Subscribe to RSS Feed

Archive for juni, 2012

Dexter,  Friend or foe?

Handlingen

Dexter Morgan jobbar som kriminaltekniker och blodstänkanalytiker för polisen i Miami, men lever parallellt ett väldigt annorlunda dubbelliv. Under dagtid letar han efter spår och bevis som kan fälla mördarna rent juridiskt, medan han om nätterna jagar de kriminella själv och tar livet av dem. Dexter är en seriemördare av rang, men dödar endast de mest fruktade kriminella, de som samhället inte lyckats fälla med sina lagar och regler. När han endast var 3 år bevittnade han och hans äldre bror Brian mordet på sin mor, Laura Moser, och lämnades under två dagar i en container fylld med blod. Denna händelse lämnade dem båda med psykiskt ärr av guds like samt var upprinnelsen till deras annorlunda livsstil.

Dexter adopterades av polisen Harry Morgan , som hoppades undertrycka dennes traumatiskaminnen av sin döde mamma och blodbadet i containern. Efter upptäckten att unga Dexter i flera år dödat ett stort antal av grannskapets husdjur, väljer  Harry att göra det bästa av situationen utifrån hans polisperspektiv. I syfte att tämja Dexter från att döda oskyldiga människor, börjar Harry undervisa Dexter i den så kallade  ”Koden”. I denna kod måste Dexters offer själva vara mördare, och ha dödat någon utan grundad anledning, och troligtvis göra det igen. Dexter måste också alltid vara säker på att hans mål är skyldig, och tar till okonventionella strategier för att få obestridliga bevis på offrets skuld. Dexter har följt koden religiöst för att tillfredsställa sin ”Dark Passenger”; det namn han har döpt sin lust att döda. Liksom många seriemördare tar han troféer. Innan han utdelar offret sista smörjningen gör Dexter ett snitt på kinden med en sylvass skalpell och samlar upp ett blodprov, som han bevarar på ett blodbild. Han lagrar dessa i sin samling i en låda gömd invid luftkonditioneringen.

Dexter undgår misstankar  genom att vara trevlig, generös samt upprätthålla allmänt ytliga relationer. Hans tillgivenhet till sin adoptivsyster Debra, hans  före detta flickvän Rita, hans styvbarn Astor och Cody och senare hans biologiska son, Harrison, har alla  komplicerat hans dubbelliv. Detta har fått honom att ifrågasätta sitt behov av att döda. Faktum är att hans förhållande med Rita, i den första säsongen, satte igång den långsamma men stadiga humaniseringen av Dexter, som utvecklas i och med varje ny säsong av Dexter. En av aspekterna som gör serien så trovärdig, intressant och underhållande.

Till skillnad från två andra topp 5 serier som gått över 6 säsonger: The Sopranos och Six feet under, så har Dexter ännu inte haft några svackor. Jag dyrkar den vardagsexistentialism som genomsyrar alla genomarbetade  karaktärer. Dexter skiljer sig inte nämnvärt ifrån oss andra; vi spelar alla olika roller, beroende vilken arena vi befinner oss på. De flesta av oss brottas med mörkare sidor som vi sällan eller aldrig anförtror någon annan, ibland inte ens sin fru. Den stora skillnaden mellan Dexter och oss är att den mörkare sidan är ännu mörkare. Dexter präglas också av en filosofisk sida som hela tiden känns behagligt lättsamt, men också ytterst träffsäkert. Orsaken till varför den här sortens seriemördare är så skrämmande är att det kan vara vem som helst, till och med din närmaste granne, han som lånar ut sockret till dig. Serien som är bisarrt underhållande gjorde sin TV-debut den 1 oktober, 2006, och baserades på novellen Dexters dunkla drömmar skriven av Jeff Lindsay, den första boken i hans serie om Dexter. Efterföljande säsonger har utvecklats oberoende av Lindsays verk. Den gjordes om till TV av manusförfattaren James Manos, Jr., som skrev det första avsnittet, en eloge till den killen.

Förutom Michael C Hall , innehåller serien Jennifer Carpenter som  spelar Dexters adoptivsyster, kriminalpolis Debra Morgan. James Remar gestaltar Dexters avlidna far Harry, som hela tiden är med Dexter i hans tankar och agerande, likt ett vardagligt samvete som håller ”The dark passenger” på plats. Dexters medarbetare inkluderar Lauren Velez som biträdande poliskommissarie María LaGuerta, David Zayas som kriminalpolis Angel Juan Marcos Batista och C.S Lee som den sexfixerade labteknikern Vince Masuka. Julie Benz spelade Dexters flickvän, senare hustru, Rita Morgan, i säsong 1-4.  Erik King porträtterade den problemfyllda kriminalpolisen James Doakes de två första säsongerna av serien. Desmond Harrington anslöt säsong 3 som den oförutsägbara kriminalpolisen Joseph Quinn. Keith Carradine spelade FBI-agenten Frank Lundy, och Jimmy ”Lagens änglar” Smits gestaltade biträdande åklagare Miguel Prado, som dök upp i varsin säsong, säsong 2 respektive 3. John Lithgow anslöt den fjärde säsongen som ”Trinity-mördaren”. Carradine återvände i säsong 4 och repriserade sin roll som nyligen pensionerade FBI-agenten Frank Lundy, som jagade Trinity-mördaren.

  • Styrkan med Dexter är att alla karaktärer är intressanta, genomarbetade och ytterst trovärdiga.
  • Karaktärerna utvecklas utifrån vad som händer dem själva och deras omgivning, inte av filmklyschor.
  • Manusförfattarna upprepar sig inte, utan skapar nya dramaturgiska arenor.
  • Dialogen såväl som den subtila mörka humorn är genialisk upplagd.
  • Michael C Hall alias Dexter är som skapt för rollen.
  • En taskig vocie over kan stjälpa den bästa serie/film, här är den en tillgång.
  • Trovärdiga, obehagliga och minnesvärda motståndare ersätter varandra i varje ny säsong.

Säsong 6

Lugnet har lagt sig och det mesta tycks ha gått tillbaka till sin ”vardagliga” lunk. Skenet bedrar dock, här kastar manusförfattarna in tre glödheta parallellhandlingar, något som endera skulle kunna tyda på sinnessjukdom eller att man gapar efter för mycket. Dessa herrar faller dock inte i den fällan utan väver genialiskt ihop dåtid, nutid och framtid med de nya intrigerna. Essensen i denna omgång är faderskap och tro. Som pappa är Dexter bra mycket bättre än många i sin omgivning, han älskar sitt barn och sätter sonen i allra första rummet. Han vill också vara en bra förebild, genom att sätta tydliga sätta gränser för sitt barn, genom att just leva som han lär, något som de flesta av oss vet är en livslång process.

Dexter begav sig till sin high school-klass tjugoårsjubileum för att finna ännu en mördare, samt funderade på att placera lille sonen Harrison i katolsk förskola. Maria (Lauren Vélez) och Angel (David Zayas) hade skilt sig, och Dexter anlitade Angels syster som barnvakt. Hans syster Debra (Jennifer Carpenter) var lycklig med Quinn (Desmond Harrington). Vi stiftade bekantskap med professor Gellar (Edward James Olmos) och Travis Marshall (Colin Hanks - Toms  Hanks son) tillika seriens bad guys. Cliffhangern till säsong 7 är bara för härlig, jag vill vara där och nu för att se hur han tar sig ur denna knipa. Manusförfattarna har beslutat sig för att säsong 8 blir den allra sista. Det tycker jag är ett smart drag, det blir i mina ögon till och med svårt att dra ut det hela i dessa två avslutande säsonger. Lyckas manusförfattarna att reproducera de föregående säsongernas kvalitetsmässiga genialitet så blir detta troligtvis världens bästa serie genom tiderna som härdat ut i 8 säsonger dessutom faller den då olikt många andra långkörare med flaggan i topp.

Seriens svarta- och torra humor samt den ultra intelligenta dialogen omfamnar mig likt en äkta indisk Tikka masala. Varje avsnitt är en en filmiskt konstverk som varken blir tråkig eller upprepande. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv kan Dexters karaktär beskrivas som en vandrande instruktionsbok hur det är att vara en människa uppdelad i massor av olika samhällsroller där det är komplicerat att tillfredställa alla i sin omgivning. Manusets djup är häpnadsväckande, det känns som manusförfattarna fått arbeta med kvalitet framför kvantitet, vilket är alltför ovanligt i dagens kortsiktighetssamhälle. Jag rankar Dexter i samma klass som The Sopranos, Six feet under och True blood. Michael C Hall spelar även rollen som den homosexuella David Fisher i just Six feet under. Även där gjorde han en rollprestation utöver det vanliga. De första fyra avsnittet invaggade mig i känslan att Dexter och resten av seriens underbara karaktärer tycktes gå lite på tomgång, avsnitten var inte lika engagerande och spännande som de föregående omgångarna. I och med avsnitt 5 förändrades den upplevelse. För varje avsnitt som avverkades fick jag med mig mer tyg ifrån den nyinköpta soffan. Det var så groteskt bra, efter sista avsnittet satt jag bara stum och stirrade rakt fram. Jag var helt tagen av de genialiska dramaturgiska vridningarna, och slutet var utan att avslöja något, helt fenomenalt oförutsägbart.

Michael  C Hall


Michael Carlyle Hall är född 1971 i Raleigh North Carolina, är en amerikansk skådespelare som inriktat sig på TV-serier och teater. Han Emmy-nominerades år 2002 för sin roll som den homosexuelle begravningsentreprenören David Fisher i HBO:s TV-serie Six feet under. Hela skådespelarensemblen i Six Feet Under fick för övrigt Screen actors guild award förstapris 2003 och 2004. Den serien är också en av mina absoluta toppserier. Det var Alan Ball, den Oscarvinnande författaren av American Beauty, som skapade den mörka dramaserien om familjen Fisher; en annorlunda familj som driver en begravningsbyrå i Kalifornien. Han nominerades för en Golden Globe år 2007 för priset som bästa framträdande som Dexter. För sin roll som Dexter Morgan vann han även  Academy of Science fiction, Fantasy & horrfilms pris som bäste TV-skådespelare 2007. Hall har även haft roller i ett dussin Broadway-uppsättningar. Han var även med i filmen Gamer från 2009 med bland annat Gerald Butler.

Hall har varit gift med skådespelerskan Amy Spanger, de skilde sig 2006. Han var sedan 2008 gift med Jennifer Carpenter, som spelar Debra Morgan i Dexter. Paret ansökte dock om skilsmässa 2010, och är skilda sedan december 2011. Skådespelaren lider av Hodgkins sjukdom, som är en behandlings- och botbar av cancer lymfkörtelsystemet. Tv-stjärnans cancer är som tur på tillbakagång. Dessa faktorer bidrog onekligen till att Michael sålde sin lyxvilla i Hollywood för den ringa summan av 16 miljoner. Michael medverkar i en ny film som får premiär någon gång under 2013: Kill Your Darlings. Han spelar också in en film med Dexters skapare: James Manos Jr kallad ”Love Scotch and death”; en mörk komedi som ska baseras på regissörens egna liv.

Continue Reading »
No Comments

Cineasthörnan

11 juni, 2012 by

Pixel-Eskapism

The Divide är en förtäckt social-experiment-film. Handlingen utspelar sig en källare där en grupp människor tagit sin tillflykt efter att staden blivit kärnvapenbombad. Åtta stycken hyresgäster strandsätter sig i det bombsäkrade utrymmet. I utbyte blir de tvungna att följa mannen som byggde och äger stället. Konflikterna börjar hagla då hans uppfattning är att ingen lämnar stället på grund av giftiga gaser. Det blir källan till konflikter när åtta helt olika individer måste samsas om allt. Jag gillar sådana här apokalyptiska filmer där vedertagna normer och rutiner försvinner och där mänskligheten uppvisar sitt sanna ansikte, den mänskliga naturen. Filmen bryr sig inte om varför katastrofen skett eller vilka som ligger bakom  den, utan tar upp hur vissa människor bryter ner sig själva och indirekt andra medmänniskor. The Divide målar upp en svart människobild där Jean Paul Sartre hade trivts, och där två personer som förut hölls i schakt av lagar och förordningar nu kan leva ut sina sjuka fantasier. Mycket våld blod och otrevligheter förstärker denna medelgoda film. Kul att se den gamle hjälten Miachel Biehn som hade sin storhetstid på 80-talet med storfilmer som Aliens, Terminator, The Abyss och The Rock. Vi får även se Rosanna Arquette i en mindre smickrande roll. Tyvärr känns karaktärernas agerande väldigt irrationellt och överdrivna även för att vara i en sådan situation som de befinner sig i; sunt förnuft tycks regissören ha bannlyst.

Jag , brorsan och pappa såg premiären av Men in black 3 på bio. Vanligtvis brukar sådana här uppföljare vara i bästa fall halvdana, det var för övrigt 10 år sedan det begav sig. Hollywood kör sin vinnande formel til the bitter end vilket innebär karbonisering av föregående filmer. Igenkänningsfaktorn är såklart hög i denna  sequel, som egentligen är en prequel, då vi förflyttas tillbaka till 1969 och på så sätt får svar på varför Tommy Lee Jones karaktär är så disträ. 1969 möter Will Smith den yngre upplagan av Tommy Lee som spelas utmärkt av Josh Brolin. Hans uppdrag är att förhindra ett mord som i framtiden är nyckeln till jordens undergång. Det blir en tidslinje-härva där man ibland inte förstår någonting. En av filmens huvudattraktioner är ”monster kreationerna” skapad av the allmighty  Rick Baker, med dagens teknik är de ännu mer effektfullare. Till skillnad ifrån de föregående filmerna så dryper 3:an av referenshumor mellan 60-talet och 2000-talet som exempelvis rasistisk självironi, hippies och andra tidstypiska företeelser, det gillade jag skarpt. Specialeffekterna är ruskigt trovärdiga i sin otrovärdighet och dessutom lekfullt roliga. För att vara en uppföljare så är Men in black 3 riktigt bra, men saknar dock en filmisk själ, ett tydligt tecken är när man börjat skruva på sig i biostolen fler än 3 gånger.

Till skillnad ifrån Men in black III så är Prometheus en tvättäkta prequel. Filmen utgår från Alien filmerna, men här får vi upprinnelsen till dessa filmer. Jag är väl inte överförtjust i det konceptet när man är medveten om vad som komma skall; överraskningsmomentet blir indirekt bortplockat. I vilket fall som helst landar handlingen runt 2093, där ett gäng forskare får i uppdrag att undersöka en teori att vi människor härstammar från en utomjordisk ras som tros leva på den planeten de är på väg mot. Jag dyrkar Alienfilmerna och dess helhet som inkluderar H.R Gigers osannolkt estetiska fantasivärld. Gillar man dessa miljöer så blir man definitivt inte besviken. Skådespeleriet, manuset och dialogen är dessvärre ljusår ifrån världsklass, forskarna framstår mer som brottslingar än just forskare. Vår egen Naoomi Rapace och Michael Fassbender står för den bitens höjdpunkter. Michael Fassbenders (1977, Heidelberg, Tyskland: Band of brothers, Eden Lake, Booby, Fishtank, X-men: First class, Inglourius bastards, Shame, Haywire) gestaltning av Androiden David är i mina ögon sanslöst bra. Likt andra Hollywoodska mastodontfilmer i denna genre så haglar såväl klyschor som manusluckorna tätt. Man kan ju också undra varför de valde välrenommerade Guy Pearce att gestalta den skröpliga gubben som bekostat rymdresan? De kunde tagit vilken farbror som helst, vilket ökat trovärdigheten och dessutom minskat kostnaderna.  Bortser man från gigantiska manusluckor och irrationellt beteenden så är denna prequel riktigt bra. Effekterna och miljöerna är groteskt effektfulla och jag blir minst sagt hänförd av de coola, men grymma Titanerna det vill säga förlagorna till människorna. Som sagt det är det visuella som är filmens absolut största behållning, och den är stor och snuskigt trollbindande.

Haywire är ytterligare en i raden av kvinnlig-spion-som-blir-förråd-och-söker-hämnd-film. Den stora skillnaden gentemot tjej-som-spöar-skiten-ur killarna är större bröst än vanligt, gigantiska faktiskt. Gina Carano som hon för övrigt heter är autentisk duktig på kampsport till skillnad ifrån andra kvinnor i samma genre. Det märks tydligt i alla välregisserade fightingscener som faktiskt är filmens allra största behållning. För att vara en film gjord av regissörsgiganten Steven Soderbergh (1963, Atalanta, Georgia, USA: Sex, lies and videotape, Erin Brockowich, Traffic, Out of Sight, Che) är denna revenge film på tok för intetsägande och opersonlig. Man bryr sig inte det minsta om vem som dör eller överlever. I rollerna hittar vi välrenommerade skådisar som Evan Mcgregor, Antonio Banderas, Michael Douglas och Miachel Fassbender, vilket i detta fall inte spelar någon roll. Haywire lämnar mig oberörd, och förpassas genast till den astronomiska högen av Hollywoodska standardfilmer.

Jag kommer väl ihåg när jag köpte första numret av Spindelmannen på svenska, det var en nästintill religiös upplevelse. Det var i början av 1980-talet, sedan vårdade jag varje nummer lika ömt som mina egna barn. Nu ligger de strukturerat och snyggt inplastade hos Maries föräldrar. Att jag tatuerat in Spindelmannen på min överarm är heller ingen tillfällighet, då jag fullständigt dyrkar denna superhjälte som dels kändes mer mänsklig än de andra, dels använde spydiga kommentarer mot sina motståndare i syfte att psyka dem. Det är med sorg jag tar farväl av Sam Raimi, Tobey Maguire och gänget som gav oss 3 sagolika Spindelmanfilmer varav den tredje dessvärre var klart sämst. Jag själv hade ändå hoppats att samma crew skulle få göra 4:an. Tyvärr andades kapitalet mer pengar om Spideman transformerades till en mer ungdomsfilm med inspiration från bland annat Twilight. Hela ensemblen har bytts ut och handlingen förlagts precis efter han blivit Spindelmannen det vill säga före Mary Jane.

Vi får följa relationen mellan Peter Parker och hans första stora kärlek Gwen Stacy. Det är i och för sig inte helt fel då många nummer av serietidningens handling kretsade runt dessa år. Andrew Garfield  som spelar Peter Parker är bra i rollen, men känns i mina ögon alldeles för häftig, snygg och anti-töntig. Peter Parker var en tönt, något Tobey Maguire gestaltade perfekt i de 3 första filmerna. Man brydde sig hur det gick för honom; det gör inte jag med Andrew Garfield. Det hela känns aningen plastigt, könslöst, ytligt, under ytan finns inte den där viktiga själen som var synonymt med de första alstren. Effekterna är så snygga att man blir tårögd, men de är dessvärre filmens allra största behållning, en faktor som framställer utmärkta skådisar som Sally Field, Martin Sheen och Dennis Leary  som statister. Boven i dramat är Dr Curt Connors, en enarmad, men briljant vetenskapsman som förvandlas till den fruktade Ödlan. Fightingscenerna mellan ödlan och allas vår spider är för korta, halvtråkiga och dessutom för få. Glimten i ögat humorn är som bortblåst, precis som Spindelmannens avväpnande kommentarer. Det känns som regissören snabbspolat handlingen, och att den utspelar sig under 2-3 dagar. The Amazing Spiderman har fått genomgående bra betyg, och den är inte alls dålig, men långt ifrån lika bra som tre första filmerna. Jag var inte heller förtjust att Gwen relativt snabbt fick reda på att Peter Parker var Spindelmannen, något som inte skedde i serietidningens värld, precis som att han inte tar av sig masken i onödan. Relationen mellan Gwen och Peter kändes hoprafsat och sterilt, kemin finns inte där helt enkelt. Visuellt är filmen bra, men storyn har misshandlats och tryckts ihop till något som inte är tillräckligt bra för en som dyrkar serietidningen och de tre första filmerna.; jag vill ha tillbaka både Sam Raimi och Tobey Maguire till nästa gång. Jag undrar för övrigt vilken målgrupp som ska se detta; Twilightfolket eller de vuxna, svaret är troligtvis ingen av dem. Ett misstag är inget misstag, men en sequel till vore förödande för varumärket Spiderman och mitt bräckliga psyke.

Zombiegenren är i behov av ett nytänkande. Måhända är The Dead filmen som förlöser genren ur sin klyschiga dvala. Brian Murphy är enda överlevande från en flygplanskrasch tar sig iland någonstans runt Ghanas kust. Från första stund han sätter sin fot på land har han ett koppel av människoätande Zombies i hälarna. Har slår följe med en inhemsk armékille som letar efter sin son, själv är han en arméingenjör. Vi får följa dessa två herrar i sol och ännu mera sol. Nästintill inga scener är nattetid något som förstärker vanmakten när det väl blir dags att sova. Som sagt inte nog med att zombiesarna är hack i häl, solen är ytterligare ett gissel om man som människa ska kunna överleva detta. Filmen dryper inte precis av dialog, men kan ändå aspirera på att vara ett zombiedrama. Vi slipper också de flesta zombieklyschorna, vilket är befriande. Människorna i filmen beter sig som man själv skulle ha gjort, inte som  i de flesta andra liknande rullar där man bara undrar ”varför”. Här försöker folk också helt rationellt hjälpas åt istället för att bilda anarkistiska klaner där medmänskligheten är reducerad till noll. ”Zombietrovärdigheten” får klart godkänt, även fast de rör sig sakta så finns de ändå överallt; denna klaustrofobiska känsla är för övrigt behållningen i genren. The Dead är annorlunda, mogen, men också  en fräsch vitamininjektion till genren utifrån ett zombieperspektiv.

Trean var bra, men indikerade ändå att luften höll på att gå ur berättelsen, jag var ytterst tveksam till att de skulle göra ytterligare en film. Detta är den fjärde filmen i den kvalitetssäkrade animerade filmserien Ice age. Manny och Ellies bebis har blivit tonåring samtidigt som kontinenterna startar ett globalt uppror – Pangea. Sid, Manny; Diego och gänget använder ett isberg som färdmedel. Med sig har de också Mommo, en färgstark karaktär som dumpas hos Sid för ingen orkar med henne. Gänget tampas under hela filmen med piraterna, och dilemmat hur de ska ta sig till baka till Ellie och resten av ”flocken”. Det är lätt att avfärda detta som en endimensionell bagatell. Jag tycker däremot att detta är klart bättre än 3:an, den med dinosaurierna. Man vet vad karaktärerna går för, samtidigt som som det sker en utveckling hos dem utifrån vilken fas i livet de är i. Sids mormor är en ny karaktär som är helt fantastisk, man vet inte var man har henne samtidigt som de oväntade kommentaren är helt obetalbara. Hela piratgänget med kapten Gutt i spetsen är också riktigt bra, men det är ändå Sid som återigen är filmens allra största behållning, en underbar karaktär. Det är mer action i denna film än de tidigare något som jag gillade; det och alla underbart kvicka kommentarer gör denna film till oförskämt underhållande med många skrattillfällen för såväl gammal som ung.

Man on a ledge är en thriller action rulle i bästa Hollywoodstil, vilket nödvändigtvis inte är signifikativt med kvalitet utan mer underhållning för stunden, med betoning på stunden. Handlingen kretsar runt en förrymd fånge som dessutom är polis; han ställer sig på en skyskrapa för att hoppa. En känd polispsykolog får uppdraget att prata tillbaka honom till säkerhet. Polisen Nick Cassidy som spelas av Sam Worhtington (1976: Godalming, Surrey, England: Terminator Salvation, Avatar, The Debt, Clash of the Titans) har dock en dold agenda, och det är att försöka rentvå sitt namn, då han blivit fängslad för att tagit en av världens största diamanter. Till sin hjälp har han sin bror och hans exceptionellt vackra flickvän. Handlingen känns teoretiskt riktigt bra, men praktiskt blir den alltför välpolerad för sitt eget bästa. Filmen är inte alls våldsam, utan förlitar sig på gamla klassiska thriller- och actionfragment som vi sett tusentals gånger förut. Det är väl därför denna klistra-och-klippa-film-från-andra-filmer varken upplevs fräsch, spännande eller oförutsägbar; man vet vad man får. Det är dock ingen dålig film, snyggt filmat, med bra skådisar som dessvärre går på halvfart, vilket inte är deras fel utan manusförfattarnas.

Continue Reading »
No Comments

Temadagsinflation

En temadag är en dag som uppmärksammar ett visst tema, normalt sett årligen återkommande. De flesta temadagar högtidlighålls ett bestämt datum varje år, medan ett mindre antal firas till exempel en specifik första veckodag i en viss månad. Vissa temadagar är väldigt lokala medan andra är internationella. I Sverige uppmärksammas vissa temadagar i förskolorna och skolorna, speciellt FN-dagen då många skolklasser uppför egna FN-spel med temat ”krig och fred”.

”Kanelbullens-, semlan- och chokladbollens dag” handlar i grund och botten numera mest om profit och merförsäljning. Det är i och för sig ett genialisk marknadsföringstrick, något jag inte klankar ner på; antal semlor som säljs just på grund av att det är den dagen eller den veckan är troligtvis exceptionell. Risken med detta, när varje varumärke till sist har en egen dag, och alla 360 av årets dagar har 20 stycken temaförklädda marknadsföringsprodukter, är att de till sist lär skapa ett gigantiskt ointresse, och sedermera något för de närmaste sörjande. Vart går gränsen för hur många temadagar som man kan ha på en enskild dag, när blir detta kontraproduktivt? I denna lista som är långt ifrån komplett är den 6 juni den dagen som kan ståta med  hela 5 teman: ”Nationaldagen, Världsmiljödagen, Dagen-D, Färskpotatisens dag, Sillens dag”. Informationen har jag delvis snappat upp från den utmärkta hemsidan: ” http://temadagar.se/”. Det finns bra många flera temadagar en nedanstående uppräkningar, men de ger en hint om att de snart spelat ut sin roll genom att de motverkar varandras syften.

Seriemördarens dag

I vissa fall står vissa temadagar helt i kontrast med varandra, något som torde kunna förbrylla den den mest lärde inom området, som exempelvis den 1 oktober, då både ”Internationella barndagen” och ”Internationella dagen för äldre” firas. Ibland kan namnet i sig bli missvisande om man inte har någon aning om dess syfte, som till exempel den 10 september: ”Internationella självmordsdagen”; ska  man begå självmord just den dagen eller bara motverka det? Jag har för övrigt  några bra förslag till temadagar som vi lika gärna skulle kunna implementera in i kalendern: ”Kackerlackans dag, Jojobantarnas dag, Curlingföräldrarnas dag, Sockermissbruksdagen, Bulimikernas dag, Kvalstrens dag, Pedofilernas dag, Seriemördardagen, Skilsmässodagen, Sekulariseringsdagen, Ångestdagen”.

Kvalstrens dag?                                            Pedofilens dag?

JANUARI 2012

1 Nyårsdagen

1 Internationella pizzadagen

5 Trettondagsafton

6 Trettondagen

13 Tjugondag jul

15 Tulpanens dag

15 Världsreligionsdagen

21 Kramens dag

25 Världsdagen för leprasjuka

27 Förintelsens minnesdag

FEBRUARI 2012

1 Vegetariska dagen

2 Internationella våtmarksdagen

3 Grammatikdagen

3 Andningens dag

4 Internationella cancerdagen

4 Vargens dag

6 Samernas nationaldag

6 Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning

11 Världsdagen för de sjuka

11 Internationella 112 dagen

12 Djurförsökens dag

14 Alla hjärtans dag

21 Fettisdagen

21 Internationella dagen för modersmål

22 Internationella brottsofferdagen

22 Alla scouters dag

27 Internationella isbjörnsdagen

MARS 2012

6 Europeiska logopeddagen

8 Internationella kvinnodagen

11 Europeisk minnesdag för terrorismens offer

14 Pi-dagen (sedan 1988)

15 Internationella dagen mot polisvåld

15 Internationella konsumentdagen

17 Kollektivavtalets dag

20 Världsberättardagen

21 Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering

21 Världpoesidagen

21 Internationella sömndagen

22 Internationella vattendagen

23 Världsmeteorologidagen

23 Nordens dag

24 Världstuberkulosdagen

25 Våffeldagen

25 Internationella dagen till minne av slaveriets offer

25 Trandagen

27 Världsteaterdagen

31 ”Earth hour”

APRIL 2012

1 Skojardagen

2 Internationella barnboksdagen

2 Internationella autismdagen

2 Studenternas dag

3 Kärlekens dag

4 Internationella dagen för minor och minröjning

5 Skärtorsdagen

6 Långfredagen

7 Världshälsodagen

7 Påskafton

7 International Day of Reflection on the Genocide in Rwanda

8 Romernas nationaldag

8 Påskdagen

9 Annandag påsk

12 Lakritsdagen

13 World entrepreneurship day

18 Record store day (Firat sedan 2007)

18 Amatörradions dag

20 Internationella cannabisdagen

21 Klädbytardagen (Naturskyddsföreningen)

22 Jordens dag (earth day)

23 Världsbokdagens (Firat sedan 1995)

25 Internationella ledarhundsdagen

25 Världsmalariadagen

26 Världsdagen för intellektuell äganderätt

27 World tapir day

28 Arbetsmiljödagen

28 Världsdagen för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen

29 Dansens dag

30 Valborgsmässoafton

MAJ 2012

1 Arbetarrörelsens dag

1 Internationella astmadagen

2 Harry potter-dagen

3 Internationell dag för pressfrihet

8 Internationella strokedagen

9 Europadagen

9 Barnsäkerhetens dag

9 Internationella flyttfågeldagen

11 Negerbollens dag

12 Internationella fibromyalgidagen

12 Internationella sjuksköterskedagen

12 Massagens dag

13 Barnens dag

14 Teckenspråkets dag

15 Internationella familjedagen

17 Internationella telekommunikationsdagen

17 Kristi himmelsfärdsdag

17 Internationella dagen mot homofobi

19 Världshepatitdagen

21 Världsdagen för kulturell mångfald för dialog och utveckling

22 Internationella dagen för biologisk mångfald

24 Nationalparkernas dag

25 Towls day (sedan 2001)

25 Stora bokbytardagen

26 Pingstafton

27 Pingstdagen

27 Mors dag

27 Ostens dag

27 Muffinsdagen

29 Internationella dagen för FN:s fredsbevarande personal

31 Internationella dagen mot tobak

JUNI 2012

1 Mjölkens dag

1 Mobilfria dagen

4 Internationella dagen för barn som blivit offer för aggression

5 Världsmiljödagen

6 Nationaldagen

6 Dagen-D

6 Färskpotatisens Dag

6 Sillens dag

8 Världshavens dag

9 Världsstickningsdagen

12 Internationella dagen mot barnarbete

13 Vilda blommornas dag

14 Internationella blodgivaredagen

16 Internationella jongleringsdagen

17 Världsdagen för bekämpning av ökenutbredning och torka

18 Internationella picknickdagen

20 Världsdagen för flyktingar

21 Världsmusikdagen

21 Långsamhetens dag

21 Sommarsolståndet

22 Midsommarafton

23 FN:s dag för offentliga tjänster

23 Midsommardagen

24 Johannes Döparens dag

26 Internationella dagen mot missbruk av och handel med narkotika

26 Internationell solidaritetsdag för tortyroffer

JULI 2012

1 Silikonbröstens Dag

2 Rosens dag

7 Internationella dagen för kooperativ

9 Internationella dagen för oskadliggörande av handeldvapen

13 FN:s befolkningsdag

17 Dagen för världsomfattande rättvisa

18 Internationella Nelson Mandela-dagen

24 Internationella BDSM-dagen

26 Bellmandagen

27 Sjusovardagen

28 Jakttornets dag

AUGUSTI 2012

5 International Beer day

5 World friendship day

6 Hiroshimadagen

8 Kräftpremiären

8 Internationella orgasmdagen

9 Internationella dagen för världens ursprungsfolk

12 Internationella ungdomsdagen

13 Vänsterhäntas dag

16 Surströmmingspremiär

19 Internationella dagen för humanitärt arbete

23 Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande

23 Köttbullens dag

24 Årsdagen av Plutos degradering

26 Arkeologidagen

26 Porslinets dag

26 Internationella råkostdagen

29 Internationella dagen mot kärnvapenprov

SEPTEMBER 2012

1 Epilepsidagen

1 Fluortantens dag

1 Ostrondagen

2 Dansbandens dag

2 Svampens dag

4 Skolans dag

8 Internationella läskunnighetsdagen

8 Geologins dag

8 Internationella Sjukgymnastikens Dag

9  Kulturarvsdagen

10 Klamydiamåndagen

10 Internationella självmordsdagen

11 Kebabens dag

15 Internationella demokratidagen

16 Internationella dagen för bevarande av ozonskiktet

19 Internationella piratdagen

21 Internationella fredsdagen

21 Internationella Alzheimerdagen

22 Internationella bilfria dagen

22 Höstdagjämning

26 Europeiska språkdagen

27 Världsturismdagen

27 Tjänstepensionens dag

28 Internationella rabiesdagen

29 Skolmjölkens dag

30 Äpplets dag

30 Dövas dag

30 Världshjärtdagen

30 Den helige Mikaels dag

OKTOBER 2012

1 Internationella barndagen

1 Internationella dagen för äldre

1 Internationella dagen för boende- och bebyggelsefrågor

1 Bröstcancerdagen

2 Internationella ickevåldsdagen

4 Kanelbullens dag

4  Djurens dag

5 Internationella dagen för lärare

6 Nationella anhörigdagen

7 Gräddtårtans dag

7 Tidningsbudsdagen

8 Vägledningens dag

9 Världspostunionens dag

10 Världsdagen för mental hälsa

10 Internationella dagen för begränsning av naturkatastrofer

12 Äggets dag

12 Civilkuragets dag

12 Internationella reumatikerdagen

14 Räkmackans dag

14 Världsdagen för synskadade

14 Tacksägelsedagen

15 Vita käppens dag

15 Fetaostens dag

15 Internationella beröringsdagen

15 Internationella dagen för att tvätta händerna

16 Världslivsmedelsdagen

17 Internationella dagen för utrotande av fattigdom

17 Nationella mag-och tarmdagen

18 Internationella klimakteriedagen

18 Arbetsterapins dag

18 Måltidens mat

20 Världsdagen för statistik

20 Internationella flygledardagen

21 Grynkorvens dag

22 Internationella stamningsdagen

24 FN-dagen

24 Världsdagen för information om utvecklingsfrågor

25 Världspastadagen

26 Världspastadagen

27 Internationella skolbiblioteksdagen

27 Internationella Nalledagen ((firas sedan 1998)

27 Internationella religionsfrihetsdagen

28 Bilens dag

29 Internationella psoriasisdagen

31 Helloween

31 Grannens dag

31 Världsspardagen

NOVEMBER 2012

1 Internationella vegandagen

2 Lutfiskens dag

3 Alla helgons dag

4 Alla Själars dag

6 Gustav Adolfsdagen

7 Kladdkakans dag

8 World Quality Day

10 Mårtensafton

10 Arkivens Dag

11 Chokladens dag

11 Fars dag

12 Alla krossade hjärtans dag

14 Internationella diabetesdagen

14 Ostkakans dag (sedan 2004)

15 Filosofidagen

15 Fängslade författares dag

16 Internationella dagen för tolerans

16 Trafikoffrens dag

17 Internationella prematurdagen

18 Adoptionernas Dag

18 Europeiska Antibiotikadagen

18 Världsdagen till minne av trafikoffer

19 Världsdagen mot barnmisshandel

19 Internationella toalettdagen

19 Internationella mansdagen

20 Industrialiseringsdagen för Afrika

20 Barnkonventionsdagen

21 Världshejardagen

21 Världsdagen för TV

21 Musikfri dag  (firas sedan 2005)

24 En köpfri dag

25 Internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor

28 Dödshälsningsdagen

29 Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket

30 Guldsmedens dag

30 Kåldolmens dag

DECEMBER 2012

1 Världsaidsdagen (Firas sedan 1988

2 Brandvarnardagen

2 Internationella dagen för avskaffande av slaveri

2 Kattens dag (sedan 1983)

3 Internationella handikappdagen

3 Drink A Beer Day

4 Armbandsklockans dag

5 Internationella dagen för frivilligas arbete för ekonomisk och social utveckling

7 Internationella dagen för civil luftfart

9 Internationella antikorruptionsdagen

9 Pepparkakans dag

10 Nobeldagen

10 Internationella djurrättsdagen

10 Mänskliga rättigheternas dag

11 Tangons dag

11 Internationella dagen för världens berg

12 Julstjärnans dag

13 Luciadagen

14 Internationella ap-dagen

18 Internationella migrationsdagen

18 Kakans dag

21 Tomasdagen

21 Domedagen (Enligt mayaindianernas tidräkning 2012)

24 Julafton

25 Juldagen

26 Annandag jul

27 Nationella regifting-dagen

28 Värnlösa barns dag

31 Nyårsafton

Continue Reading »
No Comments

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu