Subscribe to RSS Feed

Archive for maj, 2010

Eurovision song contest 2010

Jag tyckte att de 3½ timmarna från Oslo flöt på bra även fast Sverige inte var med i finalen. De vanligtvis hyperventilerade programledarna såg vi inte skymten av utan istället vägledde Nadia Hasnaoui, Haddy Jatou N’jie och Erik Solbakken publiken till en underhållande tv-kväll. Glimten i ögat humor i harmoni med en nedtonad programledarstil är ingredienser som de norska programledarna ska ha en stor eloge för. De visar att det är möjligt att presentera detta jippo utan att ge sken av att detta ögonblick är lika med Jesus återkomst eller ufolandningar på Sergels torg.

Mina topp-5

1. Turkiet, Manga: We could

2. Island, Hera Björk: Je ne sais quoi

3. Albanien, Juliana Pasha: It´s all about you

4. Ukraina, Alyosha: Sweet people

5. Tyskland, Lena: Satellite

Förra  årets kvalitetshöjande upplaga kändes som en engångsföreteelse eftersom vi i år var tillbaka på ruta 1. Lågvattenmärkena avlöste varandra.

Vänskapsröstning

En stor anledning till att hela underhållningsvärdet devalverades var länders förmåga att rösta på varandra istället för själva låten och uppträdandet. Det blev tillsist så pinsamt uppenbart att jag funderade att sluta se på skiten. Vi har lyckats landa på månen, men kan inte hindra länder ifrån att kompisrösta (fuska). I alla fall har tävlingsledningen sent om sider infört semifinaler i syfte att sära på exempelvis de baltiska, skandinaviska och balkanländerna. De har också delat upp röstningsförfarandet så att jurygrupper får lika stor makt som själva publiken, vilket jag tycker verkar ytterst rationellt. I år  liksom förra året var det inte alls så uppenbara kompisröstningar; att Grekland och Cypern är i symbios med varandra verkar inga regler i världen kunna rucka på.

Vad är syftet om inte…….

Något som uppsnappats av media i brist på ett svenskt deltagande, är att vi är så duktiga att skriva låtar som representerar andra länder än Sverige exempelvis Danmark och Norge. Jag tycker däremot inte att detta är något nämnvärt att vara stolt över eftersom grundvalarna och andemeningen med själva tävlingen just att land ställer upp med en inhemsk artist, låtskrivare och textskrivare. Det känns exceptionellt idiotiskt om ett land kan köpa till sig en artist, låtskrivare, koreograf och dylikt i syfte att vinna.  Eurovisions song contests själ är om detta får fortlöpa på väg att förtvina. Varje land kan indirekt lägga ut processen till de som anser sig vara bäst, vilket innebär att de också är beredda hosta upp dyrt för det. Det har egentligen ingenting med själva landets kultur att göra. Näe, ärligt talat så måste en ändring ske då vi kommer till detta idiotiska tilltag. Det är en sak om den inhemska artisten väljer att sjunga på sitt hemlands språk eller engelska, men där går faktiskt gränsen. Det här blir lika intressant som när rika oljeländer vill hävda sig i friidrott och importerar stjärnor ifrån exempelvis Kenya, hur kul är det egentligen? Få se nu; jag återuppväcker Miachel Jacksson, hyr in R. Kelly som låtskrivare och…….

Modersmål vs engelska

Jag är verkligen för att ett land kan välja att framföra sitt bidrag på sitt egna språk, engelska eller både och. Det som utkristalliserats sig de senaste åren är tyvärr en avigsida av denna regel. I syfte att publiken ska förstå vad de sjunger om så väljer en stor del av länderna att sjunga på engelska. Det innebär i praktiken två saker; först och främst behärskar många av artisterna inte engelska och får problem med accenten, för det andra så påverkas deras röstresurser då de tvingas omskola sitt sjungande till ett annat språk. Det är genant många av bidragen som lider av just detta syndrom. Det blir svårt för mig som lyssnare att ta dessa bidrag på allvar då deras framförande i så hög grad genomsyras av en groteskt dålig engelska.

Mediadiskriminering: hjälte vs syndabock

Jag börjar bli allvarligt trött på medias helomvändningar när det gäller Sveriges vinnarbidrag. Martin Stenmarck, The Ark, Charlotte Perrelli, Malena Ernman har alla blivit drabbade av vreden från media. Från att vara helgonförklarad till att nästintill bli idiotförklarad vid en sämre placering än förväntat är det som väntar en svensk artist. Ingen av ovanstående artister gjorde bort sig eller bidrog till någon form av fiasko. Det var svenska folket som valde dem och de är de skyldiga i så fall, inte låten – inte artisten. Anna Bergendahl var snuskigt hyllad innan framträdandet sedan blev hon istället föremål för medias fiktiva stigmatiseringar. Sanningen var att Anna gjorde ett utomordentligt bra framträdande, något som jag aldrig skulle kunna tänka mig definiera i termen fiasko.

Ett delikat problem?

I stort sett alla i mediasfären spekulerar i varför Sverige inte placerar sig bättre än de gör längre. Min teori går ut på att vår groteskt höga kvalitet istället blir kontraproduktiv. Artister som: Salem Al Fakir, Erik Saade, Ola, Darin, Timoteij, Sibel, Neo, Elin Lanto, Cruciefied Barbra  ar bidrag som jag anser hade borde ha gått vidare till final och troligtvis hamnat högt även där. Problemet är alltså att vi har alldeles för bra kvalitet på låtarna och framförandena. Det borde vara ett angenämt problem, men eftersom variationen har en så otrolig spännvidd så blir det till en nackdel istället. Annas låt och framträdande var mycket bra, men denna gång så borde ett annat bidrag ur det svenska kvalitetssmörgåsbordet fått respresentera svedala. Ledningen med Christer Björkman i spetsen är de som borde involveras i epitetet fiasko. Det är de som måste försöka nysta ut hur de ska lösa det delikata problemet med den höga kvaliteten. Ett gratisråd från min sida är att ta bort de ”publikvänliga” duellerna i andra chansen. De påminner mig mer om Lottodragningarna än syftet att få ihop det starkaste finalstartfältet. Jag lider med artisterna att behöva utsättas  för detta primitiva knep att uppnå spänning.

Continue Reading »
No Comments

Allmänt

En bra period som har präglats av att inte behöva ta mig tur och retur till Campus. vilket var befriande och dessutom  tidssparande. Avsaknaden av en försommarvärme har resulterat i ett ”fixa-i-ordning-sådant-som-vanligtvis-inte hinns-med”: avloppsrensning, skura golv, tvätta fönster, kategorisera cd-samlingen, borsta kattskrället. Lördagen den 15 maj visade sig solen och värmen i symbios och det var otroligt euforiskt att sätta sig på gården med några tidningar, en stor kopp kaffe och bara  lapa in d-vitamin, utan några som helst krav på annan aktivitet.

Visualiseringscenter

De 3 premiärlejonen Hanna, Frida och Mats kollade in Norrköpings senaste ”turistattraktion”: Visualiseringscentret. Vi såg  Fly me to the moon 3D. Upplevelsegraden av denna attraktion blev mycket hög. Det var bland de bästa 3D-effekter som jag någonsin sett. Själva utställningen och Domteatern andades lyx och självförtroende. Vi lär definitivt återkomma till nästa 3D-filmpremiär.

Familj och vänner

Jocke Spurs, Wolverhampton-Matsa och Aston Villa-Ola medverkade i Saliga Munkens Music Quiz 17, säsongsavslutningen. Jag var där 18.30 och fick ändå inte tag i något bord. De andra två dök upp 20.15. Ola lyckades med konststycket att fixa 3 välbehövliga sittplatser innan starten. Det blev 4 öl under kvällen varav den 10.2% Rigor Mortis stod för det mest udda inslaget såväl smakmässigt som promillemässigt. Vi skramlade ihop 20p medan 3:an fick 28.5p, vilket var medelbra, men inte mer.

Stefans 40 års fest  den 22 maj 19.00-03.00. Det var en inre krets av kompisar ifrån 3 falanger: Skarphagens Fotbollsklubbs kompisar, nära kompisar och några släktingar. Mr Hammarströms presenter bestod i stort sett av Alkoholrelaterade tingestar samt Liverpool-attributer. Mitt presentbidrag var ett smörgåsbord av sådant som Stefan tycker om som: Liverpoolprylar, dvd, cd, kokböcker, barnbok, sexinstruktionsbok och… asiatiska kryddor. Det blev fisksoppa och nybakade brödkaststjärnor som tilltugg. Stefans alkoholarsenal var imponerande; öl, vin och sprit. Kvällen bestod av  mingel och whiskyorgier. Efter omständigheterna med en oändlig tillförsel av alkohol så klarade jag av frestelserna riktigt bra. Dagen efter är i mitt fall en ständig källa till håglöshet, även om mitt minne var intakt.

Studier & Arbete

De efterkommande 14 dagarna efter salstentan blev en mental tortyr; skulle jag bli underkänd vs godkänd? Fredagen den 20 maj fick jag svaret – godkänd. Att kunna bli så glad över ett G, trodde jag inte var möjligt. Sista momentet i Sociologi 2 är en B-uppsats (15-25 sidor). Vi är 3 personer på detta arbete där vi ska skapa, skicka ut, ta in och analysera en enkät, vårt ämne  handlar om hur människor upplever sin arbetslöshetssituation. Nackdelen med att inte behöva ta sig till Linköping tur och retur varje dag är att det är lätt att drabbas av en tidshybris dvs man underskattar den tid som serveras i vardagen. Det blir alltför lätt att skjuta upp studieprocessen för att sedan inse att tiden börjar bli lite väl knapp. Vi är nu i slutfasen av denna skrivprocess där deadlinen är 2 juni.

Film, tv och musik

Sam Raimi: mannen bakom Evil Dead, Spiderman och Xena har producerat 1:a säsongen av en ny favoritserie: Spartacus. Slowmotienvåld i symbios med mjukporr och hämnd passade mig utmärkt. Bröllopsfotografen var en helt ok  film av Ulf Malmros, en bagatell men med tanke bakom. Såg tätt inpå en annan svensk komedidrama: Äntligen Midsommar med Olle Sarri, även den var godkänd. The Twilight saga – New moon visade sig vara en osannolikt seg transportsträcka till egentligen ingenting. Raka motsatsen till antiromantiken var Brooklyn finest där handlingen kretsade runt 3 poliser i en hård och grym värld. Rickard Gere, Don Cheadle och Ethan Hawk gestaltar dessa karaktärer på ett utomordentligt sätt. Brooklyn finest är långt ifrån en komedi, men ändå en mycket realistisk och tänkvärd film, som visar upp en mindre glättig sida av NYPD:s arbete i en segregerad värld. Såg  ”indianskräckisen: Maneater. Förutom indiantemat var denna relativt nya horror-rulle gjord utifrån en generell skräckfilmsbruksanvisning.

Träning, tävling och sport

V.19 präglades av min genomförkylning och ambivalensen om att träna eller ej. V.19  1pass/80min, V.20  6pass/265min,  V.21  5pass/245min. Fredagen den 14 maj skedde mitt återinträde i squashens hetluft. 5 spelsugna på 2 banor blev lite väl intensivt för mig – mådde illa och var ytterst nära att spy. Efter squashen var jag helt dränerad på energi och satt därefter likt en zombie framför tv: och slötittade på…något. Den intensiva squashen var dessutom orsaken till att  mina  hälsene/vadproblem återkom, vilket innebär oändligt med tråkiga tåhävningar och pensionärs-tempolöpning.

Wolverhamtpon lyckades med det primära – att hålla sig kvar i Premier League. Hockey-VM känns som vanligt lika malplacerat och upphetsande likt föregående upplagor. När slutspelet väl  började satt jag ändå framför tv:n och spydde galla över allt och ingenting. Det vart tillfälligheter att inte Sverige lyckades hålla tätt de sista skälvande 7 sekunderna. Istället gick hockeyfrillorna Tjeckien till VM-final där de mycket oväntat slog storfavoriterna Ryssland med alla sina NHL-stjärnor.

Shoppingdjävulen

Jag skulle bara……. köpa en ny gardinstång till köket på Hemtex, då  shoppingdjävulen uppmanade mig att spendera sparade pengar på mitt Visakort. Maniskt dränerade jag successivt mitt kontokort på kapital. Första anhalten blev Brothers där en snygg kortärmad skjorta blev föremålet för min uppmärksamhet, i snabb följd avverkades ett linne, 3 t-shirt och ett skärp. Den andra butiken blev Jack and Jones där 2 klassiska jeans köptes in: ett par svarta och ett par ljusblå samt ytterligare ett skärp till. Dagen innan hade jag köpt ett par Ecco skor på Stadium och en kort vårskinnjacka på Södra päls. Till köket köpte jag två gardiner på Indiska samt tillhörande lyktor.

Continue Reading »
No Comments

Nuvarande tillstånd

Mats Widholm & Stefan Hammarström Alias Team Humor

Stefan Hammarström & Mats Widholm alias Team Humor är back on the track again. Vi har helsynkroniserat våra livsfaser med varandra och är nu redo att ta världen med storm; vi går ut lite lugnt med regionen  Östergötland. Team Humors återinträde i filmprocessen innebär för oss att vi:

  • Påbörjar kortfilmen Jesus
  • Böjar marknadsföra oss på Facebook
  • Skapat en Myspacesida: http://www.myspace.com/teamhumor
  • Lagt ut våra 3 filmalster på Youtube
  • Bombarderat våra producenter med information att vi är på gång igen

Hur det började – ”the story behind”

1987 blev Mats Widholm värvad från stadslaget Ektorps FF till landsortslaget Vikbo IK (Vibolandet – 3 mil från Norrköping). Denna värvning innebar inte bara en spelmässig uppryckning för själva fotbollsklubben utan också tillkomsten av humorkonstellationen: Team Humor. Vår infantila och likartade humor, musiksmak, reseintresse och visionen att Vikbo IK skulle bli nordeuropas coolaste fotboll klubb förenade oss likt talibaner med Ak4:or.

Embryot till vårt första gemensamma filmkomedimanus inleddes en stekhet midsommarafton1987. I brist på alkohol, orgier och smådjur spånade vi fram fragment av manuset via småsketcher. De blev bättre för varje promille vi fick i oss, något som vi såhär i efterhand förstått summerar alla sanna konstnärers mest kreativa perioder. Till skillnad ifrån Absinth så nöjde vi oss med hembränt och pappas hemmagjorda rosévin. En kombination som var som klippt och skurna för en total makeover av närminnet. Det vi råkade få ner på någon form av papper visade sig vara startskottet för en långlivad filmskaparprocess.

Kontakter & Utbildning

  • Magma film – Våra allierade kameramän vid Räckemyrs sista chans. (De sysslor inte med film idag).
  • Röde Orm film alias Thomas Allercrantz & Adel Kjellström (www.rodeormfilm.se)
  • Studiefrämjandet i Linköping och Norrköping
  • Adastra media  – produktion och undervisning (www.adastramedia.se)

Vi har i stort sett tagit alla tillfällen i akt att framavla nya fyndigheter till  manusprojekten och kortfilmerna. Vår devis är: absolut ingenting är heligt, och att alla  tänkbara situationer är humorkällor som kan infogas i någon form komedikreativitet. Det har uppkommit oändligt med uppslag på våra resor till Thailand, Malaysia, Singapor, Australien, Irland, Skottland,  Spanien samt oändliga konserter, festivaler och herrklubbsträffar.

2003 blev vi inbjudna till Röde Orm film i Stockholm på Svenska filmhuset. Vi blev bjudna på……sallad eftersom restaurangen var tillfälligt stängd. Våra förväntningar var fyllda till bristningsgränsen och jag själv hade fixat fram ett ramavtal ifrån Sveriges Dramatikerförbund, så att vi dels inte skulle bli lurade, dels ha underlag för att kunna ställa krav. Adel och Thomas med massor av kända produktioner i bagaget hälsade oss välkomna. Det var  ett osannolikt nervöst tillfälle, och vi var väl medvetna att de inte bjudit hit oss i syfte att vara snälla, utan för att de tyckte vårt manus var såväl annorlunda som välskrivet. Vi lyckades med konststycket att drabbas av hybris då vi helt sonika tackade nej till att istället göra en tv-serie av manuset istället för långfilm.  Felix Herngren var ett förslag på skådespelare som skulle kunna tänkas medverka i denna tv-serien. Näe, vårt filmmanus skulle definitivt inte bli någon otidlös tv-serie, utan helt enkelt en långfilm – punkt slut. Såhär i efterhand är det relativt enkelt att vara efterklok, men salladen var i alla fall ruskigt god.

I maj 2005 deltog vi i en två dagars manuskurs i Stockholm på Skeppsholmen i syfte att utveckla oss ifrån amatörer till rena fullblodsproffs. De två dagarna på Adastra media var  inspirerande, lärorika och trivsamma. Vår mentor/lärare Fredrik Lindqvist rekommenderade oss att inte fortsätta på vårt seriemördarmanus eftersom han ansåg att det uppstår komplikationer att behöva känna sympati för någon så ond som vår huvudkaraktär. Det sporrade oss så klart, och vi blev ännu mer angelägna att slutföra och vidareutveckla filmmanuset.Norrköping eller Östergötland är en metropol då det kommer till filmspetskompetens är att luras. Tyvärr har våra kontakter via Flimmer/Film i öst och Johan Karlsson inte resulterat i någon konkret hjälp. Hade vi inte varit för snygga, för gamla, för provocerande och gillat Woody Allen så hade vi definitivt få gjort en film i Norrköping. Det är självklart jättebra att det satsat på ungdomar sådana som har framtiden för sig, men det borde  onekligen också finnas plats för kreativitetseldsjälar likt Team Humor som inte tillhör ålderskategorin under 25.

Att påstå att in under 25 år.

 

 

 

 

 

 

 

 

Go all the way production – Roa, oroa och provocera

Röde Orm film rådde oss att göra kortfilmer i syfte att ha något att visa upp producenter. Vi tog dem på orden och producerade 3 stycken ”no-budget-kortfilmer”. Bitska, ironiska, provocerande och klämkäcka kortfilmer var och är vår nisch. Vad är en film utan provokation? Räckemyrs sista chans lyckade vi få med på SVF-festivalen 2003 (Sveriges Film- och Videoförbund) i Stockholm.  De i salongen skrattade oroväckande mycket och högljutt, vilket kanske inte var så konstigt eftersom många av de andra bidragen var i stil med The Cures mest deppiga låtar – filmer att begå lyckade självmord till. Titlar som Koma, Dimman och Den lycklige finnen kanske kan ge er en hint om innehållsnivån i dessa konstnärliga embryon. Skrattsalvorna stärkte ändå vårt självförtroende i syfte att fortsätta skapa sarkastiska kortfilmspärlor.

Vi vill passa på att hedra vår bortgångne kameraman Per Kjellberg. Han var vår kameraman/redigerare och sidekick vid Räckmyrs sista chans och Bland tall och kantarell. Per brann för filmskapandet och hade onekligen en  konstnärlig ådra som han ofta försökte kasta på oss i Team Humor, men Per fick inte gehör för modifieringarna ,något som vi alla skrattade mycket åt – även Per. Om vi i Team Humor i viss mån är perfektionister så var Per 1 miljard gånger värre; att redigera med honom var som att skapa Sagan om Ringen triologin. Pers favorit uttryck var hmmm, något han anammade varje gång han var ambivalent, eftertänksam och filosoferande -  alltså nästintill hela tiden. Hela paketen var onekligen charmen med Mr Kjellberg dessutom var han trevlig,  flexibel, noggrann och en mycket duktig filmare, men framförallt blev han en god vän till oss båda – R.I.P 2 maj 2005 – we miss you Per.

I och med kritiken från alltför många amatörfilmkritiker att vår östgötska dialekt förstörde helheten i Räckmyrs sista chans, så blev vi indirekt tvungna att ändra vår castingstrategi inför den andra kortfilmen: Bland tall och kantarell. För att ragga billiga skådespelare använde sig Team Humor av Sveriges största filmforum: Filmcafé. Det är helt enkelt ett fantastiskt ställe om man söker någon form av filmkompetens såväl framför som bakom kameran  i vårt avlånga land. Vi sökte två skådespelare utan Norrköpings dialekt och hittade också två underbara karaktärer. Priset blev en hotell natt på vandrarhemmet Hörnan och en brakmiddag på Cromwell House.

Fria tyglar var vår tredje kortfilm. Den  filmades inte av Per Kjellberg eftersom han inte längre var med oss; Linköpingssonen Jens Friman stod istället för filmandet och klippandet. Huvudrollen spelades av Stefans chef och tillika Vita hästen legenden: Krister Kårebrand. Den mannen var en naturbegåvning och  endast född till att gestalta en östgötsk bonde som undervisar i ämnet: ”tidelag med respekt”.

  • Räckmyrs sista chans – http://www.youtube.com/watch?v=Y-K0T8CGk58
  • Bland tall och kantarell  – http://vids.myspace.com/index.cfm?fuseaction=vids.channel&ContributorID=43943620
  • Fria Tyglar
  • Jag och polaren Jesus (pre-production)

Långfilmkomedimanus

Kortfilmer i all ära, men vårt primära mål är att förverkliga våra två långfilmskomedimanus. Såväl Stefan som jag dyrkar all form av humor och vi vill skapa ett mästerverk som dels kan mäta sig med våra förebilder, dels förbli tidlösa. Vi vill också försöka applicera en mer amerikansk humor i våra alster eftersom våra förebilder härstammar just därifrån. Bröderna Farrelly med mästerverk som: Dum & dummare, Kingpin, Den där Mary och Me, myself and Irene. Z.A.Z (Zucker – Abrahams -  Zucker) ligger bakom komedipärlor som: Titta vi flyger, Top secret, The Naked gun och Hot shots. Dessa filmer är en bra indikation på vår låga humor som vi vill implementera i den svenska filmsjälen.

  • Sommaren med Rogge
  • Seriemördaren, praktikanten och den homosexuelle

Teknik och sånt

Nä, det är inte vårt bord helt enkelt. Visst vore det  optimalt om vi behärskade hela filmprocessen ifrån själva filmandet till redigerande, men de bitarna upplever vi mer som ett nödvändigt ont. Det är säkert bra att kunna meka med bilar, plantera blommor, och ha sex med insekter, men som sagt det är det kreativa skapandet som är vår lott. Gemenskapen, gamla som nya minnen, film & musikintresset samt subliminala deadlinekrav är faktorer som gör att trivs och  dessutom arbetar effektivast.

Projekt: insamlandet av 20 miljoner

Syftet med denna insamling är att själva producera filmen om inte några producenter nappar på våra filmmanus. Vi vill inte gå ut med denna nyskapande idé eftersom andra filmskapare troligtvis skulle plagiera (stjäla) denna geniala marknadsföringsstrategi. Team Humor har dessutom några andra unika idéer hur man på ett mer optimalt sätt kan arbeta med produktplacering. Den som väntar på något gott kan gärna vänta lite längre.

Continue Reading »
No Comments

Spartacus season 1 (13 episodes)

Att sitta ensam utan några helst krav på diskussioner och följa en riktigt bra serie är för mig ett fragment av livskvalitet. Det finns några serier som verkligen lagt ribban högt då vi kommer till kvalitet. Det är självklart beroende vilken genre man gillar eller inte gillar. Min akilleshäl är är just att jag har ett  brett spektrum då vi kommer till seriegenrer. Dexter, Rome, Six feet under, True Blood, Father Ted, Black Books, The Sopranos är alla väldigt genrevarierade, men deras gemensamma nämnare är just kvaliteten; att berätta en historia med flerdimensionella  icke stereotypa karaktärer är sällsynt. Att som producent/regissör implementera  en ”glimten i ögat mentalitet” i många produktioner i harmoni med en svart humor är för mig ett annat viktigt inslag i en bra serie.

Dyrkar man filmer och serier som Gladiator, 300 och Rome lär man inte bli besviken på denna grymt underhållande seriejuvel. Finner man nöje i ingredienser som ultravåld, tonvis med blodutgjutelser, svek, orgier, mjukporr,  hämnd och svart humor så får man sina behov tillfredsställda via Spartacus. Ocensurerat underhållningsvåld med bra manus är dessvärre sällsynta, men här har vi ett sådant fall.

Jag går inte in på själva handlingen eftersom en del av underhållningen åderlåts. Kan väl sträcka mig så lång att berätta att handlingen kretsar runt en Gladiatorskola där Spartacus ofrivilligt hamnar efter att ha tagits tillfånga av romarna. Spartacus levererar briljanta karaktärsgestaltningar för att vara i denna genre där tråden mellan realism och parodi är minst sagt skör. Handlingen, intrigerna och miljöerna är disponerade på allra bästa sätt. Det är bara att sätta sig i favoritfåtöljen (utan barn under19 år) för att insupa 13 avsnitt av ren kvalitetseufori.

Sam Raimi & Robert G Tapart

Robert ville inte vara med på bild.

Denna produktiva duo är som skapta att reproducera och vidmakthålla  såväl fantasy- som horrorgenrerna. De har samarbetat i serier som Xena- Warrior princess, Hercules, Young Hercules Legend of the seeker, M.A.N.T.I.S. Även i långfilmssammanhang har de hållit ihop i vått och torrt genom bland annat: Evil Dead, Darkman, The Grudge, The gift, Drag me to hell, 30 days of night, Spiderman

Lucy Lawless

Lucy Lawless är född 1968  på Nya Zeeland.Denna tvättäkta gudinna är en producentfavorit hos duo teamet och dessutom Rob Taper fru, vilket troligtvis inte försämrat oddsen att få medverka i deras filmer. Hon spelade Xena – Warrior princess i 134 episoder (1995-2001). Hon medverkade även i serien Hercules,  Battlestar Gallactica och The X-files. Lucy har också varit med i filmer som: Eurotrip, Boogeyman, Bedtime stories Bitch slap. Det är onekligen inga Oscarsnomineringsroller som denna amazonaälva gestaltar, men är det  verkligen i dessa vi vill se henne – absolut inte. Sam Raimi lyckades ge henne en mikroskopisk roll som punk tjej i Spiderman, men i dessa få sekunder var hon helt enkelt magisk.

Continue Reading »
No Comments

Allmänt

Überkreativiteten har stagnerat för att istället ersättas av ett kvävande tentaångesttillstånd En bidragande orsak är studiemomentet 3 av 4, vilket innebär mattematisk statistik, vilket innefattar formler, bokstäver och symboler. Är det något jag verkligen avskyr så är det tillrättalagd logik. Eftersom jag är medveten om mitt ”handikapp” så innebär det i praktiken ett dagligt  ineffektivt råpluggande. Jag vill absolut inte ha en omtenta hängandes över mig inför sommarlovet. 5 veckor av tentaångest tog i alla fall slut den 8 maj via en 4 timmars salstenta.

Familj och vänner

1 maj var en festhögtidsstund när man var yngre och jag kunde absolut inte förstå hur man kunde sitta hemma och dega med tjej/fru. Nu är det precis tvärtom, jag kan inte föreställa mig gå ut och supa skallen i bitar utan är ruskigt nöjd med tillvaron att vara hemma med familjen utan några speciella åtaganden.  Är jag tråkig eller är det en subjektiv livskvalitet.

Barnen och jag har haft mycket ”kvalitetstid”. Vi besökte Finspångs badhus som barnen älskar och avslutade med en god middag på O´Learys. Hanna, Frida och jag tog tillfället i akt att se Eric Saade och Salem Al Fakir på Mediamarkt. De tyckte att det var fantastiskt att se dem live, jag själv fick mer koncentrera mig att inte få Fridas fötter i ansiktet då hon satt på mina axlar.

Före eller efter Eric Saade?

Det har varit lugnt på ”träffa kompisar fronten” det mesta har tyvärr kretsat runt studieinlärningen av helvetesformler. Jag och SquashJocke deltog i Linos 40-års fest. En trevlig tillställning där norra skandinaviens sämsta hockeyspel hamnade i blickfånget. Bordtennis i harmoni med skitsnack och ölpimplande var trevliga inslag i denna fest. Jockes fru Maria hämtade oss lite efter midnatt. Även fast jag inte dricker mig redlös längre så mår jag ändå dåligt dan efter, denna gång var dessvärre inget undantag.

Stefan 0ch jag bildade ett lag på Salige Munken (Team Humor) i syfte att komma bland topp-3 i deras monstruöst populära Music Quiz. Det gick riktigt bra och vi måste ha kommit bland de 10 bästa. Vi kombinerade tävlingen med mat, öl och manusträffarbete.

Arbete i kombination med nöje

Studier/sommarjobb

T-test, Chi-test, korrelationer är begrepp som jag brottas med på detta helvetesmoment: metod. Jag är medveten om att denna kunskap är väsentlig i syfte att söka ett jobb, men det är likväl förbannat tråkigt. Antingen gillar man detta eller så gör man det inte, – det finns inga mellanting. Jag själv tillhör gruppen som upplever det logiska som oförklarligt, hellre lite abstrakta teoretiker. Lördagen den 8 maj 08.00-12.00 så gick inte tentan att förtränga längre. Regnet öste parallellt ner, vilket var signifikativt för denna tentaförmiddag. G är lika med 28 poäng, och jag tror att jag balanserar mellan 24-30 poäng – om 10 dagar så vet jag. Efter tentan så blev det en kebabpizza och 2 öl på Ektorps sportbar.

Jag fick beskedet att få jobba 6 veckor  (v.28-v.33) på Omsorgsgruppen som personlig assistent. Har gjort det de 3  senaste åren och det är alltid lika välbehövligt för ekonomin. Det blir i stort sett bara vakennätter som jag jobbar, ett bra tillfälle att beta av DVD-berget på kvällen.

Film, tv och musik

Medium och Vampire diaries är som vanligt vardagslivshöjande serier. Orphan (ond unge som inte är en unge), Moon (filosofisk science-fiction), A perfect getaway (annorlunda handling och upplägg om ett seriemördarpar i djungeln), Where the wild things are (kritikerrosad barn/ungdomsfilm som inte var något speciellt alls), Murder pary (tortyrskräckis som försökte vara intelligent) är alla okey filmer utan för den skull vara över medel. The Collector däremot var en otäck annorlunda och brutal rulle. Det var inte svårt att lista ut förebilderna, men filmen var ändå en mycket positiv överraskning. Det detaljerade ultravåldet får extra pluspoäng, det märks att filmer som Saw och Hostel har flyttat fram gränserna för underhållningsvåldet.En film som jag sett fram mot mycket var Daybreakers med bland annat William Dafoe, Ethan Hawk. En filosofisk vampyrfilm där ”befolkningen” består av 95% vampyrer, vilket innebär att maten är på väg att ta slut. En riktigt bra film med tanke bakom och med läckra effekter.

Har lyssnat igenom min Ginzakollektion och några riktiga guldkorn har utkristalliserats: All Ends – 1:st, W.E.T – 1:st, The Murder of my sweet – Divanity. Den gemensamma nämnaren att alla tre är svenska vilket är ytterligare ett bevis för den bredd, variation och kvalitet som genomsyrar det svenska musiklivet. Är man ett fan av Within Temptation eller Nightwish så är det ett måste att inhandla såväl All ends som The murder of my sweet. W.E.T är en supergrupp bestående av bland annat the allmighty Jeff Scott Soto (Talisman) på sång. Denna überkarismatiska människa har jag sett live 4 gånger och han har en osannolik utstrålning och en fantastisk röst.  Det var inte en tillfällighet att han fick sångjobbet hos Journey. Denna korta sejour är troligtvis anledningen till denna starka platta med influenser just ifrån Journey.

Träning, tävling

Jag hade siktet inställt på Grabbhalvan den 6 maj. Av detta blev det ingenting eftersom jag drabbades av en djävulsk förkylning som inte ville ge med sig. Träningen inför denna folkfest såg onekligen positiv ut, jag sänkte tiderna hela tiden utan att drabbas av ”blodsmakssyndromet”. Tanken var att komma under 20 minuter, men det målet får sparas till nästa års upplaga. David sprang för andra gången och kapade sin förra tid från 22 minuter till 20.42 min.

Jag gick upp från division 5 till division 4, dock inte på egen kraft men ändå. Squashen har fått lämna företräde åt löpningen.  Linos hälseneskada  är en stark faktor till minskad squashfrekvens. Jag har ordnat en mailsquashgrupp där 9 personer är involverade. Mailkommunikationen är ett ypperligt sätt att diskutera fram vilka som kan spela en viss dag i veckan och vilka som då ska boka banor. Min squashformkurva har ändå pekat uppåt, jag har vunnit mer än jag förlorat och dessutom med riktigt bra spel. Träningsfliten har varit hög förutom i slutet då jag blev genomförkyld. V.14 = 6pass/329min, V.15 = 5pass/218min, V.16 = 4pass/220min, V.17 = 3pass/158min, V.18 0  pass/0 min (genomförkyld).

Mat & Kost

Marie, jag och småttingarna åt lunch på Asken i Knäppingsborg. Ett fint ställe med bra råvaror gjorde att besöket får VG. Jag åt efter Campus på nyrestaurerade Pizzeria Napoli. Det blev deras kebabpizza med piri-piri samt kycklingrulle. Helhetsintrycket av såväl lokalerna som maten blev en positiv överraskning. Egna riktigt lyckade recept som vi gjort är bland annat: banankaka med choklad och cashewnötter, Skink och ädelostpaj med päron, banancheesecake med choklad och passionsfrukt.

Inredning och design

Vi har beslutat oss att bo kvar i denna lägenhet istället för att söka lyckan i något hus. Det innebär att vi äntligen kan påbörja en lägenhetsmakeover. Begränsningarna är oändliga, men efter förutsättningarna i detta halvslitna  60-tals hus så kan slutresultatet bli både personligt och fräscht. 3 svarta Billy har köpts in för att förvara mina cd-ögonstenar, något min fru är mindre glad åt. En snygg hörnvetrin har införskaffats på Essells. Tavlor har lämnats in för restaurering för att sedermera få sin givna plats i vardagsrummet. Ståhls har renoverat köket och bytt ut vårt sunkiga badkar mot ett nytt. Konst har inhandlats av Maries kusin. Jag har också köpt 2 svarta danskdesignade speglar. Grunden är lagd inför ny soffa, vardagsrumsbord och vardagsrumsmatta. Det är trevligt att göra om i lägenheten, utan att behöva bry sig om pengarna eftersom vi har sparat 4 år inför detta. Nu är det bara shoppingen kvar.

Resor och sånt

Helt plötsligt är våren här och semesterlistor ska lämnas in till höger och vänster Årets reseschema ser ut på följande sätt. Hanna, Frida, Marie och jag till Disneyworld i Paris 3 nätter. Jag och Marie 4 nätter i Wien. Vi ska också bo 2 nätter på ”bo på lantgård” någonstans i Sverige, vart är inte bestämt än. Det blir dock ingen löparresa i år eftersom det är så mycket annat som händer.

Continue Reading »
1 Comment

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu