Färger blir man glad av

Toronto, Canada

Jag läste nyligen ett utmärkt blogginlägg för Knäppingsborgkvarteret av Mikael Henriksson http://www.knappingsborg.se/knappingsborgsbloggen/11 . Den handlade om att klä järnridå-grå-byggnader i Norrköping i en färggrannare skrud. Han visar upp ett par talande exempel ifrån vår vida värld, där färgerna satts i fokus och där cocktaileffekterna spillt över till bättre hälsa,  genuin invånarstolthet och turisthorder. Jag är av precis samma åsikt, och kan bara instämma i hur mycket trevligare vår stad skulle kunna bli. Vi skulle definitivt inte bli unika i världen, då nedanstående exempel redan existerar, men vår historia skulle kunna få sig en visuell renässans samtidigt som vår vackra stad blir ännu finare. Öststatsinspirerande trista husfasader, broar, industribyggnader och parkeringshus i grå betong finns i stort sett överallt, istället för att se dem som just vad de är så ser jag dem som potentiella möjligheter till kommunlivskvalitet. Synd bara att styrande politiker och kopplade tjänstemän endast tjänar funktionalitetsguden, inte estetik- eller originalitets gudarna.

Concecion, Chile

Kalifornien, USA

Starka färger blir man glad av; ett välkänt faktum som inte lär revolutionera världen, likaså har grå nyanser en tendens att omedvetet dränera människor på  livslust. Det här gäller i högsta grad staden man lever i; hur viktigt är det inte att exponeras av byggnader som utstrålar värme, glädje och liv istället för ond bråd död.  Ekorrhjulen snurrar på allt snabbare, vi ska hinna med allt och lite därtill: barn ska lämnas och hämtas, föräldramöten avlöser varandra, man ska umgås med vänner, träna, skjutsa barnen till och ifrån fritidsaktiviteter. De sista fem åren har utbrändheten fått ett ansikte, samtidigt som vi medborgare förväntas konsumera ännu mera pengar för att den ekonomiska tillväxten ska bli bättre, annars får vi det sämre, och kan inte konsumera lika mycket som alla andra. Nog med dystra profetior, det jag egentligen vill komma fram till är att det skulle underlätta för alla kommuninvånare att vistas i stad som fullkomligt badar i färger. Det skulle dämpa vardagsångesten samtidigt som färgerna förhoppningsvis inspirerar till stordåd och ett ökat välbefinnande. Konstverk i form av muralmålningar som återspeglar platsen, människorna i den, framtidsvisionerna och samtiden skulle verkligen vara ett vettigt projekt att landsätta.

Toronto, Canada

Muralmålningar

Muralmålningar är ett hantverk som utförts sedan urminnes tider över hela världen. Från förhistoriska grottmålningar i Lascaux, Frankrike, till ceremoniella och festliga väggmålningar av forntida Egypten, Grekland, Rom, Indien och Mesopotamien. Varför inte satsa på att skapa Europas, eller rent ut av världens största eller vackraste muralmålning på exempelvis Stadsbiblioteket eller Parkeringshuset Spirans dysfunktionella cementgrå fasader? Det är bara fantasin som sätter gränserna och trångsynta politiker såklart, som har svårt att förstå vidden av ett holistiskt kommunlandskap och dess vedertagna synergieffekter.

The comic strip museum i Brussel har skapat serietidningsstrippar runt hela Brussel, då pratar vi inte 4-5 sådana utan hela 31 stycken. Det hela började 1993, och varje år skapas  2-3 stycken nya konstverk som röner stor uppmärksamhet lokalt, regionalt, nationellt som utanför Belgiens gränser. Här har man slagit 150 flugor i en smäll, där alltifrån turism till hälsa ryms. http://www.awn.com/mag/issue4.03/4.03pages/moinsbrussels.php3. 

Brussel comic mural, Belgien

Ett annat europeiskt nav för muralmålningar hittar vi i Derry, Nordirland. Till skillnad ifrån Brussels serietidningsfokus har det istället skapats en politisk nisch som pryder stadens byggnader. Syftet med att via vackra målningar visa upp sitt stormiga förflutna skapar en cocktaileffekt av synergieffekter, där turism, hälsa, stolthet, politiska budskap, hyllningar och historik implementeras på ett ytterst originellt sätt och nyskapande sätt.

Derry, Nordirland

Philadelphia Mural Arts Program har producerat över 2 800 muralmålningar i och runt staden sedan starten 1984. Denna osannolika målmedvetna mängd med utonmhuskonst vilka pryder Philadelphias stadslandskap har dels titulerat staden som muralmålningarnas huvudstad, dels skapat, trygghet, motivation och stolthet över de till synes oändliga konstverken. Staden kan också titulera sig som världens största utomhuskonstgalleri, något som assimileras in i storstadens varumärkesbyggande. Varje målning är unik och rymmer sin speciella historia, så intresset för historia hos såväl invånare som utomstående har ökat markant samtidigt som turisterna i Philadelhia fått ett nytt besöksmål av rang.

Norrköpings betongdjungel, en grotesk orgie i sterilitet.

Betongdjävulen har alltför många ansikten, men gemensamt för alla dessa gigantiska tingestar är det humörnedsättande effekt de har på mig och andra människor i Norrköping (världen).  Ett skolexempel på snuskig fantasilöshet är ”Skandiahuset” som ligger mitt emot Spiralen och upptar ett halvt kvarter. Små beige/grå kakelplattor täcker denna stora byggnad mitt i centrum, och det är inte alls svårt att sätta kaffet i vrångstrupen av den förfärliga utsikten. Inte långt därifrån hittar vi den arkitektsensationen: Stadsbiblioteket, dess form är väl ”spännande”, men den mörkgrå betongen är skrämmande ful.

Fortsätter vi en bit till mot centrum går det inte att undgå att skåda ”Poolia huset 11 våningar”, Spiran byggnaden, Apotekshuset och P-huset Ankaret. De här byggnaderna består av kvadratiska mörkgrå betongplattor som enbart sprider subliminal dålig stämning ibland oss stadsflanerare och fikatokiga konsumenter. Inte långt ifrån den vackra tågstationen hittar vi tre enorma stålgrå komplex däribland Migrationsverket huserar. Var man inte deprimerad innan så blir man det utan problem här, en regngråmulen höstdag. Det finns ytterligare ett kluster av humörnedsättande byggnader runt om i Norrköping förutom de ovan nämnda.

Vandringen i öststatsmiljöer avslutas med en av Norrköpings högsta byggnader: Polishuset. Ifall det vore kriminellt att uppföra fula, höga och grå byggnader, så skulle detta vidriga budgetbygge fällas på direkten. Nu har byggnaden dock fräschats upp, men varför inte också göra en inbjudande parkentré och uppdatera de horribla stenomgivningarna? Ett förslag som skulle göra polishuset och Norrköping världsunikt är att ovanför den placera  en gigantisk ”Batmansignal” fast med Norrköpingsloggan istället, i samarbete med visualiseringscenter. Jag är definitivt inte emot gamla fina grå byggnader som innehar charm och stil. Det jag reagerar över är budgetkolosser som jag beskrivit i texten, de som byggts fram av snålhet, funktionalitet, vänskapskorruption och stress, inte av inspiration och skaparglädje. Det finns tre alternativ: riv dem, gör om dem eller färglägg dem!