Copyright © 2024 LIVSKVALITETSGUIDEN. All Rights Reserved. Snowblind by Themes by bavotasan.com. Powered by WordPress.
Pretty Maids, världens bästa hårdrocksband!? Herre jösses, det är husgudar i sin allra renaste form
Gruppen startades 1981 av gitarristen Ken Hammer och sångaren Ronnie Atkins. Ronnie hängav sig i mångt och mycket att kreera texter, medan Ken var riffmaskinen.
Pretty Maids släppte sitt självbetitlade minialbum 1983 på brittiska Bullet records. Jag har faktiskt ett i exemplar i mintkondition av denna raritet i min skivsamling. Två ytterst lättklädda damer på en ”gnuggis” inkluderades.
Den osade potential, men inte i den graden att vad komma skulle via deras debutalbum.
Pretty Maids vävde sitt musiknät av pop, rock, hårdrock och powerballader.
Sångaren Ronnie Atkins mycket karakteristiska röstpendlade mellan aggressivitet och silkeslenhet var en spännande kombination som trollband mig samt skänkte variation till deras digra låtskatt.
Red, hot and heavy släpptes 1984. Som grupp la man ribban högt om man inledde ett album med ett intro taget från Carmina Burana.
Efterkommande ”Back to back” infriade förväntningarna med råge. Det var en rakbladsvass tingest som tillhörde ett utav albumets starkaste kort.
”Red, hot and heavy” har varit en livepärla utifrån Pretty Maids liveperspektiv. För mig var titellåten en av de minst betagande.
Halvballaden ”Waitin´for the time” var en behaglig kontrast till de inledande två låtarna. Här kom verkligen Pretty Maids storhet som band in.
De var aldrig bundna att låta likadant på varje låt. Snarare så att de kunde uppvisa bra låtar i de mer tunga och snabba låtarna, som i de mer AOR-iga. ”Watin´for the time” var en hejdundrande AOR-triumf.
De två kommande låtarna tillhörde de allra bästa på albumet. Först ut var ”Cold killer” som var ett riktigt hårdrocksanthem in den högre skolan. Därefter ”Battle of pride”, som var tung, snabb och hade en melodi att döda till.
Den italienska splatterkungen Lamberto Bava använde sig av låten ”Night danger” i hans film Demons.
Efter denna låt kom nästa aor-iga låt ut. ”A place in the night” lättuggad men också oerhört infekterande.
Näst sista alstret ”Queen of dreams” var lika förförisk som semibetonad.
Albumet avslutades med en Thin Lizzy cover, ”Little darling”
Debutalbumet var en golgata av beroendeframkallande låtar. Man kan väl säga att det var ett av deras signum; den att hela tiden ha en sjukt hög lägstanivå. På min Pretty Maids Spotifylista har jag lagt in 135 låtar, något som ger en fingervisning hur många bra låtar de ynglat av sig på 15 studioplattor.
Jag har sett mina husgudar två gånger av fyra möjliga försök. Min trogne vapendragare och hårdrocklärling Stefan Hammarström blev instinktivt minst lika betagen av Pretty maids som jag själv.
I mitten av 90-talet (1994) så åkte vi två och brorsan upp i en sliten Toyota Corolla. Vår destination var Stockholm, vårt mål var Pretty maids live på Gino`s vid Kungsträdgården.
När vi äntligen funnit inspelningslokalen så möttes vi av roadies som bar ut allehanda musikutrustning. Informationen som följde var att spelningen som vi bokat biljetter till blivit inställd. Detta var innan Internets födelse, så vi fick helt enkelt vända om och återvända till Norrköping.
Nästa livetillfälle som dök upp var 2001 på Sweden rock festival. Vi stod allra längs fram och hade dessutom timat in alkoholhalten perfekt, förutsättningarna kunde bara inte bli bättre.
Men från start til the bitter end så saknades den magiska stämningen, den där glöden som gör en musikupplevelsen tidlös och riktigt minnesvärd. Ljudet var dessutom sisådär, precis som vädret,
Tredje konserten blev till sand. Datumet var lördagen den 4 december 2010 staden var Jönköping och spelningen hölls i Zaragon rock klubb. Förfestandet blev så rejält att jag faktiskt missade Pretty Maids. Riktigt jäkla surt, och jag kunde inte skylla på någon annan än mig själv
Fjärde försöket var i Linköping på Palatset den 3 december 2016. Denna anrika spelplats var som skapat för att få se ett vitalt Pretty Maids rocka järnet. Cirkeln var liksom sluten, det var nog meningen att detta skulle bli mitt sista framträdande med bandet utifrån Ronnie Atkins hälsotillstånd.
Det är få grupper som kan bibehålla en hög lägsta nivå på båda sidor av 2000-talet. Åtta album från 1984-1999 och sju plattor år 2000 till 2019
Jag tror att en framgångsfaktor har varit att Ronnie & Ken varit grundarna och kärnan i bandet. Under årens lopp har de bytt basist, trummis och keyboardister i en strid ström.
Det kan ha varit en vitaliserande anledning till all den kvalitet bandet skämt bort hos med det vill säga synergieffekter av att byta ut de utbytbara…ofta. Ken & Ronnie hade då likt en källa att ösa ur. Nya namn, ny energi och ännu mer motivation, duon hann liksom aldrig tröttna på sina medmusiker.
Anthon Berg och Pretty Maids måste vara Danmarks ädlaste exporter.
Bloggkommentarer