Subscribe to RSS Feed

Posts Tagged ‘ hajar ’

Bestialiska nordbor och hungriga asiater

Första gången jag hördes talas om existensen av dessa bestar i våra farvatten var runt år 2002. Självklart trodde jag att personen i fråga drev med mig, men senare efterforskningar i ämnet visade sig att detta påstående var helt sant. Det låter ju osannolikt att en haj som dessutom kan bli upp till 15 meter lever så tätt inpå oss. Att det parallellt ser riktigt otäck ut med världens öppnaste gap gör det bara ännu mera skrämmande. Carl von Linné döpte förövrigt Brugden till Cetorhinus Maximus, vilket är det latinska namnet för glappkäft.

Ett annat namn som dessa bestar har är ”Solhaj”. Britterna kallar dem för ”Basking shark” eftersom de vid soliga dagar ligger still vid ytan och helt sonika njuter av värmen. Uttrycket to bask, sola sig kommer ursprungligen från Irland och Wales.

Brugden är dock inte farlig för människor, utan livnär sig på hederliga gamla plankton. Födan plankton filtreras på ungefär samma sätt som hos Bardvalar genom att Brugden simmar makligt, vanligen i vattenytan med vidöppen mun. Den är för övrigt den största svenska fisken och världens näst största fisk.

Förr i tiden trodde man att Brugden var ett odjur. Sjömän som fick syn på delar av fiskens enorma rygg trodde att de hade sett ett vidunder. Det talades om en drakorm utanför Bohusläns kust. År 1740 skriver Linnés lärjunge Pehr Kalm ”ibland kommit ett stycke från botten upp ur vattnet och då skall hava stått ända rak och upprätt till en karls längd över vattnet, samt i övrigt varit så tjock och stor som en timmerstock. Huvudet på honom skall varit svartgråaktigt”.

Vandringsmotivet om havsodjur användes över hela världen, som en varning för farliga vatten och ett sätt att förklara syner. På den tiden fanns ingen belysning i båtarna och inte heller glasögon. Fantasierna blev ett sätt att förklara de vaga synintrycken, säger  folklivsforskaren Ebbe Schön (Aftonbladet).

Brugden är brungrå till mörkgrå och har fem väldiga gälspringor som nästan möts undertill. Kroppslängden är normalt upp till 10 meter, ibland närmare 12–13 meter, i extrema fall 15-16 meter. Vikten  hos ett 10-metersexemplar ligger närmare 7 ton med en livslängd runt 50 år. Brugden lever pelagiskt det vill säga ute till havs, uppe i vattenmassorna och inte vid botten.

Brugden finns i de tempererade zonerna (8–14°C) och samlas tidvis i flockar, ibland upp till 60 eller till och med 250 djur. De vandrar med årstiderna och är till exempel en ganska vanlig syn vid delar av Storbritanniens västkust från juni till september. Brugden går normalt inte in i Östersjön, men ett exemplar fångades 11 januari 1960 vid Sadelöga nära Utö i Stockholm skärgård.

Brugdens parningstid infaller på våren till försommaren. Liksom de flesta hajar föder Brugden levande ungar och som mest sex stycken, detta efter en dräktighetstid om drygt 3-4 år år. Den blir könsmogen någon gång mellan 12 och 20 års ålder. Ungarna, endast en eller två vid varje födsel, är över en meter långa.

Arten har fiskats av Japan, USA och flera västeuropeiska länder för i första hand utvinna olja från levern, men i andra hand även kött och fenor. I Sverige är dock Brugden upptagen på röda listan och bedöms som starkt hotad. Fisket har karakteriserats exploateringar av ett bestånd under en kortare period. Den stora anledningen stavas extremt låg reproduktionstakt, vilket gör att det kan ta upp till 100 år innan nästa exploatering åter kan ske.

Hakarl

Idag är den globala efterfrågan på hajfenor det största hotet mot arten. Det enda kvarvarande riktade fisket sker i Kina och Japan. Våra nordiska bröder norrmännen är dessvärre nästintill lika goda kålsupare då de själva drev omfattande riktad fiske till 2003. År 1993 uppgick den den norska ”fenexporten” till Japan på 26 859 ton. Torkade fenor betalas upp till 700 US dollar per kilo det vill säga alltför frestande kapital i förhållande till pinsamt låga straffen. Islänningarna har exempelvis en maträtt som heter ”Hakarl” och som innehåller brugdkött. Det är faktorer som dessa som vidmakthåller och reproducerar dysfunktionella fiskekulturer när ett adekvat  totalförbud vore på sin plats.

År 2003 förbjöd EU metoden att avfena hajar till havs tillika finning. Världsnaturfonden kallade och jämställde förbudet med ”ett kryphål i regelverket”. Fiskarna tilläts istället ta hajkropparna till en hamn och fenorna till en annan, något som gjorde det komplicerat att jämföra antalet fenor med antalet kroppar. Parallellt  kunde fiskarna få dispens med att fortsätta med finning till havs om de kunde uppvisa att de ”regelrätt” tog hand om hajkropparna, något som ytterligare försvårade kontrollen och identifieringen av vilka arter som fångats.

Asiatisk delikatess”

Nio år senare år 2012 bestämde sig EU för att skärpa sitt snuskigt tandlösa hajfensfiskeförbud genom att anta ett förslag där finning helt förbjöds till havs. Dock är många experter fortfarande kritiska till de nya reglerna eftersom fiskarna fortfarande får skära av fenorna när de kommer iland. Ur bevarandesynpunkt är förbudet helt meningslöst eftersom antalet hajar som fångas och mördas ändå förblir detsamma. Det enda riktiga vore ett totalförbud mot att fånga haj helt och hållet. EU måste tyvärr blidka varje lobbyist av rang och på så sätt förblir detta viktiga Europeiska avståndstagande en gigantisk chimär.

I Sverige finns runt ett tjugotal hajarter

  • Pigghaj: Är Sveriges vanligaste hajart och förekommer vanligen på 20 till 70 meters djup. Pigghajen blir sällan över en meter lång, men är trots sin ringa storlek inte helt ofarlig för människan. På ryggen sitter två vassa piggar som innehåller ett svagt nervgift som kan ge smärtsamma och svårläkta sår.
  • Håkäring: Är näst efter brugden den största haj som tidvis uppehåller sig i svenska vatten. De största exemplaren kan bli drygt åtta meter och väga över ett ton. Håkäringen, som också kallas grönlandshaj, är mycket glupsk och äter allt från sälar till kadaver – i en håkäring har man till exempel hittat halva kroppen av en drunknad människa.

  • Håbrand: Tillhör familjen jätte­hajar och kan bli upp till sex meter lång och 300 kilo tung. De exemplar som besöker våra vatten brukar dock bara vara en tredjedel så stora. Fisken, som även kallas sillhaj, förekommer vanligtvis i Skagerrak och Kattegatt, men har även påträffats i Östersjön, så långt norrut som Ålands skärgård.
  • Småfläckig rödhaj: Är näst vanligast av hajarna i svenska vatten. Den småfläckiga rödhajen är en liten, nattaktiv art på drygt en meter som främst lever på sand-, grus- eller gyttjebottnar. Arten betraktades tidigare som bifångst vid fiske av andra arter, men har på senare tid blivit en alltmer uppskattad matfisk. Sedan 2004 är det dock förbjudet att fiska den i svenska vatten.

 

 

 

Continue Reading »
No Comments

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Archives

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu