Är det möjligt att heja på ett lag därför att deras dress är snygg? Eller för att deras smeknamn Wolves är lite ”häftigt”? Är det roligare att hålla på en underdog än de ständiga  ”BIG 5″? Ja, jag tycker det, och därför är Wolverhampton mitt favoritlag och numera min sanna Premier League identitet. Vargarna lyckade hålla sig kvar i högsta divisionen 2010, från att varit nykomlingar. Det ger dem ett välbehövligt andrum och en tidsfrist att bygga upp ett lag som kan ta upp kampen att kapa åt sig en kvalplats till Champions-League, men som sagt det är minst sagt en djävulsk lång väg att vandra och groteskt mycket kapital att hosta upp för ägarna. Såhär i backspegeln några år senare skedde det oundvikliga säsongen 2011. Vargarna tappade bettet helt och förvisades till ”The Championship” där de för närvarande huserar på en anti-glamorös 18:e plats där 24 lag ingår. Men stolta traditioner finns alltid i bakgrunden så jag tror att detta indirekt är positivt i syfta att komma upp till Premier League med betydligt starkare kollektivt psyke i bagaget. År 2015 tror jag Vargarna är tillbaka i Premier League.

Hemmaställ: Guld-orange tröjor, svarta shorts, svarta strumpor
Bortaställ:Vit tröja med orange/röda detaljer,vita shorts, vita strumpor
Tredjeställ: Diverse fula kombinationer! Tröjsponsor: Sportingbet

Kortfattad historik och meriter

Wolverhampton Wanderers Football Club startade som ett pojklag när Harry Barcroft, rektor för St. Luke’s skola i Blakenhall, gav en fotboll i present till en grupp studenter som hade utmärkt sig under terminen. John Baynton och Jack Brodie var två av dom drivande krafterna som ledde till bildandet av St Luke’s FC år 1877. Två år senare bildades Wolverhampton Wanderers F.C. genom sammanslagningen av St Luke’s FC och ett lokalt cricketlag kallat The Wanderers. Klubben använde två planer i början, Windmill Field och John Harper’s Field som båda låg vid Lower Villiers Street i Blakenhall. 1881 flyttade man till en plan som låg rakt över gatan från Fighting Cocks Inn på Dudley Road. Som åskådare hade man det inte lätt då det enda skydd som fanns för åskådarna var ett redskapsskjul. Åtta år senare – 1889 – flyttade klubben till den plats där klubben än i dag spelar – Molineux. 1888 var Wolves en av dom ursprungliga klubbarna som var med och bildade The Football League. Året efter spelade man sin första FA Cup final. en final som man förlorade mot Preston North End med 3-0.

Ligamästerskap:

Division 1 (nuvarande PL): 1953/54, 1957/58, 1958/59
Division 1 Runners-up: 1937/38, 1938/39, 1949/50, 1954/55, 1959/60
Division 1 Play-off vinnare: 2002/03
Division 2 (nuvarande Championship): 1976/77, 2008/09
Division 2 Runners-up: 1966/67, 1982/83
Division 3 (Norra): 1923/24
Division 3: 1988/89
Division 4: 1987/88

Cuper:

FA Cupvinnare: 1893, 1908, 1949, 1960
FA Cup Runners-up: 1889, 1896, 1921, 1939
Ligacupvinnare: 1974, 1980
Sherpa Van Trophy: 1987/88
Texaco Cup: 1970/71

Europeiska cupmeriter:

Finalister i UEFA Cupen: 1971/72.
Semifinal i Cupvinnarcupen: 1960/61.
Kvartsfinal i Europacupen: 1959/60.

Klubbrekord

Högsta publiksiffra: 61.815 mot Liverpool, FA Cupen, 4:e omgången 11 februari 1939
Högsta publiksiffra – ligan: 58.661 mot West Bromwich Albion, Div.1, 15 oktober 1949
Största vinsterna: 14 – 0 mot Crosswells Brewery, FA Cup 2:a omgången, 13:e november 1886;
Största förlusten: 1 – 10 mot Newton Heath, Division 1, 15:e oktober 1892
Högsta summa mottagen vid spelarförsäljning: 6 miljoner pund från Coventry, för Robbie Keane, augusti 1999.
Högsta summa betald vid spelarköp: 3.5 miljoner pund till Bristol City, för Ade Akinbiyi, september 1999

Fyra Wolvesspelare i Englands landslag samtidigt!

Målvakten Bert Williams, halvbackarna Ron Flowers and Billy Wright, och vänster-inner mittfältaren Dennis Wilshaw spelade tillsammans för England mot Frankrike i Paris maj 1955. Detta upprepades när Billy Wright, Ron Flowers, Norman Deeley, och Peter Broadbent spelade med tröjnummerna 5, 6, 7 och 8 mot Brasilien i Rio de Janiero maj 1959.

Nutida legender

Derek Parkin –   Kenny Hibbitt  -  Steve Bull

Ovanstående 3 spelare är de som som tjänat sitt Wolwerhampton längst historiskt sett. Derek Parkin spelade 606 matcher för Wolves mellan 1968-1982. Kenny Hibbitt 574 matcher mellan 1969-1984. Steven Bull är den som gjort mest mål någon sin för vargarna: 306 stycken samt lyckats med konststycket att producera hela 18 hattrick. Detta gjorde han mellan 1986-1999 på 561 matcher – en sann målskytt.

Bästa målskyttarna genom Wolves historia

Steve Bull – 306
John Richards – 194
Bill Hartill – 170
Johnny Hancocks – 168
Jimmy Murray – 166
Peter Broadbent – 145
Harry Wood – 126
Dennis Westscott – 124
Derek Dougan – 123
Ken Hibbitt – 114
Roy Swinbourne – 114
Jimmy Mullen – 112
Dennis Wilshaw – 112
Tom Phillipson – 111
Jesse Pye – 95

Dagens Wolverhampton

Målvakter		Född	Nationalitet	Mer info
1.	Wayne Hennessey	1987-01-24
13.	Marcus Hahnemann	1972-06-15
30.	Carl Ikeme	1986-06-08
31.	Matthew Murray	1981-05-02

Försvarare		Född	Nationalitet	Mer info
0.	Jelle van Damme *NY	1983-10-10
3.	George Elokobi	1986-01-31
5.	Richard Stearman	1987-08-19
6.	Jody Craddock	1975-07-25
16.	Christophe Berra	1985-01-31
23.	Ronald Zubar	1985-09-20
32.	Kevin Foley	1984-11-01
42.	Scott Malone	1991-03-25

Mittfältare		Född	Nationalitet	Mer info
4.	Dave Edwards	1986-02-03
7.	Michael Kightly	1986-01-24
8.	Karl Henry	1982-11-26
11.	Stephen Ward	1985-08-20
12.	Andrew Surman	1986-08-20
14.	David Jones	1984-11-04
15.	Greg Halford	1984-12-08
17.	Matthew Jarvis	1986-05-22
20.	Nenad Milijas	1983-04-30
25.	Geoffrey Mujangi Bia (lån)	1989-08-12
34.	Adlene Guedioura	1985-11-12

Anfallare		Född	Nationalitet	Mer info
0.	Steven Fletcher * NY	1987-03-26
9.	Sylvan Ebanks-Blake	1986-03-28
10.	Andy Keogh	1986-05-16
18.	Sam Vokes	1989-10-21
29.	Kevin Doyle	1983-09-18
33.	Stefan Maierhofer	1982-08-16

Ledare och medarbetare		Född	Nationalitet	Mer info
	Mick McCarthy

2009/2010

Arenan: Molineux stadium

Denna vackra arena har varit hemvist för the Wolves sedan 1889. Arenan uppdaterades till ett modernare snitt mellan 1991-1993. Arena rymmer 29 303 tusen euforiska Wolverhampton fans. 2014 planeras det ytterligare en utbyggnad stå färdig; arenakapaciteten ska då inhysa 36 000 tusen åskådare. Arenans franskklingande namn uttala för övrigt (ˈmɒlɨnjuː/, MOL-i-new)

Staden Wolwerhampton

Wolverhampton är beläget i countyt West Midlands ungefär 2 mil nordväst om Birmingham. Området är också känt som Black County – ”det svarta landet” - på grund av de föroreningar som förknippas med de i Storbritannien förut så blomstrande industriområdena. Staden har över tusenåriga anor och namnet Wolverhampton betyder ungefär ”den höga staden” eller ”staden på höjden”.

Under Storbritanniens saxiska era befäste platsen sin status som ett fast samhälle. År 985 erhöll Lady Wulfruna ett privilegiebrev innehållande någon form av stadsrättigheter av kungahuset. Lady Wulfruna var en adelsdam som uppenbarligen åtnjöt någon sorts position vid den tidens kungliga hov. Wolverhampton blev snabbt en plats för handel och kommers, och dess relativt centrala belägna läge betydde mycket för den utvecklingen. I modern tid blev staden en del av, det tidigare nämnda , Black County när industrialiseringen satte fart. Dagens Wolverhampton är en, med svenska mått mätt, relativt stor stad med omkring 242 000 invånare. Området är fortfarande känt för sina industrier, men idag minst lika välkänt för sina shopping- och affärsdistrikt, nöjeslivet och sportutbud.

I idrottsammanhang är staden, förutom Wolves förstås, tillhåll för en av Storbritanniens bästa speedwayklubbar. Staden har under årens lopp genererat en och annan känd personlighet. Artikelförfattarens ungdomsidoler glamrockbandet Slade tillhör de mer framträdande. Höjdarlåtar som ”Skweeze Me Pleeze Me”, ”Mama We’re All Crazee Now” och ”Do We Still Do It” är således sprungna ur Wolverhamptonmyllan. Visste du förresten att Stan Collymore, musikern Goldie, Babylon Zoo, Rob Collins från indiepop bandet The Charlatans , europamästarinnan i tiokamp Denise Lewis och professionelle golfaren Peter Baker alla kommer från Wolverhampton? Monty Python’s Eric Idle växte upp i Wolverhampton och bodde där under 12 års tid, tills han fyllde 21 år.

Världsberömde kompositören Edward Elgar (Pomp and Circumstances) var ett fanatiskt Wolves-fan och sägs ha komponerat den första musikaliska fotbollshyllningen någonsin när han skrev ”banged the leather for goal” till sin favoritspelare Billy Malpass 1898. En inte helt ointressant poäng i sammanhanget är att Led Zeppelins gamle vokalist Robert Plant är en av Wolves mer kända supporters, som ofta dyker upp på Molineux. En annan känd Wolves supporter är Bev Bevan i ELO och i Sverige har Wolves bland annat som anhängare fd statsministern Ingvar Carlsson (som fått en tröja personligen överlämnad av Steve Bull), sportkommentatorn Tommy Engstrand, fd Italienproffset, göteborgaren Johnny Ekström rockstjärnan Ralf Gyllenhammar från Mustasch. Avslutningsvis kan nämnas att Wolverhampton sägs vara den stad där de första trafikljusen uppfördes!

Ett strålande solsken i symbios med att jag fick igång mailprocessen var kanske subtila tecken på min bloggs födelse. Efter att nyligen passerat 43-års strecket är det nödvändigt att börja dokumentera den ultrasnabba vardagsvärlden, i syfte att eventuellt få den att upplevas längre. Februari månad har i mitt fall präglats av känslan att vara mer kreativ; är definitivt inte lika övertrött på morgonen som förut, vilket är ruskigt skönt att slippa.

Familj & vänner

Vår kära kattunge Chili har kastrerats, men lyckas fortfarande lämna oönskade revirtingestar på våra mattor. Hon får sina dagliga ryck med att löpa amok i lägenheten. Lino och Cissi var här på ”parmiddag” (hemskt begrepp). Det blev en lyckad tillställning med exceptionellt god mat och en trevlig stämning. Vår patenterade Wok med nudlar och Cissis fantastiska hallonpannacotta passade utmärkt till Melodifestivaldeltävlingen. Jag fyllde 43 år den 2 mars och fick fina squashlinnen av Marie samt pengar av mina föräldrar och cd-rariteter från brorsan. AIK, Odda och jag planerade och styrde med den annalkande herrklubbsträffen 13 mars. David tjej ”Des” sover över här cirka 2 gånger i veckan.  Marie jobbar mycket nu, och jag är den som står för städningen och vardagsbestyren (gör jag inte det jämt förresten).

Ängel eller djävul?

Studier

Har i 6 veckors tid fått min beskärda dos av att vara en ”äkta högskoleelev”;  från att åka Campusbussen t/r, till att umgås med andra elever i varierande åldrar. Det är en euforisk kontrast gentemot att studera via distsansstudier, något som jag ägnat mig åt de två föregående åren. Vårterminen startade 26 januari och det är först nu som jag kan skapa mig ett litet studieperspektiv. Campusbussen är absolut inte lika intressant som i början, utan den är snarare monotont sövande, vilket är destruktivt för resten av dagen. Jag träder då ner i någon form av koma eller dvala som är exceptionellt motig att ta sig ur, även om jag vräker i mig kaffekoffein. Tre gånger i veckan åker jag till Linköping via denna transporttingest; och det tycker jag är ganska lagom. Jag upplever att det är mindre pluggande nu, än det var när jag studerade på distans.

Har inte fått något studieresultat ännu; hemtenta 1 är under bedömning. Efter denna tenta så examineras ytterligare tre tentor för att i första hand bli godkänd på Sociologi nivå 2 av 3. Nivå 3 sker på hösten och där ingår det bland annat en ryktesvis besvärlig C-uppsats. Om jag  klarar detta så har studierna fört mig till en kandidatexamen med inriktning sociologi – januari 2011. Skulle jag inte hitta något arbete så blir det troligtvis fortsatta studier, i symbios med någon form av deltidsvikariat. Hittills är jag mycket nöjd med min insats på exempelvis de obligatoriska seminarierna; de  hätska, intensiva, och berikande diskussioner leder faktiskt till bättre kunskaper inom ämnet. Har avverkat kurs 1 av 4 som avhandlade makrosociologi; nu är det microsociologi och en kommande salstenta som gäller. Strukturell rollteori, konfliktteorier, symbolisk interaktion är några begrepp som tas upp; sedan finns det ytterligare 230 000 tusen andra småmysiga termer som ska infogas i hjärnbalken.

Träning, tävling och övrig sport

Har subliminalt undvikit att bli sjuk, vilket resulterat i en sammanhängande träningsperiod: V.7 = 3 pass/3 tim, V.8 = 5 pass/5 tim, V.9 = 3 pass/4 tim. Passen har dessvärre inte bestått av löpningsträning; vilket den borde ha gjort. Min träning har istället fokuserats på squashmatcher mot ofta alltför bra motstånd samt lite hemgymträning. Squashtekniken och spelet har uppgraderats, men jag vinner tyvärr alltför få matcher. Förhoppningsvis är det en del av min spelförändringsprocess som inte hunnit att acklimatisera sig. Känner att jag har oändligt många punkter att förbättra vilket egentligen inte är helt fel då Lino nu är uppe i hela 830-47 statistiskt bekräftade vinstmatcher sedan hösten 1999. Några andra som har mycket att förbättra är kultlaget i mitt hjärta: Wolverhampton. De balanserar precis ovanför nedflyttningsstrecket och varje poäng kan visa sig vara den livboj som de såväl behöver för att klamra sig fast i Premier League. OS-abstinensen har släppt taget och det känns ärligt talat befriande att låta de nationalistiska vindarna klinga av.

Musik, film & tv

Min biofrekvens har varit snuskigt hög de senaste två månaderna: Avatar, Wolfman, Shutter Island och Alice i underlandet i 3D har beskådats i biomörkret. Alla filmerna har var riktigt bra, och Avatar och Alice i underlandet var dessutom visuella guldkorn; 3D effekterna är onekligen här för att stanna. En DVD som jag nyligen såg var La vie en rose – Edith Piaf; den var minst sagt sevärd och hennes levnadsöde lämnar nog ingen oberörd. På tv har jag börjat följa Vampire diaries som är helt ok, True blood säsong 2 har jag redan sett, Dexter säsong 4 är på gång. Det enda jag annars följer är Medium som skiftat från tv4 till tv4 +.

Det känns i år att det är mer legitimt än vanligt att gnälla på låtkvaliteten på melodifestivallåtarna, vilket jag själv anser vara brist på såväl intresse som musiksmak. De flesta låtarna har varit bra och finalen kommer att bli snuskigt spännande och troligtvis jämn. Om jag måste välja låt så får det bli Salem Al Fakir – Keep on walking. Har nyligen öppnat mitt mega cd-skivpaket från Ginza med förhoppningsvis kommande klassiker. Melodiös hårdrock med Jaded heart, At vance, W.E.T och Redemption är bara ett urval av bra hårdrockalster. Lyssnar annars mycket på förra årets 2 bästa svenska  hårdrockgrupper: Narnia och Lions share.

Mat & kost

Maries och min traditionella ”28:e middag” har bestått av Indria, Meze och La Uva. Meze var det ställe som vi båda måste utsåg till bästa restaurang, de fixade dessutom en matlåda av det som blev över av de 10 rätterna – utsökt. De nya recepten som Marie och jag turas om att göra ”varannanvecka” har varit idel nya favoriter som: morot & äppelsoppa med krutonger, halloncheesecake, choklad & hallonfyllda smördegsrullar och en gudomlig lökpaj. Har också skippat jordgubbsfilen till förmån för ekologiska sådana, – utan tillsatser och onaturliga aromer. Margarinet har också åkt ut, och nu är det bara äkta smör som gäller vid stekning och bakning.

Projekt och visioner

Stefan har ”vaknat” ur sin manusdvala och börjat intressera sig för såväl Seriemördarlångfilms-manuset som kortfilmen om Jesus. Dessa projekt är lika mycket Stefans som mina och det skulle kännas konstigt om jag satte mig själv för att utveckla dessa. Det är skrivprocessen och gemenskapen som är de stora höjdpunkterna med projekten. Min idealvikt på 74 kg med lite mer muskler än nu är i någorlunda fas, väger 74.8 kg. Marie och mitt projekt att göra om vardagsrummet har inletts med att att köpa 2 svarta Billy på IKEA samt en hörnvetrin. I Davids rum har olika cd-hyllor införlivats. David flyttar i augusti för att bo i studentbostad i Norrköping och då ska Hanna och Frida splittras upp, de ska istället få varsitt rum.

Samhällsreflektioner

Jag anser mig vara en optimistisk pessimist, och försöker se de positiva  i tillvaron. När det skrapas på ytan så utkristalliseras det samhälliga tidstypiska avigsidor som att frihet och tvång är sammanlänkade. En ensamstående förälder utan ett brett kontaktnät och dålig ekonomi är fast i detta ekorrhjul. Lämna barn, ta sig till jobbet, ta sig hem från jobbet, hämta barn, ombesörja barnet via mat, lek, kvällsmat, Bolibompa och avslutningsvis läggdagsprocessen. Efter det så är det subliminalt tid för att gå in på olika forum som Facebook, och eventuellt hinna att blogga. Det är också positivt om man hinner se sitt favoritprogram och läsa lite böcker på kvällskvisten. Under veckan måste egen träning struktureras samt olika möten planeras in. Tvätt, städning och matlagning tillhör de dagliga bestyren som dessutom måste göras om de så måste utföras på både lördag och söndag

Det känns som samhället i mycket högre grad måste ge en hjälpande hand till duktiga ensamstående föräldrar med alldeles för lite tid till sitt förfogande, då  deras delegerade ansvar ofta utmynnar i ännu mera arbete.Frågan är om det är en vedertagen strategi från myndigheterna i syfte att passivera oss individer eller om det helt enkelt är en del av en samhällsprocess?

Mitt första inlägg blev längre än jag hade tänkt mig, men det är som sagt en längre tidsperiod som avhandlas i bloggen. De nästkommande inläggen lär troligtvis bli kortare eller?