Subscribe to RSS Feed

Archive for juli, 2010

Cineasthörnan

31 juli, 2010 by

Pixel-eskapism

Tre minst sagt depressiva filmer blev periodens filmupptakt. Grace var den första filmen att avverkas. Handlingen kretsar runt en kvinna som mirakulöst nog föder ett dött barn som visar sig leva. Bebisen föredrar blod framförmjölk vilket onekligen ställer till  vissa problem vid amningen. Antingen är detta en film om en vampyr eller så är budskapet att veganism är skadligt eftersom bebisar behöver ”äkta mat”. Mamman beslutar sig att skydda sitt barn från besvärlig svärmor, myndigheter och andra personer som vill detta barn något illa.

Barn och våld är också temat i den betydligt bättre: Baby blues. Här är det en mamma som helt enkelt bryter ihop då hon i stort sett blir tvungen att ta hand om fyra barn och gård, konsekvenserna blir mindre bra för just barnen. I harmoni med kristen tro så får hon för sig att utrota sina fyra avkommor. Filmen baseras på verkliga händelser vilket förstärker det tighta manuset. Underbart foto och mycket trovärdighet skådespeleri, Collen Porch (Transformers, Starship troopers 2) är helt enkelt lysande i rollen som den psykotiska mamman.

Filmen Hunger är en film som en person som jobbar vakennatt inte borde se. Året är 1981, platsen är Belfast; vi får följa IRA-soldaten Bobby Sands sista veckor när han hungerstrejkar sig till döds i Belfast maze prison. Suggestiva och oändligt långa tagningar samt ytterst lite dialog kännetecknar denna visuella film som baseras på riktiga händelser. Michael Fassbender (Band of brothers, Edens lake, Inglorius bastards) gestaltar martyren Bobby Sands på exceptionellt trovärdigt sätt. Vill man action så ska man inte se Hunger, men vill man se filmkonst så hyr denna rulle genast.

Filmen What doesn´t kill you är också baserad på en verklig händelse. Ethan Hawke (Daybreakers, Brooklyn finest, Training day) och Mark Ruffalo (Shutter island, Collateral, Zodiak) spelar två småkriminella barndomsvänner som törstar efter den stora stöten, den som ger ordentligt med pengar. De är hantlangare åt en en högre rankad kriminell som styr dem med järnhand. Mark Ruffalos rollkaraktär slits mellan familjelivet och sitt minst sagt osunda leverne. Han börjar knarka, hamnar i fängelset och frugan lämnar honom. Efter fängelsevistelsen står han inför ett oundvikligt vägskäl: familjeliv vs kriminalitet.

Snygg , ung författarinna lånar hus mitt i urskogen för att kunna avsluta sin sin bok. Har vi sett detta förut? Ja det har vi dessutom åtskilliga gånger. Trots dålig kritik finner jag filmen Deadline underhållande. Brittany Murphy (Sin city, Spun) är väl inte direkt någon aspirant till en Oscarsstatyett, men i denna thriller/skräckis gör hon inte bort sig. Jag kom på mig själv sitta med kudden framför ansiktet, den krypande spänningen och ovissa handlingen höll mig igång genom hela filmen. Är det det hennes egna psyke som spökar, ett äkta spöke eller hennes före detta?

Jag har lyckats undgå att se den kritikerhyllade tv-serien: Band of brothers. Nu tog jag mig i kragen och såg de 10 avsnittet på 5 dagar. Serien är ifrån 2001 och är skapas av Tom Hanks och Steven Spielberg något som verkligen borgar för kvalitetsunderhållning. En fläckfri produktion som får även mig som inte är förtjust i krigsdraman att abdikera. Steven Spielberg har på sedvanligt sätt skapat ett historiskt korrekt drama som denna gång ger oss en inblick i e-kompaniet insats under 2:a världskrigets slutskede. Det är i stort sett omöjligt att inte bli berörd av dessa modiga människor. Inför varje avsnitt intervjuas de verkliga överlevande ifrån Easy company, vilket inte gör saken sämre.

Efter denna dos av überreallism så såg jag dess absoluta motsats: Mulberry street. Är det varulvar, vampyrer, zombies, inte alls utan en råtthybrid. Råttor infekterar människor som i sin tur omvandlas till blodtörstiga …….råttmänniskor. Hela Manhattan sätts i karantän och invånarna får förtroendet att undvika att bli dödade av dessa mutanter. Vi får följa sex stycken hyresgästers öde på Mulberry street. Med en så låg budget är filmen fantastisk, men bortser man från det så är den lite under horrorstandarden.

Denna filmperiod började inte ett dugg  mindre depressivt än den förra. Först ut var den brittiska  lågbudgetskräckisen: Mum and Dad; som fått obefogad dålig kritik av skräckfilmsentusiaster runt om i världen. Det finns en subliminal mörk brittisk humoristisk underton i tortyrfilmen som jag verkligen uppskattar, något som många andra tittare tycks missat. Kan en regissör kombinera makaber tortyr med underfundig humor – tydligen. De två ”föräldrarna” gestaltas på ett briljant skrämmande sätt, och den brittiska accenten förstärker dessutom deras agerande. En sak är helt säkert, detta måste vara ett barns absolut värsta mardröm, då vi kommer till dåliga föräldrar.

I en avlägsen liten stad sker en militärisk katastrof och ett giftigt ämne rinner ut i dricksvattnet som påverkar byns invånare på ett destruktivt sätt. De blir galna och våldsamma, vilket är en dålig kombination för resterande invånare i staden.Vi har sett det förut i många filmer: ett virus som smittar och gör de drabbade tokiga, men filmen The Crazies höjer sig över standardvärdet. Gillade ni 28 dagar senare så lär ni tycka om The Crazies som för övrigt är  en remake av George A Romeros film som han gjorde 1973 och som sedermera blev en kultfilm. Har inte sett originalet, men anser att filmskaparna lyckats alldeles förträffligt med denna blodunderhållning.

Cirque du freak:The vampire assistent är en vampyrfilm med mycket humor i. Även fast jag dyrkar humor så är det vanligt att det helt enkelt blir helt fel då man mixar dessa genrer med varandra; det är en mycket skör balansgång mellan genialitet och kalkonvarning. Filmen baseras löst på en bok av 12 skrivna om The Vampire saga of Darren Shane. Det märks att målgruppen ligger mellan 11-15 år, det blir aldrig riktigt roligt, aldrig riktigt otäckt. John C Reiley (Boogie nights, Stepbrothers, State of grace) William Dafoes (Spiderman, Missisippi burning) och Salma Hayek (Traffic, Frida) insatser i filmen i harmoni med bra FX räddar rullen från att hamna under standardbetyg.

From Paris with love är regisserad och skriven av Frankrikes mest kända regissörer: Luc Besson. Han ligger bakom moderna klassiker som: The Big blue, Nikita, The Fifth element. i denna actionfilm har han lierat sig med John Travolta. Efter att ha sett Travoltas överspel och filmens überbanala handling så blev jag grymt besviken. Hur har de tänkt här, har de tänkt överhuvudtaget? Filmen är en orgie i actionklyschor och halvtaskiga FX. John Travolta är när han är som bäst en personlig favorit, men här blir det riktigt pinsamt dessutom ser han slätare ut en en nyfödd bebis, vilket tyder på ett antal botoxbehandlingar, något som jag är emot, då bland annat Travolta karaktäristiska  minspel helt enkelt botoxerats bort.

En actionfilm som däremot överraskade rejält var Armored, trots dålig kritik uppskattade jag denna relativt intelligenta actionthriller. Den ungerska regissören Nimro´d Antal har lyckats samla ett gäng riktigt duktiga skådisar som exempelvis Matt Dillon, Laurence Fishburne, Jean Reno, Fred Ward och Amarury Nolasco. Några anställda från ett vaktbolag värvar sista pusselbiten i syfte att komma över 42 miljoner dollar genom att manipulera sin egen arbetsgivare. Den sista pusselbiten har ekonomiska bekymmer och beslutar sig till sist att medverka i stöten mot löftet att ingen kommer till skada. Självklar sker det oplanerade och pusselbiten vänder sig emot gänget och står ensam i kampen mot klockan. Som sagt jag gillade starkt denna film, vill man hitta manusluckor och filmklyschor så gör man det det, men de är färre än i många andra amerikanska actionfilmer och betydligt trovärdigare.

Trovärdighet är ledmotivet i dramat: Crazy Heart. Jeff Bridges (The Fisher king, Arlington road, Tron, The Big Lebowski, K-Pax) spelar en 58-årig  före detta countryhjälte vars spelställen växlar mellan pubar och bowlinghallar. Bad Blakes två bästa vänner är whiskyflaskan och hans bil. Alkoholismen sätter ideligen stopp i hans försök att skapa nya låtar och nya relationer. En dag träffar han………. och står inför ett vägskäl; flaskan eller kärleken. Denna historia har sina beröringspunkter med The Wrestler som kom ut för något år sedan. Den är inte lika bra, men Jeff Bridges tolkning av denna avdankade musiker gav honom en Oscar 2009. Colin Farrell (Phone both, Minority report, In Bruges) gestaltar Bad Blakes lärling som numera är den som säljer ut arenorna. Robert Duvall (Apocalypse now, Day of thunder, Falling down, Sling blade) har också en roll i filmen som Bad Blakes troligtvis ända riktiga vän. Jag gillade denna sävliga historia som tar upp temat att det aldrig är för sent att ändra sitt leverne.

Bondock saints är Crazy Hearts raka motsats, en ultaactionladdad historia om två irländska bröder som beslutar sig för att döda syndare i Boston, att de sedan råkar vara högt uppsatta mafiosos spelar ingen roll. FBI sätter sin bästa detektiv för att lösa brottet och det är ingen mindre än William Dafoe. Hans gestaltning av den excentriska och homosexuella superdetektiven är en fröjd för ciniastögat. Filmen påminner dialogmässigt lite grann om Pulp fiction, men bara lite. Filmen är snuskigt överdriven och skulle kunnat urarta, men gör den inte – underhållande och lite annorlunda.

Filmer som vill skildra Irakkriget finns det numera gott om dessutom bra sådana. I The hurt locker försöker regissören mer intensivt än sina föregångare att penetrera soldaternas riktiga känslor  och beteende i ett krig där allt och alla är din potentiella fiender. Guy Pearce (Momento, First snow, The road, Traitor) och Ralph Fiennes (The English patient, Schindlers list, The Reader) spelar två karaktärer ur en elitbombtrupp. Känslor, dokumentärfilmskänsla, slowmotion tempo och bombinformation är ingredienser i denna lite väl sävliga film, även om den vann 6 Oscar. Filmen var helt enkelt för lång och lite väl seg på ett negativt sätt; det blev för mycket av det goda.

En komedi som var allt annat en seg var The ugly truth med bland annat Gerard Butler (Harrisons Flower, Attila, 300) och Katherine Heigl (Descendant, Knocked up). Gerard Butler är lika perfekt i rollen som den minst sagt provocerande men charmiga relationssanningssägaren som John Goodman och Fred Flinta. Att skapa en kemi mellan man och kvinna som efter många turer finner varandra i slutet måste vara en konstart i sig eftersom så många romantiska filmer just brister i det hänseendet. I The ugly truth är kemin mellan könen klockren. Gerald Butlers mansgrisargumentation är dels helt sant, dels ruskigt provocerande för såväl män som kvinnor. En av de bättre romantiska komedierna jag sett, utan för den delen vara Hollywoodistiskt klämkäckdrypande.

 

Continue Reading »
No Comments

Skandinavien näst hippaste huvudstad.

Dag 1: Tisdag

Jag, Marie, Frida och Hanna gick upp runt klockan 06.00 på tisdagsmorgonen. Solen strålade, men jag själv var nästintill i en medvetslöshetscoma. Vår granne Danne skjutsade oss till Centralstationen där vårt x2000-tåg tog oss till Köpenhamn. Resan flöt på smärtfritt och vi anlände runt 11.30 till the city of bikes. Första anhalten var att ta oss till vårt förbokade hotell: Scandic hotell. Jag kastade i praktiken in kläderna på hotellrummet eftersom min upptäckarklocka tickade på och vi hade ingen tid att förlora.

Kolckan 12.00 inhalerade vi in Strögets utomsvenska atmosfär. Ströget är egentligen det gemensamma namnet för Frederiksbergsgatan, Vimmelskaftet och Östegatan samt torget Amagertorget. Det var minst sagt hett ute och svetten pärlade sig konstant runt hela  kroppen. Ett bättre tillfälle att köpa flera öl till mig och glass till barnen och Marie  fanns helt enkelt inte. Dagens rutt bestod av att ta sig runt Köpenhamns äldsta kvarter vid Universitetet. Lite sömn, 4 timmar i tåg och den kvalmiga värmen satt som en gigantisk notislapp i pannan på oss.

Barnens befogade trötthetstjat fick oss att att modifiera rutten till närmaste lekpark. Rosenbergs slott och kungens trädgård blev lösningen på det problemet. Hanna & Frida borde i deras tillstånd vila sig, men istället blev det ett oändligt jagande runt de spartanska lekanrättningar med mig själv i huvudrollen. På vägen tillbaka till hotellet så passade vi (jag) på att handla ett 6 pack öl för att ha på kylning i hotellbaren. Vi gick också runt i den helt beårande Örstedsparken, och parken gav mig faktiskt lite Central park vibbar eller så var jag helt enkelt övertrött. På hotellet stöp jag som en italiensk fotbollsspelare på den halvhårda hotellsängen. Vi bodde på 10:e våningen med en djävulsk fin utsikt över Planetariumet och några stadssjöar, något som ingen av oss brydde sig om för tillfället.

Efter att vi (Marie)  packat upp kläder och acklimatiserat oss i rummet, bar det iväg till en rekommenderad Indisk/Pakistansk restaurang på Vesterbrogade. Bufféfokuseringen förtog lite av den stämning som jag ville befinna mig i vid dessa middagshögtidsstunder, maten var i alla fall väldigt god. Runt 19.00 stod vi äntligen utanför Tivolis grindar. Att Köpenhamn är en dyr stad hade jag förstått, men inte såhär dyr. Det kostade snuskigt mycket att bara komma in i parken 300 kr. Vill man åka karuseller så kostade varsitt multiband 225 dkr alltså 13oo dkr för två vuxna och två barn. Tilläggas ska att de karuseller som barnen fick åka höll Axels tivoli klass. En ekonomisk besvikelse som fick mitt humör att gå i taket; jag pendlade mellan halv- till helirriterad och anledningen var att resebudgeten fick sig en törn i förhållande till en riktig usel upplevelse främst för barnen. På kvällen kunde inte ens det dåliga humöret förta att Tivolis ljusbelagda vyer var sagolika.

Mitt råd till barnfamiljer är att infinna sig tidigt i parken för att kunna tillgodose dess utbud på bästa sätt. Runt 23.00 så anlände vi till hotellrummet -  totalt dränerade på energi. Hanna & Frida lyckades ändå frambringa utomjordiska krafter som gjorde att det tog 1 timme att lägga de små liven. Utsikten skymdes tyvärr av alla alkoholister som ockuperade bänkarna framför  Sankt Jörgens sjön.

Dag 2: Onsdag

Jag vaknade 06.30, vilket i stort sett borde ha varit omöjligt ur ett trötthetsperspektiv. Helt orationellt bestämde jag mig för att dra ut och springa. Det blev runt 1 mil som avverkades i rehabtempo på storgatorna Vesterbrogade och Gammel konvej samt runt Fredriksbergs park där också Köpenhamn Zoologiska låg inbäddat. Det var en drömsk park som utkristalliserades under min jogging. Slingrande åar med sagolika trädgårdskreationer som fick  mig att känna mig som någon ur Bröderna Lejonhjärta fast i löparmundering.  Jag avslutade löpningen med att springa runt de 3 stadsjöarna intill hotellet.

Pigga, alerta och kreativ intog vi hotellvistelsens pärla: Scandics frukostbuffé. Ett sant smörgåsbord i ordets bemärkelse. Att jag sprungit 1 mil innan frukosten innebar att det fanns utökat utrymme för: pannkakor med nutella, ultrakrispiga bacon, frukt & bär, juicer, oändliga brödsorter, flingor av alla dess slag. För en gourmandbulimiker är detta en våt dröm att skåda såhär tidigt på morgonen.

Dagens rutt började 10.30 i Köpenhamns turistbyrå. Vi avverkade därefter resten av Ströget och hamnade till sist i pittoreska Nyhamn. Klockan 13.15 tog vi en Waterfront boat tur. Taxibåten stannade till på de mest sevärda attraktionerna som Operan, Tre kroner fortet och den lilla havsfrun. Den timslånga båtturen var ett smidigt sätt att se sådant som annars blir lite för tidskrävande att ta sig till. Vi tog oss därefter till Centralstationen i syfte att ta oss till Klampenborg via ett regionaltåg. Den smärtfria resan på högst 15 minuter inklusive ett byte fungerade optimalt.

Klockan 16.15 hade vi betalat 880 dkr för 4 multiband exklusive 150 kronor t/r för regionaltåget. Det var nästan lika dyrt som Tivoli, men Bakkens attraktioner var värda varenda dansk krona. Hanna & jag tog en åktur i Enterprise, något vi båda ångrar; jag blev åksjuk och Hanna skrek maniskt tills maskinkillen stannande karusellen. Köerna var förvånansvärt korta, vilket innebar att barnen kunde åka flera karuseller efter varandra. Glass, sockervadd och öl varvades mellan åkandet. 20.30 så stegade vi förbi Bakkens grindar för att ta tåget tillbaka till Tågstationen. Efter ett 7-eleven besök kastade vi oss återigen i sängen helt tömda på energi, någon form av kvällsmys fanns inte ens med på agendan.

Dag 3: Torsdag

Jag vaknade av ett strilande regn, ett inslag som förändrade mina löpningsplaner. Det blev istället att springa på Scandics gym löpband; frågan är hur epitetet gym klassificeras. 3 maskiner och ett av europas minsta utrymmen att hantera de få vikter tillhandahölls. Jag var fortfarande i koma såväl före som efter passet. Glad över att ha livet i behåll efter löpbandsäventyret så var det äntligen dags för frukostbuffén. Denna gång var jag avsevärt mer matstrategisk och plockade minst sagt russinen ur kakan. Efter 3 koppar kaffe och ½ kg knaperstekt bacon så började trötthetsdimman att lätta.

Torsdagens digra program innehöll den sedvanliga 5-7 timmars promenaden, fast denna gång till nya delar av Köpenhamn. Första anhalten blev Guinness World of records; 4 våningar  fyllda av rekord  med olika teman. Världens längsta man samsades med världens fetaste, något som dämpade min frukostbufféångest avsevärt. Barnen var lite för otåliga för att riktigt sätta värdet på museet och det hade inte skadat om de också kunnat läsa eftersom varje rekord var beskrivet i text, något för de lite äldre barnen alltså.

Vi gick över Knippelsbron för att komma till Holmen (Christianshamn). Ultramodern arkitektur samsades med Köpenhamns äldsta bebyggelse i harmoni med ett holländskt  kanalsystem. Vårt första mål blev Our saviours church, en kyrka från 1600-talet, 95 meter hög, 400 trappsteg varav 150 sådana utomhus. Toppen på denna kyrka kunde endast nås via en spiraltrappa utomhus. I ärlighetens namn var det en ambivalent upplevelse för en höjdrädd människa som jag själv. Å ena sidan en helt makaber utsikt, å andra sidan en traumatisk skräckupplevelse, framförallt när man var tvungen att gå ner samma väg som man gick upp.

Efter denna nära-döden-upplevelse så var inte steget långt till den mytomspunna fristaden Christiania. Stadsdelen ”grundades” 1971 då hippies tog över ett övergivet militärt område. De danska myndigheterna har många gånger genom åren försökt stänga området, men utan att lyckas. Åsikterna kring fristaden har sedan starten gått isär; är det ett tillhåll för cannabisanvändare eller eller en frizon för fritänkare? Det som slog mig var att området var så ofantligt stort och dessutom relativt mysigt med intilliggande gigantiska grönområden. Det såldes också helt öppet hasch, vilket troligtvis var huvudförklaringen till att några invånare tänkte ”mörda” mig, då jag maniskt fotade och filmade vyerna i fristaden – då var det inte alls så fritt längre. Christiania är paradoxalt Köpenhamns 2:a största ”turistattraktion”. I vilket fall som helst var denna upplevelse minst sagt intressant.

Vi avslutade vår upptäcktsfärd av Christianshamn med att flanera runt kanaler, pittoreska hus och  sterila stenglasbyggnader. På vägen hem passerade vi det mäktiga kungliga biblioteket. Vårt mål var guds gåva till 2000-talets människan: Kentucky Fried Chicken. Vi frossade i alltför många  friterade kaloribomber, men vi gjorde det med stil och respekt. Vi njöt faktiskt av att komma hem runt 19.30, det var skönt att bara kunna semesterslappa och ta-det-lugnt-packa.

Dag 4: Fredag

Det sämsta vädret hittills under resan visade sig då vi skulle fara hem. Jag ville avsluta min löpprocess med att utforska Örestad och Frederiksberg.  Sprang 1 timme i ett strilande regn, men ändå i en behaglig värme. Futuristisk, modern, vågad och relativt steril arkitektur passerades under min joggingrunda. Efter passet väntade vår sista frukostbuffé. Det var med stor saknad som vi (jag) lämnade det knaperstekta baconets rike. Tågresan hem fungerade friktionsfritt. ”Borta bra men hemma bäst” är en riktig reseklyscha, men likafullt  en sann sådan. Det var riktigt skönt att komma hem och göra inget speciellt.Vi var hemma runt 14.30.

Är löpning på ledighet semester?

Många i min vänkrets rynkar på pannan och anser att löpning inte hör hemma på semestervistelsen. Självklart är det individuellt vad en person anser tillhöra semestern eller inte, och det är upp till var och en att utforma sin egna livskvalitet på bästa sätt. Det finns ändå några konkreta ingredienser i denna aktivitet som onekligen kan förstora upplevelsen för alla resenärer. Att vara totalt passiv under en semester är för mig inte en optimal ledighet, då mitt träningssamvete ständigt gör sig påmind.

  • Löpningen utsöndrar bland annat endorfiner som gör att du mår bättre och lättare laddar om  de mentala batterierna
  • Att löpa stärker, skelettet, musklerna, ligamenten samt håller vikten på rätt nivå.
  • Att se mera av resemålet då staden vaknar till liv är en upplevelse i sig
  • Att kunna samvetsfrossa i en frukostbuffé är också livskvalitet
  • Överlag blir man mer harmonisk vid löpning något, som kan vara en bra motformel mot de subliminala resekraven: ”nu ska allt vara bra”.
  • Ett par löparskor, löparshorts, löparstrumpor och ett linne tar liten plats i bagaget.
  • Aktiviteten är lika med  flexibilitet, då man kan springa i stort sett när som helst på dygnet och var som helst

Semestra med barn i åldrarna 5 och 6 år

Måste barnen verkligen vara med överallt; är det en subliminal curlingföräldernorm? Jag tycker att det är viktigt med en konkret självrannsakan hur bra ett barn eventuellt får det i sin nya resemiljö vs hos exempelvis mormor och morfar. Min åsikt är att det är minst lika viktigt med harmoniska föräldrar, vilka barnen får tillgång till om de på tu man hand får chansen att ”fly” vardagen och dess oftast inrutade rutiner. Barnen är ju indirekt kärnan i just de rutinerna. Är det vår statusegoism som gör att vi  ”tvingar” med barnen till Rivieran istället för exempelvis Varamobadet? I vårt fall så var Tivoli, Bakken, Båtutflykt med mera självklara inslag i resan, och Köpenhamn sägs dessutom vara ett av de mest barnvänliga länderna i Europa. Vi ansåg  att resan föll under resekategorin barnsemester. Helhetsintrycket med en nordisk frukost, barnvänliga reserutter, många pauser, många lekparker och mängder av glass blev över förväntan vilket är positivt med de annars höga kraven man ofta ställer på sin dyra semesterresa.

Hotellbetyg. 3/5

Överlag ett bra hotell, med bland annat fri Internet, gym, bastu och mycket mera. Frukostbuffén är gudomlig och den självklara höjdpunkten i vistelsen. Ekologisk certifiering och en nästintill oändlig variation gör att man står sig halva dygnet. Servicen var dessutom oklanderlig.

På minussidan fanns den bångstyriga duschen och en luftkonditionering som började fungera någon gång mellan klockan 04.00-06.00. Jag tyckte att det såg lite skabbigt runt hotellet dessutom påminde betongkolossen väldigt mycket om någon hög byggnad i Alby, något som förstärkte skabbigheten. Att definiera ett gym kan inte vara lätt; det utrymme som fanns att tillgå med 3 maskiner och några vikter borde i ärlighetens namn i inte få inneha epitetet gym utan kallas något helt annat.

 

Continue Reading »
No Comments

Allmänt

Vädret har varit på ett osannolikt bra humör, en tropisk värme har letat sig fram till Sverige och Norrköping. Småutflyker, squash, löpning, gårdslekar, sommarjobb, och bara göra sådant som jag oftast inte har tid med är några ingredienser i denna sommarledighet. Fotbolls-VM var slut, men det långa, varma  sommarvädret lyckades fortsätta legitimeringen av öldrickandet. Det medförde kortsiktiga euforiperioder, men innebar dessvärre också en plufsigare Mats Widholm, vi pratar inte amerikanfet, men ändå en fyra kilos besvärande viktuppgång. Nu har jag med en ruskigt dålig vädertiming infört ölförbud till tisdagen den 20 juli då vi åker över sundet till Köpenhamn för en 4 dagars vistelse.

4 dagar i Köpenhamn

Jag, Marie, Frida och Hanna gick upp runt klockan 06.00 på tisdagsmorgonen och vår destination var Köpenhamn. Resan visade sig bli en orgie av karusellåkande och promenader i symbios med 3 utomjordiska frukostbufféer. Det är dyrt att resa – djävulskt dyrt. Vår familj brände 12 000 kronor på 4 dagar, ändå shoppade vi absolut inte loss. Det känns onekligen som att resandet har blivit ett statusfenomen. Budgeten ska till varje pris saneras och dräneras på livskvalitetspusselbitar i syfte att få ”njuta” 2-3 veckor som alla andra gör.

Denna begivenhet är helig, familjemedlemmarna måste försöka respektera att allt annat som varit mindre bra under året; de måste sopas tillfälligt under mattan. I de icke-harmoniska familjerna utan en stabil grund så är det en överhängande risk att semestern med ”nu ska alla vara glada mentaliteten” får en helt motsatt effekt. Små konflikter som skyls av arbete, skola, dagis och fritidsaktiviteter kommer nu upp till ytan och till råga på allt nu när familjen äntligen ska umgås och ha roligt.

Vi hade i alla fall väldigt trevligt förutom då omkostnaderna för Tivolivistelsen skenade iväg, en upplevelse som inte stod proportion till utgifterna. Vädret var på vår sida alla de 4 dagarna; det sämsta vädret kom då vi skulle åka hem. Glass och öl var de två mest frekventa inköpsvarorna, ölkonsumtionen stod jag helt själv för. Det finns en subliminal balansgång mellan mig och Marie som jag inte vill överskrida för då blir hon tjurig, med all rätt; den brukar ligga mellan 3-6 öl utspridda under en dag. Jag vill inte förhärliga alkoholen, men att ta några kalla öl när det är riktigt varmt är faktiskt en del av min livskvalitet – blir det för många är det precis tvärtom.

Barnen var extremt duktiga att gå 6-7 timmar per dag som mina rutter krävde, självklart ingick  lek, pauser, picknickar och glassätning och flexibilitet. Jag ville däremot se mera av denna stad, så det blev 3 dagars joggingrundor innan varje frukostförtäring. Jag inhalerade Köpenhamns uppvaknande och njöt av fina omgivningar som passerades när jag lyssnade på gamla som nya klassiker i min MP3, utan att riskera min frus och barns fysiska som psykiska hälsa.

Jag måste efter denna Köpenhamnsvistelse omvärdera mina före detta intryck av den danska huvudstaden. Med mer kött på benen så är detta en fantastiskt trevlig stad att vistas 3-4 dagar i och dessutom väldigt barnvänligt. Mina personliga favoritmål var Save our souls kyrkan och Christiania. Kyrkan för dess exceptionella utsikt över hela staden från en spiraltrappa som gick runt tornet – utomhus – inget för de höjdrädda. Christiania låg bara 150 meter därifrån och den bild jag hade innan besöket raserades ganska snabbt. Här flödade konst och en ekologisk livsstil, en skön distans till dagens inrutade samhälle där myndigheter vill att vissa saker ska vara på ett visst sätt. Tyvärr ingår droger som ett sätt att vara just där fria individen som står lite utanför samhället, vilket förtar lite av helheten, men det var ju ingen nyhet precis. Jag fick dessutom smygfota och smygfilma, då merparten av invånarna med horribla kamphundar och gigantiska tatueringar höll på att få utbrott -  jag var inte sen att lyda – temporärt.

Fredag klockan 15.00 var vi hemma. ”Borta bra, men hemma bäst” är ett ordspråk som jag verkligen tycker passar bra in i  reseprocessen. Planering och förväntningar inför resan är viktiga ingredienser precis som att sätta värde på att komma hem, att sätta värde på att lägga sig i soffan med NT och en rykande kopp kaffe, att sätta värde på att återigen jaga barnen på gården, att återigen ta disken och så vidare.

Träning, tävling och sport

En elakartad lårkaka fick jag i samband med en squashmatch mot Per Belin. hur omöjligt det än låter så var jag några dagar efteråt stelare än vanligt, vilket i stort sett är omöjligt. Mötte sedermera samma person en vecka senare -  utan att ha sovit och det blev en überjämn tillställning i 1.45 timmar. Jag var därefter helt dränerad på energi, att cykla hem efteråt var som att se 3 Bergmanfilmer på raken. V.27 bestod av 1pass/100min, V.28 av 5 pass/302min. Lårkakan ömmar fortfarande och dessutom halkade jag med cykeln på spårvagnsspåret vid Marielund som olägligt nog träffade min redan skadade hälsena. ehabträning är förödmjukande tråkigt, men likväl nödvändigt. Nu har jag nyligen ökat tempot ifrån pensionärssteg till jogging, vilket känns skrämmande befriande. Vecka 29 bestod av 6pass/294minuter, vecka 30 av 3 pass 245 minuter. Jag spelade min 2:a & 3:e match mot en halvskadad Lino och….förlorade (men jämt var det).

Gränna, Visingsö, Jönköping och Omberg

I en nästintill omänskligt vacker miljö låg var hyrda stuga. 3 dagar med bra timing av väderleken. 2 nätter för 1300 kronor med egen fruktträdgård, hängmatta och en hänförande utsikt är småpengar i sammanhanget.  Att vandra i polkastaden Gränna är mysigt för såväl vuxna som barn; det mest komplexa är att välja vilka polkagrissmaker som ska införskaffas. Det enklaste är att köpa alla sorter; vi köpte nog 15 stycken sockertingestar. Frida blev sjuk och hade hög feber i en dag, morgon därpå var hon  i stort sett återställd. Det var ruskigt mysigt att kolla på fotbolls-VM på denna mini-tv i kombination med några kalla  Mariestad i handen. Det är en speciell känsla att bo i en stuga och sköta sig själva istället för oftast ett opersonligt hotellrum.

Visingsö är onekligen pärla; ön kan ståta med en mångfald av attraktioner och aktiviteter. Vi tog oss an 1 timmes remmalag; där Kummelby kyrka var höjdpunkten på färden. Att stega uppför denna rangliga och klaustrofobiska trapporna kräver sin man/kvinna. Vår dotter Hanna drabbades av denna fobi och fick panik. Jag lyckades med konststycket att trampa på Visingsö största och färskaste hästbajs, något som roade barnen enormt under hela resan gång (och en vecka efteråt).  Vi köpte polkagris-te och fläderblomsgodis.

Jag drog ensam till Jönköping och Zaragon records. Skivaffären och rockklubben drivs av en äkta a.o.r/melodic hardrock snubbe. Pratade musik över 1 timme. Jag köpte Madison – Diamond mistress samt Survivor – Vital sign. Kul att det finns människor som drivs av engagemang och inte bara av pengar, denna skivbutik lär inte generera i någon förmögenhet då utbudet främst består av melodiös hårdrock. Densamme driver parallellt Zaragon club dit många bra band spelat, den 4:e december dyker för övrigt Pretty Maids upp, då åker jag och Steffe dit.

På hemvägen så drog vi till Röttle by; en kulturslinga på 1.6 km som visar upp det gamla Gränna. Många hus var helt sagolika, en stor dela av dessa var dessutom bebodda, vilket kändes positivt istället för att vandra runt i något slags tomt husmuseum. Marie blev stucken av en geting, något om påverkade barnens maniska rädsla i en negativ riktning.  Om Röttle by var en megaöverraskning så var Ombergs högsta punkt Hjässan inte alls vad jag väntat mig. Hade trott att Östergötlands högsta berg skulle kittla min höjdrädsla, istället visade sig det att denna kulle med bedårande utsikt inte alls var skrämmande. Ombergs Naturum var däremot ett trevligt inslag. Jag gillade verkligen idén med att ha en kamera i en fågelholk så att man kunde få en inblick hur fåglarna beter sig i en miljö som annars är forbidden area.

Farsan, brorsan och moí veckan

Asian gardens delikata lunchbuffé blev första anhalten i serie av familjeaktiviteter. Brorsan åt som vanligt  för två och ägarna slog sig för pannan och insåg ganska snart att dagens vinst vänt till förlust. I mitt tycke är de currymarinerade kycklingspetten och den friterade kycklingen allra bäst.Klockan 07.10 avgick Swebussen till huvudstaden. Hötorgets saluhall och Drottninggatan avverkades i den tryckande hettan här intogs varsin bratwurst. Vid Gamla stan så blev det äntligen dags att ta 2 stora stark för att hålla vätskebalansen i schack och dessutom varsin Ben & Jerrys osannolikt goda kulglass. Färden fortsatte via Mossebacke där vi insöp nostalgi och drack varsin espresso, till den bedårande utsikten över Stockholm ifrån Fjällgatan där kulglass åter stod på menyn.

En av pappas önskningar inför resan var att se Lennart ”Nacka” Skoglunds uppväxtgata. Vårt mål blev naturligt nog Katarina bangata och dess omgivningar. Jag fick intrycket att pappa höll på att dö efter 5 timmar gående/sittande i lugnt tempo i 32 graders värme. Måhända hade jag ett temporärt brytfel eller så hade pappsen tagit intryck av zombifilmkulturen. Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och på plats togs det rikligt med bilder på statyn, porten där han hade bott och fotbollsmåls-konstverket.

Jag fick modifiera om rutten eftersom pappa dels var hungrig, dels behövde sitta ner i syfte att inte skjutsas till närmaste sjukhus. Ödet styrde oss till en av Stockholms äldsta Indiska restauranger: Samrat of India. Restaurangen låg på Katarina bangata, maten var gudomlig och servicen var fulländad – kan det bli bättre? Ja, ölen kunde onekligen varit snäppen kallare denna exceptionellt varma tisdag. Proppmätta och lite lulliga tog vi tunnelbana ifrån Medborgartorget till Hötorget för att 1 timme senare sitta på bussen hem till Norrköping. Klockan 20.40 steg vi av bussen för att slutligen använda oss av cykeln som verktyg i syfte att pusta ut i hemmets ljuva vrå.

Dysfunktionell bowlingomgång

Bowling featuring David i Vilbergen. Jag och brorsan kämpade om att undvika den bannlysta sistaplatsen. Tyvärr drabbades jag av en mental kollaps i 4:e omgången vid en relativ komfortabel ledning. Brorsan slog mig för andra gången i rad och David slog pappa med ett ynka poäng, han avslutade urstarkt med 3 raka strike.

Långgolf med Lino och ”Kula” i Skamby.

Avsaknad av koordination och otålighet är faktorer som borde fungera som stoppskylt då det kommer till att spela riktig långgolf. Efter en skaplig övertalning ifrån Lino så hängde jag ändå på att spela 9 hål på Skamby golfbana. Vädret var idealiskt och banan var i god kondition efter gårdagens regn. Kula och  jag fick låna Linos Rusta-klubbor. Jag vill avliva myten att det ser så enkelt ut att spela golf -  det är det inte. 2½ timme senare så hade vi en segrare: Lino med 53 slag, på andra plats hittade vi Kula med 59 slag och jag själv på en hedrande tredje plats med 88 slag. Det kan låta underligt att en tävlingsmänniska som jag kan vara nöjd med ett sådant uselt resultat, men som sagt det kunde ha blivit betydligt värre.

Mat och sånt

Marie och jag åt vår 28:e middag på Idrottsparken. En tvårättersbuffé i symbios med fotbollsbataljen IFK Norrköping vs assyriska var en helt ny upplevelse för oss båda. Seg ryggbiff i ljummen vinsås, torr svärdfisk med halvkall potatis, en mindre fräsch sallad. Kalaset gick på 500 kronor exklusive dryck var egentligen inte alltför dyrt, men i mitt tycke inte värt pengarna. Matinramningen var i klass med något betongutrymme i de fattigare delarna av Vitryssland. Jag har svårt att se någon form av matengagemang hos Stjärnkrogen förutom det latenta motivet att kränga öl. Tyvärr har inte ägarna fattat vidden att mat och dryck är en enhet. Nöjda gäster sprider inte blogginlägg som jag nu gör, utan de delar med sig av en positiv helhetsupplevelse till sina vänner som likt ringar på vatten ökar i styrka. Ett efterrättsrecepts som var djävulskt gott var en chokladglassbomb med marshmallows. Förutom det rent visuella så var själva smakkombinationen av choklad, hallon och marshmallows inte från denna värld – gudomligt gott och inte jättesvårt att göra.

Sommarjobbsrapport

Mandomsprovet på mitt arbete är ”3 vakennätter i rad processen”, vilket inträffar 2 gånger under mitt schema. 1 natt och till och med 2 nätter går att sömnmanipulera, men 3 nätter är helt uteslutet. Att ta fram täcket, kudden och lägga sig på soffan och  spikmattan för att sedan njuta av 3 förhoppningsvis bra filmer kan låta väldigt okomplicerat och trevligt. Ansvaret att ha en person som jag måste vaka över är stimulerande och samtidigt lite otäckt – då det kan hända oförutsägbara saker. Det är när tröttheten sätter in runt 01.00-02.00 som det psykologiskt jobbiga börjar. Inte den bästa film i världen hjälper vid dessa tillfällen, utan då är det rengöring av köksskåp och omorganisering av kylskåpsinnehållet och dylikt som gäller.

Ett annat trick är att stiga ut på balkongen med utsikt över hela Kungsgatan och tillgång till halvalkoholisternas värld efter att pubarna stäng – det är verkligen ett skådespel för alla sinnen Att vara uppe just så sent känns dessutom lite spännande och förbjudet ungefär som när man var barn och fick tillåtelse att cykla till platser som man förut inte fått. Mellan städning, läsning, balkongfilosoferande så är det vanligt att jag passerar trötthetströskeln för att sedermera komma in i en andra andning. Denna andra andning känner nog de som sportat till, helt plötsligt orkar kroppen hur mycket som helst från i stort sett varit helt utmattad.

Nästa steg i processen är att komma hem runt 09.oo i tron att försöka sova 5-7 timmar. Det absolut bästa vädret är när det ösregnar, får då dövas mitt vädersamvete istället för att veta att det är 27 grader varmt och klarblå himmel ute när jag ska försöka sova. Om det skulle vara ett sådant väder så tillkommer faktorer som ett grotesk sängvridande och tankar på att familjen är ute och har det trevligt -  utan mig, och att värmen inom en snar framtid ersätts av ett 3-veckors lågtryck.

Grillning hos Johnny & Carina

Johnny stod som grillmästare, Carina som salladsansvarig, Marie och jag som efterrättsskapare och Emil & Sara som provsmakare. Tiden mellan 17.30 till 22.30 flög fullkomligt iväg då nostalgi varvades med kommande resmålkonversationer. Barnen uppehöll sig i stort sett hela kvällen på deras studsmatta featuring Emil och Sara. Jag lovar att de somnade väldigt fort då vi kom hem. Maten, stämningen, vädret och sällskapet formade en ruggigt trevlig kväll. Jag själv var nöjd att alkoholkonsumtionen stannade vid två öl och två glas vin samt en grogg, vilket var anledningen till att jag var jättepigg dagen efteråt  när vi hade en hel dag för oss själva hos Maries föräldrars hus i Vånga.

 

Continue Reading »
No Comments

Squash: Var, När och Hur

Squash härstammar från mitten av 1800-talet och spelades först i England. Det moderna squashens bredd och spridning kom under 20- och 30-talen. Inofficiellt har det spelats om svenska mästerskap sedan 1937. Svenska Squashförbundet bildades 1965, och valdes 1969 in i Riksidrottsförbundet. 1930 ägde de första öppna engelska mästerskapen rum.

Squash är en fysiskt såväl som mentalt utmanande racketsport som generellt spelas av två spelare (dubbel finns men är inte utbrett), utrustade med varsitt rack, en boll i ett rum med fyra väggar. Bollen får spelas mot alla väggar fast måste i varje slag nå fram till den främre väggen, frontväggen, för att man inte ska förlora poängen. Gummitingesten får studsa en gång i marken innan man returnerar, men det är även tillåtet och ofta att föredra att klippa till bollen på volley. Grundtanken är att slå bollen så långt ifrån motspelaren så möjligt och pressa honom/henne att springa som ett  jagat djur medan man själv är strategiskt placerad i mitten, njutande av att se sin rival löpa sig förnedrande trött, vilket dessvärre är lättare sagt än gjort. Faktum är att squash är en av världens snabbaste, svettigaste och intensivaste sporter. Squash är dessutom en groteskt konditionskrävande sport, med mycket hög fettförbränning. Squash kan kort och koncist sammanfattas som tennis på speed, med fängelseregler, i ett cirkus 60 kvadratmeter stort rum. Av rent praktiska skäl kan jag rekommendera er att inte utöva sporten hemma i lägenheten, utan istället boka tid på närmaste squashhall. Vill du utöva något lugnare -  prova en annan sport.

 

Squash är en taktiskt sport; jag skulle vilja kalla detta racketsporternas schack.

Här är några enkla taktiska knep att tänka på som garanterat kommer förbättra din squash om du följer dem:

  • Gå till “T” efter att du slagit bollen. “T” är mitten av planen där linjerna på golvet bildar ett T. Kontrollerar du T kontrollerar du matchen, därifrån har du bäst möjlighet att hinna nästa boll
  • Slå dina egna slag så tajt inpå sidoväggarna som du kan. Detta kommer göra det svårare för motståndaren och begränsa hans/hennes slagmöjligheter.
  • Få bollen ner i hörnen! Det är de absolut svåraste positionerna att returnera bollen ifrån så försök tvinga din motspelare dit.
  • Minska kraften. Det finns ingen poäng i att ta i för kung och fosterland i varje slag för att se sin boll studsa långt ut i banan och bli enkel för motspelaren att ta. Minska hellre lite på kraften i slaget och upplev hur du får bättre precision och får möjlighet att ha kontroll över var bollen faktiskt hamnar.

Världens bästa och Sveriges bästa

Världens nuvarande bästa squashspelare heter Nick Matthew och är ifrån stålstaden Sheffield i England. Rick är 30 år och vann nyligen sin andra British open titel. Sveriges bästa squashspelare är Stockholmskillen Christian Drakenberg. Han är 35 år och rankad 206 i världen som bäst har han varit rankad på  70 plats (2003). Norrköpings bästa spelare  och tillika ägare till Squashcenter är vid 35:års ålder fortfarande bäst i stan. Peter är för närvarande rankad 31:a i Sverige.

Nick Matthews      Christian Drakenberg

Mats squash-historia

Mitt intresse för denna nobla sport väcktes då min högstadiegympalärare Thomas Lenberg tog oss med till Squashcenter. Det tog några år innan jag återupptog squashspelandet. En av mina kompisar Anders ”Ante” Svensson nyintroducerade mig för cirka 20 år sedan. Jag blev helt enkelt fast och det ledde till spel mot en annan kompis vid namn Jarmo Kolehmainen. Han vann varje match till en början, men sedan vände vinden – träning ger färdighet. Squashutövandet tog ordentlig fart då mina jobbarkompisar på Kontorab började spela. Rolf ”Roffe” Okon var den som jag svor mest åt, han hade en naturlig bollbegåvning och dessutom ett väldigt enerverande sätt att  framföra sina vinster på. Vi spelade några gånger i veckan på luncherna. Nästa man att träda in i squashhandlingen var Roffes kompis och sedermera fotbollsklubben Vikbo Ik:s backklippa Lino Ferrari. Jag, Lino och Roffe hade många spännande duster där Mats oftast fick dra det kortaste strået.

Sommaren 1999 så började jag föra statistik mot Lino. För närvarande så visar den på osannolika 823-47 i vunna matcher till Linos fördel, av dessa 870 matcher har 360 av dem gått till ett avgörande set. Tyvärr har jag inte vunnit en match på två år, något som grämer mig. Lino slet av sin hälsena för något halvår sedan och är åter på gång. Min närmaste strategi är att slå på den som halvligger för att äntligen känna hur det känns att vinna mot Lino – trägen vinner. Den 1 augusti 2012nådde Lino 1000 matcher, fyllda med vinster mot mina 47.

Lino Ferrari med familj

Förut hade jag i stort sett bara Lino som vapendragare och mottävlare, numera vimlar det av squashpolare som  Jocke Andersson, Per Belin, Magnus Hjortberger, Börje Bjurström, Henrik Lindberg, Henrik Andersson med flera. Jag för även statistik mot dessa squashspelande gentlemän, något som inte talar till min fördel – ännu

Squashstegen är en trevlig serietillställning som består av hierarkiska grupper där grupp 1 är elit och grupp 11 är nybörjarna. En grupp består av 5 tävlande; vinnaren går upp till serien ovanför, förloraren åker ner till nästa grupp.Det är 4 matcher på 6 veckor som ska avverkas och varje match är bäst av 5 set. Varje set är viktigt då det är seten som räknas inte vinsterna. För närvarande ligger jag i grupp 4:a av 11 stycken verksamma.

Företagsserien är också en serie, men  för lag. Jag och Lino deltog som team i runt 10 år. Vår målsättning var att ta oss upp i första divisionen, vilket vi efter många om och men gjorde. Vi spelade där i 2 säsonger, tills de ändrade spelsystemet,  speldagarna modifierades istället till varje måndagskväll, något jag upplevde som lite väl mastigt då jag också spelade i squashstegen.

Att vara självlärd i squashsammanhang är definitivt inget positivt, inte för mig i alla fall. Allt som jag utfört på squashplanen har i grund och botten varit felaktigt, något som är ytterst svårt att korrigera då ”tekniken” sitter i ryggmärgen. Jag behöver först och främst försvåra mina halvtaskiga servar och min miserabla servemottagning samt  böja zombieknäna och då  träffa bolluslingen lågt. Att alltid följa motståndarens slag och att kontrollera T:et är andra  fundamentala saker som måste utvecklas.  Om jag förbättrar ovanstående faktorer så lär jag vinna avsevärt många fler matcher än jag gör för tillfället.

Näe tack, hellre kannibal än squashätare

Aktivitet – Antal  förbrännda kalorier på 30 minuters träning

  • Aerobics: 168
  • Badminton: 151
  • Bergsvandring (packning 9-19 kg): 254
  • Bodybalance: 118
  • Body combat: 234
  • Body pump: 250
  • Boxpass: 234
  • Crosstrainer (medel): 218
  • Cykling: 234
  • Dans (träning): 135
  • Fotboll: 234
  • Golf: 118
  • Gå lätt: 95
  • Gå tufft: 135
  • Hopprep (medel): 236
  • Jogging lätt: 201
  • Jogging medel: 300
  • Gympa: 234
  • Kampsport: 300
  • Kajak, paddla: 135
  • Längdskidor (medel 6-8 km/h): 254
  • Pilates: 118
  • Roddmaskin: 250
  • Simma: 283
  • Skateboard: 147
  • Skridskor (medel): 218
  • Slalom (medel): 218
  • Stavgång: 177
  • Styrketräning: 168
  • Squash (medel): 396
  • Tennis: 168
  • Vattengympa: 118
  • Yoga: 118


Continue Reading »
No Comments

Omsorgsgruppen – sommarjobb

Detta är mitt 7:e år som sommarvikarie hos Mr x på företaget Omsorgsgruppen. Min arbetsuppgift är att ombesörja klienten med allt som gör att han trivs med tillvaron på ett tillfredsställande sätt. Jag jobbar mest nätter, vilket passar mig som handsken. Dagen efter är man som ett vandrande lik som behöver sömn. Liket kan endast återupplivas med en exceptionell stor och überstark kopp kaffe. Det är annars alltför enkelt att vända på dygnet, vilket inte alltid är så smart. Egentligen är det inte speciellt intelligent överhuvudtaget att hoppa över sömnen,  men av någon underlig anledning blir jag kusligt kreativ dessa perioder. Då det rör sig om flera nätter så väger denna strategi över till destruktivitet, inget jag rekommenderar, men när termometern visar på 25 grader och en klarblå himmel så är det svårt att lägga sig i en svettig säng klockan 09.00.

Midsommar

En Midsommar utan sprit, fest, nubbevisor, jordgubbar och baksmälla kan det vara livskvalitet – absolut. Jag jobbade både fredag som lördag natt vilket innebar alkoholförbud och indirekt motverkande av baksmälla, något som kändes ytterst befriande. Jag åkte istället med Hanna och Frida till före detta fiendeland – Kvarsebo.  Hanna och Frida ville inte dansa runt rest midsommarstång och inte rida på världens minsta ponny, vilket jag inte blev alltför ledsen för, då återstod det bara, mat, glass, lotter och leka jaga, glass, glass och mera mat.  Vi var  där i 2 timmar och hann precis tillbaka till fotbolls-VM – det kallar jag en lyckad midsommar i sann planeringsanda.

Sommarlektyr

Graham Mastertons nya horrornovell  – Blind Panic, Charlie Hustons vampyrepos – Already dead, Dennis Lehanes Bostondeckare- A drink before the war och Svensk Maffia är de böcker som jag parallelläser vid fint väder och på kvällskvisten. Svenska Sweden Rock Magazine och Brittiska Powerplay Magazine är två av världens bästa hårdrockstidningar, de tillför livskvalitet för den inbitne hårdrockaren som vill ha full insyn i metalvärlden.

Sport, träning & tävling

Vecka 25: 4pass/290min   V.26 6pass/390min.  Spelade bland annat mot min son David som är ett optimalt redskap att öva in teknikförbättringar på. För att ha spelat så lite som han gjort är han osedvanligt duktig. Jag dras fortfarande med mina vadproblem, men har äntligen börjat med motformeln – tåhävningar, bättre sent en aldrig.

Stefan, jag och Jarmo har gemensamt enats att satsa på ett halvmaraton i………Bratislava. Loppet går av stapeln den 27 mars 2011 och skapar synergieffekten att man faktiskt tränar inför eventet, vilket inte skett om det istället hade gällt exempelvis Grabbhalvan. Jag inledde mitt tävlingsmål med att springa 8 km i rehabtempo, vilket innebar ett groteskt låg tempo. Ett av delmålen innan Bratislava är det klassiska Höstmilen som kommer att hållas  den 24 oktober.

Fotbolls-VM har blivit en slags rutindrog. Mellan gruppspelet och åttondelarna så blev vardagen svårare att fylla, vilket egentligen är helt patetiskt, men jag hade vant mig vid matchtiderna 16.00 och 20.30 och det underbara försnacket. Jag grep sista halmstråt i Jocke Stenmans massiva VM-tips genom att Holland vann sin kvartsfinal och att Uruguay gjorde samma bedrift, men det var minst sagt mirakulösa sådana. Detta VM har genomsyrats av att domaren haft en för stor roll i olika matcher samt att de stora dinosaurierna åkt ut tidigt i turneringen: England, Frankrike, Italien, Brasilien och Argentina.

Musik

Shy – Excess all areas, Treat – Coup the grace,  Pretty Maids – Pandemonium – gamla som nya melodiösa hårdrocksutgivningar. Jag borde flå alla  förståsigpåare som hänvisar denna tidlösa musik till periferin. Det roliga är att dessa individer oftast älskar Survivor (Eye of the tiger)  och Journey (Separate ways), men ignorerar och ratar annan ny högkvalitativ musik i samma genre. Det beror troligtvis på okunskap eller förmågan att inse att musik är en del av ens livskvalitet. Treats första platta på 18 år Coup de grace är inte bara en uppvisning i nostalgi, utan också en bruksanvisning hur en bra låtskrivare kan kombinera kraft med melodier som är nästintill omöjliga att få ur skallen. Treat har lyckats med konststycket att skapa en melodiös hårdrockhybrid som smälter ihop 80-talet med 2010-talet på ett sätt som inte uppfattas som förlegat utan snarare tidlöst. Värt att nämna är Amanda Jensens – Happyland fortfarande går varm i cd-spelaren/Spotify – den är snuskigt bra


Cinasthörnan

Jag såg ett starkt drama om en minst sagt korpulent ung kvinna som var mor till sin fars barn och slav till sin socialmorsa. Denna 16-åriga flicka vill plugga, något som mamman motsätter sig. Precious är filmen, Harlem är platsen där allt utspelar sig. Filmen är självklart otrolig tragisk, men visar på att om det så finns liv så finns det hopp. Mel Gibson har på senare år regisserat ett antal kontroversiella filmer som The Passion of the Christ och Apocalypto. Tyvärr har hans skådespelarkarriär i mitt tycke stagnerat påtagligt. Detta är i alla fall en av hans bättre filmer på senare år. I Edge of darkness så omformas han ifrån en good cop till en avenger då hans enda dotter blir mördad. I jakten på mördarna så nystar han dessutom upp sin dotters hemligheter. På tal avenger så såg jag den riktigt oförutsägbara Not Forgotten. Denna vigilante jagar sin dotters kidnappare. Filmen har fler beten ute än alla Beck-filmerna tillsammans, vilket i detta fall är helt ok. Mysticism, mexikanska miljöer och devisen att man aldrig kan fly från sitt förflutna, i detta fall mörkt sådan

Sin sombre är en rulle som på ett mycket trovärdigt sätt skildrar immigration från syd-och centralamerika till USA. Realistiskt och oförutsägbart är två ledord som kan beskriva detta toppendrama. En annan toppenfilm är Up in the air med bland annat  George Clooney och Vera Farmiga (Joshua &  The Departed). Flygresor, arbete, status och rutiner är ingredienser som finns med i denna avkopplande och tänkvärda film. George Clooneys karaktär präglas av att ha så få relationer som möjligt medan hans nya tillfälliga bekantskap på ytan är hans jämlike, men skenet bedrar. Detta lättsamma drama med djup visar att livet är komplicerat och att det finns olika strategier att tackla denna komplexitet. En petitess i sammanhanget är att kultskådisen Sam Eliott dyker upp som flygkapten i någon minut.

Studier

Sommaruppehåll, men pluggar ändå i syfte att vara lite mera insatt i HT kurslitteratur utan behöva forcera hjärncellerna alltför mycket vid själva terminstarten. En av världens mest kända sociologer: den polske besserwissern Zygmunt Bauman har skrivit en klassiker: ”Det individualiserade samhället”. Jag läser och läser, men går två steg framåt och 4 bakåt. Varför ska fullblodsakademiker krångla till det så väldans mycket?

Mat och sånt.

Vi åt en monstruös god lunch på f.d Choys garden numera Asian market. Bra service, en äkta  importerad kinesisk kock, bra råvaror, humana priser, stor variation och minst sagt en udda interiör. Jag tillagade en annorlunda midsommarmiddag som kallades färskpotatispizza. Grunden var smördeg på plåt övertäckt med färskpotatis färskost, parmesan och rucola – magiskt. Ett mycket bra och somrigt alternativ till den uttjatade potatissalladen och dessutom bra mycket godare. En annan riktig godbit var en punsch- och jordgubbsparfait med färska jordgubbar ovanpå – sagolikt god.

Lyx shopping

Efter 4 års strukturerat sparande så kunde vi äntligen skörda frukterna av vår ”undanläggningsprocess”. På Wahlbecks inhandlades en utomjordiskt snygg neonmintgrön ryamatta 300 x200 för 6600kronor. Essells blev möbelfirman som vår divansoffa införskaffades till priset av 11.200 kronor inklusive hemkörning. Ett matchande svart vardagsrumsbord på RUM med lådor och hylla för 3500 kronor bokades, hämtades och installerades i vardagsrummet. Ah`s har alltid tillhört favoriterna då gardiner och dylikt ska köpas. Det blev till sist en råsnygg svart/grön gardin som lämnade butiken. Den sista designpusselbiten i vår vardagsrum-makeover blev en neonorange mindre matta. Tyvärr blev den nog alltför perfekt eftersom vår katt Chili pissade på den efter en vecka. Poängteras ska att katt skrället numera varken har tillgång till hörsel eller bakben.

Continue Reading »
No Comments

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Archives

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu