Subscribe to RSS Feed

Posts Tagged ‘ kost ’

Många hälsoflugor i en smäll

Jobbar man med människor som jag likt många andra i vårat avlånga land, måste man vara medveten om att axlarna generellt sett lätt åker upp, vare sig man vill eller inte. Parallellt har man ett livspussel som ständigt pockar på ens uppmärksamhet, samtidigt som egentid, träning och umgås med kompisar finns  med på ens självskapta kravlista.

Musklerna får då ofta arbeta statiskt under långa arbetsdagar i kombination med vardagspyssel och övriga krav. Musklerna blir överbelastade, till slut slits de ut, vilket kan leda till kroniska smärtor eller periodvis värk.

Träning är bra, men det viktiga är att träna i rätt dos. Att träna 4-5 dagar i veckan i kombination med långa pass är i många fall ett bra verktyg att bita sig själv i ankeln med. Ibland kan verktygen ”less is moore” & ”kvalitet framför kvantitet” vara de mest effektiva strategierna när det kommer till träning.

Många människor tror och upplever att mycket är bäst, när det i själva verket balans mellan träning, återhämtning och vila i kombination med god kosthållning och bra sömn som är ”the holy grail”.

I slutet av förra året tror jag att jag hittade min träningsbalans, utifrån att jag fyllt 52 år, tränat hela mitt liv, och medveten om att det bara går utför med kroppen, om man inte tränar och äter smartare än tidigare.

För mig är det tre gånger per vecka som gäller; squash två gånger, löpning 1 gång. Därutöver har jag lagt in tid för återhämtning vila, dagliga lågintensiva promenader, hyfsad kosthållning, mer sömntimmar och nästan viktigast av allt: en betydligt mer devalverad egen-krav-lista.

Dock går det inte komma ifrån ens förflutna; fotboll från 7 år tills 31 år, parallellt squash från jag var 20 år till nutid och förhoppningsvis framtid. I och med att jag sprungit många hel-och halvmaraton har många långa träningspass passerat revyn.

Frågan är om kroppen förträngt tidigare träning och tävlingshistorik? Eller om stelheten i ländryggen är sena svar på att ens kropp helt enkelt tagit stryk av 45 år med ganska hård träningsdos, där fotboll, squash och långlöpning verkligen sliter på kroppen.

De senaste 5 åren upplever jag att mitt reahabtänk som kostat mig mycket pengar hos naprapater, kiropraktorer, sjukgymnaster och massörer, varit sunt utifrån att försöka klippa och klistra med ens tävlingshälsa. Två gånger om året besöker jag min favorit kiropraktor Rickard Szczepanski med syfte att få träna-rätt-vägledning samt justera och förebygga kroppsliga snedbelastningar.

Därutöver så unnar jag mig 10-12 gånger per år att gå till massörer i syfte att inte köra kroppen i träningsväggen. För mig passar Massageakademin finska djupmassage allra bäst. Där regerar kungen av armbågar i vad-och lårmuskel penetrering: massageterapeut Juhani “Jussi” Koskinen.

Kost, hälsa och träning temat har alltid legat mig om hjärtat. Därför har besök på tidigare spå anläggningar som Tällberg vid Siljan, och Spa besök dagar i Las Vegas, lockat, mer än det skrämt.

Att jag fastnade på för Himmelsby gård från första taget var väl deras förföriska reklam över deras nybyggnation i årsskiftet där de visade bilder på ett Romerskt bad. Det liksom satte sig på hjärnbalken. Till sist kunde inte mitt sinne värja för estetiken i kombination med kost, hälsa och träning, endast 40 minuter från Norrköping.

Nu har vi öppnat vår exklusiva romerska simhall. Här kan ni njuta av en skön simtur i vår stora varma simbassäng och  slappna av i den Romerska varma källan.  Uppleva saltets välgörande inverkan på kroppen i vår unika saltbastu..  Träna i nya gymmet och slumra till i våra sköna vilsängar”.

Att 2 nätter inklusive 2 behandlingar gick på 6400 kronor gick att förtränga genom att anamma: ”det är jag värd”, vilket jag i för sig är, men ändå. Kalaset bokades i mitten av februari.

Mitt 4 veckors schema på NP-center har en vecka vars upplägg ger mig möjligheten att ta ledigt fredagar var fjärde vecka. Det innebär att det frigörs en sammanhängande period på 4½ dagar från onsdag till söndag. Dem klockrena luckan har jag sett till öppna ordentligt. 2018 bokade jag upp halva det året på det viset, i år ansökt semesterdagar i ytterst god tid: februari till maj och september till december. Detta var portalen till detta spa-äventyr.

Hälsodag 1

Superutvilad inledde jag processen med att packa inför Mantorp i symbios med Spotify listan: Top of the class pop. Förutom detta såg att näst senaste avsnittet av Star Trek Discovery och Jägarna.

Prick klockan 14.07 vred jag om  tändningsnyckeln, som sällskap hade jag på världens bästa aor-pomp album: Fortune – Fortune (1985). Anlände till Mantorp och ett av deras ögonstenar: Himmelsby gårdshotell lite innan klockan 14.47 . Det var den tiden som man som gäst kunde komma tidigast.

Incheckningen var en orgie utav pure service. Under det mötet fick jag nyckelkortet till mitt rum. Det minst sagt klaustrofobiska rummet var en enkel match att acklimatisera sig i. Jag bytte om till det jag blivit tilldelad mig: badrock och tofflor. Mitt rum låg illavarslande inte  huvudbyggnaden, utan ironiskt nog, cirka 100 meter därifrån, i Storstugan.

 

Det kändes lite udda att likt någon sektmedlem tassa sig över grovkorniga småstenar för att nå min destination. Personalen sa att på Himmelsby äter man alla måltider i just den munderingen, om man vill.

Dock var det få i restaurangen som hörsammat det idealet. Jag var den enda under gourmé fikat som var klädd så, de andra hade fredags-klätt-upp-sig. Jag intog kvickt första bästa lediga hörn.

Försynt, men inte osynlig, även om jag önskade det, ställe jag mig i fikakön. Borden dignade av hembakade muffins med äppelfrosting, toscatårta, chokladbollar, bärpannacotta, fruktsallad, våfflor, donuts, men även ”nyttigheter” som hawthorns-smoothies och hembakat bröd med ärtsmör.

Hur jag som sockermissbrukare skulle klara mig ur detta var en gåta. En förebyggande strategi var helt sonika att skippa skiten. Den ändrades snar till, ”jag har ju betalt för det, en kopp kaffe kan jag väl ta”.

Det där med kaffet fick jag rätt på, det andra blev för frestande att avstå från helt enkelt. För att slippa gå och stå i kön flera gånger körde jag en LEAN, för att ta det jag skulle ta… på en tallrik. Teoretiskt sett djävulskt bra, praktiskt sett ett praktfiasko.

Pannacottaglaset välte i slowmotien över hawthorns-smoothies, som i sin tur välte dels på golvet så det blev glanshalt, dels på min badrock som mer liknande något ur en ungersk porrfilm. En av personalen tyckte synd om mig, hämtade en ny rock, torkade upp allt på golvet, klockren service.

Ett kilo tyngre gjorde jag en kort husesyn över anläggningen i min vita badrock med matchande kritvita tofflor. Jag inledde vistelsen med 40 minuters infraröd bastu. Den låg i den äldre spabyggnaden, med ett turkiskt bad, en stor bubbelpool och en hälsobar där man kunde dricka juicer, vatten och frukt.

Invid den fanns den genomskinliga IR-bastun. Den var otroligt nog mindre än mitt rum, med plats för högst 3 personer. Då den var tom passade jag på att inta tingesten, Det var mitt första besök i en sådan. Enligt skylten skulle hälsovinsterna vara sanslösa. Gradantalet pendlade mellan 39 – 40 grader, vilket så det skulle vara.

Det som är bra med infraröd bastu och vanlig bastu är att svettningen som utsöndras blir  en naturligt detoxmetod. När vi svettas rensas kroppen från ackumulerade kemikalier  eller gifter ut genom våra porer och ut ur vår kropp. Detta är den i särklass snabbaste sättet att bli av med gifter ur kroppen.

Svettbehandling har länge använts av spakliniker och terapeuter för att hjälpa kroppen från skadliga gifter. En infraröd bastu tar denna utrensning ett steg längre och förbättrar kroppens förmåga att svettas.  Svettning är en av endast fyra möjligheter kroppen har vid eliminering av olika toxiner. De andra tre elimineringskanalerna är via tarmtömning, vår andning och urinering.

Det var en behaglig upplevelse; 40 minuter rekommenderas, ett råd jag följde som förstagångsbesökare. Efter denna kroppsliga detox vandrade jag bort till den stora bubbelpoolen som för tillfället var ledig. Den ena sidan hade en stråle som mer kunde liknas vid en bred vattenkanon. För mig blev det som en kraftig vattenmassage på alla punkter av ryggen; oerhört välgörande, under de cirka 30 minuter jag var i.

Jag förflyttade mig från äldre delen, till den nybyggda delen som stod klar i början av 2019. Jag duschade på herrarnas; här hade det inte sparats på kapital precis. Duscharna och toaletten var väldigt lyxigt utformade. Las Vegas  känslan utvidgades när jag trädde in i the masterroom: den romerska simhallen – wow.

Hallen var inte överfylld av gäster, vilket var befriande, då fanns det gott av platser att kunna välja mellan. Jag slog mig ner på en av deras inbjudande tillika sköna vilsängar. Gjorde mig hemmastadd genom att lägga ut de 5 böckerna jag hade med mig; mobilen la jag ännu längre bort. Tanken var att använda den så litet som möjligt, för att istället läsa böcker som jag inte kommit igång med ännu, samt pitcha idéer till en bok som jag lovat mig själv publicera inom två års tid.

I detta kravlösa och halvt meditativa sinnestillstånd saknades något. Öl ville jag undvika, kaffe fanns inte, men kallt vatten vore lösningen på att ha något att sippa på. Det fanns ett utrymme för just sådana saker, längst bort i rummet. Mitt fokus låg på kallt vatten, men inte maskinen som serverade vattnet. Att jag sträckte fram fingrarna för att känna hur kallt vattnet egentligen var, var en överilad trög tanke. Vattnet var skållhett, trots det tog det några sekunder innan jag kunde greppa att jag blivit brännskadad.

2½ fingrar var röda som kräftstjärtar. Jag hittad till sist kranen för kallt vatten. Tanken slog mig inte att ljummet vatten var att föredra, framför iskallt. Den närmaste timmen fyllde jag på glaset med kallt vatten och höll de drabbade fingrarna i det. De sved en stor del av kvällen, både fysiskt, men även psykiskt, för min dumhet.

Med fingret inborrat längst ner i det genomskinliga glaset i det kalla vattnen stegade jag in i en annan del av det nybyggda romarbadet: saltbastun. Den estetiska utformningen med äkta salttegelstenar var sensationell; för ett tag förträngdes smärtan. Inspirationen kom från sydeuropeiska kurorter som Bagni i Lucca, där saltgrottor/gruvor var en stor del av den ursprungliga spaanläggningar för de välbärgade. De upplevde att aldrig drabbades av virussjukdomar, astma eller andra luftvägsbesvär.

Här är några påstående som salt ska ha på människan. Saltet är ett naturligt ämne som har läkande och hälsosamma effekter.  Saltet dödar bakterier samt svampar och stimulerar immunsystemet. Vid förkylning minskar saltbehandlingen svullnad i slemhinnorna. Snuva och hosta blir bättre eller försvinner helt. Vid besvär av astma har läkarna konstaterat att saltrumsbehandling har lindrande och positiva effekter. Astmatiker får lättare att hosta upp slem och andningsbesvären kan minska.

Saltterapi stimulerar luftvägarnas försvarsmekanismer och har en antiinflammatorisk verkan. Saltbehandling är även bra vid psoriasis samt hudeksem. Dessutom I: är det en fantastisk relaxupplevelse. Dessutom II: vilka vetenskapliga dessa påstående vilar på vet jag inte, eftersom det är Himmelsby information som förmedlat informationen.

Efter jag duschat och bytt om från sektutstyrseln till kläder med attityd stegade jag in till deras fina restaurangdel. Jag blev tilldelad en tvåbordssittplats.  Förrätten bestod av gårdens kronärtskockssoppa, krispiga kronärtskockchips, inlagd jordärtskocka & ostkräm av lagrad hårdost. Kronärtskocka var för mig inget jag till vardags vräker i mig precis. Detta till tros blev helheten en ytterst angenäm överraskning.

Till detta tog jag två 0.4 liters öl. Varmrätten bestod av well done flankstek från svensk gård, potatis-och tryffelpuré, rostad kalv sky, sotad morot, friterad persilja & syrad gul morot. Även detta var en form av smaksensation.

Efterrätten var i paritet med de två övriga recepten: syrlig äppelkompott, knäckig havre med kardemumma, äppelmustgelé, vispad vaniljsmetana & mjuk kanelmaräng.

Under middagstimmen där jag satt i min självvalda ensamhet öppnade sig sinnet för två frågeställningar. Den ena rörde hur mycket man som ensamgäst tittar på typ alla  inredningsdetaljer. Varenda millimeter utav den vackra kristallglaslampan synades utförligt. Egentligen rörde det mig inte nämnvärt att sitta ensam, men visst är det lite speciell att inte ha någon att samspråka och umgås med, när alla andra i lokalen tillhörde olika sällskap.

Den andra reflektionen rörde matvolymerna. Hade jag haft en hamster så hade även den fått anorektiska drag av bristen av normalstora portioner. Det gick upp ett ljus för mig varför generellt sett välbeställda människor är smala…de får i sig för lite mat. Av fysiologiska orsaker dök det periodvis upp hägringar av saftiga kebabrullar, och de dansade retfullt någon form av ringdans runt min tomma tallrik.

Väl medveten om att jag druckit alkohol, och att jag var några mil från närmaste kebabhak, fanns det bara en utväg. Restaureringens fräscha focacciabröd toppades med olika röror. Det blev räddaren i nöden.

Efter kvällsmiddagen traskade jag upp till deras konferenslobby, en plats som var öde, förutom en uppstoppad räv. Jag försökte skjuta upp det oundvikliga, att för tidigt inta mitt klaustrofobiska rum, ironiskt nog döpt till Storstugan. Jag slog ihjäl ytterligare en timme där, innan jag begav mig tillbaka till mitt rum. Sociala medier, avlöstes av tv-tittande och lite Kepler läsning.

Hälsodag 2

Vet inte om det var så att väggarna  i det minimala utrymmet försökte angripa mig, eller om all detox gjort mig nojig, men sov dåligt gjorde jag i vilket fall. Sängen var i och för sig skön, men kuddarna höga som små mini Eiffeltorn, täckena heta, så att en kall Sibiriennatt skulle kunna stillas värmemässigt.

Frukosten bjöd på allt från bacon & äggröra, smoothies & färska frukter till nybakade frallor med diverse pålägg samt flingor & müsli med tillbehör. Jag missade inte tillfället att grädda egna våfflor i kombination av två koppar varmt ekologiskt kaffe. Mätt och belåten traskade jag vidare till mitt första av två behandlingar under helgen.

Från klockan 10.00 och 50 minuter framåt befann jag i ett behagligt meditativt rum. Hot Stone massagen utförs med varm olja och heta lavastenar. Värmen från stenarna förstärker och fördjupar massagens förmåga att lösa upp spänningar och minska stress.

Teoretiskt sett lät detta bra, då det var mitt första möte med varma stenarna. Praktiskt var det inte lika bra. Visst, det var behagligt, stämningen och atmosfären på topp, men alla gånger i veckan skulle jag ta massage där händerna används som redskap.

En massörs värsta fiende är konsekvenserna av sitt yrke.  I en studie från Taiwan av Jang et al framkom det att massörer hade en hög risk att drabbas av arbetsrelaterad besvär från muskler och leder. Cirka 71 % av massörerna i studien hade inom en tolvmånadersperiod minst ett besvär från rörelseapparaten. Över 50 % av massörerna fick besvär med tummar och fingrar, 31,7 % av massörer fick skulder besvär, 28,6 % fick besvär från handleder, 23,6 % fick besvär med armarna medan 25,5% fick nackbesvär. Den lägsta prevalensen hos massörerna var 19,3 % och det gällde ryggbesvär.

Det innebär indirekt att verktyg som laser, heta stenar, diskus, bambusticks, ribbstolar, och dylikt är deras verktyg att förlänga sitt massör-yrkesliv; smart och bra för dem. Utifrån ett kundperspektiv, inte lika upphetsande, när jag lagt 895 kronor för 50 minuters behandling. Nu har jag testat heta stenar, men jag kommer aldrig mer att betala för något liknande.

Nästa anhalt blev att testa deras svar på turkiskt bad. Denna variant var inte av det ångiga slaget, utan värmen strömmade istället ur från deras två bastanta marmorerade vilobänkar. Maxvärmen låg runt 40 grader. Efter 30 minuter blev jag tvungen att fråga personal om bastun verkligen fungerade. De förklarade att syftet med bastun var just att den var ångfri, och inte översteg 40 grader.

Det hade ju varit nice med ett uns av svettdroppe. Då jag under dessa tre dagar inte såg någon annan  i bastun, antog att fler gäster upptäckte det inte ägarna upptäckt, att bastun i sig var totalt färglös, och helt utan någon form av aha-upplevelse, trots att utrymmet i sig var estetiskt tilltalande.

Kompassen pekade där i från mot det nybyggda Romerska badet. Saltbastu halvtimmar varvades med behagliga liggningar i deras relaxstolar. Det tog ett tag, men efter tag kom jag in i ett lugnare tempo, ett sådant som välkomnade noggrann läsning av Keplers senaste spänningstingest: Lazarus. Det i symbios med olika varma tesmaker. Gårdagens vattenfadäs löstes på ett smidigt sätt via learning by doing, det vill säga veta vilka kranar som innehöll vad.

Tiden gick ärligt talat lite väl snabbt. Helt plötsligt var det dags för helgbuffén klockan 13.00.  Här kunde man njuta av hemgjord sill, gårdens rökta lax, kallskuren kycklingfilé, potatisgratäng, västerbottensostpaj och en underbar sötvattenpotatissoppa med massor av tillbehör samt en dignande salladsbuffé. Ville man avsluta med något sött så fanns alla chanser till det. Jag serverade mig själv en delikat bär-pannacotta, några smoothies samt blåbärspaj med vaniljsås.

Avsaknaden av rörelse började bli påtaglig efter två himmelska bufféer i tät följd. Innan jag for in i deras nya gym, avverkade jag 40 minuter i deras IR-bastu. Gymmet i sig kändes mint sagt undermålig. Jag fick dysfunktionella vibbar till budgetpalats som ÖB, Rusta, Dollar store och Ullared. Inget förutom hantlarna var standard. Bänkpressen var mer ett ställe att skada sig på, än att träna på. Löpbandet fungerade ändå ok, så det blev 7 kilometer i ett 1o km/h tempo.

Gourméfikat som serverades mellan klockan 15.00 – 17.00 låg som en Londondimma över mitt sockermissbruk. Snålheten utifrån visheten att jag betalat för detta fick sig återigen en törn. Den himmelska fikabuffé med hembakade sockerläckerheter som fick belöningssystemen att gå på högvarv.  Det var ju inte så att jag hade farhågor om vad som komma skulle. Ett tag hade jag  återigen starka funderingar på att helt sonika skippa sockereuforin utifrån att jag generellt  sett har svårt att värja mig mot saker som detta. Det blev en kort sejour i restaurangen ändå.

Efter 30 minuters finsk bastu intog jag min abonnerade plats i det Romerska badet. Efter ett tag nådde jag upp till milstolpen 100 sidor in i Kepler´s Lazarus. Då var det dags att dra sig tillbaka för att byta om till finkläder utifrån sektmunderingen som jag varit ett med under dagen.

Klockan 19.00 blev jag vänligt lotsad till min plats i restaurangen. Himmelsbys. Eminenta köksmästare Jonny Edepil hade komponerat en speciell meny till de som vistades två nätter på hotellet, där syftet var att undvika samma tre rätters som gårdagen bjöd på.

Min rigida magkänsla viskade kvalitetsdevalvering jämfört med gårdagen. Jag passade på ölen, drack bara vatten till maten. Förrätten blev en plocktallrik, där grönsaker samsades med frukt och olika ost-och skinksorter. Varmrätten bestod av en inte well done ryggbiff med rostad potatis och rödbetor med vinsås. Efterrätten beståendes av en…ostbricka slöt matcirkeln denna dag.

Efter maten drog jag direkt till mitt rum, där jag avnjöt några gamla filmhjältars kamp mot Bonnie & Clyde i Netflix-producerade The Highway men. Alltid sevärda Woody Harrelson, Kevin Costner och Cathy Bates var delaktiga i jakten. En film som landade på lite över medel, dock ett bra tidsfördriv innan jag mötte John Blund.

Hälsodag 3

Efter en natt med betydligt mer angenämare sömn, packade jag mitt pick och pack för att checka ut från mitt rum. Det finns en fördel med ett så litet rum. Att lägga ifrån sig saker för att sedan glömma det på rummet var nästintill helt uteslutet. Trots checkout hade jag tillgång till spaet hela dagen, om jag så ville.

Innan dess stod ett kärt återseende på agendan: frukostbuffén. Stel som ett nyvaket lik hämtade jag protein- och kolhydratkällorna till några varma koppar kaffe. Tog mig en funderare varför jag kände mig så seg. Hade jag detoxat ihjäl mig, eller var det sviterna av gårdagens matberg som visade sitt rätta jag?

Bambumassage är en djupgående behandling med varma bambupinnar som mjukar upp stela muskler. Med hjälp av bambupinnarna kommer man djupt in i muskulaturen och får loss spänningar i hela kroppen. Det lät minst lika bra teoretiskt som de varma stenarna, priset var detsamma, 895 kronor för 50 minuter.

Resultaten var lika behagligt som gårdagen, men också lika intetsägande som den. Det var liksom på tok för ”snällt”, dessutom hade de som utförde massagen väldigt lite kunskap om hur kroppen fungerar, skador och hälsa överlag. Deras kompetens tycktes sträcka sig till heta stenar och bambu sticks kunskaper, ingenting mera.

Jag kidnappade återigen ytan i den infraröda bastun, därefter 30 minuters tvättäkta finsk bastubad, vilken följdes av att koppla av i den tempererade poolen. Innan jag for hem så besöktes det romerska badet, där jag i saltbastun läste 50 sidor av spänningsstinna Lazarus.

Lite efter klockan 13.00 var jag tillbaka bakom ratten, 40 minuter senare tillbaka i Norrköping. Kunde återigen konstatera att Fortunes debutplatta från 1985 verkligen är världens allra bästa AOR-pomp platta.

Helhetsintryck

Kommer jag göra om samma hälsoprocess igen, troligtvis inte. Kalaset gick ju ändå på 6400 kronor. Vila och återhämtning, hur blev det med det? Ömsom vin, ömsom vatten skulle jag vilja säga.

Fokus låg på kost och hälsa via behandlingar, bastu och bad. Visst, möjligheten till simning och promenader fanns, även ett halvtaskigt gym. Trots detta saknade jag betydligt bättre förutsättningar för dem som i ännu högre grad vill träna lite mera, än att bli i mina ögon för passiv för sitt egna bästa.

Trenden med att åka på träningsresor har sakta men säkert vuxit sig starkare. Det borde i mitt sätt att se det genomsyrat Himmelsby gårds satsning på ett mer fokuserat sätt.

Maten var sagolikt god, men utifrån lördagens matorgier blev det helt enkelt too much för mig, parallellt aningen kravfyllt. Eftersom det ingick i priset, upplevde jag att det var svårt att skippa bufféerna. Att det mesta var så gott gjorde sitt till att det var svårt att hålla sig till lagom.

Jag fick känslan av att Viktväktarna skulle dyka upp med olika foldrar efter man checkat ut, eller att jätten Andreas från berget skulle äta upp en, efter två dagars matgödning i sann spädgris-uppfödningsanda.

Jag saknade bättre info om joggingrundor och  promenadstråk. Riv nuvarande gym, ersätt spektaklet med ett adekvat och större sådant. Fler och större lounge-ytor där man bara kund sitta och chilla, och som inte låg i själva spat, skulle jag vilja sett mer av.

Mitt klaustrofobiska rum bör bara endast hyras ut till ett reducerat pris, inte som ett fullprisrum.

I vilket fall som helst är det alltid trevligt med nya upplevelser. Deras nybyggda romerska bad med tillhörande saltbastu var helt klockren, en sann fröjd att vistas i. Maten var som jag sagt förut: top notch.

 

Continue Reading »
No Comments

En trevlig tradition sedan 1998

I begynnelsen när jag och min fru Marie precis träffats inleddes en matprocess som idag är mer vital än någonsin. Vi upplevde att det vore trevligt att sätta guldkant även på vardagen genom att en gång per månad besöka en helt ny restaurang. Att aktiviteten fick epitetet ”28:e middagar” berodde på att det var datumet som vi dels förlovad oss, dels gifte oss.

Främst låg fokuset på Norrköping och dess restaurangutbud, men närliggande städer var lika attraktiva att konsumera samt restauranger som befann sig i skottgluggen där vår semester förlades. Den ovanstående bilden är dock aningen missvisande ur vardagslyxperspektivet eftersom tanken från början var att barnen inte skulle följa med på dessa kulinariska äventyr.

Den dogmatiska strategin har vi ibland ruckat på. Anledningarna har varit att vi inte haft någon barnvakt eller att vi helt enkelt ville att barnen skulle få uppleva just den maten eller restaurangen. Generellt sett är de två bortskämdkräsna små monstren inte med oss.

Restaurang eller restaurant kommer av det franska restaurer, vederkvicka, vilket i sin tur kan härledas till latin restaurare, återuppbygga. Därav även svenska restaurera, försätta i ursprungligt skick. En av Europas äldsta restauranger är förmodligen Stiftskeller St. Peter i Salzburg, Österrike. Den finns omnämnd i skrift redan år 803.

Sämsta Restaurangerna

Peace Yu gjorde inte de gamla anrika lokalerna rättvisa. Det blev alldeles för många minustecken på såväl maten som funktionalitet. Bara för att vi var där under buffétid var det ingen anledning för att mat som skulle vara varm var kall och att det som som tog slut inte fylldes på. Förutom detta var maten intetsägande.

L´Amore visste vi var snäppet bättre än en pizzeria, men blev ändå besvikna. Standardutförande med halvfabrikat. Det gick självklart att äta, men inget ställe som vi kommer att gå tillbaka till. Bara ett ställe att stilla hungern på så att säga.

Bästa restaurangerna

Överlag är det svårt att bedöma  hur en restaurang är på ett enda besök och endast några rätter ur menyn. Däremot är det betydligt lättare att bedöma servicen och dess interiör. Utifrån dessa två faktorer blev helheten riktigt bra. Vila bar & kök, Hälsofreak, Härliga pasta och klassiska Athen är alla ställen som är estetiskt tilltalande.

Förväntningarna var grumlade när I´l Cibo skulle avverkas. Först och främst ligger stället i Transportstyrelsens hemska byggnad, för det andra brukar centrumrestauranger inte precis vara signifikativt med kulinariska högtidsstunder, utan snarare franchising, eller ställen där alkoholen är det primära, maten det sekundära. De  huvud- och efterrätter vi åt var definitivt en rustik höjdpunkt samtidigt som servicen var top notch.

Jag och Marie är svag för indisk mat. Just av den anledningen gillade våra partiska smaklökar Ghandi´s på restauranghemsökta Kungsgatan 1. En plats som varit hemvist för många lovande restauranger vilka bara dansat en sommar. Jag vet inte om det är läget eller något annat, men något skumt är det med platsen. Det ska bli spännande att se hur länge Ghandi´s ägare härdar ut. För mig känns två indiska restauranger i stan som en för mycket.

Besökta restauranger 2014

Januari: Härlig pasta (Drottninggatan 19)

Februari: Ghandi´s (KungsgataN 1)

Mars:   Studio 54 (f.d. Manesa)

April:  Vila Bar & kök (f.d. Carl Johan)

Maj:  Lingonfabriken  (Transportstyrelsens hus)

Juni: Mat från köket (Vadstena)

Juli: Terrassen (Papa grappa uteservering)

Augusti:  Peace Yu  (f.d. Peters)

September  Athena (27 års buffé)

Oktober:  I´l Cibo  (Transportstyrelsens hus)

November: L Ámore  (Prästgatan 5)

December: Hälsofreak  (f.d. Mimmis visthus)

Continue Reading »
No Comments

The man, The myth, The legend

Första gången jag stiftade bekantskap med denna aningen udda fågel var via en föreläsning när jag pluggade eko- och kultur Turism på Lunnevads folkhögskola år 2001 Jag har aldrig sett studenter lägga ner sitt godis, chips eller läsk så avväpnande under en föreläsning förut. Hans budskap skar rakt genom hälsohjärtat hos oss alla. När andra förträngde informationen någon månad senare så blev detta för egen del en fullskalig hälsorennäsanskatapult, där tidigare funderingar blev besvarade och ersatta med adekvata titlar. Tillsatserna i mat har eskalerat de senaste åren. Vad är det egentligen vi stoppar i oss? Är tillsatserna en strategi för tillverkaren att lura oss konsumenter till att tjäna mera pengar? I samma takt som maten utarmats har också allergier, diabetes, astma, fetma och andra kostrelaterade sjukdomar ökat markant. Vi utsätts dagligen för en ”cocktail” av främmande kemikalier, och absolut ingen vet med säkerhet hur vi påverkas av den processen.

Jag har sett denna vitale hälsoförespråkaren vid  ytterligare fem tillfällen. Tommy Svensson framför sin mission med samma beslutsamhet och pondus som alltid, trots att det allt som oftast är tragiskt glest i åhörarskaran, där merparten dessutom består av pensionärer. Omkring 120 föreläsningar per år a´la 2,5 timmar inklusive en kortare rast får man för priset av en biobiljett. Essensen handlar om tillsatser i vår mat, och hur vi påverkas av dessa. Kroppen skriker efter vitaminer, mineraler och antioxidanter; hälsoingredienser som ofta saknas i dagens snabbmatsbankomat. Tommy tar även upp multinationella företags påverkan på oss dödliga, och dess rovdrift att blidka sina giriga aktieägare – framför hälsoaspekten. Industrimaten fungerar tyvärr som sjukdomsalstrare, inte som välbefinnare, vilket de är ytterst medvetna om själva.

Dottern Lindas glutamatastma – en sanningskatapult

När hans dotter Linda var nyfödd fick hon sitt första astmaanfall under första promenaden med barnvagnen.  Hon rosslade och slutade andas; vi lyfte upp henne och åkte till sjukhus; läkaren trodde inte att barn kunde födas med astma, berättar Tommy Svensson.

Hon fick sitt andra anfall när hon var sju dagar, och vi förstod då att något var galet. De tog bort mjölk ur hennes kost, och när hon blev större kunde hon inte äta godis och läsk. Astman gjorde det omöjligt för henne att gå in ett stall. På en läkarkonferens om barnastma och barnallergi träffade Tommy en läkare som forskat om barnastma och som ansåg att för mycket av smakförstärkaren natriumglutamat (E 621) under graviditeten kan utlösa astma från födseln. Ämnet kan också vara en utlösande faktor för migrän, epilepsi och astmaanfall.  Jag vet många som har blivit av med svår huvudvärk sedan de slutat med natriumglutamat, förklarade Tommy Svensson.

Okärt barn har många namn; Natriumglutamat, E 621, eller Mononatriumglutamat finns bland annat i färdigmat, buljongtärningar, chips, soppor och såser. Liksom andra smakförstärkare tillsätts den för att maten ska smaka mer. Livsmedelsverket har förbjudit den i barnmat, men när jag ringde dem, sa de att det är ofarligt, menade Tommy Svensson. Han och Lindas mamma tog i alla fall bort natriumglutamaten ur dotterns kost, och en månad senare upphörde astmaanfallen. Efter fyra veckor var hon med en kompis till stallet, utan att få något anfall och sedan red hon fyra år, fem dagar i veckan, utan att det hände någonting, säger Tommy Svensson (www.nyheterna.net)

Tommy Svensson lyckades också bli fri från en otäck bitestikelinfektion, som läkarna ansåg var kronisk, genom att helt sonika lägga om kosten. Bland annat slutade han med raffinerat vetemjöl och lätt-produkter. När han bytte lättmargarin mot smör gick han också ner i vikt, men den främsta vinsten var att slippa ständig värk. Fettreducerade produkter drar ner immunförsvaret i botten, och gör att man lättare får infektioner, menar Tommy Svensson. Dessa händelser fick honom att börja skriva boken ”Handbok för den kräsne konsumenten” vilket visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom det tog hela fem år att skriva den. Det fanns/finns väldigt dåligt med forskning, och mycket av den forskning som finns är gjord av företagen själva. Att hitta den opartiska forskningen krävde såväl mycket tid som tålamod.

Tommy är utbildad naturguide, svampkonsulent och har jobbat som kock, trots att han inte har formell utbildning. Han har förutom böckerna om tillsatser och vitaminer skrivit böcker om svamp, medicinalväxter, natur och miljö. Han är en man med många strängar på sin lyra som även framavlat egen musik, barnböcker och egna matrecept. Innan han blev föreläsare på heltid var han miljösamordnare, dock är hans ”krig” mot tillsatser hans livsmission. Tommy är inne på sitt 17:e år som konsumtionsrådgivare till oss vanliga uppfuckade dödliga.

Han har i år kommit ut med en ny lättförståelig häfte/bok som kostar ynka 69 kr och är en investering i såväl hälsa som livskvalitet för en själv som för sina ögonstenar till barn. Den föreläsning som jag senast bevittnade var baserad på boken: ”Handboken till ett hälsosammare liv”. Här är ett mycket intressant utdrag ur ett av Tommys kostnadsfria nyhetsbrev som man kan/bör prenumerera på,  förnärvarande existerar  35 stycken sådana:

”Jämfört med fullkornslivsmedel så är dessa raffinerade spannmålsprodukter näringsinnehållsmässigt väldigt olika. Fullkornslivsmedel är rika på nyttiga näringsämnen, medan raffinerade spannmålsprodukter är väldigt fattiga på de samma, även om de, så att säga, ”berikas” genom tillsättning av syntetiska ämnen, för att kompensera den mängd av vitaminer och mineraler man förlorat när fullkornen raffinerades.

När man omvandlar helt vetemjöl till vitt mjöl, så förlorar man: – 98% av manganämnet – 95% av E-vitaminet – 80% av B1-vitamninet – 80% av järnet – 75% av B3-vitaminet – 75% av magnesiumet – 70% av fosforet – 65% av B2-vitminet – 65% av koppar – 50% av pantotensyra – 50% av B6-vitaminet – 50% av kalcium – 50% av kalium- 80% av fibrerna. Liknande förluster av vitaminer/mineraler händer när exempelvis fullkornsris omvandlas till vitt polerat ris och rågmjöl omvandlas till siktat rågmjöl”.

Det kan parallellt tilläggas att när producenterna bleker vetemjölet i syfte att blidka oss kunder så används klordioxid. De förenar sig med proteinrester och bildar senare i processen ämnet alloxan. Samma ämne används bland annat på labbråttor för att framkalla diabetes. Jag kan bara rekommendera att köpa ekologisk mjöl där denna dysfunktionella metod inte används, däremot får man inte sitt mjöl likblekt.

Senaste föreläsningen i Norrkping 2013

I mitten av september stegade jag ner till Hemgården för att ta del av hans senaste och nya föreläsning om strategier för ett hälsosammare liv. Förutom att själva informationen var sagolikt intressant så var det dels trevligt att lokalen var överfull, dels bestod av betydligt flera yngre personer än som varit fallet vid tidigare föreläsningar.

Denna miljöinspiratör, författare och debattör är som sagt mångfacetterad i sin läggning, och har ett genuint intresse för det han gör. Tommy berättar om problemen med tillsatser i mat och hur vi kan påverkas av dessa i symbios att vi konsumenter faktiskt kan påverka den processen själva. Föreläsningen har hittat en optimal balans i syfte att skapa ett engagemang, och för att få deltagarna att förstå vikten i allt man gör, även när det gäller de miljöfrågor som för de flesta känns oöverstigliga. Det är en fartfylld föreläsning som inte lämnar någon oberörd, och som garanterat förändrar deltagarnas motivation och miljöengagemang på flera plan.

Tommy Svensson reser land och rike runt och föreläser om tillsatser i mat och varför vi bör undvika dem. Han menar att läget egentligen är värre nu än när han började med med sin första bok.

-Du kan inte helt slippa tillsatserna, och allt är inte farligt för alla, men det går att dra ner på dem om man vet vad man ska undvika, säger Tommy Svensson.

Jag och min fru har sedan 2001 gått igenom en borttagningsprocess som än idag fortsätter med syfte att leva så sunt som det är möjligt, utan att bli asketiskt strikta. Först åkte alla våra Milda- och Keldaprodukter ut för att ersättas av naturliga produkter. Då trodde vi att det skulle bli djävulskt svårt att leva utan dessa när de stod för überbekvämlighet. Det enda vi använder oss av nu är ekologiskt smör, ekologisk Bregott, extra virgin olivolja samt kokosfett. Det lustiga är att det inte inneburit några som helst problem i vår omställning.

I stort sett är allt vi köper av ekologisk art, tyvärr måste vi tumma på det ibland, om vi inte vill åka runt halva stan för att hitta en vara som ska ingå i ett nytt recept. Dessvärre är Citygross, Coop Forum, ICA Kvantum och ICA Maxi groteskt dåliga på att tillhandahålla oss konsumenter bland annat ekologiska grönsaker och frukter såsom paprika, kivi, päron och dylikt. Ett ställe som vi anammar är helt underbara Big Heart som ligger på Repslagaregatan 42 och är ett mecka för oss att inhandla ekologiska produkter som kryddor, nötter, frön, ägg, grönsaker och 100 tals andra livsmedel. Saltå Kvarns produkter är ett  annat ekologiskt föredömme som vi flitigt anammar av oss.

 

Continue Reading »
1 Comment

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu