Nestor – Teenage Rebel

Om man som band lyckats med konststycket att släppa ett nästintill perfektionistiskt debutalbum, har man parallellt också lagt ribban högt inför vad komma skall? Hur överträffar man ett sådant alster, är det ens möjligt?

Def Leppard lyckades med att toppa High ´n dry the med  Pyromania, KISS slog Dynasty på fingrarna med Unmasked och Black Sabbath straffade Heaven and hell med Mob rules.

Falköpingsönerna första album slog ner som en bomb i den melodiösa rockens kalhuggen. Varje spår kunde lika gärna ha varit ”singlar”. I slutet av maj släpps efterföljaren. Jag kan redan nu avslöja att den når upp till föregångarens kvaliteter.

Efter ett coolt intro om jantelagen så inleds albumet med ”We come alive”. Det är en utmärkt låt som är omöjlig att få ur skallen, vilket i sig borgar för AOR-eufori. Efterkommande  ”Teenage Rebel” tar upp stafettpinnen på ett magiskt sätt. En sagolik melodi och en klockren refräng binder samman denna kassaskåpssäkrade hit.

Halvballaden ”Last to know” fortsätter på den kvalitetsvänliga joggingstråket. Hela stycket utmynnar i en  ren och skär ”ta fram näsduken varning”.

Femte låten tillika singeln har bandet döpt till ”Victorious”. Jag diggade faktiskt inte låten till en början, något jag nu tycker är oförklarligt.

Bakomvarande titel syftar på en kvinna. Samma titel hade svenska Dalton på sitt underbara album The Race is on från 1987. ”Caroline” var den musikaliska gryta bästa låt, en klassiker bland nordisk melodiös hårdrock. Nestors ”Caroline” är i paritet med Daltons ikoniska låt; okey då, lite sämre är den, men ändå förrädiskt bra.

I ”The one that got away” drar bandet ner på tempot rejält det vill säga presenterar plattans första renodlade ballad. Visst, den är bra, riktigt bra. Refrängen sitter som parmesan på en al dente pasta.

Trots all denna kvalitet är det på ”Addicted to your love” som AOR-känselspröten åker ut på allvar. De dutt duttiga keyboardsackorden hamrar in sitt melodiösa budskap. Refrängen är bara sådär handbollsklistrigt klockren.

På efterföljande ”09 21” höjer man tempot till albumets snabbaste. Nu pratar vi dock inte Slayer precis, men skönt med en lite tempoväxling. Jag tycker verkligen om konstruktionen, men rankar den ändå som en av de svagare på albumet, vilket i sig berättar en historia om hur bra musiken är.

På alster nummer 10 har de kommit på en titel som synkar med Ray Charles gamla slagdänga från 1961. För mig är ”Unchain my heart” en av plattans starkaste kort. Refrängen är nog den rakbladsvassaste av dem alla.

Sist men inte minst avrundas musiken med balladen ”Daughter”. Har man som jag två egna döttrar är det inte vidare svårt att relatera till texten. Att musiken är lika bra som texten gör ju inte saken sämre.

Nå är Teenage rebel bättre än sin föregångare Kids in a ghost town? Kan man vara så diplomatisk och säga att de är bra på olika vis? Troligtvis inte, men som sagt debutalbumet var något i hästväg, det måste vi komma ihåg. Så jag nöjer mig med den diplomatiska sidan – lika bra:))

Avslutningsvis hade det varit coolt om de fortsatt på den inslagna vägen med att duettetera med någon annan känd 80-tals ikon. Samantha Fox kunde ha ersatts av Kim Wilde, Lee Aaron eller Pat Benetar, för att ta några exempel.

Band: Nestor
Titel: Teenage rebel
Genre: Melodic rock/AOR
Skivbolag: Napalm records
Releasedatum: 31/5 2024
Bästa spår: We come alive, Addicted to your love, Unchain my heart
Betyg: 5 av 5

Tags: Nestor

This entry was posted on 7 maj, 2024 at 10:56 and is filed under Film, Musik, Kultur. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.