Subscribe to RSS Feed

Archive for januari, 2015

Beta-av-kokböckerrecept-strategin

Jag och min fru startade detta matprojekt år 2005 utifrån mitt maniska samlade på kokböcker. De här dammsamlarna blev sedermera katapulten till att  skapa en strategi som inte skulle upplevas som ett jobbigt krav-ok över axlarna i vardagsstressen.  I och med att vi har en hel vecka på oss att bestämma vilken efterrätt och vilken middag som ens val blir det aldrig aldrig riktigt jobbigt eftersom det inträffar just varannan vecka.

Den personen har också ansvaret att handla in råvarorna och tillaga dem. Det finns inga som helst krav på vilken dag i veckan det görs, eller om man vill gör recepten under samma dag; flexibilitet är ett ledord, annars blir det på tok för strikt. Livet går upp och ner, motivation kommer och går, något som påverkar att vi ibland hamnar efter i såväl efterrätt- som middagsreceptdjungeln. Det gör dock inget, utan det får ske, för att senare jobbas ifatt; ibland händer det motsatta, att vi ligger före veckoschemat på grund av att man tidigarelägger sin vecka.

Ett bra råd vid exempelvis muffins, kladdkakor eller sockerkakor är att experimentera med olika ingredienser. Istället för att kombinera bara Polly med kladdkaka så kan man dela upp kakan i 2  till 4 delar, där varje bit i sig fungerar som ett adekvat efterrättsrecept. Till exempel kan en kladdkaka delas upp med Dajm, turkisk peppar, hallon eller likör; egentligen är det bara fantasin som sätter gränserna. Utifrån provresultatet framavlas i bästa fall en sensationell smakkombination som man vill göra om många gånger med, det vill säga föras in i favoritreceptlistan.

Tre administrativa problem:

  • Första steget är att dagbokföra vilket recept som gjorts, vilken vecka och vem som gjort det.
  • Andra steget är just att betygsätta rätterna utifrån en sjugradig skala.
  • Tredje steget handlar mera om hur vi tillvaratar recept som vi tycker är extra delikata och vill göra om.

Helheten skapar synergieffekter för att såväl bli en bättre kock som att måla upp vardagsbestyren i festskrud. De recept som vi graderar fyra eller uppåt är sådana recept vi sparar, de som får ett lägre betyg förkastar vi helt sonika. Ifall en rätt råkar attrahera våra svårflörtade barn eller att vi ger rätten 5 eller över, så förs receptet in i ytterligare en lista där själva matessensen hamnar. Efter några år har man definitivt inga problem med att hitta fantastiska recept på middagar eller efterrätter till vänner eller  släkt som kommer på besök, snarare det motsatta.

Betygskriterier

Att många recept sällan får under betyg 3 beror mest på att vi gör recept som instinktivt känns spännande och delikata. Då är det sällan vi blir riktigt besvikna utan det tillagade hamnar främst på graderingen ”god”. Däremot krävs det väldigt mycket utav smaklökarna om vi sätter en 6 eller ännu värre en 7. Vid ett sådant betyg måste rätten vara 5-i-topp något av det godaste man någonsin ätit

7. Fulländat

6. Nästan perfekt

5. Enormt gott

4. Mycket gott

3. Gott

2. Inget speciellt

1. Misslyckat

Best of the best

Utifrån våra receptresultat i vårt miljonprojektkök fanns det några slutresultat som stack ut lite extra: ”

Veronikas köttgryta med ris: chilipulver, paprika”, ”Johanna Westmans chokladdoppade lakritskola: turkisk peppar”,  ” Asiatisk kycklingpanna: chili, rödlök, paprika, teriyakisås”,  ”Äppelkladdkaka”, ”Kycklinghöstgryta med äpple och senap: grädde, lök, äppelcider”, ”Malins rödvinbärskaka: mandelmjöl, hasselnötter”, ”  Currygryta med kryddmarinerat fläskkött och kikärtor”, ”Ernest Limoncello med citronsaften i det vill säga oäkta Limoncello”, ”Hemgjord kexchoklad: precis som riktig fast bättre”.

2014 års recept

V.01 Mats 4/7                     Kycklingsoppa med risoni: tomatpùre, lime,

V.01 Mats 4/7                     Kladdkakemuffins med hallon

V.02 Mari 3/7                     Broccolisoppa med pocherade ägg och parmesantoast

V.02 Mari 4/7                     Kladdkaka med turkisk peppar

V.03 Mats 4/7                     Maries kycklinggryta med majs, purjolök, grädde, curry

V.03 Mats 3/7                     Kladdkaka med after eight

V.04 Mari                      Indisk kycklinggryta: curry, timjan, lök, krossade tomater

V.04 Mari 3/7                     Kladdkaka med polkagris

V.05 Mats 4½                     Köttfärsgratäng: curry, ananas, riven ost, vitlök

V.05 Mats 3/7                     Marias ananas paj: cremé fraiche

V.06 Mari 3/7                     Kesobullar matbröd: solrosfrön

V.06 Mari 4/7                     Minibrownies med grädde och hallon: pekannötter

V.07 Mats  2½/7                  Fruktbröd: hasselnötter, havregryn, torkade bär

V.07 Mats 4/7                     Chokladpaj: blockchoklad, lite kaffe,

V.08 Mari 4/7                     Glutenfria tunnbröd i stekpanna: brödkrydda, fil

V.08 Mari 4½/7                  Frasiga kolagömmor: kolasmet, kakao,

V.09 Mats 5/7                     Veronikas köttgryta med ris: chilipulver, paprika

V.09 Mats 3½/                    Choklad och körsbärskaka: mkt körsbär, lite smak av dem

V.10 Mari 3/7                     Potatis med smörsås och bamsekorv

V.10 Mari 4/7                     Sega chokladrutor: havregryn, kakao. ägg

V.11 Mats 3/7                     Tacoköttfärs med bönor

V.11 Mats 5½/7                  Johanna Westmans chokladdoppade lakritskola: turkisk peppar

V.12 Mari 3/7                     Bönsallad med taco sauce

V.12 Mari 3½/7                  Mintmarängkaka

V.13 Mats 4/7                     Ica:s Chili con carne med basmatiris

V.13 Mats 4/7                     Smoothie: jordgubb, äpple, hirs, honung, banan, naturell yoghurt

V.14 Mari 3/7                     Chili con carne (tokstark): mejram, chilipeppar

V.14 Mari 3½/7                  Brownie´s med fudge och mjölkchoklad

V.15 Mats 4/7                     Thailändsk kycklinggryta med kokosmjölk, färsk koriander

V.15 Mats 4½/7                  Brownie´s med fudge med marabou jordgubbsmjölkchoklad

V.16 Mari 3/7                     Fläskfilé på indiskt vis:

V.16 Mari 3/7                     Pannacotta med vit choklad

V.17 Mats 4½/7                  Lättlagad kycklinggryta: timjan, lök, paprika, krossade tomater

V.17 Mats 3½/7                   Blueberry bars med vit choklad: mandelmassa

V.18 Mari 4½/7                  Fruktig köttgryta, ananas, kokos, curry, mango chutney

V.18 Mari 3/7                     Proteinboostad blåbärsdryck med vanilj: kvarg, juice exotisk

V.19 Mats 3½/7                  Chili con carne: kanelstång, persilja, morot, spiskummin, (starkt)

V.19 Mats 3½/7                  Kladdkaka de luxe: mjölkchokladfudge, vispgrädde och blåbär

V.20 Mari 3/7                     Falukorvspasta med Gorgonzolaost: mjölk, lök

V.20 Mari 5/7                     Äppelkladdkaka

V.21 Mats 4/7                     Thaigryta med falukorv: paprika, purjolök, röd currypasta, vitlök

V.21 Mats 4½/7                  Rabarberpaj

V.22 Mari 3½/7                  Husets indiska dal: linser, färsk ingefära, vitlök, lök

V.22 Mari 3½/7                  Trippelpanacotta: choklad, vanilj, blåbär

V.23 Mats 5/7                     Asiatisk kycklingpanna: chili, rödlök, paprika, teriyakisås

V.23 Mats 4/7                     Kokosplättar: kokosmjölk, bovetemjöl, ägg

V.24 Mari 3/7                     Egen falafel med myntayoghurt

V.24 Mari 2/7                     Citronpaj med blåbärsmaräng (för söt)

V.25 Mats 3/7                     Vegetariska köttbullar: mandelmjöl, riven ost,

V.25 Mats 3½/7                  Fryst jordgubbscheesecake på kladdkakebotten

V.26 Mari 3½/7                  Ratatouille – fransk grönsaksröra: citron, basilika, oregano

V.26 Mari 3/7                     Fransk gratäng på kokt färskpotatis

V.27 Mats 3/7                     Kebab pyttipanna

V.27 Mari 4/7                     Bananplättar (bara banan och ägg)

V.28 Mari  3½/7                  Kyckling pyttipanna

V.28 Mats 4/7                     Vit choklad crème med passion och blåbär: vispgrädde, ägg

V.29 Mats 5/7                     Kycklinghöstgryta med äpple och senap: grädde, lök, äppelcider

V.29 Mari 3/7                     Fin chokladpaj: nescafé, mjölkchoklad, mörk choklad

V.30 Mari 3/7                     Innanlår i små bitar välstekta med brunsås och potatis

V.30 Mari 5/7                     Malins rödvinbärskaka: mandelmjöl, hasselnötter

V.31 Mats 5/7                     Currygryta med kryddmarinerat fläskkött och kikärtor

V.31 Mats 2½/7                  Frozen mango margarita: limejuice, sirap, sockerdricka

V.32 Mari 3/7                     Ugnspannkaka med cheddarost och stora tomater

V.32 Mari 2/7                     Fruktig gräddtårta med kokos, hallon, mango Stevia (bismak)

V.33 Mats 5/7                     Quesadilla med färs och limesalsa: svarta bönor, majs,

V.33 Mats 3/7                     Fruktig äppelpaj

V.34 Mari 4/7                     Köttfärssås av nötfärs ej blandfärs med spagetti

V.34 Mari 3/7                     Pias päronpaj: för söt

V.35 Mats 3/7                     Potatismos med stekt bacon med baconsås

V.35 Mats 2½/7                  Amarettolagrade nektariner med mascarpone med vit choklad

V.36 Mari 3/7                     Mandelbullar med chutney yoghurt: mandelmjöl, ägg, ost, ströbröd

V.36 Mari 3/7                     Blinit med äpple sylt blandad med crème fraiche

V.37 Mats 2½/7                  Biff med lök och pasta

V.37 Hana 3/7                    Hannas smoothies: äpplemos, mjölk, naturell yoghurt, riven chokla

V.38 Mari 3/7                     Snabb pappardelle_ lövbiff, lök, vitlök, kalvfond, vatten

V.38 Mari 3/7                     Fruktsallad med bland annat amaretto, bär, apelsin, äpplen, banan

V.39 Mats 4/7                     Fröknäcke med chiafrön

V.39 Mats 3/7                     Långpannebullar med äpple, mandel och kanel

V.40 Mari 4/7                     Blomkålsris: riven blomkål, smör, vitlök

V.40 Mari 2½7                   Vallersvik äppelkaka med nötter och kanel

V.41Mats 3/7                      Peru: Aji de gallina, valnötter, parmesan, currypasta, grädde

V.41 Mats 3/7                     Proteinshake: svarta bönor, dadel, mjölk, kakao

V.42 Mari 2/7                     Sötpotatissoppa med jordnötter och koriander, lök, morötter

V.42 Mari 4½/7                  Hallonkladdkaka med vispgrädde och frysta bär

V.43 Mats 3/7                     Majsplättar med chili och parmesan med turkisk yoghurt till

V.43 Mats 1/7                     Proteinshake: vita bönor, banan, mjölk

V.44 Mari  4½/7                  Orientalisk linsgryta med festaost/bröd: spiskummin, potatis

V.44 Mari 3½/7                  Kanelbullesockerkaka: filmjölk

V.45 Mats  3/7                     Spagettilasagne

V.45 Mats 4/7                     Päronpaj i portionsform: kanel, valnötter

V.46 Mari 3½/7                  Köttfärspaj med coleslaw: chilisås, vitlök

V.46 Mari 4/7                     Päron och mint chokladkaka: kakao

V.47 Mats 2½/7                  Linscurry i röd kokos med ris: blomkål, vitlök

V.47 Mats 2/7                     Microkaka: Claras koppkaka, kakao, mint, mörk choklad

V.48 Mari 3/7                     Risonipudding_ grädde, tomatpúre, kryddor

V.48 Mari 4½/7                  Rabarberpaj: mandelmassa

V.49 Mats 4/7                     Kycklinggryta: vitlök, bambuskott, kyckling, bacon, rödvin

V.49 Mats 3½/7                  Sockrade saffransbullar med mandelmassa inuti:

V.50 Mari 3½/7                  Maries köttgryta: lagerblad, kryddpeppar,, paprika, grädde

V.50 Mari 3/7                     Mats pannacotta: banan blandat med choklad och vanilj + hallon

V.51 Mats 3½/7                  Hirsbiffar (recept tagit ifrån förpackningen) , ägg, buljong, lök

V.51 Mats 5/7                     Ernest Limoncello med citronsaften i dvs oäkta Limoncello

V.52 Mari 3/7                     Strimlad biff med chilismak med äggnudlar:  gul lök

V.52 Mari 5/7                     Hemgjord kexchoklad: precis som riktig fast bättre

 

Continue Reading »
No Comments

Cineasthörnan

15 januari, 2015 by

Pixel – Eskapism

I kölvattnet av skräcksuccén The Conjuring landade den ”sanna” historien om den besatta dockan Annabelle nyligen i biosalongerna. Historien är tagen från de ökända spökjägarna Ed och Lorraine Warren. De två inte med i denna berättelse. Skräckfilmer tillhör definitivt en topp 3 genre, dock är det svårt att hitta nya guldkorn. The Conjuring var av det guldskimrande slaget, det är inte Annabelle. Dockor är i min mening otäcka, och Annabelle är absolut skrämmande. Jag kan faktiskt inte förstå hur man ens kommer på tanken att sätta den i sin samling med barn i närheten. Själv växte jag upp med den onda docka ”Chuckie” på det glada 80-talet. En sak som är säker att den dockan rörde betydligt mer än denna. Det värsta är väl ändå att film en i sig inte är speciellt otäck. Skådespeleriet brukar väl i denna utnötta genre inte generera i någon Oscarsstatyett, men trovärdigt agerande av de inblandade var det inte. Skräckmanus är väl sällan helt genomtänkta; i Annabelle var den tunnare än dagens Norrköpingstidning. Manusluckorna, stereotyperna och horrorklychorna ligger tätare än Londondimman. Visst jag har sett betydligt sämre rullar, men efter den utmärkta The Conjuring var mina förväntningar på denna spinoff eller prequel högt ställda. De var inte enda källan till att jag blev gruvligt besviken på Annabelle – ett riktigt hafsverk.

Det var inte så länge sedan jag såg The Book thief med Geoffrey Rush. Nu dyker densamme upp i en rulle från 2013 kallad The Best offer. Den gemensamma nämnaren är att båda filmerna är oerhört sevärda och välgjorda. Det är de enda likheterna. Huvudkaraktären Virgil Oldman skildras plågsamt duktigt av Geoffrey Rush. Han är en excentrisk auktionsguru som själv samlar på konst och titt som tätt fejkar värdet för att hans kumpan ska köpa billigt för att sälja  dyrt. Han lever ensam med sin konstsamling och har aldrig förut varit med en kvinna. Han kommer i kontakt med en kvinna som vill sälja sina tavlor och andra antikviteter via Virgils firma. Kommunikationen sker till en början bara via telefon, men utmynnar senare i att de träffas face to face. Det blir upprinnelsen till en spirande kärlekshistoria, passion och besatthet. I samma hus hittar Virgil delar till en 1700-tals robot som anses vara snuskigt eftertraktad och dyr. Kvinnan och robotdelarna öppnar upp hans nyfikenhet på full gavel. The best offer är en film som det torde vara omöjligt att inte gilla, även för den mest action- och splatterstinna person. Värmen, mystiken och kemin mellan alla inblandade går nästan att ta på. Skådespeleriet är top notch precis som Roms autentiska miljöer. Ett lite udda mästerverk helt enkelt omgärdad av ett ett hyperintelligent manus.

Jag var inte alls överförtjust i de tidigare två filmerna. Då jag med dottern, hennes kompis och pappa begav oss ner till Filmstaden för att se tredje delen av fyra tittade jag om på del 1 och 2. Helt plötsligt fick filmerna en ny kostym vilket till stor del berodde på lägre förväntningar och mer fokus. Cineastiskt uppdaterad var jag ändå relativt skeptisk till en avslutande historia som de delat upp i två filmer. The hunger games mocking jay part 1 motsvarar inte min skepticism utan visar sig ha både en gnutta djup och ett kryddmått svärta. Jennifer Lawrence (1990, Louisville, Kentucky, USA: The burning plain, Winter´s bone, X-men first class, Silver linings playbook, American hustle) är som klippt och skuren för karaktären Katniss Everdeen. Första 30 minuterna är väl aningen sega, men sedan tar det sig, vilket inte säger mycket egentligen. Visst är det återupprepningar och visst är karaktärerna utmejslade sisådär, men jag underhölls dock av filmen i alla fall framförallt det visuella. Money talks och då är det cliffhangers som gäller. Då ungdomarna flockas runt filmerna är det ur ett ekonomiskt perspektiv en  smart strategi, men inte ur ett cineastiskt. Philip Seymour Hoffman hann dö innan The hunger games kunde slutföras. Denna utmärkta karaktärsskådespelare har förgyllt så många filmer, så även i denna.

Hobbit: the battle of the five armies tar vid var tvåan slutade. Ska man summera filmen så är titeln talande: krig, härar, krig och oändligt med soldater. Visst är det snyggt, välgjort och underhållande, men på tok för mycket av det goda. Parallellt har vi ju sett något liknande i Sagan om ringen. Sedan tycker jag att slutet blir som en uppgjord boxningsmatch; för enkelt, för simpelt. Fågeluslingarna och Gandalf är ju värre än var Jesus själv var. De behöver väl inga dvärgar, alver, människor eller dvärgar. Teamet hade kunnat fixat detta på helt egen hand. Sedan kan man ju tycka att det otroliga överläge dessa stridsdugliga orcher hade mot dvärgarna borde varit över på typ 7 minuter. Istället lyckas dessa varelser hålla orcherna stången i vad som upplevs som en hel evighet. Till deras räddning kommer till sist Thorin och hans följeslagare. Till och med Supermans krafter känns energilösa gentemot dessa minst sagt stridsdugliga dvärgar. Det hela blir inte trovärdigt utifrån att inget egentligen är trovärdigt alls, men i alla fall. Jag tycker inte heller att det blev så spännande som upphovsmännen troligtvis trott. Förutsägbart och långdraget är bättre ord för klimaxen. Men som sagt underhållning för stunden, men ingen värdig avslutning på denna überdyra trilogi.

Ben Affleck, förut ett rent hatobjekt, nu nästan en filmhjälte. Hur denna helomvändning skett spelar mindre roll. Numera spelar han adekvat trovärdigt, är med i toppfilmer och regisserar själv kanonrullar. Gone Girls bygger på en bästsäljande bok av Gillian Flynn. Det brukar inte alltid vara formeln för att även filmen ska bli bra. Nu har jag dock inte läst boken, vilket jag oftast ser som något positivt då det är lätt att falla in ”jämförelsefällan”; ett krig man sällan vinner. Nu kan jag istället koncentrera mig på historien helt utan referenser förutom att filmen fått överlag väldigt bra kritik. Gone girl är utmärkt regisserad av David Fincher som ligger bakom filmer som Fight club, Seven, Zodiac, The game och The girl with the dragon tatoo. Ben Affleck spelar Nick Dunne vars fru tycks vara spårlöst borta. Vi får följa Nick och hans samarbete med polisen. Då hans fru Amy är en kändis och har föräldrar som är snorrika tar de mycket hjälp av media för att hitta hans fru. Efter några dagars smekmånad vänder vindarna och Nick får den otacksamma uppgiften av media att agera syndabock för att ha mördat sin egna fru. Hon spelas för övrigt  förträffligt av Rosamund Pike (1978, London: Die another day, Pride and prejudice, Wrath of the titans, Surrogates, Jack reacher). Gone girl klockar in på 2½ timmar, lite för lång skulle jag vilja påstå. Filmen vimlar av myriader av manushål utifrån denna katt och råtta lek  och ett adekvat detektivarbete.  För mig är oförutsägbara slut en ovanlig syn, men en välkommen sådan. Detta slut gillar jag dock inte; irrationellt och idiotiskt – tyvärr. Jag måste tillstå att jag ändå gillade filmen, men så bra som kritiker och olika betyg gett sken av var den inte.

Denzel Washington har alltid tillhört mina favoritskådisar, trots att många tycker att han spelar om samma roll igen och upplever honom som intetsägande. Det är sällan man ser honom göra en dålig insats, och han onekligen fingertoppskänsla när det gäller att hitta sevärda filmer att medverka i samtidigt som genrerna är blandade.  I The Equalizer gestaltar han Robert McCall en man med många strängar på sin lyra eller en Batman utan dräkt. Mannen med det mystiska förflutna jobbar på en byggfirma, coachar en av de anställda till att bli vakt. Han bor själv hemma, sover självvalt ytterst lite, men läser desto mer och tycks ha OCD. Hans terapi blir att under natten sätta sig i ett lokalt fik, för att läsa och dricka te. Där träffar han på den den olycklige prostituerade Alina som han börjar prata med. Dessa möten är inledningen till hans enmanskamp mot den ryska maffian. Jag får samma vibbar för denna rulle som för Taken 1. Båda är överdrivna såklart, båda är nästintill skottsäkra, men ändå är de riktigt bra actionfilmer. Visste man inte att detta var en actionfilm så skulle detta kunnat vara ett drama utifrån de första inledande 30 minuterna. Det gillar jag, bra uppbyggda karaktärer, inte bara actionscener från start till mål. Brutalt våld, korruption och moral  filmens tre grundbultar i symbios med den tystlåtne huvudkaraktären. Jag gillar också kemin mellan den prostituerade Alina och Robert, det känns äkta. Filmen är över två timmar lång, men känns som 97 minuter det vill säga att historien är bärande hela vägen.  Självklart finns det luckor i manuset och Robert McCalls snabbtänkthet och slagsmålsduglighet är av superhjältekaraktär. Vill man analysera amerikanska actionfilmer blir det knappt någon tio-i-topp-lista om man ska tänka utifrån ett realistiskt perspektiv.  Antagonisten i filmen Teddy spelad av Marton Csokas är också en vitamininjektion. Jag gillade verkligen vad jag såg. Denzel Washington har återigen visat var skåpet ska stå.

Continue Reading »
No Comments

Stay in Tune

    Twitter

    Follow Me on Twitter!

    Archives

    Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu