Paradigmskiftet från vinyl till CD-inköp skedde successivt, från slutet 1989, till början av 90-talet, då processen blev helt fullbordad. Fördelarna gentemot vinylen var definitivt att musikskatterna inte tog så stor plats som vinylskivbackarna (läskbackar = musikforntid) krävde. Utifrån att jag lyckats samla på mig nästan 20 backar fyllda av vinyler som genomsyrades av melodisk hårdrock, a.o.r, thrash och punk. var det en självklar befrielse att få plats med något annat i hemmet.

Nackdelarna var bland annat allt annat också blev mindre, såsom texthäften, albumomslagen samt att coola prylar som klistermärken, planscher, stickers och dylikt lyste med sin frånvaro.

När jag och min kompis Stefan Hammarström 1991 åtjöt en jorden runt resa, och då var borta över ett halvår så outsourcade jag inköpen till skivbutiken Rosa påsen. Jag la mitt musiköde i personalens fingertoppskänsla för vad som ingick i aor/melodisk hårdrock.

Tyvärr är smaken som baken, vad som definierar en individs musiksmak precis som jag själv vill ha det serverat, är sällsynt. Deras fokus låg i högre grad på melodisk sleeaze. Därav en diger skara sådana cd i min samling, typ en indirekt ofrivillig skivback med Warrant, Slaughterhouse, Poison, Skid Row,

Grungen kom, såg och segrade. Den uppkäftiga genren skadesköt aor, och den melodiska hårdrocken längs med anklarna. I media och såväl på försäljningslistorna förbyttes arenarocken, pudelfrisyrer och syntar mot oborstade slynglar som knaprade antidepressiva tabletter. Egentligen hade nog den melodiska hårdrocken blivit för stor  för sitt egna bästa och helt sonika drabbats av en rejäl hybris. Grungen var troligtvis nådastöten för en musikstil som vuxit ur sin kostym.

För oss som fortfarande dyrkade genrerna släpptes det massor av bra musik, trots det pandemiska grungeviruset. Dock gällde det att ha bättre koll på när de släpptes. Under 90-talet fanns inte adekvat Internet. Så då var det tidningar som Kerrang, Powerplay, Metal Hammer som gällde om man ville hålla sig välinformerad eller word of mouth strategin.

Jag och en kompis Tommy Olsson åkte titt som tätt till Globenomådet några gånger per år för att handla på oss bra plattor hos då Sveriges bästa butik för aor och melodisk rock: Mix Records. Den mycket kunnige ägaren Peter guidade oss smidigt mellan nytillkomna alster som oupptäckta pärlor. Han var som jultomten, fast utan skägg, och betydligt dyrare. Nu jobbar för övrigt denna guru på Hot records i Solna enligt Dr AOR himself.

I och med Internets intåg i samhället så ökade källorna för att lyssna in sig på ny musik, samtidigt som man kunde lyssna på låtarna innan man köpte plattan. Det blev en kvalitetshöjare musikaliskt sett, att slippa köpa grisen i säcken sparade många sköna slantar.

Runt 2010 började jag så dessutom smått lyssna in mig på modern rock med grupper som: Shinedown, Stone Soure, Anberlin, Disturbed, Three days grace, …..I och med min vän tillika gårdsgranne Jonas Gustavsson eskalerade det intresse några år senare. Jonas kvalitetsperfektionism våta hårdrock/modern rock förmiddagar frigjorde ny musik med nya grupper som jag aldrig hört förut.

Shinedown

Det ena ledde till det andra och CD-familjen expanderade ytterligare. Jag vågade egentligen knappt räkna på hur mycket jag la per år på cd-inköp. Men om jag skulle göra så, teoretiskt skulle cirka 5500 cd x 130 kr landa på den käcka summan…

Utifrån ett ekonomiskt perspektiv  – ett solklart fall, men om man samlat på vinyl och cd sedan barnsben är det betydligt svårare att ta farväl av något som nästan är en del av ens personlighet. Ekvationen Spotify 1600 kronor per år och cd-inköp för 25 000 -35 0000 kronor per år

Förutom ett gigantiskt musikintresse så är frågan vad som var  bakomliggande orsaker till detta samlande? Tvång, ångestreducering eller bara ett ren skär kontroll? Nya grupper samsades med äldre. Pretty Maids kom ut med sitt 13:e album,  nya spännande band släppte sitt debutalbum, , färra årets debutalbum följdes upp och så vidare och så vidare, samlingsspiralen blev vidare för varje år som gick,  inte ett dugg stressande för en inbiten samlare?

I och med att jag 2012 parallellt började betala för spotify, blev det successivt lättare att lyssna på det än att hämta och sätta på en CD. För mig blev det mera ett dysfunktionellt krav att köpa ny musik som jag inte lyssnade. Undantaget var i bilen, men då pratar vi korta sträckor, knappt 3 låtar.

Att se förra årets plattor samsas med nyinköpta ouppackade cd blev också en indirekt stress i sig; att inte hinna med att lyssna på dem, innan nästa beställning gjorts.

Gillian Andersson från Arkiv X gestaltar mordutredaren Stella Gibb,en karaktär som är ljusår från hennes tidigare roll. Oempatisk, diktatorisk och självisk tar hon upp jakten på en seriemördare i Belfast. Paul Spector heter mannen som först stalkar sina offer, för att sedan efter minutiös planering döda dem. Han leker en katt och råtta lek med polisväsendet via dylika meddelanden. Jag upplever schackdragsspänningen mellan Stella och Paul som optimal. Att han är gift och har två barn samtidigt som han utövar sin morbida hobby förstärker helheten. Från första avsnittet till sista sitter man som fastnaglad framför skärmen. Miljöerna och dialogen i The Fall känns tveklöst ”äkta”. Den mörka stämningen som präglar karaktärerna och miljöerna är såväl realistiska som underhållande.

Skandinaviens mest kända tv-serie Bron har varit så hypat vilket mynnat ut i att jag inte sett den. Jag ser hellre amerikanska serier än svenska, framförallt när det kommer till deckare, varför vet jag inte. I vilket fall som helst kände jag mig manad att i alla fall se några avsnitt då några bekanta berättat att de sträcktittat på de tio avsnitten. Seriehybrisen smittade av sig. Jag avverkade de två säsonger om fanns på Netflix oroväckande snabbt, den tredje köpte jag på Ginza.

Poliskårerna på båda sidor av sundet blir tvungna att samarbeta då ett lik placerats mitt på Öresundsbron. Saga från Sverige och Martin från Danmark blir kollegor. Hon är  intensiv, koncentrerad, snabbt och smart, men också kall och empatilös. Saga har Aspergers syndrom, vilket vanligtvis innebär svårigheter med de sociala koderna. Kollegan från Danmark är hennes raka motsats. Trots detta kompletterar de varandra perfekt och bildar ett utredningsteam som torde kunna lösa de flesta brott. Trots att det ibland kunde bli lite för mycket fokus på det social samspelet var detta en riktig guldklimp.

Richie Finestra (Bobby Cannavale) är en  av tre delägare i skivbolaget American Century, Bolaget är på dekis och enda alternativet är att sälja till Polygram Records.  Richie väljer det otänkbara genom att inte sälja, till de andras förtret. Hans vision blir att hitta essensen av musiken det vill säga det som fick honom  att starta skivbolaget från allra första början.

Vinyl består av 10 oerhört välgjorda episoder. Serien utspelar sig i början på 70-talet. Knarket och sexhybris fullkomligt flödar under dessa avsnitt. Om detta är rena klyschor har jag ingen aning om, men troligtvis är det rejält överdrivet. Detaljrikedomen är nästintill perfekt; allt från miljöerna till frisyrerna. Slår man ihop Martin Scorsese och Mick Jagger sm HBO gjort blir resultatet precis det som Vinyl blev. Serien handlar egentligen inte om själva musiken, utan om det som pågår i kulisserna. Det är mörkt, skitigt och dysfunktionell; drogerna och tjejerna används som förträngningsverktyg. Castingen är top notch precis som skådespeleriet. En riktigt toppenserie som kryper genom skinnet på en.

Bra skräckisar växer sannerligen inte på träd. Jag och brorsan tog tillfället i akt att se Don´t breath på bio. Filmen är en hybrid utav thriller och skräck. Tre klåfingriga unga tjuvat får ett insider tips på ett hus att stjäla från. Förutom att huset låg ensligt beboddes det utav en blind man. Densamme ryktades ha fått ärva massor en stor summa pengar. De få nackdelarna var att gubben varit en före detta elitsoldat samt att han hade en vältränad hund i sin ägo.

Don´t breath är ljusår ifrån nyskapande. Vi har sett samma grundformel några miljarder gånger förut. Trots det väger historien och spänningsfaktorerna över. Den blinde spelas hyfsat trovärdigt utav Stephen Lang från bland annan Avatar och tv-serien Salem. Börjar man bita på naglarna så har upphovsmännen lyckats. Spänningen stegras successivt och man  dras omedvetet in i detta minihelvete. Den suggestiva musiken ackompanjerar katt och råtta leken utmärkt.

Eye in the sky handlar om ett moraliskt dilemma där etik, moral, politik, krig och prestige genskjuter varandra. Någonstans i Kenya befinner sig tre av Afrikas mest eftersökta människor. Deras syfte är att förbereda två självmordsbombare innan de far iväg för att bomba ett varuhus fylld med människor. En oskyldig nioåring inleder processen med att sälja egenbakat bröd invid byggnaden som ska sprängas. Hennes framträdande i ”Kill-zone” skapar ett etiskt dilemma mellan de berörda länderna Kenya, USA och Storbritannien: en barn liv kontra 100 människor. Moralen i filmen existerar troligtvis inte i verklighet, men jag tyckte ändå att helheten var riktigt, riktigt bra.

Eye in the sky är en förträfflig thriller med en stor dos drama inbakad. Filmen är nagelbitande skrämmande samtidigt som man är överlycklig att inte tillhöra de som tar beslutet i operationen. Filmen blev den eminente Alan Rickmans (1946 – 2016, London England: Die hard,  Robin Hood: Prince of thievs, Harry Potter filmerna,  Perfume, The Butler, Sweeny Todd, Alice in Wonderland) sista framträdande innan han tragiskt avled. En annan fantastisk brittisk skådis i filmen är Helen Mirren (1945, London, England: Excalibur, The Mosquito coast, The Cook, the Thief, His Wife & Her Lover, Gosford park, Calender girls, The Queen, The Debt). 

Två främlingar tar lite droger innan de har hämningslös sex. På morgonen är mannen i livet medan den unga kvinnan ligger bredvid honom, ihjälstucken med 22 hugg. Kan man klara sig ifrån den mindre optimala situationen? Studenten Nasir Khan med rötter i Pakistan får en hjälpande hand av den avdankade försvarsadvokaten Jack Stone (John Turturro: 1957, USA New York: Do the right thing, Mo better blues, Millers crossing, Jungle Fever, The Big Lebowski, O Brother, where art thou, Transformers).

Vi får följa den mordanklagade Nasir i vått och torrt, mest i vått i brottsdramat The Night of. Vi får också en inblick i Jack Stones väldigt spartanska liv. Tittarna får stifta bekantskap med hans svårbotade fotksem samt vänskapen med en upphittad katt, trots att han är allergisk mot den. John Turturro gör en fantastisk gestaltning. Intelligent dialog avlöses av  fantastiskt skådespeleri med ett högt karaktärsdjup där typ allt känns helt trovärdigt. Respekt till HBO som fortsätter att göra überbra kvalitets-tv.

Med syfte att min kropp lättare ska synkas med den snordyra sci-fi kroppshealaren började jag dagligen knapra omega 3, d-vitamin, c-vitamin, vitkål, blåbär & hallon, gul paprika och mera vatten. Konkret vet jag inte riktigt om jag märkt någon skillnad förutom det rationella med att detta torde vara bra för såväl kropp som själ. De produkter jag köpte tillhörde inte kategorin ICA-piller, utan inköpta på välrenommerade butiker som Vårt alternativ och Big heart. Om det är mycket bättre har jag ingen aning om, men hoppas innerligt att det finns någon sanning i vad de basunerar ut, det vill säga skillnad mellan kvalitet och skräp

Källan till detta halvimpulsiva schizofrent dyra inköp baserades på känslan att jag måste bli fri från nästintill kronisk förkylning. De senaste 6 åren har jag varit förkyld i stort sett från september till april. Om inte så kan jag lägga löparskorna på hyllan eftersom syftet att anmäla mig till maraton och halvmaraton är att komma ut och springa. Det förtar ju en del av helheten om jag titt som tätt inte kan träna inför dessa tävlingsmoment. Saken blir absolut inte bättre när man inte vet om man är i livet efter loppet på grund av att jag oftast chansar med att springa loppen trots halvförkylningar eller inte.

Som sagt jag inhandlade denna healingtingest den 14 september 2014 och en utvärdering känns väl lämpligast att göra 2016 i april för att se om någon konkret skillnad infunnit sig. Jag får väl be till högre makter att resultatet blir bättre än bara placeboeffekten.

Vinylskivsamlingen gick i graven

Torsdagen den 2 oktober hämtade jag upp mina musikaliska följeslagare hos min frus föräldrar i Vånga. Dessa 14 backar med vinyl hade vilat upp sig i en bod flankerad av ett gammalt skötbord och en kasserad grill. De hade sedan 1998 på sig att acklimatisera sig i den lantliga miljön. 700 vinyler det vill säga 10 backar skeppades in till Vaxkupans lokaler, resterande fyra backar sparade jag själv för att sälja på skivauktioner eller skivmässor.

Min första summa blev 5225 kr för 92 vinyl det vill säga 114 kronor i genomsnitt per platta minus 50 % som Vaxkupan tog för besväret. Därefter har pengarna kommit i en jämn strid ström allteftersom vinylbeståndet minskat i deras skivbackar. Hade jag sålt dessa ”i ruskigt bra skick klenoder” själv hade det dubbla hamnat på mitt bankkonto. Dessa fiktiva pengar hade dock inneburit en väldans massor av jobb, tid och energi, något jag inte kände att jag ville lägga, därav outsourcingen till mellanhanden på Drottningen.

Melodifestivalen

Ett nytt år, en ny Melodifestivalprocess. Jag är och kommer nog alltid tillhöra den trogna skara som uppskattar detta glittriga musikjippo. Den eviga revanschlustan att stå längst upp på eurovisionshimlenpallen infriades via Loreens seger 2012. Denna seger innebar tror jag att dels hybrisen försvann, men också att ambitionsnivån subtilt sänktes. De tre första deltävlingarna var bland de sämsta jag sett sedan införandet utav fyra deltävlingar.

Pinsamt uselt var Filippa Bark. Hon delade visst in svenska folket i två  läger. tramsigt vs genialiskt. Jag kunde utan några helst problem sälla mig till de som upplevde henne som minst sagt påfrestande och antirolig. Värdparet Sanne Nielsen och komikern Robin Paulsson gjorde definitivt inte bort sig. Dessvärre är det som vanligt att värdarna får på tok för mycket uppmärksamhet genom att typ gör allt ifrån sketcher, dansnummer och sång istället att koncentrera sig på att presentera showen.

2013 lämnade Melodifestivalens final Globen till förmån för Sveriges nationalarena Friends Arena i Solna utanför Stockholm. Nu var det tredje året som Melodifestivalens final arrangerades här. I år utökades finalen till tolv bidrag. Det betyder att startfältet var det delat största i Melodifestivalens historia. Bara fyra tidigare finaler har innehållit så många bidrag: Melodifestivalen 1997, 1988, 1987 och 1963. Jag tyckte att konceptet med två låtar till var betydligt bättre än bara ha 10 låtar i finalen.

De enda låtarna som saknades i finalen utifrån ett kvalitetsperspektiv var Caroline Wennergren med Black swan och Andreas Weise med Bring out the fire. Finalen i sig var annars en underhållande tillställning där det mesta var underhållande förutom då Filippa Bark. En av överraskningarna var mellanakten Ylvis med Stonehedge; kul text, roligt framförande och bra låt.

Mina fem favoriter

1. Måns Zelmerlöv – Heroes

2. Dinah Nah – Make me la la la

3. Mariette – Don´t stop believing

4. Magnus Carlsson – Möt mig i gamla stan

5. Isa – Don´t stop

Hanna & Frida & David

Att tiden skrinnar iväg är barnen ett stort bevis på. Det känns inte alltför avlägset sedan de båda gick på ”dagis”. Helt plötsligt har Hanna fyllt 12 och går i 5:a, Frida fyllt 10:e och går i trean. Jag upplever det lika surrealistiskt som att jag  själv fyller 50 år om två år och min son David nyss fyllt 24 år.

Det sista halvåret har liksom det förra präglats av att de vill vara med sina kompisar. Egentligen inget konstigt med detta, men ibland längtar i alla fall jag tillbaka till den perioden när man utan någon svårighet fick med Hanna och Frida på utflykter eller långpromenader. Nu är det indirekta mutor som är källor till om de vill följa med eller inte. Jag fullkomligt tjatade ihjäl mig att oftare få med barnen till dylika pulkabackar, men det var som förgjort. Var det inte för kallt så var det alldeles för jobbigt. Bio funkar dock varje gång. Först såg vi sista Hunger games sedan Natt på museum 3.

På jobbet

Från att ha väldigt få ungdomar på korttidsboendet till en ny våg med sådana på inkommande efter nyår. Självklart är det roligt med nya ansikten och nya rutiner, men det innebär också fler möten, planeringar och samtal. Parallellt har det kommit nya kollegor i och med att medarbetare fått barn, är pappalediga eller helt sonika avsluta sin anställning på Hjalmar.

En av tjejerna på jobbet ska i en snar framtid ha en ny bebis och är från och med mars borta till januari 2016. Det känns självklart aningen tomt då vi varit en homogen grupp sedan uppstarten september 2014 samtidigt som de nya ansiktena bryter lite av det inavlade strategier som vi andra skapat.

En 30-årig epok gick inte i graven.

Den 25 oktober skedde det oväntade. Jag hade i två månaders tid samlat på mig för och nackdelar för denna adrenalinstinna dryck. Den 25 oktober 2014 skedde detta historiska beslut  som sett i backspegeln inte alls blev så långt. I början av mars så insåg jag att det för min sömn kanske är bra att dricka kaffe samt att jag saknade kicken av koffeinet.

Jag får väl trösta mig med att jag äter hyfsat bra, dricker måttligt och varken snusar, röker eller knarkar. Förträngningens kraft är stark så jag stirrar mig istället blind på den betydligt kortare listan med fördelar av kaffet framför den längre med själva nackdelarna. Dock fick jag inte tillstymmelse till huvudvärk när jag skippade kaffet, vilket alla jag läst om eller känner fått.

• Blir pigg (eventuell självkonstruktion, måhända funkar rikligt med kallt vatten lika bra)?
• Ökar förbränningen och matsmältningen
• Blir fokuserad och kreativ
  
• Innehåller nyttiga antioxidanter

Insomnia

Att inte kunna somna är en mardröm som drabbat mig tre gånger förut i mitt liv. Dessa dysfunktionella faser faller aldrig lägligt in i livspusslet. Med syfte att få mig på rätt köl så blev det att knapra insomningstabletter och långtidsverkande sömntabletter. Processen har förut varken varit enkel eller spikrak, denna gång var heller inget undantag.

Människor har svårt att sova av olika anledningar det kan vara stress, depression och ångest. Till detta är det att insomnia ofta är ett resultat av åldersrelaterade förändringar i kroppen. Det kan även vara livsstilsrelaterat som exempelvis alkohol. I många fall kan insomnia botas genom att lindra och kapa anledningen till det.

30% av alla vuxna lider av någon form av insomnia. Nära 10-40% av befolkningen (baserat på olika länder) lider periodvis av insomnia vilket gör det till den vanligaste sömnstörningen. Dessutom är det många som tror sig lida av insomnia men som vid undersökning visar sig sova normalt. Insomnia är i allmänhet klassificeras utifrån längden av problemet. Inte alla är överens om en definition, men i allmänhet:

• Symtom som varar mindre än en vecka klassificeras som övergående sömnlöshet

• Symtom mellan en till tre veckor klassificeras som kortfristiga sömnlöshet 

• Längre än tre veckor klassificeras som kronisk sömnlöshet

I skrivande stund har jag trappat ner på dylika sömnmedeldoser, parallellt försökt hitta adekvata KBT-sömnstrategier som kan hjälpa mig tillbaka till ”lätt för att sova tider”. Några saker man bör överväga i syfte att få en bättre sömn är:

• Vistas i ett svalt rum
• Se till att rummet är så mörkt som möjligt
• Behåll en fungerande dygnsrytm genom att gå och lägga sig ungefär vid samma tidpunkt varje kväll. Försök också stiga upp vid ungefär samma tidpunkt på morgnarna.
• Vistas i dagsljus, minst en halvtimme varje dag
• Försök att inte göra ett stort problem av att du inte kan sova. Ligg inte kvar i sängen vaken längre än 30 minuter. Gå då hellre upp en stund och invänta att du blir sömnig igen.
• Undvik tunga måltider för nära inpå du ska lägga dig, men en lätt måltid kan ibland göra det lättare att somna eftersom en helt tom mage inte heller är bra för sömnen
• Motionera regelbundet motsvarande 30 – 60 min rask promenad om dagen, men undvik att träna strax innan läggdags.
  
• Ta inte för långa tupplurar.
• Ett varmt bad, en kopp varm mjölk med honung eller kamomillte är rogivande.

Jul och Nyår

I och med att vi sedan två år tillbaka köper till de minsta barnen det vill säga Hanna och Frida har såväl psyket som plånboken utkristalliserats som två vinnare. Det är så befriande att slippa handla saker till Maries som mina föräldrar och till hennes bror samt hans fru. Det onödiga bytandet utav pengar var ju ett enda stort lotteri. Nu koncentrerades firandet istället till gemenskap och god mat; två julhörnstenar. Sista julklappen till barnen inhandlades den 24 oktober därefter fanns det ingen julstress längre.

Vi besökte innan jul 1:a advent i Vånga kyrka, stämningsfullt och vackert, en försmak av vad som komma skulle. Att barnen skulle klä granen är lika traditionellt som att handeln slår nya försäljningsrekord. Lika rutinartat är tjafset mellan de båda syskonen huruvida granen ska vara stilistisk klädd eller prålig.

Hanna fyllde 12 år den 19 september och Frida 10 år den 27 januari. Det blir många presenter till dem när julklapparna räknas in. Istället för att ackumulera deras leksaksberg fick de mer av presentkort och kontanter.

Nyåret firades mycket lugnt med kompisen och grannen Jonas Gustavsson tillika pappa till en av Hannas bästa kompisar. Det blev tv-spel, blue-ray tittande, se fyrverkerier och god mat med lite lösgodis på kvällen.

4 nya Iphones till familjen

Snacka om helomvändning. Det var inte så länge sedan som jag vägrade ha en mobiltelefon. Jag tyckte inte det var nödvändigt och var ytterst dogmatisk på den punkten. Efter att köpt min första Iphone raserades den inställningen oerhört snabbt samman.

En annan föreställning som krackelerade var den att barn varken behöver ha mobil för tidigt och när de väl får en behöver den inte alls vara så dyr. På båda punkterna fick jag ge mig. Det var inte min frus förtjänst, utan jag själv som målade in mig i ett hörn. Dels fick de varsin Iphone 6 (Frida 9 år/Hanna 11 år), dels var det ingen billig modell.

Jag vet inte varför det blev så helt enkelt. Cirka 1700 kronor per månad för avbetalning på 4 telefoner samt ett bra abonnemang där nästintill fri surf, sms, och ringandet ingick. Det var smidigt och enkelt att hela familjen hade samma telefoner. Jag satte ut en annons på blocket, en person hörde av sig och kunde komma samma kväll. Det blev källan till ett evigt prutande, men 2000 kronor för fyra  välbehållna iphones med tillbehör blev kontentan utav försäljningen.

VM-kval live på Friends arena 2014

Min kompis Urban Svensson hade vunnit fyra biljetter till Sverige mot Lichtenstein. Han fick med sig två andra kompisar: Steffe Hammarström och Magnus Ström. Vi tog bussen till Stockholm runt klockan 16.00. Med några öl och gott sällskap passerade de tre timmarna osannolikt snabbt. Det fanns både gamla som nya minnen att diskutera och skratta åt. Detta var ju indirekt en miniherrklubb eftersom 4 av 8 stycken från den strålat samman.

Det var sjukt regnigt under hela resan och det dysfunktionella ovädret hade långt gett upp när vi var invid Friends arena. Det var för övrigt mitt första besök någonsin där. Vi inledde med några äl på den närliggande puben för att 5 minuter innan matchstart inta våra bokade platser högt upp på ena kortsidan. Matchen i sig var väl sisådär, men den viktiga 3-poängaren var väl det primära. Det sega var den långa hemresan. Jag var återigen hemma runt 01.30 efter att ha cyklat från Resecenter till Ektorp.

Kattskrällena

Vi har vaccinerat Tussen och Dexter sedan de kom till oss för cirka tre år sedan – nu var det dags igen. För den härliga summan av 1300 kr klarar de små livet av ytterligare ett år utan att få kattpest. Hur stor sannolikhet det är utifrån ett helhetsperspektiv vill nog inte veterinärförbundet börja luska i eftersom denna 2½ sekunders process rimligtvis borde vara en kassako, men vad gör man inte för sina husdjur. Vi kostade också  på oss avmaskning för våra tre innekatter.

Till Sudden köpte vi Vetrimoxin, ett slags kattantibiotika för hennes högljudda och segdragna hosta. Hon lät verkligen som en aggressiv alien när hostprocessen var som starkast. Vi upplever dock att hostandet blivit bättre sedan hon fick 10 dagars kuren. Hanna har varit ute med alla katterna såhär på vårkanten. Det borde vara rena himmelriket för de fyrfotade vännerna, men de vill allt som oftast direkt in istället.

Långlöpning och squashprocessen

Mitt första löppass skedde den 11 oktober, det första sedan jag bröt Bråviksloppet den 6 september. Jag joggade i 40 minuter då ”Shipanski” rekommenderat mig att springa 3-10 km i lägre tempo, och oftare med syfte att läka kroppen. På rundan var det premiär för mina nya svartbrandgula homobyxor, kompressionlångärmad tröja samt stödstrumpor. Det blev tyvärr inte katapulten som fick ut mig i löpspåret.

Anledningarna stavades att jag dels förlagt halvmaraton från vår till höst och då inte känt kravet att ge mig ut. Samtidigt som jag under vinterperioden drabbades av sömnlöshet, vilket inte precis spädde på lusten att att löpträna. Att jag typ är konstant förkyld från september till mars får inte heller löpeuforin att svalla. Det positiva med det dysfunktionella är att skadorna av allt nötande på olika underlag höll sig på avstånd. Mina två mål 2015 blir Stadsloppet i slutet av augusti och Bryssel halvmaraton  den  4 oktober, eventuellt också Östgötamaraton som går mellan Linköping och Norrköping den 6 september.

Min första match i 3:an som sedermera blev 4:an eftersom de ersatt Superpoolen med division 1 blev mot antagonisten Magnus Hjortberger. Det var vår första match sedan januari 2014 i år. Jag låg under med 2-1 i game men vände och vann i avgörande set med 11-3. Det mest positiva var att jag knappt var trött trots många och långa dueller. Kändes som jag styrde matchen, när hann vann sina bollar var det mina misstag. Under kommande squashstegar pendlade jag mellan division 4 och 6. I nuläget huserar jag i division fyra, en nivå som borde ligga på min kvalitetsnivå. Min ambition att bli en bättre squashspelare genom att ha högt rack, inta T:et samt följa bollbanan upplevde jag som under utveckling; två steg bakåt, tre steg framåt.

Torsdagen den 2 oktober 2014 hämtade jag upp mina musikaliska följeslagare hos min frus föräldrar i Vånga. Dessa 14 backar med vinyl hade vilat upp sig i en bod flankerad av ett gammalt skötbord och en kasserad grill. De hade sedan 1998 på sig att acklimatisera sig i den lantliga bondemiljön. Samma torsdag klockan 11.40 lämnade jag över mina ögonstenar i Vaxkupans förhoppningsvis trygga händer.

Vaxkupan fick 700 plattor att sälja på kommission, resterande hade jag kvar för att själv på adekvata skivmässor eller vinylauktioner, parallellt alster som jag trodde kunde inbringa hyfsat med pengar såsom Heavy Load , Gotham City, Pantera – Metal magic,  för att nämna några.

Runt 200 stycken sålda vinyl har resulterat i cirka 11 000 kronor. Det efter att Vaxkupan tagit sin 50 % andel utav av vinsten. Visst, jag hade kunnat sälja dem själv på auktioner och dels fått mer per skiva, dels hela vinsten själv. Det byggde på att jag hade fått lagt ner oerhört mycket tid, bensinpengar och dylikt, något jag inte alls kände för,  därav att jag outsourcade det krävande arbetet. Vaxkupan har hittills visat sig vara ytterst noggranna, ärlig och dessutom trevliga så jag är helnöjd.

Samlingen inleddes med diverse KISS skivor därefter flöt det liksom bara på. Min första riktiga hårdrockplatta var Judas Priest – British steel. Jag bevittnade hårdrockögonöppnaren Breaking the law videon på sommarmorgon i Trazan och Banarnes program. Det var en tv-era där man slapp brottas med en mångfald utav tv-kanaler, på gott som på ont. I vilket fall så blev det ett köp som stakade ut en genre som jag i skrivande stund är ett stort fan av – hårdrock, i all dessa former och undergenrer.

Jag upptäckte själv Y and T – Eartshaker,  Def Leppards – On through the nigh, Accept – Restless and wild, Yngwie J Malmsteen, Pretty Maids, Black Sabbath, Savatage under tidigt 80-tal . Dessa låg till grund att jag anammade de tre genrerna: heavy metal,  melodiös hårdrock och a.o.r, livskvalitet, varierat, men dock en djävulskt dyr hobby.

Mina källor blev främst brittiska Kerrang samt olika svenska fanzines runt om världen. Jag vet inte varför det blev att samla på mig svensk hårdrock i all dessa underkategorier av hårdrock, men så blev det, vilket skapat en enorm samling av svensk hårdrock. Treat, 220 volt, Talisman och Europe var favoriterna, idag är det Eclipse,Work of art, H.E.A.T, The Poodles, Miss Behaviour, W.E.T, Degreed som gäller.

Internet har tagit över som mina bästa källor för att hitta ny bra ny hårdrock såsom MelodicRock.com och RockReport.be. Jag prenumererar dock på greppbara papperstingestar Sweden Rock Magazine från starten samt brittiska Powerplay.

Numera är det inte vinyl som gäller, trots en mycket oväntad renässans. Jag har över 3000 CD-skivor i mina mörka Billyhyllor, och är en av Ginzas bästa privatkunder (tror jag). I och med Spotifys intåg i den digitala världen har jag det sista året funderat på om jag ska avsluta denna dyra hobby. Streamad musik innebär ju att jag inte äger det jag lägger till i mina spellistor, utan bara så länge jag prenumererar på tjänsten, eller att den finns kvar.

Mina CD äger jag, tyvärr är det alltför många skivor som har 3-6 riktigt bra låtar som jag via Spotify lätt kan adda till spellistan Metal with a touch of class eller The king of a.o.r. Till min frus stora förtret tar dessa dyrgripar också gemensam plats i vardagsrummet och barnens rum samt källaren. Spotify kräver inga frakter och är helt miljövänlig, vilket ligger i linje med min livsfilosofi. Som sagt det blir svårt att bara helt plötsligt lägga av att köpa CD, men långtifrån omöjligt.

Hur började det

The Ramones blev något av mina husgudar eftersom en av mina bästa klasskompisar hade dem som favoriter, vilket smittade av sig. Gruppen introducerade mig för vad komma skulle. Jag fick sedermera smak för andra vägen av brittisk punk med grupper som The Exploited, G.B.H, The Partisans, Blitz, Peter and the test tube babies, Violaters, Vice squad, Anti nowhere league.

Jag och klasskompisen Peter Punk drog titt som tätt till Stockholm för att botanisera i deras välfyllda skivbackar. Det blev allt som oftast en seriösty dyrköpt vistelse. Det häftigaste jag kunde göra i punkens tecken var att köpa de kronologiskt numrerade singlarna, något som låg i linje med mitt samlarbegär. Det började med No future records, och fortsatte med bland annat Secret records, Riot city records, Anagram records och Razor records.

Allt för ofta var omslagen coolare än själva musiken, vilket ledde till en orgie utav trash – och blackmetal skivor i min digra samling. Metallicas – Kill ´em all blev musikkatapulten; jag köpte allt som kom ut i den genren under en period i mitt liv. Slayer, Abbatoir, Exodus, Overkill, Testament, Bathory, Venom, Anthrax, Megadeath, Death Angel var några grupper som hamnade i mina skivbackar, vadderad av tjock vinylkonvolutplast.

A.O.R. står för adult oriented rock och kom som mycket annat från Amerika i slutet av 70-talet. För mig var det väl Axe – Offering som visade mig ljuset, sedan var jag fast. Ju mer jag köpte, desto mer inbiten blev jag, och kunskapens träd inom denna före detta gigantiska genre blev ett gift. Grupper och artister som Fortune, Aviator, Foreigner, FM, Rick Springfield, Tommy Shaw, Stan Bush and the Barrage, Giuffria, Survivor blev nya ledstjärnor att hålla reda på.

Power metal vågen missade jag av någon outgrundlig anledning, främst för att jag vid den tiden inte riktigt fastnat för Helloween. Det tog jag med råge tillbaka i slutet av 90-talet. Kamelot, Avantasia och Masterplan tillhör fortfarande mina absoluta favoritband.

Vinyl-skick-graderings-skalan

För att underlätta skicket på en vinyl i syfta att köpa eller sälja den finns en adekvat gradering. I mitt fall så är omslagen i Mint skick då jag vid varje vinylköp handlade till konvolutomslag, vilket sett i backspegeln var en investering för mig som såväl de som köper mina plattor. De flesta av mina skivor kan graderas som Near Mint då jag vårdat plasttingestarna som mina egna barn.

En riktig dyrgrip som jag har i min ägo är en numrerad Sex Pistols bootleg. Den är värderad till över 7000 kronor och förvaras i mitt egna Fort Knox. De som sålts tidigare har dessutom inte varit i mint kondition, något som mitt exemplar är i, vilket skulle kunna generera i ännu högre försäljningspris.

Mint (M): Absolut perfekt på alla sätt. Vinylen ska vara ospelad.

Near Mint (NM, M-): Nästintill perfekt, kan ha spelats några gånger, men hanterats varsamt.

Very Good Plus (VG+): Vanligtvis värd 50% vad en Near Mint skick är värd.

Very Good (VG): Vanligtvis värd 25% vad en Near Mint är värd.

Good (G), Good plus (G+): Vanligtvis värd 10-15 % vad en Near Mint är värd.

Poor (P), Fair (F): Vanligtvis värd 0-5 % vad en Near Mint är värd.