Den vackra huvudstaden

Gröna Lund var familjens primära mål, men i dess kölvattnen lurade Globen SkyView, ABBA-museet, Skansen, Gamla stan, Söder och självklart god mat. Anledningen att det först nu blev Stockholm stavades troligtvis Fridas längd i centimeter. Det var först nu hon kunde åka de flesta karuseller till skillnad från åren innan, dock nådde hon inte upp till 140 cm gränsen.

Undertecknad bokade upp snordyra Scandic hotellet Hasselbacken något halvår innan. Två nätter för 3200 kronor i ett klaustrofobiskt rum, men med en frukost som man står sig på nästan hela dagen. Förutom själva morgonsvullandet så var läget i sig klockrent med endast 100 meter till såväl ABBA museet, Gröna Lund, Wasa-museet som till Skansen. En faktor som spar  både tid och reducerar stresshormonerna betänkligt.

Vi skippade bilen för att ta tåget tur och retur till Stockholm en kostnad som däremot jag upplevde som billig; 1000 kronor för fyra personer. Det var några år sedan jag vistades mer än ett dygn i den kungliga huvudstaden och som sagt första gången med småttingarna, som inte är småttingar längre.

I Sverige är vädret A-O huruvida ens semester kommer att utkristalliseras. Med sol och värme finns de rätta förutsättningarna tillgängliga, men med spöregn och blåst kan man lika gärna vara hemma; det är ett vågspel att bege sig ut i detta avlånga land. Vi hade dock två dagar att spela på utifrån de oförutsägbara väderprognoserna. Halvtaskigt väder går väl an, men ett ihållande regn är helt förödande.

DAG 1 – förväntningar och mycket intryck blir det

Vi stegade yrvakna upp när alarmet ljöd klockan 5 på morgonen. Solen tycktes oväntat ha fått fotfäste på himlen. Vi tog buss ner till Centralstationen där vårt tåg till Stockholms Station avgick klockan 08.24. Den behagliga resan tog bara runt 75 minuter. Väl i huvudstaden blev det promenad och inköp av ett dygnskort x 4 av ett SL-kollektivtrafikkort. Vårt färdmedel till upplevelseön Djurgården blev spårvagnen som nästan tog oss in till Scandic Hasselbackens reception.

Vi ställde in bagaget och tog med oss det nödvändigaste för att i nästa stund äntra Djurgårdsfärjan till Slussen och sedan vidare via tunnelbana till Globenområdet. Sedan jag var här sist har Tele2 arena tillkommit, något som blev extra tydligt via Globen skyvView då helheten exploderade rakt upp i ansiktet. 130 meter ovanför havet i ett hiskeligt lågt tempo där utsikten var både hänförande som spännande i symbios med adekvat information inne i glasgondolen vad man egentligen stirrade ut på. 16 personer var maxantalet som fick plats i vagnen. I vår gondol var det runt 10 personer, något som öppnade möjligheter att ta bra foton. Allt som allt tog aktiviteten 20 minuter och kalaset för dessa kostade 490 riksdaler.

Efter detta vandrade vi igenom de 66 butiker som samsades nedanför Globen i gallerian där vi åt på McDonalds. Vi tog därefter tunnelbanan till Gamla Stan där barnen var oväntat måttligt roade. Varsin Ben & Jerry´s glass stillade deras otålighet med 45 minuter samtidigt som jag återuppväckte ett latent sockermissbruk med smaken ”Cherry Garcia”. Denna delikata smaktingest har tycks försvunnit från Norrköpings nejder, vilket månne är tur utifrån ett kaloriperspektiv. Under tiden passade jag på att besöka mitt absoluta favoritställe: Science-fiction bokhandeln.

Råkar man som jag själv dyrka genrer som horror, sci-fi, superhjältar och annat underligt är denna plats lika helig som Almedalen för politiker. Barnen tjat avskräckte mig inte dugg från att upptäcka varje meter utav lokalens yta. Mina inköp stannade dock vid Sherlock: Holmes tv-serie boxar, Nightmare before Christmes mugg och Marvel monopol samt Game of throne kortlek. Nörd har en stark negativ klang, men alla som besöker denna butik tillhör troligtvis denna mycket underskattade kategori av människor.

Vi reproducerade morgonen färjerutt för att äta sjusärdeles gott på O`Learys invid Gröna Lund. För en ringa kostnad utav 800 kronor blev vi mätta och belåtna. Deras barnmeny är gudasänd utifrån ett föräldraperspektiv; varierat, gott och mycket mat det vill säga noll gnäll samt att pappa och mamma fick ett gyllene tillfälle att ta sig en cider eller kall öl till kaloriboet.

Dagens sista planerade aktivitet var ett besök på närliggande ABBA-museet. För 520 kr fick familjen tillgång till såväl ABBA the museum samt Swedish Music hall of fame. I det priset ingick en svenskspråkig audioguide, något varje besökare bör kosta på sig i syfte att förhöja upplevelse. En orgie utav scenkläder, guldskivor, originalprylar, memorabilia etsade sig tuggummilikt fast hos oss de betalande. Mina förväntningar var motstridiga eftersom jag  var rädd för jakten på ABBA intresserade turister eventuellt skulle hinna före att skapa ett levande och varierat museum, där inte bara massa föremål stod i fokus.

Mina farhågor besannades inte, utan det var en härlig kronologisk musikcrescendo som visade sitt rätta ansikte; att belysa världen om denna grupps storhet men framförallt dess tidlöshet. När jag var yngre så var det gruppen KISS som gällde, ABBA var indirekt bannlysta. Ju äldre jag blev desto mera insåg jag vilka genier Björn och Benny var/är. De lierar sig på min lista med storheter som Beatlesteamet Paul & John. I museet fanns bland annat Polars mixerbord där ABBA  soundet skapades, Folkets Park plats där de möttes, Stikkans kontor, Skärgårdsön Viggsö där många hits skapades och historien i Brighton 1974 där musikhistoria inleddes.

Det och mycket annat med audioguiden i högsta hugg som intim vägledare till berättelsen om ABBA mötte oss som besökare till Stockholms nya turistattraktion. Jag och Marie var supernöjda, medan barnen under besökets gång också tycktes gilla vad de såg och hörde. För oss tog det två timmar innan vi avslutade besöket på den utmärkta pop-shopen. Självklart var det svårt att motstå det som hutlöst erbjöds.

ABBA var museets huvudspår, Swedish Music hall of fame hamnade dessvärre i periferin. Jag tycker dock det är ett smart drag att implementera in svensk musik historia i biljettpriset eftersom det synliggör annan bra svensk musik från 1930 talet till nutid.  Tyvärr kändes denna presentation utav svenska klassiker  aningen framhastat och mer som en  microgodsvagn än ett lok.  Då jag samlar på svensk hårdrock och svensk musik överlag kan jag inte låta bli att ponera om hur det skulle kunna sett ut om museet lagt lika stort krut på att presentera Secret service, Europe, Roxette, Army of lovers, Yngwie J Malmsteen, In Flames mer utförligare, men framförallt  andra akter som borde varit superstjärnor om  de inte kommit ifrån Sverige istället för USA och Storbritannien.

Mina visioner om ett levande hårdrock museum torde kunna vara ytterligare ett lok tillika världens enda. Där skulle den svenska hårdrockens historia presenteras från dess grund till nutid samtidigt som  Swedish Music hall of fame skulle få betydligt större yta att bli ett adekvat lok som då skapar världens troligtvis bästa och varierad musik-museum-nav. Janne stark heter mannen som skrivit  hårdrockbibeln “The Heaviest Encyclopedia Of Swedish Hard Rock And Heavy Metal Ever”. Den mannen, den kompetensen borde tas tillvara för att skapa världens coolaste och mest levande hårdrockmuseum med lite hjälp av mig själv och några andra kreativa entusiaster.  Som euforisk besökare skulle man kunna ta alla tre musiklok på samma biljett, men också var för sig.

Som helhet var detta en riktigt bra upplevelse där det bara fanns vinnare. Vi avslutade helt utmattade resten av kvällen på hotellrummet där wi-fi aktiviteter, morgondagsplanering och fotbolls-VM matcher stod högst upp på agendan.

DAG 2 – Gröna Lund

Frukosten på Scandic hotellen är i sig helt fenomenal. Det är en plats där de mest kräsna barnen kan få i sig frukost utan att hitta ständiga bromsklossar till att inte äta. Mitt mantra bestod utav att ”inte föräta mig, inte föräta mig”, något som vanligtvis är mer regel än undantag. Dock vet jag sett ur backspegeln hur matmassorna påverkar en efteråt. Att med ett stundande Gröna Lund besök må halvtaskigt var inget alternativ för mig.

Jag handlade biljetterna till Grönan medan de andra var kvar på rummet runt klockan 09.30. 340 kronor gick ett åkband på inklusive ett besök på ”Spökhuset” samtidigt som inträdet per person kostade härliga 110 kronor. Summan för att vistas på detta nöjesfält landade runt 1800 kronor exklusive fika och tilltugg.

Klockan 10 öppnade ”Lilla området” det vill säga karuseller för de mindre barnen. Klockan 11 kastade sig de köande fram för att nå de mest attraktiva farttingestarna först på ”Grönan”. Frida och Marie skyndade sig till årets nyhet ”Eclipse”. Med sina 121 meter är den världens högsta slänggunga, något som undertecknad passade, på grund utav min dysfunktionella höjdrädsla som inkluderade även ”Katapulten” och ”Fritt fall”.  Jag och Hanna kastade oss istället in i ”Jetline”, en klassisk berg- och dalbana full av action, höga höjder och kurvor. Detta blev tveklöst Hannas favorit, en attraktion som hon åkte fyra gånger under besöket.

Jag skuldbelade något senare Hanna för att hon var en fegis som inte ville hänga på mig att åka förra årets stora nyhet: ”Insane”. Med svansen mellan benen ställde jag mig i kön till denna best, vilken sätena roterar fritt kring sin egen axel, så beroende på vad passagerarna väger blir varje åktur unik. Min fru Marie mötte upp mig i kön. På väg upp och inför krönen av ”Insane” fanns det ingen återvändo och dels ångrade jag mitt raljerande över Hanna, dels att jag överhuvudtaget satte mig i denna tappa-kontrollen-helt-maskin. ”Insane” var ännu värre än jag hade föreställt mig. De 75 sekunder korta turen kändes som 175 och mina skrik han inte avslutas förrän nästa obehagliga loop briserade. Det var en jättupplevelse, men också väldigt otäck  sådan och något jag absolut inte utsätter mig för igen.

Vädret var på sitt allra bästa humör där kvicksilvret låg runt 20 grader utan att blåsa. Under dessa sex timmar vi var i parken blev det mestadels berg- och dalbana åk med ”Jetline”, ”Vilda musen”, ”Kvasten”, ”Rock-jet” och ”Twister”. Däremellan avverkades ”Lustiga huset”, ”Skrattkammaren”, ”Radiobilarna”, ”Bläckfisken” och ”Flygande mattan”. ”Spökhuset” som jag aldrig besökt förut, men hört mycket gott om blev dock en rejäl besvikelse. Lyckades med konststycket att inte bli rädd en enda gång.

Vid femsnåret var vi rörande överens att vi gjort allt vi velat göra, och att det helt sonika var dags att lämna Gröna Lund. Jag fick igenom min enväldiga och diktatoriska vilja att inte ta spårvagnen från Djurgården till City. Det blev en härlig, men lång promenad som var lika arkitektonisk vacker som gnällig. Anledningen stavades hunger av förklarliga skäl.

Vi stannade till invid Wasa museet för att utforska Stockholms sjögård som vid tillfället bestod av två öppna båtar som modifierats om till museifartyg. Det blev att besöka fyrskeppet ”Finngrundet” samt Sveriges första isbrytare ”Sank Erik”. Förutom att det var fritt inträde var det betydligt intressantare än jag kunnat förutse. Här inleddes parallellt operation gnäll där Hanna gick i bräschen att tala om hur ont hon hade på och i kroppen.

Efter ett idoga letande efter ”rätt” restaurang blev det till slut Trattorian ”Fiore” på Regeringsgatan  21 som fick stå värd för våra tomma magar. Maten var superb precis som deras rationella barnmeny. Vi tog  utan några tvivel spårvagnen till vårt kära hotellrum där tröttheten slog klorna i oss. Jag själv orkade inte ens se klart VM-fotbollsmatchen, en prestation i sig då den var fantastiskt spännande.

DAG 3 – Shopping och hemfärd

Äntligen sovmorgon, och inget inplanerat förutom att shoppa samt passa tåget som skulle avgå klockan 13.21. Packat hade vi gjort kvällen innan så nu var det bara att njuta utav den mångfald som Scandic frukosten erbjöd oss. En snabbdusch, betala av hotellrummet och ta spårvagnen till Kungsträdgården var näst på tur. Klassiska Butterick´s var en uppskattad butik precis som Hötorgshallen, Mique och Dr Martens. Barnen köpte inte mycket, men de prylarna på Miques rea blev desto dyrare.

Tiden knatade på i snabb takt vilket gjorde att det blev dags att ta oss till närliggande tågstationen. Innan dess shoppade jag loss på Lush; en butik vars policy jag dyrkar. Det blev en snordyrt besök, men väl nödvändigt då butikerna i såväl Norrköping och Linköping lagt ner. Visserligen kan man beställa via deras hemsida, men det är liksom inte samma sak.

”Sedan Lush startade, har våra grundare varit medvetna om att produkterna vi tillverkar och säljer, påverkar miljön. Vi har alltid använt oss av kreativa lösningar för att ha en positiv effekt på vår planet, som när vi uppfann det första schampot i fast form. Miljöfrågor är det som genomsyrar hela vårt företag och återspeglas i beslut som tas dagligen. Till exempel använder vi mandel och olivolja – inte mineraloljor – delvis för att vi tycker att trädfyllda fält gör livet rikare än oljefält. Vi håller koll på lagstiftningar och välkomnar nya regleringar som verkligen minskar industrins miljöpåverkan. Vi gillar att stödja miljögrupper som tar del i kreativa aktioner, i försök att ändra lagen”.

Den bekväma och snabba tågresan var lika friktionsfri som på ditresan. Det som mötte oss i Norrköping var ett ihållande skyfall som pågått ett tag. Att packa upp till tonerna av det smattrande regnet och blixtuppvisningarna var befriande och mysigt ”borta bra, men hemma bäst” stämmer till 99%. Den intensiva Stockholmsvistelsen var enligt barnen helt suverän, även vi som vuxna kunde bara snabbt instämma. Vill man göra saker som tilltalar en själv, sin fru som ens barn i symbios med bra mat får man helt enkelt öppna plånboken. Vårt resekalas gick på lite under 11 000 kronor, men var värt varenda krona.

Continue Reading »

Skandinavien näst hippaste huvudstad.

Dag 1: Tisdag

Jag, Marie, Frida och Hanna gick upp runt klockan 06.00 på tisdagsmorgonen. Solen strålade, men jag själv var nästintill i en medvetslöshetscoma. Vår granne Danne skjutsade oss till Centralstationen där vårt x2000-tåg tog oss till Köpenhamn. Resan flöt på smärtfritt och vi anlände runt 11.30 till the city of bikes. Första anhalten var att ta oss till vårt förbokade hotell: Scandic hotell. Jag kastade i praktiken in kläderna på hotellrummet eftersom min upptäckarklocka tickade på och vi hade ingen tid att förlora.

Kolckan 12.00 inhalerade vi in Strögets utomsvenska atmosfär. Ströget är egentligen det gemensamma namnet för Frederiksbergsgatan, Vimmelskaftet och Östegatan samt torget Amagertorget. Det var minst sagt hett ute och svetten pärlade sig konstant runt hela  kroppen. Ett bättre tillfälle att köpa flera öl till mig och glass till barnen och Marie  fanns helt enkelt inte. Dagens rutt bestod av att ta sig runt Köpenhamns äldsta kvarter vid Universitetet. Lite sömn, 4 timmar i tåg och den kvalmiga värmen satt som en gigantisk notislapp i pannan på oss.

Barnens befogade trötthetstjat fick oss att att modifiera rutten till närmaste lekpark. Rosenbergs slott och kungens trädgård blev lösningen på det problemet. Hanna & Frida borde i deras tillstånd vila sig, men istället blev det ett oändligt jagande runt de spartanska lekanrättningar med mig själv i huvudrollen. På vägen tillbaka till hotellet så passade vi (jag) på att handla ett 6 pack öl för att ha på kylning i hotellbaren. Vi gick också runt i den helt beårande Örstedsparken, och parken gav mig faktiskt lite Central park vibbar eller så var jag helt enkelt övertrött. På hotellet stöp jag som en italiensk fotbollsspelare på den halvhårda hotellsängen. Vi bodde på 10:e våningen med en djävulsk fin utsikt över Planetariumet och några stadssjöar, något som ingen av oss brydde sig om för tillfället.

Efter att vi (Marie)  packat upp kläder och acklimatiserat oss i rummet, bar det iväg till en rekommenderad Indisk/Pakistansk restaurang på Vesterbrogade. Bufféfokuseringen förtog lite av den stämning som jag ville befinna mig i vid dessa middagshögtidsstunder, maten var i alla fall väldigt god. Runt 19.00 stod vi äntligen utanför Tivolis grindar. Att Köpenhamn är en dyr stad hade jag förstått, men inte såhär dyr. Det kostade snuskigt mycket att bara komma in i parken 300 kr. Vill man åka karuseller så kostade varsitt multiband 225 dkr alltså 13oo dkr för två vuxna och två barn. Tilläggas ska att de karuseller som barnen fick åka höll Axels tivoli klass. En ekonomisk besvikelse som fick mitt humör att gå i taket; jag pendlade mellan halv- till helirriterad och anledningen var att resebudgeten fick sig en törn i förhållande till en riktig usel upplevelse främst för barnen. På kvällen kunde inte ens det dåliga humöret förta att Tivolis ljusbelagda vyer var sagolika.

Mitt råd till barnfamiljer är att infinna sig tidigt i parken för att kunna tillgodose dess utbud på bästa sätt. Runt 23.00 så anlände vi till hotellrummet -  totalt dränerade på energi. Hanna & Frida lyckades ändå frambringa utomjordiska krafter som gjorde att det tog 1 timme att lägga de små liven. Utsikten skymdes tyvärr av alla alkoholister som ockuperade bänkarna framför  Sankt Jörgens sjön.

Dag 2: Onsdag

Jag vaknade 06.30, vilket i stort sett borde ha varit omöjligt ur ett trötthetsperspektiv. Helt orationellt bestämde jag mig för att dra ut och springa. Det blev runt 1 mil som avverkades i rehabtempo på storgatorna Vesterbrogade och Gammel konvej samt runt Fredriksbergs park där också Köpenhamn Zoologiska låg inbäddat. Det var en drömsk park som utkristalliserades under min jogging. Slingrande åar med sagolika trädgårdskreationer som fick  mig att känna mig som någon ur Bröderna Lejonhjärta fast i löparmundering.  Jag avslutade löpningen med att springa runt de 3 stadsjöarna intill hotellet.

Pigga, alerta och kreativ intog vi hotellvistelsens pärla: Scandics frukostbuffé. Ett sant smörgåsbord i ordets bemärkelse. Att jag sprungit 1 mil innan frukosten innebar att det fanns utökat utrymme för: pannkakor med nutella, ultrakrispiga bacon, frukt & bär, juicer, oändliga brödsorter, flingor av alla dess slag. För en gourmandbulimiker är detta en våt dröm att skåda såhär tidigt på morgonen.

Dagens rutt började 10.30 i Köpenhamns turistbyrå. Vi avverkade därefter resten av Ströget och hamnade till sist i pittoreska Nyhamn. Klockan 13.15 tog vi en Waterfront boat tur. Taxibåten stannade till på de mest sevärda attraktionerna som Operan, Tre kroner fortet och den lilla havsfrun. Den timslånga båtturen var ett smidigt sätt att se sådant som annars blir lite för tidskrävande att ta sig till. Vi tog oss därefter till Centralstationen i syfte att ta oss till Klampenborg via ett regionaltåg. Den smärtfria resan på högst 15 minuter inklusive ett byte fungerade optimalt.

Klockan 16.15 hade vi betalat 880 dkr för 4 multiband exklusive 150 kronor t/r för regionaltåget. Det var nästan lika dyrt som Tivoli, men Bakkens attraktioner var värda varenda dansk krona. Hanna & jag tog en åktur i Enterprise, något vi båda ångrar; jag blev åksjuk och Hanna skrek maniskt tills maskinkillen stannande karusellen. Köerna var förvånansvärt korta, vilket innebar att barnen kunde åka flera karuseller efter varandra. Glass, sockervadd och öl varvades mellan åkandet. 20.30 så stegade vi förbi Bakkens grindar för att ta tåget tillbaka till Tågstationen. Efter ett 7-eleven besök kastade vi oss återigen i sängen helt tömda på energi, någon form av kvällsmys fanns inte ens med på agendan.

Dag 3: Torsdag

Jag vaknade av ett strilande regn, ett inslag som förändrade mina löpningsplaner. Det blev istället att springa på Scandics gym löpband; frågan är hur epitetet gym klassificeras. 3 maskiner och ett av europas minsta utrymmen att hantera de få vikter tillhandahölls. Jag var fortfarande i koma såväl före som efter passet. Glad över att ha livet i behåll efter löpbandsäventyret så var det äntligen dags för frukostbuffén. Denna gång var jag avsevärt mer matstrategisk och plockade minst sagt russinen ur kakan. Efter 3 koppar kaffe och ½ kg knaperstekt bacon så började trötthetsdimman att lätta.

Torsdagens digra program innehöll den sedvanliga 5-7 timmars promenaden, fast denna gång till nya delar av Köpenhamn. Första anhalten blev Guinness World of records; 4 våningar  fyllda av rekord  med olika teman. Världens längsta man samsades med världens fetaste, något som dämpade min frukostbufféångest avsevärt. Barnen var lite för otåliga för att riktigt sätta värdet på museet och det hade inte skadat om de också kunnat läsa eftersom varje rekord var beskrivet i text, något för de lite äldre barnen alltså.

Vi gick över Knippelsbron för att komma till Holmen (Christianshamn). Ultramodern arkitektur samsades med Köpenhamns äldsta bebyggelse i harmoni med ett holländskt  kanalsystem. Vårt första mål blev Our saviours church, en kyrka från 1600-talet, 95 meter hög, 400 trappsteg varav 150 sådana utomhus. Toppen på denna kyrka kunde endast nås via en spiraltrappa utomhus. I ärlighetens namn var det en ambivalent upplevelse för en höjdrädd människa som jag själv. Å ena sidan en helt makaber utsikt, å andra sidan en traumatisk skräckupplevelse, framförallt när man var tvungen att gå ner samma väg som man gick upp.

Efter denna nära-döden-upplevelse så var inte steget långt till den mytomspunna fristaden Christiania. Stadsdelen ”grundades” 1971 då hippies tog över ett övergivet militärt område. De danska myndigheterna har många gånger genom åren försökt stänga området, men utan att lyckas. Åsikterna kring fristaden har sedan starten gått isär; är det ett tillhåll för cannabisanvändare eller eller en frizon för fritänkare? Det som slog mig var att området var så ofantligt stort och dessutom relativt mysigt med intilliggande gigantiska grönområden. Det såldes också helt öppet hasch, vilket troligtvis var huvudförklaringen till att några invånare tänkte ”mörda” mig, då jag maniskt fotade och filmade vyerna i fristaden – då var det inte alls så fritt längre. Christiania är paradoxalt Köpenhamns 2:a största ”turistattraktion”. I vilket fall som helst var denna upplevelse minst sagt intressant.

Vi avslutade vår upptäcktsfärd av Christianshamn med att flanera runt kanaler, pittoreska hus och  sterila stenglasbyggnader. På vägen hem passerade vi det mäktiga kungliga biblioteket. Vårt mål var guds gåva till 2000-talets människan: Kentucky Fried Chicken. Vi frossade i alltför många  friterade kaloribomber, men vi gjorde det med stil och respekt. Vi njöt faktiskt av att komma hem runt 19.30, det var skönt att bara kunna semesterslappa och ta-det-lugnt-packa.

Dag 4: Fredag

Det sämsta vädret hittills under resan visade sig då vi skulle fara hem. Jag ville avsluta min löpprocess med att utforska Örestad och Frederiksberg.  Sprang 1 timme i ett strilande regn, men ändå i en behaglig värme. Futuristisk, modern, vågad och relativt steril arkitektur passerades under min joggingrunda. Efter passet väntade vår sista frukostbuffé. Det var med stor saknad som vi (jag) lämnade det knaperstekta baconets rike. Tågresan hem fungerade friktionsfritt. ”Borta bra men hemma bäst” är en riktig reseklyscha, men likafullt  en sann sådan. Det var riktigt skönt att komma hem och göra inget speciellt.Vi var hemma runt 14.30.

Är löpning på ledighet semester?

Många i min vänkrets rynkar på pannan och anser att löpning inte hör hemma på semestervistelsen. Självklart är det individuellt vad en person anser tillhöra semestern eller inte, och det är upp till var och en att utforma sin egna livskvalitet på bästa sätt. Det finns ändå några konkreta ingredienser i denna aktivitet som onekligen kan förstora upplevelsen för alla resenärer. Att vara totalt passiv under en semester är för mig inte en optimal ledighet, då mitt träningssamvete ständigt gör sig påmind.

• Löpningen utsöndrar bland annat endorfiner som gör att du mår bättre och lättare laddar om  de mentala batterierna
• Att löpa stärker, skelettet, musklerna, ligamenten samt håller vikten på rätt nivå.
• Att se mera av resemålet då staden vaknar till liv är en upplevelse i sig
• Att kunna samvetsfrossa i en frukostbuffé är också livskvalitet
• Överlag blir man mer harmonisk vid löpning något, som kan vara en bra motformel mot de subliminala resekraven: ”nu ska allt vara bra”.
• Ett par löparskor, löparshorts, löparstrumpor och ett linne tar liten plats i bagaget.
• Aktiviteten är lika med  flexibilitet, då man kan springa i stort sett när som helst på dygnet och var som helst

Semestra med barn i åldrarna 5 och 6 år

Måste barnen verkligen vara med överallt; är det en subliminal curlingföräldernorm? Jag tycker att det är viktigt med en konkret självrannsakan hur bra ett barn eventuellt får det i sin nya resemiljö vs hos exempelvis mormor och morfar. Min åsikt är att det är minst lika viktigt med harmoniska föräldrar, vilka barnen får tillgång till om de på tu man hand får chansen att ”fly” vardagen och dess oftast inrutade rutiner. Barnen är ju indirekt kärnan i just de rutinerna. Är det vår statusegoism som gör att vi  ”tvingar” med barnen till Rivieran istället för exempelvis Varamobadet? I vårt fall så var Tivoli, Bakken, Båtutflykt med mera självklara inslag i resan, och Köpenhamn sägs dessutom vara ett av de mest barnvänliga länderna i Europa. Vi ansåg  att resan föll under resekategorin barnsemester. Helhetsintrycket med en nordisk frukost, barnvänliga reserutter, många pauser, många lekparker och mängder av glass blev över förväntan vilket är positivt med de annars höga kraven man ofta ställer på sin dyra semesterresa.

Hotellbetyg. 3/5

Överlag ett bra hotell, med bland annat fri Internet, gym, bastu och mycket mera. Frukostbuffén är gudomlig och den självklara höjdpunkten i vistelsen. Ekologisk certifiering och en nästintill oändlig variation gör att man står sig halva dygnet. Servicen var dessutom oklanderlig.

På minussidan fanns den bångstyriga duschen och en luftkonditionering som började fungera någon gång mellan klockan 04.00-06.00. Jag tyckte att det såg lite skabbigt runt hotellet dessutom påminde betongkolossen väldigt mycket om någon hög byggnad i Alby, något som förstärkte skabbigheten. Att definiera ett gym kan inte vara lätt; det utrymme som fanns att tillgå med 3 maskiner och några vikter borde i ärlighetens namn i inte få inneha epitetet gym utan kallas något helt annat.