Livskvalitetsfaktorer att stoppa i munnen

I och med min och Maries landsättning av ”varannan-vecka-recepten-strategin” 2005 så har vår kompetens i köket ökat markant. Strategin består utav att ena veckan ombesörjer jag för en middag och en efterrätt, veckan därpå min fru. Det primära kriteriet är att receptet i sig ska vara nytt, dock en sanning med modifikation eftersom det finns miljarder äppelpajrecept runt om i världen. Middag och efterrätt behöver nödvändigtvis inte tillagas samma dag, bara de blir gjorda under ens egna vecka. På så sätt har den ansvarige relativt god tid på sig att leta, planera och köpa in råvaror till de båda recepten. Syftet med detta var från början ett försök att använda sig av de många och fina kokböckerna som innan dess bara agerat dammagneter. Från att vara medioker kock som föredrog själva ätandet, till att bli riktigt händig i köket blev resultatet av denna veckovisa receptjakt.

Jag har för tillfället snöat in på klassisk svensk husmanskost. Mina senaste recept har varit sådana som jag vuxit upp med, sådana som jag prenumererade på under min uppväxt. Mamma stod för 95 procent av all matlagning, pappas patenterade köttbullar för resterande. Då min käre mor härstammar från Toscana i Norra Italien så har det blivit nästan lika mycket husmanskost som traditionella italienska rätter på middagsbordet.

Dillkött, skånsk kalops, mustig  köttgryta samt några exotiskt inslag var några av rätterna som jag lade till kosthandlingarna. Mina minutiösa förberedelser genomsyrades av att helt enkelt ha tiden på min sida, något som reducerade såväl stress som fatala misstag i köksmiljön. Att reproducera mammas kalops och dillkött var onekligen en djävulsk utmaning, men med ett adekvat recept löser sig väl allt? Icke sa Nicke, matkonstellationerna präglades av att de inte alls smakade som hos mamma, även fast jag följde recepten slaviskt och nästintill bara använde mig av ekologiska råvaror, köttet köptes exempelvis på Skönero. Det är kanske där hela hemligheten ligger, jag hade för bra råvaror till mitt förfogande, något som måhända skapade en smakdiskrepans gentemot processade moderna glutamathärdar?

När man väl tillskansat sig tid för att laga dessa tidskrävande recepttingestar så är det ju aldrig fel att göra processen ännu trevligare, vilket i sig skapar en cocktaileffekt utav livskvalitet. Jag brukar harmonisera matlagningen med att:

• Lyssna på ny musik som gamla klassiker på väldigt hög volym

• Lyssna på radion, dock inte den reklamfinansierade.

• Vardagsmotion i form av att parallellt damma, dammsuga, skura och flytta om i lägenheten.

• I bland ta mig  friheten att smutta på lite sambucca, körsbärsvin eller Amaretto.

• Strukturera upp, och bocka av saker på min. ”borde-jag- snart-göra-lista”

• Läsa korta avsnitt ur tidningar eller böcker.

Betygen blev slutligen dessa:

Skånsk kalops: 3½ av 7

Dillkött: 3 av 7

Mustig köttgryta: 3½ av 7

Stuvad vitkål: 4 av 7

Äkta risotto med saffran: 4 av 7

Potatis- och löksoppa: 4 av 7

Tabbouleh med limekyckling: 4 av 7

Indisk Mulligatawnysoppa: 4 av 7

Matbetygen är för övrigt:

7. Fulländat gudomligt

6. Nästan perfekt

5. Enormt gott

4. Mycket gott

3. Gott

2. Inget speciellt

1. Misslyckat