökt lax från Finnö Fisk, pressgurka, hovmästaresås och dillstuvad potatis
145 kronor

Inkluderar alltid Östgöta Köks mineralvatten, sallad,
vårt stenugnsbakade surdegsbröd, kaffe och liten kaka

Måndag
Italienska köttbullar i tomatsås med risionipasta, grönsaker och parmesan

Tisdag
Pytt Bellman med senapsgrädde, slatgurka och rödbetor

Onsdag
Pocherad  färsk fisk med ägg, räkor och persilja serveras med dillpotatispuré

Torsdag
Majskyckling med ljus dijonsenapsås, rostade grönsaker med gremolata

Fredag
”Burger Friday”

2013 sämsta restaurangbesök

Utifrån ett helhetsperspektiv blev Viet Deli sämsta matbesöket 2013. Den trånga intetsägande DDR-inredningen kunde kapa vilken mateufori som helst. Ägarinnan var dock otroligt trevlig och pratsam. Hon brann verkligen för att sprida ljus på den vietnamesiska matkulturen. Tyvärr var läget och lokalen bromsklossar som reducerade syftet med hennes matmission.

Den vietnamesiska matkulturen påminner mångt och mycket om sin kändare granne Thailand när det kommer till kryddorna såsom citrongräs och lime. Kontrasten ligger snarare på att smakkombinationen är sötare och mindre kryddstark samtidigt som kokosmjölk inte används lika frekvent, utan mer buljongbaserade soppor och grytor.

Antingen hade vi ren skär otur eller så var våra rätter helt enkelt relativt intetsägande. En faktor som inte borgade för att vi i fortsättningen skulle grotta ner oss i Vietnamesiska recept i hemmets ljuva vrå.

Regional Matkultur

Regional matkulturskyltar bör uppmärksammas lite extra på grund av dess funktion. Anledningen stavas närproducerat och ekologiskt. Regional Matkultur är ett nätverk med medlemsregioner över hela Europa. Det gemensamma målet är att utveckla regioner genom regional mat och kulinariska traditioner. Ökad användning och produktion av regionala livsmedel utvecklar småskalig verksamhet med klara synergieffekter till turism, miljö, sysselsättning och hälsa.

Företagsmedlemmar i nätverket ser till att produkterna har sitt ursprung från regionen, även om det finns enstaka ekonomiska rovdjur som bara utnyttjar nätverkets dragningskraft . Som sagt kulinariska traditioner och färdigheter är något att  värna  om och vara stolta över.

2013 matställen som besöktes

Januari           Tegelvalvet krog

Februari         Viet Deli (Repslagaregatan)

Mars               Louise De Geer

April               Sportbaren Titan

Maj                 Bröderna M  (Österlen)

Juni                Gamla Bryggeriet  (Spångenbacken)

Juli                  Enjoy Bar & Mat  (Kvarteret Knäppingsborg)

Augusti          Britta och Lennarts (Norsholm)

September    Smultronstället (Söderköping)

Oktober         Östgöta Kök

November     God Vän  (Kungsgatan)

December     Paris Du Liban  (Kungsgatan/S:t Persgatan)

Med rätt att klaga

KRAV – snart tandlösare än Centern politiska kompass.

Är KRAV främst en kapitalistisk strategi att sätta högre priser på sina produkter i syfte att frigöra mera pengar till sina aktieägare? Som kund har jag den senaste 10 års perioden försökt premiera KRAV-produkter framför kemikaliehärdar. På senare tid har det dock framkommit uppgifter att det förekommer halter av minst sagt farliga ämnen i antal produkter. Jag är rädd för om dessa tester skulle intensifierats så skulle alarmklockorna ljuda lite varstans. Deras främsta argument är det oerhört missvisande begreppet gränsvärden och det ständigt reproducerade mantrat: ”Vi håller oss inom EU:s gränsvärden”, vilken tur, då är det helt ok. Frågan är vem skapar dessa gränsvärden och vilka dolda agendor dem har i bagaget. När multinationella företag basunerar ut sitt missnöje över modifierade gränsvärden skapas en myriad av kompromisser där alla inblandande bildar en eklektisk gryta av nepotism där ingen vågar göra något eftersom de själva kan bli drabbade.

En annan aspekt av det hela är den så kallade cocktaileffekten. Samverkanseffekter uppstår när olika kemiska ämnen samverkar och kan leda till hälsofara. Vi utsätts varje dag för många olika kemikalier, bland annat via maten. De flesta av kemikalierna är naturliga och kan påverka hälsan både negativt och positivt. De icke naturliga kemikalierna är bland annat bekämpningsmedel, miljögifter och vissa livsmedelstillsatser. Hur alla dessa ämnen, både naturliga och icke naturliga kemikalier samverkar kallas ibland cocktaileffekt. Den uppstår redan vid mycket låga halter och är den troliga orsaken till en rad hälsoproblem hos barn och ungdom till exempel ADHD och andra beteendestörningar, såsom allergier, astma och cancer samt fertilitetsstörningar senare i livet. Det är de låga nivåerna som är en del av problemet. Gränsvärden gäller en viss mängd, men om man i vardagen köper andra produkter där också dessa dysfunktionella ämnen ingår, så överskrids med lätthet gränsvärdena och då är man helt plötsligt på fel sida av gränsen och hett villebråd för en uppsjö av farliga sjukdomar som bara beror på ämnena i sig.

Jag spenderar massor av pengar på krav-märkt och ekologis extra jungfruolja. ”Råd & Rön har låtit testa tio olika ekologiska jungfruoljor både i laboratorium och i ett smaktest med vår provsmakningspanel. Analysen på labbtestet visade att några av oljorna innehåller rester av bekämpningsmedel. Klorpyrifos heter ett insektsgift som påverkar nervsystemet och som hittas i tre av oljorna. Och i en av oljorna fanns också spår av DDT. Om vi hade testat olivolja av konventionellt odlade oliver är det troligt att vi även där hade hittat rester av bekämpningsmedel och i högre halter (Råd & Rön 2012-09-25). Det är anmärkningsvärt att ekologiska oljor innehåller bekämpningsmedel när märkningen ska borga för att vi konsumenter ska slippa dessa giftberg.

Det senaste alarmet handlade om våra barn framtid, de som ska ta över när vi dör tillika våra ögonstenar. Barnmat är ett lukrativ bransch, men när man tror sig köpt sig fri från tillsats-djävulen visar det sig att även KRAV produkterna innehar spår av gifter. För två år sedan slog svenska forskare larm om höga halter av bland annat arsenik, kadmium och bly i grötprodukter för barn. När Testfakta för ett tag sedan analyserade 14 olika gröt- och vällingsorter från svenska butikshyllor visade det sig att de giftiga ämnena fanns kvar, något som oväntat Livsmedelsverket i Sverige också konstaterade i en ny rapport där 92 olika livsmedel för barn analyserats.

För arsenik och kadmium, som två av tre produkter innehåller, saknas det lagstadgade gränsvärden för barnmat, något jag ser som ett kollektivt ögontjäneri, tills media vaknar till, då händer eventuellt saker beroende hur länge de är på heta listan. Nivåerna är höga nog att några få portioner om dagen ger barnen intag av arsenik eller bly som överstiger rekommenderade maxgränser. Fyra av produkterna var KRAV-mäkta och två av dem var sämre ut än genomsnittet. Enagos gröt som var sämst anger att de har 48 % ekologiska produkter. Det är ganska logiskt att ekologiska produkter inte är bättre- åtminstone inte än svenska konventionellt odlade produkter.

Den förmodligen största källan till att det förekommer höga halter av arsenik, kadmium, bly och andra icke uppmätta gifter i barnmat är att det fortfarande är tillåtet att sprida slam på åkermarken. Dessa återfinns ”naturligt” i marken och tas upp av ris och spannmål ur jorden. Det gör att halterna ofta är höga i just gröt- och vällingprodukter dock  överskred de inte gränsvärden som finns för bly. Ursäkterna är konkreta, ärliga men borde också fungera som en adekvat rannsakningskatapult att ta bort KRAV eller ekologiska märkningar eftersom de inte står för det de utlovar.

Det svenska jordbruket sprider som sagt stora mängder slam på odlingsmarken, vilka är kraftigt förorenad med tungmetaller. Det är främst ett företag som skall klandras: Lantmännen; de är medlem av slamföretaget Revaq och tar emot slamodlad spannmål. Slammet kommer som en restprodukt från reningsverkens hantering av allt avfall från industrier, sjukvården och hushållen som hamnar i våra samhällens avloppssystem Småbarnsföräldrar bör vända sig till främst Lantmännen, men också Semper, Nestle med flera i syfte att kräva att slamspridningen upphör, samma krav som för övrigt Naturskyddsföreningen ställer.

Måhända bättre att äta mer kött då? Njet, betänk att köttdjur oftast är uppfödda på spannmål, hur mycket tungmetaller finns i deras kött egentligen? Rationellt och etiskt ska de produkter som anses vara rena verkligen vara kliniskt rena. Det spelar ingen roll om KRAV- och ekoprodukterna reduceras från 10 000 till 500 stycken, bara de är rena från tillsatser och gifter. Går detta inte att garantera, se till att bannlys märkningen som dränerar konsumenter  som bryr sig om vad de stoppar i sina barn och sig själva på välbehövliga tusenlappar.

Hur skulle det vara om jag kör över en människa för han repar min bil, och skyller på föräldrarna för bristande uppfostran? Eller om jag rånar en värdetransport och skyller på att pengarna ändå kommer från korrumperade banker? Det ska inte vara så enkelt att skylla på närliggande icke-ekologiska odlingar ”smittpotential” och ändå få märka sina produkter med KRAV eller ekologisk, när man dessutom höjer priserna på produkterna. KRAV som inte är KRAV underminerar dessutom de KRAV-produkter som faktiskt är rena. Inom en snar framtid finns det bara förlorare, då trovärdigheten är lika med noll. Företagen kan då inte ta ut jättelika påslag på ”rena produkter” och vi konsumenter har en märkning mindre som leder oss mot tillsatsfri vardag.

Miljötänket som dödar – välj dubbdäck om du vill överleva i vintertrafiken

Dubbfritt är något som allehanda institutioner tycks vilja pränta in oss svenssonbilister är bäst att köra på. Propagandadreven är många och mäktiga, deras dogmatiska budskap är: ”för miljöns skull”. Om det vore så att bilister varken glider av vägar eller klarar motlut så vore valet enkelt. När ens egen, familjen eller medpassagerares säkerhet sätts på prov så tycker jag att varje liv som går förlorat för att man gjort ett miljöval är förkastligt. Om dessa istället inte valt dubbfritt så hade det enligt all forskning varit mycket säkrare på de svenska vinterunderlagen, det vill säga den som inte är ”sponsrade” utav dubbfrittmaffian. Det är precis som att man har glömt bort att det kan bli vinter i Sverige igen, men det vi nu upplever visar i allra högsta grad hur viktigt det är med riktiga vinterdäck på våra fordon. Att förbjuda dubbdäck är att utsätta svenska folket för en större risk för trafikolyckor. Förbudet mot dubbdäck påverkar inte bara de som bor i de aktuella kommunerna utan det påverkar trafiksäkerheten negativt i hela Sverige eftersom de trafikanter som nu väljer bort dubbdäck kör bil i hela Sverige och utgör därmed en ökad trafikfara för alla trafikanter.

Så länge de dubbfria är sämre  än traditionella dubbdäck tycker jag att det borde vara förbjudet för kommuner och andra stora samhällsaktörer att propagera för att avveckla dubbdäcken och dessutom skuldbelägga ont anande bilister i landet. Dessutom går Nollvisionen som vi har i Sverige stick i stäv med miljömålen, fast i detta fall prioriteras det miljömässiga. Om någon som jag känner dog av denna aspekt i trafiken , så vet jag inte riktigt om jag hade blivit tillfredsställd av svaret ”men dem gjorde ju det för miljön”. Skillnaden mellan att köra bil med dubbdäck än att köra utan är stor. Risken att drabbas av olyckor minskar drastiskt om bilen har dubbdäck till skillnad från om den har försetts med dubbfria vinterdäck. Skillnaden kan vara så stor som 43 procent, enligt en undersökning från Trafikverket, i om en trafikolycka kan resultera i en dödlig utgång eller inte. Även om nu många bilar i Sverige har antisladdsystem och antispinnsystem så hjälper inte tekniken vid kraftig inbromsning då man behöver fästet som bäst på vägbanan.

Delade turer, en arsenal av ångest

Delade turer är återigen i fokus, för några år sedan pågick det en nästintill likvärdig diskussion. Då skulle politikerna genast rätta till de dysfunktionella problemen som härjade i Kommun- och Landstingskorridorerna. I backspegeln uppenbarar sig istället fagra ord, men oerhört liten verkstad, nu är läget värre än någonsin. Alla maktinblandade skyllde politiskt korrekt på varandra, sedan pockade andra färska nyheter på uppmärksamhet, och problemen föll återigen i en medial dvala. Minst 150 000 människor främst i städbranschen, äldreomsorgen och bussförare huserar inom dessa otvivelaktiga arbetsramar.

Jag jobbade själv på ett äldreboende för några år sedan, där delade turer var en del av arbetsvardagen. Mitt vikariat räckte fullt ut för att inse att detta var helvetet på jorden utifrån ett arbetsperspektiv. Att många mår psykiskt dåligt är inte svårt att lista ut när hela ens mentala karta ristas om. Det är just känslan att inte vara ledig, inte ha dagens arbetsuppgifter bakom sig som terroriserar ens psyke konstant. Jag härdade ut på grund av att jag just hade ett kortare vikariat, annars hade jag nog inte klarat av det hela. Även om de erbjudit mig fast jobb så hade jag definitivt inte antagit deras lömska livskvalitets-reducerar-kontrakt; ekonomin får inte gå före ens hälsa. Besserwissrarna som inte prövat på skräcktiderna förstod aldrig vad de argumenterade emot. Delade turer måste helt enkelt upplevas för att förstå dess rättmätiga innebörd. Förståsigpåarna menade att den luckan på 3-5 timmar var ett utmärkt tillfälle att hinna med göra saker som man vanligtvis inte hann med. Precis däri ligger också grundproblemet; man tar sig sällan för något, när ens mentala frihet fotfarande är fjättrat kvar på förmiddagspasset. När jag gjorde saker som jag i vanliga fall gillade, så fanns tankarna ändå kvar på att gå tillbaka till arbetet inom några timmar. Jaha, nu är det 4 timmar kvar, 3, 2,1 och nu måste jag förbereda mig inför kvällspasset.

Här har Fackförbunden onekligen en viktig uppgift framför sig vilket borde kategoriseras som prioritet 1; tyvärr upplever jag bara att Kommunal är med i matchen. När detta fenomen dessutom ökar är det bråttom att slå näven i bordet en gång för alla. Jag minns fortfarande med fasa de hemska månaderna, och när någon nämner att de har delad tur så lider jag genuint med dessa individer. Jag bodde ändå nära min arbetsplats, värre är det för dem som är beroende av kollektivtrafik eller de  som bor lång ifrån sitt arbete. I mycket blir de oönskade arbetsfria timmarna mitt på dagen transport­sträck­or, då handlar livet enbart om jobb, jobb och att ta sig tur och retur från sitt arbete. Har man dessutom småbarn är risken stor att man bara träffar dem få korta stunder under dygnets 24 timmar. Barnpassningen blir dessutom ett gytter av tidspyssel för alla inblandade. Ens egentid med träning, föreningsliv och dylikt är i stort sett dränerad på tid, då de flesta aktiviteter sker efter klockan 18.00. Dagis är ju inte öppna så tidigt på morgonen eller sent på kvällen, så de man får förlita sig på släkt, vänner, pensionera­de föräldrar eller snälla grannen. Sedan finns det som alltid individer som tycker att denna arbetsfördelning är optimal. Men dessa är enligt studier utförda av fackförbunden i minoritet. Buuuuu, bort med delade turer, bort med det mentala fängelset.