Subscribe to RSS Feed

Posts Tagged ‘ Christer Björkman ’

10 bidrag – 1 vinnare

Lördagen den 10 mars det vill säga igår avgjordes vilket bidrag som skulle få representera Sverige i Eurovision; det var tillika också en mastig 6 veckors musikorgie som gick i graven för detta år. Det var 10 låtar som alla hunnit växa till sig ordentligt, vissa mer än andra. I finalen var dessvärre hela värdinneskapet samlat och  överöste publiken med i mina ögon tillrättalagda och relativt menlösa melodifestivalhumor. Alla tre var delaktiga i inledningsnumret där de gjorde en intetsägande cover av ”New York, New York” med en försvenskad text som anspelade på melodifestivalsprocessen. Därefter fick förra årets vinnare Eric Saade göra några moves till några av sina hits, måhända sålde han några fler exemplar av sin senaste plattan.

Helena Bergström numera vedertagna schlagerkaraktärer fick efter låtarna alldeles för lång tid att raljera över svenska folket melodifestivalsnormer framför soffan via groteskt påfrestande humor. Efter det följde hyllade Gina Dirawis greenroom chat med några av deltagarna. Jag gillade inte alls hennes jargong, utan upplevde den som ytterst pinsam. Dessa två inslag drog ner tempot, och undergrävde en del av 2 timmars underhållningen på ett mycket negativt sätt.

Den internationella juryn fungerade däremot utmärkt. Jag gillade verkligen detta nya tilltag, det var rappt och informativt, utan något larv. De bidrag som framfördes på svenska, var de som fick bita i det sura äpplet (Ranelid & Flinck), då språket i sig troligtvis blev en poängbromskloss. Sedan var det återigen dags för ännu en av Helena Bergströms humorkaraktärer att äntra Globen live. Det blev ungefär lika roligt som ett heltaskigt lokalrevynummer – enerverande dåligt. Svensk/grekiska gudinnan Helen Paparizou fick förtroendet att framföra förra årets vinnarlåt ”Popular”, vilket hon gjorde med bravur.

Svenska folket som till skillnad ifrån internationella juryn fått leva med bidragen, rykten och mediabevakning uppgraderade såväl Thorsten Flink som Ranelid bidrag. Båda jurygrupperna var däremot helt var överens om att de två bästa bidragen var Danny och Loreen, där Danny till sist fick dra det kortaste strået. Själv röstade jag på Danny, då jag tyckte att låten och framträdandet var bättre, men jag tror att Loreen faller den oförutsägbara europeiska publiken ännu mer på läpparna än Danny skulle gjort, så jag är nöjd i vilket fall. Årets trend var att många av de ingrodda melodifestival-dinosaurierna inte gick vidare i tävlingen. Det är något positivt då tävlingsledningen får chansen att byta ut dessa mot nya förmågor, när även publiken säger ifrån. När det gått så långt som det gjort så spelar det ingen roll att såväl Andras Lundstedt  som Marie Serneholt hade toppenbidrag, vilka borde varit med i finalen.

.

Mats 10-i-top

1. Danny

2. David Lindgren

3. Loreen

4. Molly Sandén

5. Top Cats

6. Lisa Miskovsky

7. Björn Ranelid/Sara Li

8. Ulrik Munther

9. Thorsten Flinck

10. Dead by april

Här är slutresultatet för Melodifestivalen 2012:
1. Loreen ”Euphoria” 268
2. Danny ”Amazing” 198
3. Ulrik Munther ”Soldiers” 88
4. David Lindgren ”Shout it Out” 88
5. Molly ”Why Am I Crying” 77
6 Top Cats ”Baby Doll” 68
7. Dead By April ”Mystery” 52
8. Thorsten Flinck ”Jag reser mig igen” 43
9. Lisa Miskovsky ”Why Start A Fire” 39
10. Björn Ranelid feat. Sara Li ”Mirakel” 25

Slaget i Baku

Då var det dags att se hur Loreén  skulle klara sig i den europeiska konkurrensen. Processen inleddes med 4 program ”Inför eurovision song contest” där några svenska musikbesserwissrar fick tycka till om varje bidrag. Gina Dirawi var en av dem, Lena Philipson, Måns Zelmerlöv, Lizette Pagler, Tomas Lundin och Christer Björkman var de andra. För mig är Gina D oroväckande jobbig, och under dessa  fyra program bevisade hon inte motsatsen. Hon och Edward Af Sillén var kommentatorteamet som skötte snacket från de båda semifinalerna och finalen. Gina var oväntat bra mycket bättre än förut i symbios den exceptionellt kunnige, rolige, vältalige och underhållande Edward Af Sillén.

I vilket fall som helst var det  den Azerbajdzjanska värdtrion som stod för det osmakligt horribla. Skulle det finnas en patetisk-skala från 1-100, så vore detta en klar 100. Det var anmärkningsvärt mediokert, allt ifrån den katastrofala engelskan till  de tillsynes ändlösa 1800-tals skämten. De och ledningen tycks vara de enda som inte fattade hur förödmjukande enerverande de tre var. Jag satt som klistrad på fjärrkontrollens tyst-knapp när dessa tre fånar skulle inleda någon form av kommunikation med varandra eller någon annan stackare. En annan underhållningsreducerare är de bidrag där låten i sig inte är så dålig, men artisterna istället klär sig med en öronbedövande taskig accent. Det skulle vara så mycket bättre ifall de höll sig till sitt modersmål, än att basunera ut tonerna med en engelska som en femteklassare behärskar bättre.

I år var det generellt sett bättre låtkvalitet i semifinalerna än exempelvis förra året. Men det finns några riktiga magplask som exempelvis Rambo Amadeus med ”Euro Neuro” från Montenegro som måste vara en topp-10 bland det sämsta som framförts på Eurovision-song-contest-scenen, och det säger dessvärre inte lite. Sedan finns det mysiga gummor från Ryssland med en låt att nynna till och dessutom charmig, men ett sådant bidrag får aldrig vinna. Röstningsförfarandet har onekligen förfinats och skalat av den värsta nepotismen. Jag saknade dock två låtar i från semifinalerna som borde gått vidare och det var Rumäniens underbara låt och Bulgarien tunga dancehit.

Finalen blev återigen en orgie i klämkäcka anti-roligheter från den Azerbajdzjanska värdtrion, som tur var så fick de minimalt med utrymme till skillnad ifrån semifinalerna. Tyvärr tillkommer idioterna som tror att gud himself återkommit och jämställer spektaklet med hans återkomst, det vill säga idioten som har hand om greenroom.  Kokainhybrisen och omnipotensen är svårslagen, man mår faktiskt riktigt illa när man beskådar det minst sagt taffliga skådespelet. Fanns det inget positivt då, förutom ett knippe riktigt bra låtar? Jo, hela inramningen var råläcker, tempot var högt, arenabygget i sig fantastiskt. Överlag var finalkvaliteten också bland det bästa någonsin, utifrån ett Eurovision perspektiv. Vänskapskorruptionen mellan främst Balkanländerna är fortfarande oroväckande hög. Deras dysfunktionella beteende kan avgöra en låts öde genom att de är 6-7 länder som staplar höga poäng till varandra, och det blir dessvärre en hel del i slutändan. Att Cypern inte skulle ge sina grannar Grekland 12 poäng och vice versa har nog aldrig inträffat i tävlingens historia, denna årgång var inget undantag, som sagt ett sorgligt och frustrerande kapitel i tävlingen.

Sverige har oftast en oumbärlig oförmåga att bära ett favoritskap, de ska helst slå i underläge. Loreén var alla vadslagningsbyråers favorit, vilket i sig var olycksbådande. Denna gång visade det sig att såväl Loreén, låten, framträdandet som timingen var på Sveriges sida. Hon gjorde ett grymt framträdande, udda, men inte för annorlunda, internationellt, utan tillstymmelse till accentueringsfel och en bra röst var ingredienser som visade var skåpet skulle stå. De andra nordiska länderna hade alla bra bidrag, men som hade det gemensamt att vara aningen för slätstrukna och anonyma. Norges bidrag var tydligt inspirerad av förra årets svenska trea: Eric Saade; inte en lika bra låt fast med en halvtaskig röst.  Att Sverige hade fingrarna i 10 av finalbidragen tyder ju på ett genuint musikskapande som tycks tilltala hela världen i alla genrer från hårdrock till pop. Jag avskyr däremot outsourcingen av artister, låtskrivare, koreografer  och dylikt, då jag anser att varje land och bidrag ska vara gjorda och framförda av medborgare från varje enskilt land. Detta förtar lite av själva poängen med tävlingen tycker jag, även om Sveriges musikrenommé ackumuleras. Avslutningsvis är jag trött på att tävlingen fortfarande rubriceras som schlagerfestival, istället för melodi- eller musikfestival.

Min topp-5-lista

1. Sverige

2. Cypern

3. Turkiet

4. Grekland

5. Italien

Continue Reading »
No Comments

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu